Matte

Idag när jag körde till Gullspång för att hämta mamma (gammelmatte) hos tandläkaren, lyssnade jag på P1 och råkade hamna mitt i ett mycket spännande program med titeln I huvudet på en katt. Tyvärr hörde jag bara en del av det intressanta innehållet, men hela programmet finns på länken så jag skall lyssna ordentligt på det en annan dag.

Att jag reflekterar lite extra över detta program beror på det forskaren Jenny Loberg säger om att det skulle gå alldeles utmärkt att använda katter som vall-katter, precis som vissa hundar är utmärkta vall-hundar. Imma vallar nämligen ihop gammelmatte och mig här hemma just nu för att försöka få oss alla tre att hålla oss i vardagsrummet, där hon förmodligen känner sig tryggast... och tro mig, hon är bra på det! Det här känner jag igen från när Aragorn och Rufus hade dött, för då gjorde hon exakt likadant bara med den skillnaden att vi skulle vistas i sovrummet.

Ja, käraste vänner... i morgon åker gammelmatte och jag till Jönköping och hämtar Philemon! Det blir säkert en mycket jobbig dag för oss alla, men alldeles särskilt för lillkillen - han har då rest med tåg från Malmö tillsammans med sin matte, som mår jättedåligt över att behöva skiljas från honom men inte har något val eftersom hon inte kan hantera hans kissproblem (han gör precis som Imma gjorde i många många år, kissar på allt som är mjukt... men har jag lyckats hjälpa Imma, skall jag säkert kunna hjälpa Philemon också!). Och sedan väntar ännu en lång resa, denna gång med bil, innan stackars Philemon äntligen får fast mark under tassarna. Jag blev lite förskräckt när jag hörde av hans matte att han inte fått lära sig gå i sele, för min tanke hade varit att låta honom sträcka på benen och dricka lite vatten m.m. innan vi vände hemåt... nu får vi försöka rasta honom inuti bilen istället, eftersom vi inte kan riskera att han blir rädd och flyr. Har för säkerhets skull köpt Feliway spray, som jag skall spreja i bilen och transport-korgen en stund innan han kommer med oss.

Och sedan kommer det stora svåra: att presentera en restrött och förmodligen rädd kille för Imma, som säkert kommer att avsky blotta åsynen av honom så här i början! Men vi har lagt ut en strategi baserad på erfarenheterna från Connys intåg här i reviret och tror att vi skall klara av alla eventuella problem steg för steg.

Skall faktiskt bli skönt att få tänka på något roligt som lite vila i allt detta gråtande och förtvivlade sörjande...

PS. Kan berätta att Connys uppfödare mejlade mig igår, djupt rörd och stolt över alla fina eftermälen hennes unge fått av er alla! Hon har läst den här bloggen, era kommentarer och vad ni skrivit i era egna bloggar... så ni stöder inte bara oss, utan också andra som varit viktiga i hans alltför korta liv! DS.