Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 14 augusti 2011

Matte

Jag gör bara ett litet inhopp nu i kväll... sorgen efter Conny är för svår just nu, och därför överlåter jag åt gammelmatte att blogga, läsa era underbara ord och förmedla er omtanke och stöd till mig i censurerad form (d.v.s. hon berättar vilka som hör av sig - det ni skriver orkar jag tyvärr inte ta in ännu, men lovar att återkomma till när jag är lite starkare!). Själv är jag ett enda virrvarr av gråt som sliter sönder mina lungor, kampen mot alla "om inte..." och meningslösa, dumma och elaka tankar i stil med att "hur kunde Conny göra mig så här illa?" samt ilska riktad mot huggormar, trädgården, hans HCM, stressen han fick gå igenom samt inte minst mig själv som inte förhindrade detta hemska från att hända.

Att jag ändå skriver här, beror på att Imma mår så fruktansvärt dåligt. Hon letar förtvivlat efter Conny, skriker efter mig när jag inte syns till, försöker valla ihop oss tvåbeningar i en grupp i vardagsrummet så fort vi befinner oss på olika håll... hela hennes uppenbarelse slokar och rösten är full av desperat ensamhet. Så snälla ni, får jag be er att hålla ögon och öron vidöppna efter en ung rexhane, helst inte en unge (det orkar nog inte Imma med) men fortfarande tillräckligt ung för att fylla den här skräckfyllda tystnaden och tomheten med nytt liv? Det måste vara en Cornish Rex, och jag tror att det är nödvändigt att det är en hane - jag misstänker att Imma inte skulle acceptera en hona... men hon behöver desperat en ny kamrat, och även om "inkörningstiden" blir jobbig har hon någon att hålla koll på, någon att relatera till... ni förstår säkert vad jag menar.

Min tacksamhet till er alla är lika djup som sorgen efter Conny. Gud välsigne er!

PS. Gammelmattes sorg är minst lika djup och skärande som min, men hon sörjer på ett annat sätt - för henne är er närvaro en tröst och ett stöd, medan jag ännu så länge inte förmår att ta emot all er vänlighet... det låter hemskt, men tyvärr är det en överlevnadsreflex. Det är därför som gammelmatte får sköta Internet m.m. ett tag framöver... hoppas att ni förstår. DS.

12 kommentarer:

  1. Jag kände på mig att Imma skulle må riktigt dåligt nu, de var så nära varandra de där två. Jag ska kolla med mina katt kontakter här om de vet ngt om ngn cornish rex som behöver ett hem. Extra tröstande nosbuffar till er alla!!

    SvaraRadera
  2. Man har olika sätt att bearbeta sorgen och känner bäst själv vilken väg man ska gå. Du behöver inte förklara, bara gör det som känns rätt för dig.
    Vi tänkte skriva om Conny i dag - om det känns rätt för er förstås - och då kan vi be våra läsare hålla utkik efter en ny kompis till Imma.
    Många tröstande kramar och tassklappar

    SvaraRadera
  3. Vi är så ledsna för er allas skull, ett sånt fruktansvärt slag :o(

    Några ställen att till på är i alla fall http://cornishrex.ifokus.se
    http://www.rexringen.nu/crx/omplaceringar.jsp

    och på blocket finns det ju också omplaceringar om man söker på "cornish", t ex
    http://www.blocket.se/malmo/Omplacering_av_underbar_cornish_rex_35459186.htm?ca=8&w=3

    SvaraRadera
  4. Kära vänner!
    Tänker på lilla förtvivlade Imma, så jag gick in på Nordiska Rexringen, valde Cornish Rex och därefter omplaceringar. Det finns flera goa missar där!
    Kram från M & V:s matte Birgitta

    SvaraRadera
  5. Voff (ursäkta, kan bara prata voffiska)!
    Matte kollade genast på Blocket och hittade den här annonsen......http://www.blocket.se/ostergotland/Cornish_rex_behover_nytt_hem_pa_landet_35010330.htm?ca=8&w=2
    Östergötland, 20 juli...
    kanske något intressant? Priset var inte så kattastrofalt...och inte avståndet heller, kanske?
    *vift vift vift*

    SvaraRadera
  6. Stackars, stackars er och Imma som saknar sin vän så!
    Det är väl den enda nackdelen med att ha katter som är nära varandra, att saknaden om en försvinner blir så stor och svår att ersätta. Jag är rädd att om något hände Frank, så skulle Linnsen bete sig precis som Imma, hon älskar honom så fruktansvärt...

    Hoppas så att någon annan katt kan hjälpa Imma! ♥

    Kram Karin, Linnsen och Frank

    SvaraRadera
  7. Tänkte bara säga att den cornish rex som Fru Filur tipsar om på blocket låter som gjord för er. Fråga inte varför det är bara en känsla jag fick när jag läste annonsen. Ta hand om er!!

    SvaraRadera
  8. Hoppas verkligen att ni hittar en ny vän till Imma, jama om ni behöver ett litet bidrag till det. Nosuffar och tasskramar

    SvaraRadera
  9. Hoppas ni finner en ny ♥-e vän till lilla Imma...
    När vår Max gick över regnbågsbron höll vå katt på att sörja sig till det lsandet,vi fann en vän & allt blev mycket bättre/ Jam & TRöste-styrke Kramar

    SvaraRadera
  10. Föresten glömde ju tassa in en liten länk...
    * http://www.rexringen.nu/crx/omplaceringar.jsp

    Mjsst..Vet ju inte hur aktuellt det är men där på 1-a sidan kan man välja län & söka tass - Lycka Till!

    SvaraRadera
  11. Atos hälsar till lilla Imma o berättar att han saknade sin Simson när han gick bort. Atos letade överallt o skrek. Till slut ställde han sig vid grannens dörr där vi ofta var o hälsade på o försökte slita upp dörren! Vi frågade om vi fick gå in så Atos fick leta igenom lägenheten o när han gjort det så gav han upp. Atos gick ner i vikt o blev så smal.
    Innan allt detta hände så hade matte varit o tittat på ny bebis som Simson skulle fostra hade hon tänkt. Nu funderade matte på att avboka honom på grund av sorgen. Tur att hon inte gjorde det för nu leker vi järnet allahopa!
    Mjau till alla från Atos, Indu, Julian o lilla Madicken

    SvaraRadera
  12. Stackars Imma, alldelses speciellt, det är så svårt för henne att förstå, när man tänker på hur svårt det är för människor:-/

    SvaraRadera