Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 31 juli 2015

Matte igen

Ett "begrepp" som ligger mig mycket varmt om hjärtat är FRÅN SKYGGIS TILL TRYGGIS. Jag tror fullt och fast på att YTTERLIGT FÅ katter inte går att få tama och gosiga, bara man tillerkänner dem sådant som massor av tid, villkorslös kärlek, tonvis med förståelse och en aldrig sviktande vilja att samarbeta med katten på dess egna villkor. Det GÅR ABSOLUT att göra en tryggis av en skyggis, oavsett om den är född ute och aldrig har hanterats av människor... men det måste (med några få undantag) ske i ett hem, där det finns gott om gömställen och människorna i närheten är beredda att låta det ta tid.

Vi har upplevt gång på gång hur en vettskrämd katt sakta men säkert förvandlas till en trygg, glad och gosesugen kisse som inte bara uppskattar närhet utan gärna kelar med en. Ett exempel är vår fine Sixten, som föddes under en lada och som var skräckslagen bortom beskrivning när han flyttade in här. Det första halvåret såg vi aldrig till honom, sedan fick vi umgås med honom om nätterna i trappan mellan botten- och övervåningen om vi höll oss till de nedersta trappstegen och slängde till honom godbitar. Efter två år började han leka, och då bara med de andra katterna i huset - aldrig med oss.

Idag har Sixten bott hos oss i sex år, rör sig frimodigt i hela huset, kan t.o.m. låta sig betraktas av besökare och umgås fritt med oss som bor här. Gammelmatte och jag får gosa med honom, jag kan t.o.m. bära honom i famnen, och han kommer med glädje springande när vi ropar eftersom han vet att det alltid är något positivt som väntar.

De här bilderna tog jag igår kväll:

Enligt de lagar och regler som djurhem har att hålla sig till, får skygga katter alldeles för kort tid på sig att visa att de kan bli handtama. Därför är det OERHÖRT VIKTIGT att det finns människor som är beredda att ge de åratal av tålamod och slösande kärlek som den skygga katten behöver... men tro mig, jag vet av egen erfarenhet att det är värt det! Den dagen en skyggis blir en tryggis har man upplevt ett underbart mirakel och vunnit en vinst högre än något lotteri kan erbjuda. Och man får en trogen, kärleksfull och livsglad vän för resten av livet.

torsdag 30 juli 2015

Matte

JAG SÄGER INTE att kaffe är nyttigt för djur, märk väl! Men faktum är att nu har jag inte bara en katt som dricker kaffe, utan en hund också *stora ögon*...

onsdag 29 juli 2015

Philemon

Ibland är det brau med mattes hovvevark! Idau vau de städadag här himma - jau, alltså i gammelmattes del auv huset - ou tvau Himtjanstare vau här ou förde ouväsen med snaubeldraken ou annat... men matte hade ont i hovvet, så vi droug oss tillbaka i min del auv huset där vi fick vaura ifred i lugn ou ro. Gissa om jau vau tacksjam! *suckar lättad*

måndag 27 juli 2015

Matte

En alldeles vanlig måndagskväll i klostret...

Robin och Belle leker för fullt i vardagsrumssoffan

Det ser våldsamt ut, men man kan nästan höra dem skratta!

Och under tiden, i en fåtölj precis intill...

... ligger Philemon och sover på sitt vanliga, quirky sätt

torsdag 23 juli 2015

Rafael

Okej, brudar, jag är beredd - avklädd, tuff som ett lejon och redo för gos!

onsdag 15 juli 2015

Majsan

Idag är gammelmattes näst sista dag på Björkskärs korttidsboende, och Belle och matte var där för att hämta alla hennes hjälpmedel utom dem hon måste ha jämt... de får hon med sig hem i morgon kväll, när hon skrivs ut från avdelningen efter dialyserandet. Och precis som vanligt, blev de kvar vääääldigt länge där borta. Ni förstår, matte trivs så bra på Björkskär att hon skulle vilja bo där, säger hon... och eftersom hon hade viktiga saker att göra här hemma, lockade det förstås mer att stanna där ett tag istället för att åka direkt hem igen. Och så hade väl Alfons lite grand med det hela att göra...

Alfons är Björkskärs egen katt. Han adopterades från katthemmet i Töreboda, dit han kommit som hemlösing, och nu tar han tass om både patienterna och personalen på avdelningen. Visst är det ett jamarfint och viktigt arbete han har fått! Och matte säger att hon sällan träffat en så oerhört gosig och vänlig katt... hon hann knappt hälsa på honom innan välte på hennes fötter, rullade över på rygg och ville bli kliad på magen! Hm, så snabbt litar inte jam på främlingar, det måste jag ju erkänna... min mage är jam rädd om, men Alfons litar tydligen på alla han möter.

Visst är han jamarsöt?!?

En riktigt stilig kille... *nosrodnar*

Hur som jam förbereder vi oss nu för fullt för morgondagens besök. Om jam har förstått saken rätt, skall det komma en tvåbening och titta på huset för att bestämma sig för om han kan hjälpa mattarna att sälja. Ni håller väl tassarna för oss? Inte för att jam är så där speciellt sugen på att byta revir, men eftersom mattarna behöver det för att orka med får vi katter anpassa oss till omständigheterna. Och vem vet, det kan ju vara spinnande med lite nya utsikter från fönstren?

tisdag 14 juli 2015

Majsan

Igår nåddes vi av de sorgliga nyheterna att vår vän Pelle har tassat över Regnbågsbron. Pelle fyllde 18 år alldeles nyss, men igår fick han tydligen en stroke eller något och blev så sjuk att hans människor tvingades ta beslutet att låta honom somna in. Vi har aldrig mött Pelle kattsonligen, men vi var goda vänner på Catbook och våra mattar känner hans tvåbeningar...

Bilden är lånad från Pelles egen blogg (se länken ovan)

Så i kväll känns det lite konstigt här hemma... det är alltid så när en vän försvinner till andra sidan Bron, för även om man vet att den katten har det bra på andra sidan och att man skall ses igen, blir det ohyggligt tomt för dem som blir kvar här. Jam tror att för de som är på andra sidan går tiden mycket fortare än på den här... så medan vi väntar och längtar i åratal, kanske det känns som en vecka eller två där borta. Eller vad tror ni?

måndag 13 juli 2015

Jenny

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, för mitt arbete som bolis innebär ju att jag ständigt vandrar omkring i reviret och håller vakt... men matte är annorlunda. Förut var hon trött, hängig, ledsen och virrade omkring i rummen utan att egentligen göra något vettigt - men nu gör hon saker! Tvättmaskinen går mest hela tiden, matte packar saker i kattonger och drar omkring på stora plastsäckar som hon slänger andra saker i. Lyckligtvis orkar hon inte hålla det där tempot hela tiden, utan sitter ibland i soffan och tittar på gammelmattes TV eller leker med datorn så att man kommer åt att gosa med henne... men någonting är annorlunda, och när jag jamade om saken med min syster Majsan, svarade hon att "matte får hjälp med husförsäljningen, och det är därför hon är piggare". Och så berättade Majsan en annan spinnande sak: vi skall få besök! Att matte strax efter kom med den glada nyheten att gammelmatte kommer hem på torsdag, gjorde ju inte saken sämre... nu går Rafael omkring med gladsvans och alla är på gott humör, så vi gruffar inte alls lika mycket med varandra.

Å, en sak till: idag öppnades luckan till kattgården! För i morse var laxarna här och klippte bort allt högt gräs i heeeeeela trädgården... *kurrar* Inga ormar mer, och vi får sitta i solen och gona oss hur mycket vi vill igen! Kan det bli bättre?!?

fredag 10 juli 2015

Majsan

De senaste dagarna har luckan till kattgården varit stängd, och trots att särskilt Jenny, Sixten och Robin tjatar på matte vägrar hon att öppna. Spekulationerna har varit många... att det regnar... att det blåser... att matte inte vill ha in mygg... men så idag råkade jag höra matte tala i telefon med de där laxarna som hjälper henne med saker hon inte orkar själv. Ja, de är visst laxar - åtminstone säger matte det! - men de ser inte ut som fiskar utan som alldeles vanliga tvåbeningshanar! Och då sa hon det: "Jag behöver er hjälp att klippa gräset kort, för vi har fått in huggorm i trädgården".

Huggorm... det får mig att minnas Conny, som för några år sedan blev huggormsbiten och dog av skadorna. Matte och gammelmatte sörjde så att väggarna var fuktiga, de grät dag och natt - och matte anklagade sig själv för att hon hade fallit till föga när Conny tjatat sig till att få gå i löplina i gräset, trots att det var högt. Hon pratar fortfarande om att hon borde ha vägrat och "om Conny inte hade gått ut i trädgården den dagen, hade han levt idag". Så nu när jag har hört att det handlar om ormar, förstår jag varför luckan är stängd till laxarna har varit här och klippt gräset. Frågan är hur jag får Robin att förstå? Han är vääääldigt envis och kan sitta i timtal vid en dörr och tjata... och han var inte med på den tiden Conny bodde här, så han minns förstås inte hur traumatiskt det hela var för oss. Sixten och Jenny förstår och accepterar, nu när jag har jamat med dem om varför vi inte får gå ut just nu... och jag har bett Jenny att jama med Robin om Conny, lägga det lite på att Conny också var en rexkille, så kanske han lugnar ner sig en smula. Puh!

onsdag 8 juli 2015

Rafael

Nu i kväll kunde jag inte hålla tyst längre - jag var helt enkelt tvungen att ha ett allvarsjam med matte om det här att gammelmatte aldrig är hemma. Matte lyssnade faktiskt riktigt koncentrerat på mina farhågor att allt de gör handlar om att gammelmatte är någon annanstans än hemma allt oftare... och så förklarade hon att det är både sant och inte sant. Det som är sant är att gammelmatte inte klarar sig själv, så hon behöver mer och mer hjälp av andra människor eftersom matte inte kan ta hand om henne på det sätt hon behöver. Men det är inte sant att de försöker ordna så att hon inte skall vara hemma, "för det är faktiskt tvärtom" säger matte. "Du vet att jag har pratat mycket om att vi behöver sälja huset och flytta till något mindre, eller hur?" frågade hon mig, och jag kunde förstås inte annat än nicka. "Men det är inte så lätt att ordna det" fortsatte matte "för vi har inga pengar till det nya boendet förrän det här huset är sålt, och det är svårt att sälja ett hus medan man bor i det". Nu la sig Majsan i och frågade om det var det som matte hade kallat "Moment 22" i telefon häromdagen, och matte höll med. "Ja, det stämmer" sa hon. "Man brukar säga så om saker som är mer eller mindre omöjliga att lösa".

Innan vi avslutade vårt jam, försäkrade matte oss att vi givetvis skall få följa med till det nya boendet, hur det än blir och var det än ligger. "Vi har lovat att ni skall få vara med oss hela livet" sa matte och klappade mig på huvudet "och det löftet tänker vi hålla".

måndag 6 juli 2015

Jenny

Jag tror att matte har förklarat krig mot myggen *fnissar busigt*. I natt satt hon först och grät en stund, därför att hon är alldeles bubblig av stora, kliande myggbett särskilt på armarna, benen, ryggen... eh, överallt, kort jamat. Men så reste hon sig ur soffan och sa att "nu fick det vara nog!" och så började hon att stänga överallt där myggen kunde ta sig in och istället öppna alla fönster som har myggnät. Efter det försvann hon ner i källaren och kom upp med iskalla lakan, örngott och annat som hon hade haft på kylning där nere, bäddade om sin säng och rotade omkring i röran i garderoben en lång stund innan hon triumferande drog fram ännu en fläkt. En är nu riktad mot sängen, en står på vardags-rumsbordet och en tredje i köket, och sist, men inte minst, visade hon mig - inte utan triumf! - att hon hade hittat ett speciellt isfack i den nya frysen! Jam, det är sant... allra överst i frysen finns en stor låda där man skall ställa islådor så att man alltid har is till tass... eh, hands. Hon säger att hon är mycket nöjd med köpet av den där kombi-kyl/ frysen.

Fördelen med nyordningarna här hemma är att vi har fått nya fönster att sitta och fläkta oss i, och även om vi just nu inte har tillgång till kattgården orkar vi ändå inte vara där eftersom det är alldeles för soligt och varmt ute. Den ende som brukar vara där är Sixten, men han har jamat att han accepterar att matte behöver stänga luckan så att inte myggen kommer in den vägen. Så satte han sig bredvid matte och slickade på några av hennes myggbett, och när jag frågade varför han gjorde så sa han att kattungor är lite "riviga" så det kanske kunde kännas bra för matte. Hon instämde genast med energiska nickningar.

Idag på eftermiddagen åkte Belle och matte för att hälsa på gammelmatte. De var borta jamarlänge, och när matte kom tillbaka lyste ögonen på henne: "Där uppe är alldeles myggfritt!"

fredag 3 juli 2015

Majsan

Det är inte roligt att behöva göra er besvikna, när jam nu hade lovat er en spinnande berättelse... men jam vill i all ödmjukhet också påminna om att jag påpekade hur bräckliga mattarna är. Hoppas att ni ursäktar?

Det jam skulle ha berättat om i onsdags kväll var att mattarna var inbjudna att delta i Wikkis matte Miriams och husse Silvers bröllop i Jäders kyrka i onsdags. De var så glada och förväntansfulla, kände sig omåttligt hedrade, och vi katter hade slitit hårt med att hjälpa dem välja kläder m.m. så att de skulle representera oss värdigt och trevligt. Allt var klart och mattarna gick och la sig... och morgonen därpå var matte jamarsjuk i förkylning. Det gick knappt att höra vad hon sa genom allt nysande och snörvlande, så stackars gammelmatte fick förstås ringa till Stora matte och berätta den tråkiga nyheten. Mattarna själva var ledsna, för de hade sett såååå mycket fram emot Den Stora Händelsen (att tvåbeningar gifter sig är tydligen någonting Stort)... men vet ni vad jam tänkte? Jo, tänk om mattarna hade åkt till det där bröllopet - då hade allihopa som var där legat sjuka nu! Och låtit lika gräsligt som matte gör.

Dagen efter, alltså igår, åkte gammelmatte iväg till sjuka huset i Skövde för att dialysera sig medan matte låg hemma i sängen och spred näsdukar omkring sig. Jam hade satt Belle, Robin och Philemon på dygnet-runt-tjänst hos henne, eftersom hon verkade behöva all spinnhealing hon kunde få... och när de avlämnade första rapporten tänkte jam att det är gott gry i den lille. Han blir nog en bra klosterkatt när han vuxit in i rollen lite mer! *nickar nöjd*

Hur som jam, framåt eftermiddagen satte vi oss att vänta på gammelmatte, för hon brukar komma hem från dialyserandet vid 15-tiden, så där. Men hon kom aldrig! Istället ringde telefonen och matte svarande kraxande, lyssnade och verkade bli väldigt ledsen. Vi befarade det värsta... men det var inte så läskigt som det lät på matte, gammelmatte hade bara blivit inlagd på Amnegården här borta i Gullspång (dit Belle och mattarna brukar åka för att fika ibland, eftersom där finns "Skaraborgs godaste kaffe", säger de - och där får både katter och hundar vara med inomhus!) för att vila och avlasta matte lite grand. I två veckor skall gammelmatte stanna på Amnegården, och det ger matte gott om tid att bli pigg igen... och när matte väl slutat vara ledsen över att gammelmatte inte kom hem, sa hon att det nog var bra så här. För tänk om gammelmatte också hade blivit förkyld! Det hade nog inte varit bra, med alla hennes sjukdomar...

Jam, så ligger det alltså till här hemma. Matte fortsätter att snörvla och nysa, gammel-matte ringer emellanåt och berättar att hon har det jamarbra och att hon blivit god vän med avdelningskatten - jo minsjam, det bor en hund och två katter där uppe! - och själva sitter vi ibland i soliga fönster, ibland ligger vi utsträckta i skugga, för här är JAMARHETT både ute och inne! Matte låter luckan till kattgården stå vidöppen, så ibland sover vi där ute om nätterna. Och emellanåt lägger matte isbitar i vårat dricksvatten... det gör vattnet så läskande kallt och gott! *kurrar*