Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 31 augusti 2011

Philemon

Häj på er! Ida har Imma sagt att jag får blogga, för hon har viktigare saker för säj. Det är Hittekattens Dag nu på söndag och Imma har ordnat så att det kommer hit tvåbeningar från Kristinehamns katthem till våran matbutik i Gullspång och pratar mäd folk om hur det är att vara hittekatt. Fast egentligen är det väl konstigt att tvåbeningar ska prata om sånt, för det är väl hittekatterna själva som vet bäst hur det är? Gammelmatte ska tydligen fråga dem om Majsan får vara mäd i alle fall... hm, den tjejen känner jag ente till, men Imma säger att det bor fem katter till här i huset, fast i den andra lägenheten, och de är visst hittekatter alla fem. Tänka säj! Jag trodde att det bara var Imma och jag här, för jag har inte sitt till nån annan katt... jo, det stryker omkring en typ i trädgården, det har jag sitt från kattgården, men den bor visst inte här utan hälsar bara på. Matte säger att den kanske är en hittekatt den åsse, och att hon ska ta reda på det innan det blir kallt ute.

Nu jamar Imma att jag ska presangtera maj ordentligt för er, så då gör jag väl det då. Jag heter Philemon och föddes på Österlen i Skåne för ett och ett halvt år sidan. Vi var många i familjen, men när vi blev så stora att mamma ente orkade med oss längre fick vi flytta åt olika håll, och då hamnade jag i Malmö hos min första matte Henrietta. Hon var en snäll tjej, hon! Hos henne bodde jag i ett år, ungefär, innan vi plötsligt blev hemlösa båda två och måste flytta var för säj. Det var på det viset jag kom hit till Imma och nya matte, ja, å så gammelmatte åsse, förstås... fast hon bor visst ente här utan i den andra lägenheten hos de där fem hittekatterna. Och det är väl bra att de åsse har en tvåbening som tar hand om lådan och maten och sånt?

Jag trivs bra här. Det är stort och finns mycket att klättra på, och så kan jag gå ut i kattgården precis när jag vill. Att springa i trappan är åsse roligt! På nätterna sover jag hos matte i hennes säng. Jag sover förstås en hel del på dagen åsse, helst då i gammelmattes knä när hon sitter i skinnstolen och lyssnar på böcker. När jag är vaken leker jag för maj själv, för Imma vill inte leka - varje gång jag frågar henne, blir hon arg och går sin väg, så jag antar att hon är för gammal för att tycka att det är kul. Synd egentligen! Jag tror att vi skulle kunna ha jätteroligt, hon och jag, men nu är det som det är så jag roar maj på egen tass istället.

Vad ska jag mera berätta om maj själv? Jag är väldigt stilig, vit med svart svans och svarta öron. Ja, jag har lite andra fläckar svart här och var åsse, men mest är jag vit. Min svans är jättelång! Och mina ögon är ljusgröna, det har jag sitt i spegelen. Tyvärr är jag kattererad, men om det finns någon tjej som gillar maj ändå så är det bara att jama till! Helst en ung tjej som gillar att leka...

Häjhäj från Philemon.

tisdag 30 augusti 2011

Gammelmatte Gitte

Idag är jag jätteglad! Nu är jag helt färdig hos tandläkaren och jag är helnöjd. Äntligen kan jag le ordentligt igen. Visserligen gjorde jag ju det förut också eftersom jag har så svårt att vara sur, men då stod mina tänder hit och dit och det var två gluggar i framtänderna också. Nu har min duktige tandläkare hjälpt mig att få dit två nya tänder och det bästa med dem är att det inte syns att det är nya, konstgjorda tänder - utan det ser ut som om de alltid suttit där! Så underbart! För även om mina tänder inte är bländvita och lagom långa, så är det i alla fall helt naturligt.


De gula gubbarna som jobbade utanför hos oss igår har åkt härifrån, men jag tror nog att de får bakläxa på dikena för genomföringarna under våra utfarter är alldeles igentäppta och det finns ingen plats för vatten att rinna undan. Vi får väl se hur det går med detta. De lägger ned bredbandskabel för området och det kan behövas för de som inte bor så nära telestationen som vi gör kan inte köra bredband utan att vara kopplade till satellit för Lokaåsen skärmar av helt. Det är ju precis som med TV-signalen. Vi MÅSTE använda Telia bredbandsTV för att kunna se något, vilket gör att vi ser inte Västnytt utan ömsom Värmland ömsom ABC-nytt, vilket kan vara kul det med. Nu ringer det - dags att svara!

måndag 29 augusti 2011

Matte

Idag har det hänt saker här i klostret, minsann. Och den största sensationen skedde redan före lunch, då gammelmatte satt och läste i fåtöljen... plötsligt upptäckte hon att hon hade TVÅ katter i knäet! Jojomensan, både Imma och Philemon trivdes så bra hos henne att de tillfälligt samsades om utrymmet, något de vanligen inte gör (ännu)...

Första gången päls mot päls...!


Sedan började det hända saker utomhus, vilket förstås drog till sig både katters och tvåbeningars intensiva intresse. Kommunen håller på att dra kablar längs huvudvägen genom Otterbäcken och hade nu hunnit till vår tomtgräns... plötsligt kryllade det av grävskopor och andra maskiner samt folk klädda i gula reflexkläder precis utanför vårt staket - vilket äventyr! Vi trängdes i fönstren för att se riktigt bra...

Var god stör ej - spaning pågår!


Mitt i alltsammans blev det hela extra tätt inpå oss, när det gula folket där ute råkade gräva av elledningen in till oss... plötsligt slocknade allting, det blev tyst i köket och när vi skulle koka te (man blir alltid törstig av nyfikenhet) fanns det inget vatten i kranen - pumpen hade ju också slutat fungera, förstås. Matte fick lämna sin fina fönsterplats och gå ut till en av de där gulingarna för att rapportera det inträffade, och de lovade att omedelbart kalla på folk som skulle laga elledningen åt oss. Och det gjorde de - bara några timmar senare var både el och vatten tillbaka, och vi kunde pusta ut. Dessutom hade vår trevliga postis (vi har lantbrevbärare som kommer i en liten gul bil varje eftermiddag) hittat postlådan, trots att gulingarna hade ställt in den med stativ och allt i vår trädgård... det gjorde matte mycket lättad, för jag älskar post!

Knappt hade det lugnat ner sig utomhus, då tassverkar'n dök upp med hela sin familj. Philemon var lite blyg, men Imma hälsade vänligt t.o.m. på minimänniskorna. Nu skulle de inte stanna på den här sidan huset, för tassverkar'n hade kommit för att hjälpa gammel-matte att bära ner diverse tunga saker i källaren och hans familj ville träffa husisarna också... så hela gänget drog över dit, där de genast blev förtjusta i Rafaels snygga frilla! "Han ser ju ut som en sådan där ozelot" utbrast tassverkar'n, något som jag tror att Rafael tog som en stor komplimang.

När tassverkar'n med familj hade åkt, var vi alla trötta... så efter en god middag (tonfisk till katterna, paltbröd med stekt fläsk till oss tvåbeningar) slumrade de flesta in på olika ställen i huset.

Philemon hittade en skön kudde att ligga på...


... och Imma rullade ihop sig i favoritstolen


Själv dök jag ner i ett varmt, skönt bad och blev kvar där lääääääänge... *suckar lyckligt* Men sådana bilder visar vi inte upp här i bloggen - vi vill ju inte skrämma bort våra läsare!

söndag 28 augusti 2011

Rafael



Ida har ja blivi uppvaktad må ni tro. Matte å gammelmatte hurra så take nästan lyfte sej å sen fickde vi tonfisk! De ni - gissa om de va gott å sen hade vi gos i massor. Ja har vari här i prexis ett år ida å de va de som vi firade så mycke. Alla vi klosterkatter går omkring me runda magar efter tonfiskkalaset. Tänk ändå att ja har ett eget hem å att ja nu vet att ja får bo kvar här.

Mattes ena kullsyskon ringde å ville att matte å gammelmatte skulle mäta upp sovrumme på gammelmattes sida av huse, för hon å hennes husse (man, säger matte) ska komma å lägga ett golv åt gammelmatte i de rumme. Sen ska gammelmatte fixa till så väggarna oxå blir fina å sen ska de bli gammelmattes å vårat sovrum. Gammelmatte vill köpa en våningssäng på IKEA, så hon håller på å spara ihop te en sån. Hon vill ordna te så vi katter ska få ligga å såva högst opp, men ja vill nog fortsätta å sova i gammelmattes famn. Men de kommer nog å bli jettebra! Sen kommer gammelmatte å vi å ha de jettebra för då kan gammelmatte ordna de fint i vardasrumme oxå. De kommer å bli fint hos oss sen, säjer gammelmatte. Köke ska oxå göras i orning, men de får nog gammelmatte hjelp te å göra under hösten.

lördag 27 augusti 2011

Imma

Vad vi katter (och tvåbeningar, har jag förstått) än tycker om saken, börjar det tyvärr bli höst ute... så jag tyckte det var dags att byta bakgrund till bloggen. Dessutom satte jag matte att ändra vår rubrikbild - vad tycker ni om den? Det känns förstås både vemodigt och ledsamt att behöva sätta ett kors över Connys huvud, precis som det sitter kors över min bror Aragorn och lille långnosen Rufus - men så ser ju livet ut, vi katter lever inte i evighet och måste lyda när Skaparkatten kallar oss till sig. Precis som människorna. Och i grund och botten är det väl ändå så att livets innehåll är viktigare än hur långt det blir? *fundersam*

Matte

Det har blivit väl mycket jamat om just Philemon de senaste gångerna, inser jag... men ni förstår, någonstans där ute (troligen nedåt Skåne till) sitter en liten ledsen Henrietta och saknar sin pälskling, och jag tycker att det känns viktigt att få sända signaler till henne att Philemon mår bra och på rexars vis vänder upp och ner på tillvaron här i klostret. Nu när han börjat bli hemvan drar han fram som en stormvind genom rummen, dundrar upp och ner i trappan och fullkomligt älskar kattgården - inte ens regnet hindrar honom från att vistas där ute! Imma håller sig ur vägen, men hon fegar inte ur ifall han går på henne... det är bara det att hon är en fridsam liten missa som inte tycker om bråk, vilket hon talar om med djupstrupade morr och vassa klor om han inte viker undan frivilligt. Sedan sätter hon sig någonstans där han inte kommer åt henne utan att riskera mattes intensiva blick... för matte has got The Look, vet ni *fnissar*.

Gammelmatte bjuder på fil... det är gott, det!


Det är oerhört spännande att lära känna en ny katt. Vi vet ju inte så mycket om lillkillen, så vi måste komma underfund med vad han tycker om att äta, vilket godis han föredrar, hur han vill bli gosad o.s.v. Lådan sköter han bra - bara en enda gång har han kissat utanför, och det ordnade jag upp direkt. På nätterna sover han i mina knäveck, ovanpå täcket... och Imma sover på sin vanliga plats vid min mage, under täcket, så de stör inte varandra.

Sorgen efter Conny är fortfarande tung, men river och sliter lyckligtvis inte så förtvivlat längre... det är jag tacksam för, eftersom jag inte orkade leva så utan höll på att gå sönder. Nu kan jag tänka på allt vi fick, allt han gav och framför allt vilken underbar kille han var! Han var utan tvekan den absolut mest gosiga katt jag någonsin mött... vilken annan misse möter en fullständig främling med det glada utropet: Jag älskar att pussas! Gör du?!?

fredag 26 augusti 2011

Gammelmatte Gitte

Efter en mycket intensiv tid för oss med fler reträtt-gäster än vanligt, sjukdomar och sjukhusvistelser, Connys alltför tidiga död m.m. har vi tagit två dagars ledighet. Gårdagen ägnades åt loppis-besök i jakt på grejor till tittskåpen som jag bygger upp. Hittade en del bra grejor, men det är svårt att finna bra och snygga saker till lämpliga priser. Några bra böcker om katter och lite annat smått och gott och idag en absolut vilodag som kändes välbehövlig. Jag kan i alla fall berätta att Philemon finner sig bra tillrätta här i klostret och han kommer så småningom att bli en bra klosterkatt. Imma och han känpar om ledarplatsen, men det är bara som det ska vara och Imma är så suverän att hon säkert kommer att sätta lillkillen på plats.

Flera har frågat mig om hur det artar sig med husisarna och jag kan tala om att det fungerar alldeles utmärkt. Jenny, Majsan, Sixten och Rafael är lugna och vill gärna kela mycket. Assar är fortfarande mycket försiktig när det är främlingar här, men han är gärna med i gänget när vi är ensamma. Det går att smeka honom ibland, men för det mesta slinker han undan. Han är fortfarande en kattunge och leker ohejdat. Han gör sina rusningar i trappor och klätterställningar och vill mycket gärna busa med de andra i det lilla tältet de har. Man kan riktigt höra hur han fnittrar. Han älskar TV och ber ofta om att jag ska sätta igång den så han kan sitta på sin favoritpuff och titta. Djurprogram och bilar är det bästa han vet. Sixten har blivit en distingerad herre som fortfarande är mjuk, försiktig och smeksam. Han vill gärna bli upplyft i famnen och gosad med. Han brukar försöka köra bort Rafael från hans liggplats i min säng så att han ska kunna få ligga där, så nära mig som möjligt. Det är annars Rafael som kommer först för att ligga precis framför mitt bröst om kvällarna. Rafael vill väldigt ogärna bli bortkörd, men Sixten avancerar med en sådan mjukhet att Rafael inte fattar att han blir bortkörd och när Sixten väl ligger där så kan inte något i världen få honom att flytta sig. För det mesta har jag fyra katter i min säng om nätterna. Jenny ligger bakom min rygg. Majsan ligger uppepå min höft. Sixten ligger vid mina knän och Rafael framför bröstet på mig. Gissa om man sover gott! Assar har valt ut en av fåtöljerna. Han ligger uppepå ryggen på fåtöljen mellan stommen och ryggkudden. Det blir som en liten vagga där och där ligger han så förnöjd och sover. De är så söta allesammans och jag är så ledsen över att jag inte har kunnat bygga upp deras rastgård denna sommar, men jag lägger undan materialet i skydd undan vinterns härjningar så jag kan bygga rastgården tidigt i vår. Då hoppas jag att jag ska må så mycket bättre att jag kan orka sådana jobb. Mitt hjärta ska ju vara friskt och bra nu igen efter operationen så jag hoppas och tror att det ska gå bra. Kicki har gett mig en bra elborr/skruvdragare, som inte väger så mycket, så med ett så bra verktyg ska det gå utmärkt att jobba.

tisdag 23 augusti 2011

Imma

Ni får ursäkta att det är lite rörigt här i bloggen just nu... men det är så, att vi har fått en ny reträttgäst att ta tass om mitt upp i allt annat. Lyckligtvis är det en alldeles underbar gäst, som alla vi katter fattat tycke för! Ja, jag kände honom ju sedan förut, men för resten av gänget var han en ny bekantskap. Lille Philemon blev alldeles begeistrad redan från start, och nu klänger och klättrar han på gästen som om han aldrig vill släppa honom ur tassarna...

Ni vet väl att rexar brukar kallas axelkatter?
Det finns en anledning till det *fniss*


Philemon vill vara riktigt nära gästen...


... och för all del, det vill jag också!


På kvällen gick gammelmatte, matte och gästen över till andra delen av huset för att se en film, och efteråt rapporterade matte att även husisarna blivit storförtjusta i vår gäst. Och att han hade blivit allergisk! Men matte visste på råd, hon har allergi-medicin att dela ut och gästen sa att han inte hade något emot att nysa näsan av sig eftersom katterna var så trevliga att umgås med... vad sägs om en så sympatisk inställning?!?

Det hände andra spinnande saker igår också, men dem skall jag berätta om senare. För nu måste jag jama allvar med er och uppmana alla fyr- och tvåbenta kattvänner att sluta upp kring Södertälje katthem som riskerar att bli hemlösa! Tydligen är det så att kommunen inte längre vill stödja katthemmet ekonomiskt, fast det är så viktigt och man t.o.m. ingår i kommunala projekt för arbetslösa m.m., och dessutom vill inte fastighetsägaren förnya kontraktet när det går ut om några år... så katthemmet står plötsligt inför två svåra problem samtidigt: dels att hitta en ny plats att vara på och dels att klara ekonomin. Och det kan vi naturligtvis inte låta ske, så nu måste vi arbeta tillsammans på en bra lösning för våra vänner i Södertälje! Ni som har mattar och hussar som är med i Facebook kan väl be dem att gå med i stödgruppen Rädda Södertälje katthem? Där skall vi prata ihop oss om vad som behöver göras. Och givetvis rapporterar vår vän katthemskatten Madeleine hela tiden vad som händer. Håll ögon och öron öppna!

söndag 21 augusti 2011

Matte

Oki, här kommer rapporten om Philemons första besök i rastgården...

Oj, så högt upp jag är...!


Vad är det här, sa du? Gräs?!?


*tugga, tugga, tugga*


Är allt det här mitt revir?!?


Jag kan se hela världen härifrån!


Vadå gå in?!? Aldrig i livet!


Resten av dagen tillbringade Philemon i kattgården... kom bara in för att äta m.m. emellanåt (samt kolla att vi var kvar). Framåt kvällen började han rusa mellan gården och vardagsrummet, fram och tillbaka, i full fart... antar att den friska luften och känslan av hur stort reviret är gav gott om spring i tassarna! *ler* Nu sover han så sött i fåtöljen, alldeles utslagen efter dagens äventyr... luckan till kattgården är stängd, men inte låst, och jag misstänker att det inte dröjer länge innan han har klurat ut hur den fungerar.

*zzzzzzz...*


Resultatet av dagens burtest: definitivt succé!





Matte

Nu har Philemon bott hos oss i tre dagar, och han och Imma fortsätter att cirkla kring varandra. Imma är - precis som med Rufus och Conny på sin tid - mycket tveksam till uppvaktningen... men hon är lugn och låter sig inte skrämmas, även om hon gärna håller sig i närheten av mig när det går.

Nos mot nos för första gången...


... nej, det blev lite för närgånget!


Men hallå där, grabben - inte nosar man en gammal dam i baken!


Nu pågår ett annat stort och spännande äventyr här i klostret - Philemon undersöker rastgården! Och betänk att detta är storstadsgrabben som inte känt vare sig grus eller gräs under tassarna tidigare... det får bli en egen rapport senare idag. Med bilder förstås!


lördag 20 augusti 2011

Matte

Imma och Philemon cirklar kring varandra; idag har de nosat lite på varandra, men det slutade med att de tassades och slank iväg åt varsitt håll. Direkta slagsmål har inte förekommit, och det känns bra... det enda som oroar mig lite grand är att Imma under kvällen gömde sig under sängen när Philemon blev för påträngande för hennes smak... men å andra sidan, så gjorde hon med Conny också de första månaderna, så mitt främsta ansvar blir att se till att hon äter, dricker och går på lådan emellanåt. Det gör han, och han blir alltmer hemvan även om han gärna vill att vi alla fyra vistas i samma rum... så nu har vi TVÅ vall-katter i huset! Han får dock vänja sig vid att man inte sitter still i vardagsrummet, utan har saker att göra mellan läse- och vilostunderna... disk, tvätt o.s.v. gör sig inte själva, utan måste ses till som vanligt. Och min erfarenhet är att det vardagliga vinner i längden - det är det som skänker trygghet och harmoni i hemmet.

Är väldigt trött - sorgen efter Conny suger musten ur mig! Gammelmatte är också mycket trött, men i kväll flyttar hon hem igen och sover hos husisarna för första gången sedan Conny tassade över Regnbågsbron - det mår både hon och pälsbollarna bra av, och vi tre på den här sidan huset får vänja oss vid att sova utan att ha henne i närheten *ler*.

fredag 19 augusti 2011

Matte

Jag dövar smärtan i sorgen efter Conny genom att försöka koncentrera mig på att hjälpa Philemon och Imma att bli goda vänner... och vet ni, hittills är det så lugnt att jag undrar hur det kan komma sig. Å andra sidan kan det bero på att Philemon fortfarande inte känner sig hemma här, jamar då och då efter sin matte (han sitter ofta med nosen vänd ut mot hallen, mot ytterdörren) och inte riktigt vet vart han skall ta vägen. När han blir tuffare och mer hemtam, kommer säkert konflikterna mellan honom och Imma... men jag är ändå viss om att de kommer att bli vänner, att det kommer att gå bra det här.

Imma är fortfarande lugnet själv, iakttar främlingen med allvarsamma ögon och håller distans. Men hon är varken rädd eller arg, lever sitt vanliga liv (har hittills inte sett henne gå på låda, men å andra sidan gör jag ju aldrig det - den biten sköter hon oändligen diskret). Hon är inte svartsjuk, heller, och det är bra för gammelmatte och jag försöker gosa mycket med lillkillen för att få honom att känna sig trygg. Han sover gärna i gammelmattes närhet, men har skakat svans åt mig två gånger och legat på mina ben när jag satt i fåtöljen och läste tidigare idag! *glad* Och han är så olik Conny att jag suckar av lättnad - ni förstår säkert hur jag menar.

Idag ringde hans förra matte, Henrietta, och frågade hur det var. Mitt hjärta blöder för henne - tänk att behöva skiljas från sin katt! Men hon lät glad att han mår bra och säger att hon är trygg med att vi tagit hand om honom, och du, om du läser detta lovar jag dig i Guds namn att alltid, alltid värna om honom som jag värnar om varenda katt jag haft lyckan att leva med!

Skall bjuda på lite bilder tagna idag, eftersom jag vet att ni vill ha det! Och så tackar jag Wikki för att hon kontaktade uppfödarna - skall själv mejla dem i helgen och skicka lite bilder samt berätta var deras unge hamnat. De verkar vara väldigt fina kattmänniskor!

Laxmousse är gott! (Det tycker Imma också)


Lite finposering i soffhörnan


De svarta prickarna på nosen är INTE hans nosborrar...


Sist en hälsning till Lillmymlan: Hoppas att du läste gammelmattes kommentar om att Karlstads djursjukhus gärna tar sig an lilla Polly! Operationen går på cirka 5.000 kronor, och om du inte redan har de pengarna drar vi förstås igång en insamling... du skall se att allt blir bra för lillstintan!



Matte

Natten har varit mycket lugn - Imma sov hos mig och vad jag vet har Philemon större delen av natten sovit vid gammelmattes fötter. Ett par gånger har jag vaknat till av att han jamat... men är det så konstigt, första natten i ett främmande hem?!? Han sörjer ju också - har mist både hem och matte utan att förstå varför! Så nu handlar det om att hjälpa två sörjande katter genom den här svåra tiden, samtidigt som de lär känna varandra och får ordning på sin inre gruppdynamik.

Philemon, eller Lillebror som vi kallar honom emellanåt, tyr sig mycket till gammelmatte men visar även mig tillgivenhet. Imma och han studerar varandra mycket noga, stirr-tävlingarna är många men hittills har Philemon vikt undan. Ett par utfall han gjort mot henne har alla strandat på att hon givit honom en sträng blick, och jag tror att han som ungkatt känner att han här har att göra med en gammal bestämd dam... Imma själv är lugn och stillsam, bryr sig inte mycket om honom annat än håller koll. Bägge katterna äter, men än har jag inte sett någon av dem gå på låda... det hoppas jag dock fungerar som det skall, det också.

Återkommer med fler bilder vartefter! Idag tar vi det lugnt allihopa, vilar mycket... den senaste veckan har varit vansinnig, och vi är så trötta, så trötta.

torsdag 18 augusti 2011

Matte

Då är vi hemma igen! Det har varit en låååång dag, inte minst för stackars Philemon som först först fick åka tåg från Malmö till Jönköping och sedan bil med oss hit hem till Otterbäcken... sammanlagt cirka nio timmar utan sömn, mat och vatten. Jodå, vi hade med oss allting - t.o.m. sandlåda - men som de flesta katter på resande tass ville han inget ha. Sandlådan använde han istället till att ligga och vila i, när han inte kröp längst in i transportkorgen eller tryckte i gammelmattes knä. Så nu är han verkligen trött! Och det är vi också, gammelmatte och jag... och med all sannolikhet hans stackars matte, som grät när hon lämnade oss i Jönköping. Å, så väl jag förstår henne!

Vill ni ha en första skymt av killen, säger ni? *lyssnar* Ok, varsågoda!



Vadå "räcker inte"?!? Vill ni absolut se mer av honom? Jajaja... här är en fin bild jag tog i bilen när vi rastade i Grönköping...



Nåja, ni kommer nog att få se nog med bilder av honom framöver, kära vänner. Inte för att han verkar älska kameran, direkt... hittills har jag mest fått svansbilder att samla på. Men jag kan berätta att hemkomsten blev lite märklig! Jag hade nog väntat mig att vi skulle ha kontroll över situationen, gammelmatte och jag tillsammans, men jag befarade att Imma skulle gömma sig under sängen som hon gjorde när Conny flyttade in. Men icke! Hon har fullständigt lugn suttit och iakttagit honom, ibland följt efter honom runt rummen, varit tyst och trygg när han väst eller jamat oroligt. Tala om full kontroll! De första stirr-tävlingarna har genomgående vunnits av henne och en gång har de t.o.m. lett mot varandra även om det var på rätt långt avstånd. Det gläder mig, för jag vill inte behöva sitta uppe i natt och övervaka två griniga slagskämpar... det är jag alldeles för trött för.

Nå, då är det kanske dags att presentera vår nyaste klosterkatt? Philemon föddes som S*Pemicos Headlines den 15 mars 2010 och är en svart-vit van, vilket innebär att han är helt vit utom på svansen, öronen och i ansiktet samt under trampdynorna. En särskilt rolig detalj är "Nils Poppe-mustaschen" på nosspegeln! I övrigt är han en utställningsmässig Cornish Rex-hane, grönögd och gosig... gammelmatte har redan hunnit med en hel del både gosande och pussande i bilen, kan jag avslöja. En annan lite lustig detalj är att hans pappa heter Moon (egentligen Man On The Moon) och mamma heter Light (egentligen Red Light) - undrar om parningen skedde nattetid? *funderar*

onsdag 17 augusti 2011

Matte

Idag när jag körde till Gullspång för att hämta mamma (gammelmatte) hos tandläkaren, lyssnade jag på P1 och råkade hamna mitt i ett mycket spännande program med titeln I huvudet på en katt. Tyvärr hörde jag bara en del av det intressanta innehållet, men hela programmet finns på länken så jag skall lyssna ordentligt på det en annan dag.

Att jag reflekterar lite extra över detta program beror på det forskaren Jenny Loberg säger om att det skulle gå alldeles utmärkt att använda katter som vall-katter, precis som vissa hundar är utmärkta vall-hundar. Imma vallar nämligen ihop gammelmatte och mig här hemma just nu för att försöka få oss alla tre att hålla oss i vardagsrummet, där hon förmodligen känner sig tryggast... och tro mig, hon är bra på det! Det här känner jag igen från när Aragorn och Rufus hade dött, för då gjorde hon exakt likadant bara med den skillnaden att vi skulle vistas i sovrummet.

Ja, käraste vänner... i morgon åker gammelmatte och jag till Jönköping och hämtar Philemon! Det blir säkert en mycket jobbig dag för oss alla, men alldeles särskilt för lillkillen - han har då rest med tåg från Malmö tillsammans med sin matte, som mår jättedåligt över att behöva skiljas från honom men inte har något val eftersom hon inte kan hantera hans kissproblem (han gör precis som Imma gjorde i många många år, kissar på allt som är mjukt... men har jag lyckats hjälpa Imma, skall jag säkert kunna hjälpa Philemon också!). Och sedan väntar ännu en lång resa, denna gång med bil, innan stackars Philemon äntligen får fast mark under tassarna. Jag blev lite förskräckt när jag hörde av hans matte att han inte fått lära sig gå i sele, för min tanke hade varit att låta honom sträcka på benen och dricka lite vatten m.m. innan vi vände hemåt... nu får vi försöka rasta honom inuti bilen istället, eftersom vi inte kan riskera att han blir rädd och flyr. Har för säkerhets skull köpt Feliway spray, som jag skall spreja i bilen och transport-korgen en stund innan han kommer med oss.

Och sedan kommer det stora svåra: att presentera en restrött och förmodligen rädd kille för Imma, som säkert kommer att avsky blotta åsynen av honom så här i början! Men vi har lagt ut en strategi baserad på erfarenheterna från Connys intåg här i reviret och tror att vi skall klara av alla eventuella problem steg för steg.

Skall faktiskt bli skönt att få tänka på något roligt som lite vila i allt detta gråtande och förtvivlade sörjande...

PS. Kan berätta att Connys uppfödare mejlade mig igår, djupt rörd och stolt över alla fina eftermälen hennes unge fått av er alla! Hon har läst den här bloggen, era kommentarer och vad ni skrivit i era egna bloggar... så ni stöder inte bara oss, utan också andra som varit viktiga i hans alltför korta liv! DS.

tisdag 16 augusti 2011

Matte

Tack, Brittmari och missarna i Örebro, för ert goda råd - det låter mycket klokt, och jag skall göra ett gott försök.

Vill berätta att jag idag ringde Agria för att inleda försäkringsärendet kring Connys skada och död... bara för att upptäcka att allt redan var klart! Djursjukhuset i Karlstad hade kontaktat Agria igår, hela kostnaden på 8.505 kronor reglerades omedelbart och sedan sändes ärendet vidare för uträkning av vad jag skall få därutöver, eftersom Conny ju också hade en livförsäkring. "Den biten blir klar i morgon, och då sätter vi in pengarna på ditt konto direkt" sa den rare mannen i telefon. Och vet ni mer? Så fort jag nämnde att katten Conny hade avlidit, beklagade han sorgen och uttryckte sitt stöd! Det gjorde mig nästan mållös, för det hade jag inte alls väntat mig...

Nu är det Gud ske lov bara två dagar kvar innan vi får hämta hem lille Philemon, och även om jag inte inbillar mig att Imma och han kommer att älska varandra direkt tror jag att både hon, gammelmatte och jag kommer att må mycket bättre. I och med hans intassande här i klostret går vägen framåt istället för att hela tiden halka bakåt... det är viktigt för oss alla, för just nu är vi på väg att sörja ihjäl oss.

Imma

Det är med darrande tassar och slokande morrhår jag sitter här... men som matte säger mellan tårarna, vi måste på något sätt klara av att tassa vidare genom livet utan den där retsamme sekerhetskatten som aldrig lärde sig stava men som var en fenomenal jägare. Det är tomt utan Conny, och jag tycker inte om när matte och gammelmatte är i olika rum... jag vill att vi alla tre skall hålla oss i vardagsrummet, för där är jag tryggast. Matte har stängt till rastgården och källaren så länge, för hon säger att om det är öppet där går jag bara omkring och letar efter Conny och han är ju ändå inte där. Det vet jag väl! Men det är så tomt inuti mig att det gör ont och jag har ont i magen och tycker att hela den här historien var orättvis och dum.

Nu berättar matte att en ny kattkille skall komma till oss på torsdag och att hans namn betyder "min vän". Hm, vet inte vad jag tycker om det här påhittet, precis, för killar är så störiga... fast jag får väl lita på att matte vet vad hon gör, och hon säger att det är för min skull - och sin egen! - han kommer hit. Han behöver ett kärleksfullt hem, säger hon, och det stämmer ju för här finns gott om kärlek... och kanske är det också sant att jag får något att tänka på, för jag måste ju hålla koll på killen. Nåjam, det visar sig!

Tack, alla ni, för att ni finns där för oss! Gammelmatte och matte är förtvivlade och jag mår som jamat inte heller bra, och då är det skönt att veta att ni finns och förstår oss.

måndag 15 augusti 2011

gammelmatte Gitte

En ljusglimt i allt det svåra efter vår älskade Conny är att det finns en liten Rex-kille som nu väntar på att få flytta in i klostret. Han kommer från Malmö och heter Philemon. Han är 1½ år gammal och vi hoppas att han ska kunna bli en god kamrat åt Imma, som nu är helt vilsen av att Conny är borta. Först kommer säkert Imma hata oss för att ha "släpat in den där typen", men sedan kommer det säkert att bli jättebra. Det var så det var när Conny kom och de blev ju bara SÅÅ mycket kompisar.

Det är lite av samma stämning här hemma nu som det är när en kung dör... någon står på en balkong och ropar: "konung si och så är död. Leve konung den och den!" och som ni förstår är det lite med många känslor blandade för sorgen efter Conny är så stor så stor, men livet är för de levande och vi måste ju för Immas skull vara beredda på att axla ansvaret för denne nye kattkille.

Vi vill tacka er allesammans för allt det fina som ni gjort för och skrivit om vår lille Conny. Han kommer för all framtid att ha en speciell plats i våra hjärtan, men Imma mår så dåligt att vi måste snabba upp detta. Hon MÅSTE få en ny kompis! - och vi har haft täta telefonkontakter med Malmö under dagen innan beslutet togs, men vi tror att Philemon är rätt katt för Imma.

söndag 14 augusti 2011

Matte

Jag gör bara ett litet inhopp nu i kväll... sorgen efter Conny är för svår just nu, och därför överlåter jag åt gammelmatte att blogga, läsa era underbara ord och förmedla er omtanke och stöd till mig i censurerad form (d.v.s. hon berättar vilka som hör av sig - det ni skriver orkar jag tyvärr inte ta in ännu, men lovar att återkomma till när jag är lite starkare!). Själv är jag ett enda virrvarr av gråt som sliter sönder mina lungor, kampen mot alla "om inte..." och meningslösa, dumma och elaka tankar i stil med att "hur kunde Conny göra mig så här illa?" samt ilska riktad mot huggormar, trädgården, hans HCM, stressen han fick gå igenom samt inte minst mig själv som inte förhindrade detta hemska från att hända.

Att jag ändå skriver här, beror på att Imma mår så fruktansvärt dåligt. Hon letar förtvivlat efter Conny, skriker efter mig när jag inte syns till, försöker valla ihop oss tvåbeningar i en grupp i vardagsrummet så fort vi befinner oss på olika håll... hela hennes uppenbarelse slokar och rösten är full av desperat ensamhet. Så snälla ni, får jag be er att hålla ögon och öron vidöppna efter en ung rexhane, helst inte en unge (det orkar nog inte Imma med) men fortfarande tillräckligt ung för att fylla den här skräckfyllda tystnaden och tomheten med nytt liv? Det måste vara en Cornish Rex, och jag tror att det är nödvändigt att det är en hane - jag misstänker att Imma inte skulle acceptera en hona... men hon behöver desperat en ny kamrat, och även om "inkörningstiden" blir jobbig har hon någon att hålla koll på, någon att relatera till... ni förstår säkert vad jag menar.

Min tacksamhet till er alla är lika djup som sorgen efter Conny. Gud välsigne er!

PS. Gammelmattes sorg är minst lika djup och skärande som min, men hon sörjer på ett annat sätt - för henne är er närvaro en tröst och ett stöd, medan jag ännu så länge inte förmår att ta emot all er vänlighet... det låter hemskt, men tyvärr är det en överlevnadsreflex. Det är därför som gammelmatte får sköta Internet m.m. ett tag framöver... hoppas att ni förstår. DS.

Tack!

Vi vill tacka er alla för det fantastiska stöd ni är i den här svåra stunden. Att ni alla - ingen nämnd och ingen glömd - ställer upp så fint för oss nu. Sorgen är så stor och hjärtslitande. Han var en helt fantastisk klosterkatt. Alltid redo att finnas där när någon behövde honom. En glad krabat som när någon kom in i vårt hem, genast klättrade upp i knäet och sa: "jag gillar att pussas, gör du det?" Hans stora passion - förutom att pussas - var att jaga. En mästerjägare. En passion som också orsakade hans alltför tidiga död.... Tack ni alla för att ni finns!

lördag 13 augusti 2011

Gammelmatte Gitte

Conny är död!
Detta hemska meddelande står här i all sin skriande nakenhet. Så ofattbart, så otroligt hemskt.

Vår helt underbara lilla Kotte-pojke har ikväll gått över regnbågsbron och vår sorg är utan ände. Vår duktige säkerhetskatt, som också var en så duktig jägare tog sitt sista byte och förstod nog inte vilken farlig fångst han hade tagit. Den här huggormen blev hans allra sista byte och blev hans bane. Nu måste vi få tid på oss att komma igenom detta och arbeta oss igenom sorgen och saknaden, men samtidigt vill vi tala om hur oerhört mycket ert stöd betyder för oss. Vi är så tacksamma för all hjälp som nu kommit oss till del via "Snuffe-fonden". Tack alla!

Gammelmatte Gitte

Vi ber er alla hålla tassar och tummar för att det går bra för Conny. Han ligger i en syrgaskuvös på djursjukhuset i Karlstad. Han klarade ormbettet, men stessen omkring det triggade hans hjärtsjukdom och en blodpropp gick från hjärtat till ryggen ovanför bakbenen och förlamade dem. Han är mycket svårt sjuk och vi vet inte ännu hur det kommer att gå. Vi ber till Skaparkatten att vi ska få behålla honom, men prognosen är nog inte så bra tyvärr - men så länge det finns liv finns det hopp!

fredag 12 augusti 2011

Imma

Sicket ett elände - Conny var ute på gräsmattan i löplina idag när våra besökare från Grillby kom - och kan ni tänka er!!! - han tog ett byte. Ett riktigt byte - men det var faktiskt bytet som sedan tog honom. En HUGGORM. Visserligen en liten huggorm, men den väste och högg vilt omkring sig och - ... den högg Conny i kinden. Riktigt illa faktiskt. Connys "kind" svullnade upp ordentligt och svullnaden gick nedåt halsen på honom och eftersom han har ett hjärtfel så tyckte de på djursjukhuset att Kicki skulle komma dit med honom - då gällde det att snabbt få ihop pengar till bensin och till självrisken för Connys vård (c:a 2.000 kronor) så vi frågade runt i vår omgivning och vår rara veckogäst ställde upp med ett lån tills vi får pensionen på torsdag i nästa vecka. På så sätt får vi tid till att sälja av en del saker så vi kan ersätta de pengarna innan vi behöver betala månadens räkningar. Kanske kommer vi att behöva be om lite pengahjälp i slutet av månaden. Kanske ansöka om lite ur Snuffefonden. Det här var ju verkligen en oväntad och ovälkommen utgift - men vad gör man inte för sin lilla katt? - säger gammelmatte.

onsdag 10 augusti 2011

Rafael

Ida ska ja berätta om någe som hänt hos oss. Gammelmatte satt i soffan i vardasrumme å ja liggde breve henne å Majsan lågde på hennes bröst å hon kelade me oss båda två. Hon hadde suttit på teven så att Assar skulle få se på barnprogramme. De va ritade bilar som körde i full fart jenom pölar så de stänkte om de. De gillar han. Då ringde de på dörren å gammelmatte gickde å öppna dörren å de komde in en tant. Hon helsade på gammelmatte å så satte hon igång snabeldraken å börja köra runt runt me den. Assar, Sixten å ja springde upp i trappan, men tjejerna stanna kvar. Tanten for runt å togde bort alla tussarna efter oss å hon togde bort skräpe som kommi in me tvåbeningarnas skor. Sen stängade hon av snabeldraken å så prata hon me gammelmatte en stunn. Sedan kom matte in å hjelpade till me å stänga köksfönstre som stått öppet hela sommarn. Gammelmatte kan ju inte klettra på en stege så de va de som matte nu jorde. Hon pilla på någe å så stängade de fönstre å sen gickde tanten å hon sa "Hej då, nu kommer vi nästa vecka!".... - visst va re konstit. Vi katter förstog inte alls varför hon skule komma tebaks nästa vecka, men gammelmatte ropa: "Hej och tack!" te tanten. Nåjam, nu har i alla fall allt blivi som vanlitt ijen å gammelmatte håller på me nån slags lera. När ja fråga va hon jorde så sa hon att hon gjorde en vedspis`??? - vadå, kan man sitta ve ett bord å jöra en vedspis? - ja, ja förstog ingenting, men hon sa att när den hade torkat å hon målat den så skule ja förstå va hon jort, sa hon. Tro de den som kan.

måndag 8 augusti 2011

Imma

Idag har matte varit i städtagen igen, men lyckligtvis blandade hon inte in oss i stöket annat än att hon förvarnade oss om att hon under eftermiddagen skulle hämta en ny reträttgäst som skall bo hos oss en vecka. Det blir den fjärde denna sommar, så Conny och jag tittade lite oroligt på varandra... vi funderar på hur mycket matte orkar med egentligen. Men matte la till att vi känner gästen sedan tidigare och att hon tycker mycket om katter, och det gillar vi ju! Så nu är vi i tjänst igen ett tag framöver, och jag har dessutom förberett noviserna på att de skall få öva sig på att vara tröst- och stödkatter lite grand... de behöver ju träning, så att de är redo att rycka in på allvar senare.

söndag 7 augusti 2011

Rafael

Ja va lite tveksam till de här me rakning, måste ja jama... men de har blivi jättebra, faktist! Nu kommer ja åt överallt när ja ska tvätta mej å de e skönt att inte lukta illa längre. De andra i gänget här hemma har blivi mycke bussigare nu å måbbar mej inte längre för att ja luktar, så vi trivs bra allihopa. *sänker rösten* Vet ni, ja tror att till å me gammelmatte tyckte ja lukta förut... fast hon sa aldri nåt om de, å ja fick allti ligga brevi henne ändå. De jör ja fortfarande, å ja har börja vänja mej vi den där blåsmasken hon har i ansikte på nätterna oxå, så nu kan ja ligga hos henne jämt. Gammelmatte e ju ejentlijen mera min matte än matte för mej... *fundilerar* Ja tänker lixom på henne som min matte å inte gammelmatte, för hon va den som tog hann om mej förstast å va så snäll. De e första gången i mitt liv som en tvåbening e så där jättesnäll som gammelmatte å älskar mej fast ja luktar å e bråki... *glad*

Vet ni va? Jenny har börja villa sova brevi mej! Hon kallar mej Läderkatten *fnissar* å de tycker ja låter tufft så de får hon järna jöra. Hon e rätt häfti faktist, Jenny - hon rymmer ut om kvällarna å e borta i flera minuter innan hon kommer tillbaka in. Ja tror hon jör de för å visa hur snabb hon e, för ejentlijen vill hon va inne men de e spinnande å slinka ut i mörkre när gammelmatte öppnar dörren utifrån när hon kommer hem från matte. Å sen kommer hon hem ijen - Jenny, allså. De e en rikti fin tjej... *rodnar*

lördag 6 augusti 2011

Conny

ÄNTLIEN har'om begripi att när man ska jöra ett Viktigt Jobb så måste ja va me! Så ida när gammelmatte å matte skulle ta hann om de trasia plommonträde fickde ja va me å se till så att allt blidde rätt. Jo, för vi har två plommonträn å ett gickde sönner när'e blåsade som värstast häromsixten... eh, sisten... å så komde tassverkarn å skärade sönner trät ännu mera me en jättestor å bullri moj så de bara blidde bitar kvar utom en gren.



Frågar ni mej så ser'e DUMT ut, men tvåbeningarna vill visst ha den dära ensamma grenen kvar...



Hur som helst börja matte å släpa bort dom dära grenarna som tassverkarn hade tatt ner å unner tin sittade gammelmatte på en stol å försökade rädda så mycke plommon hon kunne - å ja jälpade förstås till!



Här ser ni hur ja unnersöker varendaste litet plommon noga innan gammelmatte får spara de, för de e viktigt å se till att dom inte ätar plommon som inte e bra...



Å så här mycke plommon blidde de!



Resten slängade vi bort till fåglarna å djurena å inseckterna som oxå gillar å äta plommon.

Fast vet ni va som va de allra bästaste me alltihopa? Jo, ja fickde en ny SPANAR-PLATS å va på!

fredag 5 augusti 2011

Gammelmatte skriver

Jag vill berätta hur lycklig Rafael verkar vara nu när han slipper sin tunga, toviga päls. Han - som aldrig satt och tvättade sig förut (jag trodde att han inte fått lära sig sådant av sin mamma) - sitter nu och putsar sig så fint. Nu håller han sig ren även i baken och de övriga verkar acceptera honom mycket bättre. Alltså, bara positiva saker har inträffat sedan rakningen. Nu ska vi aldrig låta hans päls bli till besvär igen. Han verkar faktiskt vara stolt över sin nya "look!"

Dessutom meddelar matte att katterna är jublande glada över tassograferna i Sippos böcker, som kom härom dagen. Sippo hade inte bara tassograferat det ex matte lämnat hos honom på bloggträffen, utan också skickat med ett extra tassograferat ex som noviserna nu läser med spinning. Tusen tack, Sippo!

onsdag 3 augusti 2011

Matte

Jag har fått två mejl med frågan hur mycket det kostade att låta raka Rafael, och eftersom fler kanske är intresserade svarar jag här (också): det gick på 713 kr (inklusive den lugnande sprutan och uppvakningssprutan). Väl värt slantarna, att döma av hur glad Rafael verkar idag! Gammelmatte har rapporterat att han först tyckte att det kändes konstigt att bli klappad på den pälslösa kroppen och blev lite småmorrig, men sedan han vant sig är han lika gosig som innan rakningen och verkar inte bry sig om förändringen det minsta. Inte heller har någon av de andra katterna reagerat på hans nya utseende, utan beter sig som vanligt. Idel positiva erfarenheter, med andra ord! Och fr.o.m. nu kommer vi att raka honom varje vår, har vi bestämt.

tisdag 2 augusti 2011

Matte

Nu är det klippt. Rakat, menar jag.

Som ni vet, försöker vi att till varje pris undvika att stressa våra katter... så jag hade tänkt ut en bra taktik inför infångandet av Rafael i eftermiddags. Målet var att få in honom i transportburen utan att jaga honom, och det lyckades väl sisådär - jakten blev kort, för han försökte nästan direkt gömma sig på ett ställe där han inte fick plats med annat än huvudet och framtassarna. Så det var bara för mig att lägga en stor handduk om honom, dra ut honom ur gömstället och lirka in honom i buren.

Sedan kom det där momentet som nästan alla katter - utom Conny, då! - fasar för: bilresan. Rafael höll sig fullständigt stilla i buren, men jamade lågmält vad han tyckte om det hela... och ja, han JAMADE! Det är faktiskt första gången jag har hört honom jama, vanligen piper han bara. Och resan gick hur bra som helst, vi hade fönstren öppnade runt om så att det inte blev för varmt i kupén och gammelmatte satt hos Rafael i baksätet.

Om infångandet och bilresan var stressande för vårt lilla troll, blev intåget hos veterinären knappast bättre: två skällisar satt i väntrummet! Rafael morrade i sin bur, så jag hämtade en stol och placerade hans bur långt ifrån hundarna, vänd bort ifrån dem, och satte mig på golvet intill så att jag kunde tala lugnande till honom. Lyckligtvis fick hundarna snart komma in till sina veterinärer, och strax efteråt kom snälla Eva som skulle ta hand om Rafael. Givetvis följde matte och gammelmatte med in, och Rafael höll sig still - så still att vi fick hälla ut honom ur buren.

Stackars Rafael var både tovig och smutsig


Eftersom vi hade poängterat hur rädd han är, gav Eva honom en lugnande spruta innan hon började ta hand om hans päls. Den var så effektiv att jag ett tag trodde att han hade dött! *ryser*

Inte ett morrhår rörde lillkillen under hela processen...


Hur mycket skall jag ta? undrade Eva.


Så mycket som möjligt, sa jag.


Så vår lillkille blev lejonklippt, d.v.s. fick bara behålla pälsen på huvudet, tassarna och svansen (och knappt det, för även svansen var tovig). Efteråt klippte Eva hans klor också, och så fick han uppvakningssprutan. Det var det här momentet som jag hade oroat mig mest för... skulle han vakna? Man har ju hört om katter som inte gått att väcka igen. Och Rafael tog god tid på sig, innan han rörde huvudet och fick ur sig ett första jamande. När han försökte resa sig, tråcklade vi in honom i buren igen och sedan behövde jag inte oroa mig - från den stunden jamade han då och då hela vägen hem och in i huset.

Man får väl ge honom rätt att vara lite sur efter en sådan här behandling!


Gammelmatte och jag hade diskuterat utsläppet och kommit överens om att vi skulle stanna ett tag hos honom, sedan han sluppit ur buren, och hjälpa honom acklimatisera sig igen. Men Rafael hade andra planer: i samma ögonblick som burdörren öppnades, klev han värdigt ur och gick raka vägen uppför trappan till övervåningen - lugnt och stilla, utan att bevärdiga de andra katterna med en blick. Vilken kille!

Nu hoppas jag att han skall må riktigt bra, kunna sköta sin päls själv och slippa den värsta värmen. Och åtminstone matte tycker att han är fin som lejon! Jag hoppas bara att stubben inte kliar sedan, när pälsen börjar växa ut igen... man vet ju hur det känns om man rakat sig under armen, så hur skall det inte vara att ha stubb över hela kroppen?!?

måndag 1 augusti 2011

Imma

Idag har det varit väldigt varmt och soligt ute, matte har vallat gräsätaren och Conny och jag har inspekterat trädgården. Egentligen är jag inte så mycket för att vara ute så där i sele och löplina, men som abbemissa måste man ha kontroll över saker och ting.

Här sitter jag och spanar ut över reviret


Conny sköter sitt arbete som säkerhetskatt alldeles utmärkt, men han är lika dålig som gammelmatte på att ta hand om sitt hjärta och tänker inte på att hjärtsjuka skall hålla sig i skuggan... så till sist fick jag jama till på skarpen att han skulle vila, och det på ett solfritt ställe!

Puh, det är flämtvarmt idag!


Matte slet som sagt med gräsätaren... men rätt som det var, kom hon och visade något hon hade hittat i gräset:



Conny trodde att det var Grodan Löv som vuxit till sig sedan sist, men matte sa att hon trodde att det var en annan groda för den här såg inte likadan ut som Grodan Löv. Någon som känner igen killen? Hur som helst satte matte ner honom i gräset igen, men på ett ställe där hon inte tänkte klippa så att han inte skulle bli skadad. Hon är snäll mot alla sorters djur, våran matte... ja, kanske inte mot fästingar och mygg, förstås *fnissar*.

Och så en nyhet: i morgon eftermiddag blir Rafael rakad! Egentligen skulle det ju ha gjorts i förra veckan, men så blev gammelmatte så sjuk att hon måste åka ambulans till det sjuka huset i Skövde, som ni minns. Nu skall det dock äntligen bli av, och Conny har mycket roligt åt det hela - om han fick bestämma skulle alla luddbollarna rakas, jamar han!