Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 23 september 2014

Matte

Ni har säkert undrat varför inte klosterkatterna har bloggat på så länge... så nu har jag bett Majsan om tillstånd att få låna bloggen för att berätta vad som hänt.

Det började med att Telia, som sköter vårt bredband, fick tekniska problem i vår kommun - och dessa problem löstes inte över en natt, utan tog faktiskt dryga två veckor. Under tiden fick jag - som ju, som ni vet, är nunna (att katterna här i huset kallas klosterkatter är inte någon gimmick!) - smak på den frid och stillhet frånvaron från omvärldens larm gav oss här i klostret. Jag insåg att jag låtit det yttre ta över, att det inte längre tjänade det inre som det borde vara utan hade kommit att bli det övervägande i mitt liv. Och eftersom jag inte kan leva det liv jag vill leva utan att vara rotad i det inre, drog jag i nödbromsen redan innan Telia hade lagat bredbandet åt oss. Samtidigt insåg gammelmatte hur mycket tid hon faktiskt spenderar tittande på TV och blev lika förskräckt. Så vi tog beslutet att sålla ordentligt bland intrycken utifrån... inte för att stänga ute omvärlden och absolut inte i en sådan utsträckning att vi tappar kontakten med våra medmänniskor och -djur! Utan för att vi behöver lite mer tystnad och stillhet här i huset för att må bra och orka vara till glädje och nytta för vår omvärld.

Eftersom jag hjälper både Belle och klosterkatterna med deras bloggar, tvingas de tyvärr acceptera att jag inte startar datorn lika ofta numera. Det betyder dock inte att de slutar blogga - absolut inte! Men de kommer kanske inte att blogga lika ofta en tid framöver. Och nu närmast kommer klosterkatternas blogg att koncentrera sig på en auktion till förmån för Snuffefonden, eftersom den är nästan tömd efter att ha hjälpt såå många behövande katter och hundar den senaste tiden... ett ordentligt tillskott behövs nu för att vi skall kunna fortsätta det viktiga arbetet att räcka ut hjälpande tassar. Behovet är så stort att vi ibland tyngs av förtvivlan över vår otillräcklighet... men att tappa hoppet är inte något alternativ, utan vi tar nya tag och fyller på kassan med hjälp av goda två- och fyrbenta vänner.

Nu först skall jag fotografera de saker som ligger i en låda här i vardagsrummet och väntar på auktionen - och sedan kör vi igång. Det är min och klosterkatternas förhoppning att ni skall vilja vara med... och kom ihåg, en krona som skänks är värd tusen gånger mer än en tusenlapp som inte skänks! Det är inte storleken på ditt bidrag som räknas, utan att du vill vara med och hjälpa till.

tisdag 2 september 2014

Sixten

Majsan tyckte att det var länge sedan jag tassade ner något i vår blogg, så hon bad mig att göra dagens inlägg... fast jag vet inte riktigt vad jag skall tassa om, faktiskt. Kanske att jag har börjat tycka väldigt mycket om att gosa med mattarna och att jag numera alltid sover tätt intill gammelmatte i sängen? Tänk, i flera år var jag rädd för att någon tvåbening skulle göra mig illa så jag höll mig alltid undan när de kom i närheten... men nu har jag kommit underfund med att det är jamarmysigt att gosa så nu klättrar jag till och med upp i gammelmattes knä och ibland även mattes! Inte heller springer jag och gömmer mig när det kommer andra tvåbeningar hit... utom ibland, som t.ex. när Hemtjänsten dyker upp, för de väsnas så mycket och städar och pratar högt och har sig. Då sätter jag mig uppe i trappan och tittar på vad de gör, men ser till att jag kan smita upp i övervåningen om något otäckt skulle hända. Fast det gör det aldrig - och Hemtjänsten går aldrig upp i övervåningen, heller. Ibland stannar de dock till och pratar med mig, och då har de en snäll röst som inte skräms... jam, idag var det faktiskt en här som frågade om jag skulle på fest eftersom jag hade fracken på mig! *fnissar* Hon vet förstås inte att jag alltid bär frack, för jag är en kattkille som är mån om min värdighet.