Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 30 december 2016

Matte: Tävlingsdags!

Matte: Som ni trogna bloggläsare känner till, bor här just nu fem klosterkatter - Robin, Majsan, Sixten, Philemon och Rafael. Och som ni också vet är de väldigt olika, inte bara till utseendet utan framför allt till sina kattsonligheter. Man behöver inte studera dem länge för att inse att de här fem missarna ser livet väldigt olika och har helt olika ambitioner... så jag kom på en så fankattisk idé i natt. Varför inte låta varje klosterkatt få avge ett nyårslöfte och så får ni läsare gissa vilken katt som lovar vad? Den som klarar av att matcha varje katt med rätt löfte vinner ett litet pris - det blir väl bra?

Philemon: Och vad vinner vi?
Matte: Ni tävlar ju inte - det är bloggbesökarna som skall tävla. Men ni får bestämma priset, blir det bra?
Robin: En nospuss!
Rafael (chockerad): Aldrig i livet! I så fall får du stå för pussandet själv!
Robin: Jam, det gör jam så gärna - jag älskar att pussas!
Majsan (djupt suckande): Skärp er, killar. Det måste vara ett bra pris så att folk verkligen vill tävla. Matte, tror du att du kan skänka en till av dina kattböcker? Våra kattböcker, menar jam!
Matte: Absolut, Majsan. Ni får välja själva vilken ni tycker passar. Men innan ni gör det, vill jag att ni avger era nyårslöften så att jag hinner hjälpa er att skriva dem i bloggen... så presenterar vi vinsten på slutet. Okej?
Alla katterna: Jam, det gör vi!
Matte: Då startar vi nu. Jag delar ut varsin bit kartong åt er - varsågoda! På varje bit står det en siffra, och så får ni avge löftena i den ordning som siffrorna visar. Men ni får inte avslöja vilken katt som har vilket nummer, för då blir det alldeles för lätt för bloggläsarna att gissa rätt!

Det tisslas och tasslas mellan klosterkatterna en stund, och Robin vänder och vrider på sin kartongbit. "Står det 7054 på den här?" undrar han nyfiket. Alla skrattar. "Nej, Robin" svarar matte. "Varför vill du ha det numret?" Robin fnissar: "Jam tyckte det lät häftigt!" Så samlade han sig, och katterna radade upp sig i ordning efter numren på kartongbitarna. Första katten harklar sig:
Katt nr 1: Jam lovar att... jam lovar att... hmmmm... Å, nu vet jam! Jam lovar att inte retas så mycket med... *alla hyssjar och himlar med ögonen när katt nr 1 nästan försäger sig*... jam, ni vet vem jam menar.
Katt nr 2: Mitt löfte är jamarlätt! Jam lovar att ta ännu bättrare tass om gammelmatte!
Katt nr 3: Är det min tur nu?!? Då lovar jam att inte rymma ut genom ytterdörren oftare än jag får chansen till det. Visst är det ett bra löfte?!?
Katt nr 4: Jam antar att det är min tur nu? Då lovar jam att försöka - bara försöka - att inte ha sönder alltför dyra saker för matte. Om hon är snäll mot mig, vill jama!
Katt nr 5: Då är det bara jam kvar nu då... och jam lovar att inte kräkas så att gammel-matte riskerar att halka på det eller bli blöt om sina bandagerade fötter.
Matte (nöjd): Jamarbra! Då springer ni iväg och väljer bok nu, så ordnar jag med bloggen så länge. Men skynda er! Ju förr vi får ut den här tävlingen, desto fortare kan de börja gissa. Å, och så måste vi bestämma när tävlingen slutar - vad tycker ni?
Katterna i korus: Nästa helg! Då har de en hel lång vecka på sig!

En kort stund senare är katterna tillbaka och visar upp boken de har valt: "Simons katt - i en alldeles egen bok" av Simon Tofield:

Majsan: Och så har vi kommit på en sak till - att vinnaren får chansen att skänka en liten slant till SNUFFEFONDEN! De får själva välja hur många pengar, för alla har inte så gott om sådana... men det vore så fint att få avrunda det här året med en liten gåva till katter som behöver hjälp tycker vi!

Uppdatering: era svar skickar ni till srcarina@telia.com.

torsdag 29 december 2016

Matte

Frid och glädje är de två nyckelorden för våra julhelger här i klostret... och katterna bidrar till väldigt mycket av den stämningen. Deras lugn är smittsamt och har stor del i att vi tvåbeningar också kan vara lugna, trots påfrestningar och sjukdomar. Undra på att jag dagligen tackar Gud för den stora gåvan att få leva med dessa fyrfota gurus i konsten att leva ett bra liv!

I eftermiddags hittade jag dessutom en av gåvorna vilande under granen *ler stort*:

Visst är han lite pampig, vårt pälskade sofflejon?

Och den fina elementsängen som vi fick i gåva av min bror Bobos katter Fräsen och Blixten verkar vara den nya favoritplatsen för de flesta katterna - tack än en gång för den! Idag hittade jag en ovanlig konstellation sovande i den:

Robin är så liten att, trots att han är dubbelt så stor,
får Sixten plats bredvid honom

tisdag 27 december 2016

God fortsättning! jamar Majsan

Vi har haft en jamarfin jul i år - alla har mått bra, maten har varit god och riklig och så fick vi julklappar både av Mimmi Hittekatt, av våra kompisar Blixten och Fräsen i Stockholm och av matte. Tack så jamarmycket!

Det enda negativa med alltsammans var mattes attityd mot mina försynta och mycket kloka fundeleringar kring matfrågan. Jam sa lugnt och sansat till henne att jam inte gillar torrisarna, utan vill ha blötmat och godis i stället... och då svarade hon lika lugnt att "det är bara att låta bli torrisarna". Men det var ju inte det jam menade! Jam vill ha blötmat en fyra-fem gånger om dagen och godisar däremellan, för det tror jag skulle göra mig både mätt och lycklig. Vet ni vad matte svarade då? Att en sådan diet "inte var nyttig för mig". Men vem var ute efter nyttigheter? Jam vill ha mat som är GOD! "Hur länge då?" frågade matte "för med en sådan diet lär du inte bli gammal". Jam häpnade! Men hallåjam, är inte jam gammal?!? I kattår är jam ju betydligt äldre än gammelmatte till och med! Måste nog ha ytterligare ett allvarsjam med matte och förtydliga min ståndpunkt lite bättre... *suckar djupt* När hon har glömt bort alla godisregnen vi har haft nu i jul... och den där jamargoda älgmaten... och jultallriken med allt möjligt gottigt på... *hrm, host, harkel*

Vi lämnar ämnet för den här gången och tittar på ett par bilder i stället!

Julbadet är en mycket viktig tradition, tycker ni inte?

Ibland får man hjälpas åt där man inte kommer åt så bra själv

Av Blixten och Fräsen fick vi en stilig vit elementsäng!
Gissa vilka som omedelbart la beslag på den?

lördag 24 december 2016

onsdag 7 december 2016

Majsan

Kan någon begripa att vi redan har passerat andra advent?!? Vi klosterkatter förbereder oss för fullt för julhelgen... den dagen tänker aldrig mattarna på sådant som dieter, utan vi får smaka allt möjligt gottigt från julbordet och dessutom får vi egna delikattesser. Jo minsjam! Vår alldeles egna julbuffé serveras på små fina fat och matte brukar stå och vakta så att varken Belle eller Philemon, de snyltarna, stjäl för oss som äter i normal takt. Så får vi julklappar också!

Men vet ni en sak som gör julen ledsam? Jo, vetskapen att det där ute i mörkret och kylan finns katter (och hundar! voffar Belle i bakgrunden) som inte får någon julmat eller några presenter - jam, som faktiskt t.o.m. saknar värme och trygghet! Får jam be er att tänka lite extra på dem i jul? Köp ett djurhems kalender, lägg mat i djurhemmens mat-tunnor i affärerna, skänk en slant, bli autogirogivare eller... varför inte adoptera en misse (eller en hund! voffar Belle) så att åtminstone några av våra hemlösa vänner får ett för-alltid-hem i julklapp?!?

lördag 26 november 2016

Majsan

Jam börjar faktiskt fundera över om matte är en så bra matte, egentligen... jam menar, vad är det vi katter avskyr mest av allt? Jo, vatten (utom dricksvatten), otäcka lukter i våra känsliga nosar... och snabeldrakar. Ändå utsätter hon oss för just dessa saker! Jominsjam, det är sant - alla tre!

Ni kanske inte tror mig, men det är sant - hela veckan har vi haft alldeles för mycket vatten i huset, faktiskt så mycket att det har täckt hela golvet i källaren. Och det har luktat avskyvärt *ryser ända ut i morrhåren*... matte berättade att det var för att alltsammans var avloppsvatten, alltså smutsigt vatten som man skall undvika om man inte vill bli sjuk, och så försökte hon få oss att tro att hon inte heller ville ha vattnet där. Men varför släppte hon då ut det i källaren, kan man fråga sig?

Till sist fick hon tydligen nog av lukten själv - även tvåbeningar har ju ett slags nos, även om den är i patetiskt ynklig i jämförelse med våra - och ringde någon som skulle hjälpa oss. Man trodde ju att det skulle vara bra... men det innebar något tusen gånger värre än "den räliga stanken" som Philemon sa. Tror ni mig inte? Titta själva då:

Världens största snabeldrake! *gutturala kattskrik*

Ni ser, va'? Det är en så GIGANTISKT STOR SNABELDRAKE att den har en egen, JAMARSTOR lastbil!!! Och slangen var tjockare än den tjockaste kisse om magen... vi greps av panik allihopa och satte oss i säkerhet högst upp och längst in i huset, så att vi inte skulle komma ens i närheten av detta skrämmande monster. Det här avgör saken: tvåbeningar är absolut inte kloka!

En främmande tvåbening håller i snabeldrakens munände

Efter flera timmar kom matte äntligen upp och berättade att snabeldrakebilen var borta, men att den först hade sugit i sig allt det farliga vattnet och sett till så att det inte skulle bli blött i källaren igen. Hm, kan det verkligen vara så bra? Jam har hittills inte sett en enda snabeldrake oavsett storlek göra något som är bra för katter... men faktum är att det inte stinker längre, så kanske, kanske... inte för att det ändrar min inställning nämnvärt. Och vi har ju inte fått tassa ner i källaren och kolla själva, så jam vet inte, jam.

Chocken vid åsynen av den där gigantiska snabeldrakebilen satt dock i i flera dagar, och det är först nu som vi börjar känna oss trygga här hemma igen. Mjaaaa... det kaaan vara att Sheban som matte bjöd på hjälpte till lite grand... matte, har vi mer Sheba hemma? Vi behöver mycket mer... eh, vad heter det nu igen... posttraumatisk stressbehandling!

Åh, en glad nyhet har vi faktiskt fått idag: Wikki har börjat blogga igen!!! Nya adressen är: http://blogg.wikki.se

torsdag 27 oktober 2016

Robin

Tant... eh, abbemissan Majsan har inte tid att blogga just nu, för hon håller på att läxa upp... eh, jam menar, hon håller på att diskutera en sak med Philemon, så jam har fått i uppdrag att blogga istället. Hoppas ni tycker det är roligt att jam jamar med er en stund? Jam kan ju inte precis buffa på er genom datorn, fast jam är jamarbäst i helaste världen på att buffas, så jam nöjer mig med att vinka med tassen - hej, hej!

Hm, vad var det nu jam skulle jama om? *fundilerar* Åh, jam visst jam, om auktionen! Det är nämligen två stycken vinnare som inte har hört av sig till oss ännu och tant... äsch, abbemissan, är orolig att ni inte har förstått att ni vann så hon vill att jam påminner er lite försiktigt. Så det gör jam nu:

HALLÅ DÄR UTE, KARIN GRANSTRÖM OCH LOTTA RENSFELDT!!!! NI VANN VARSIN BOK SOM LIGGER HÄR OCH VÄNTAR PÅ ATT NI SKALL MEJLA OSS ERA ADRESSER SÅ ATT MATTE KAN POSTA DEM! SNÄLLA RARA, HÖR AV ER TILL srcarina@telia.com OCH BERÄTTA VAR NI BOR!

Så där, då var det gjort. Och nu skall jam jama en riktigt bra nyhet till er allihopa: vi skall inte flytta! *myser* Jam vet att mattarna har varit och tittat på ett annat revir, som de ville köpa så att vi allihop skulle få det trångt och eländigt utan kattgård eller trappor eller andra skojsigheter som vi katter tycker om, men Skaparkatten satte ner tassen och stoppade det hela och nu blir vi kvar här i huset. Vad sa du, matte? Tills vidare? Vad betyder det?

Eftersom det är så sällan jam får ha bloggen alldeles för mig själv, passar jam på att lägga ut ett idolporträtt här åt er att beundra. Visst är jam snygg?!?

fredag 14 oktober 2016

Majsan

Vi ber så jamligen om ursäkt över att vi varit så frånvarande här i bloggen hela veckan, trots att auktionen till förmån för prins Morris avslutades redan i söndags kväll! *rodnar om nosen* Egentligen har jam ingen bra ursäkt att gömma mig bakom... bara att det varit väldigt rörigt här hemma och vi har haft tassarna fulla, så att jama.

Först och främst var mattarna och tittade på ett nytt revir i måndags. Jam vet inte vad jam skall tycka om det matte berättade när hon kom hem, för stället var mycket mindre än det vi har nu och vi skulle förlora vår kattgård... men matte säger att oavsett vart vi flyttar, måste vi lämna det här reviret eftersom mattarna inte orkar med att sköta det längre. Så vi har inget val, sa hon. Men det är absolut inte säkert att vi flyttar till just det revir som de besökte i måndags, förstås, för först måste andra tvåbeningar sätta sig ner och fundilera över om de tror att mattarna klarar av att ta hand om det bättre än det här. För den som undrar, kommer klostret givetvis att följa med - för kloster är ju inte ett speciellt hus, utan ett sätt att leva. Så matte är nunna och vi är klosterkatter var vi än bor!

En av de där tvåbeningarna som skall bestämma om vi skall flytta till det där stället heter Banken, och honom träffade matte igår. Hon var lite tyst och fundilersam när hon kom hem därifrån, för Banken hade pratat om andra saker än matte trodde var viktiga och hon tyckte att han inte riktigt förstod vår situation... men det är Banken som bestämmer, för det är han som har pengarna mattarna behöver låna för att köpa ett nytt revir. Och i två-beningarnas värld är det tydligen så att den som har mest pengar bestämmer över dem som inte har lika mycket. Att tvåbeningarna alltid trasslar till det sådant för sig! Varför uppfann de ens de där pengarna, när de bara gör dem ledsna och oroliga?!?

En betydligt roligare sak som hänt i veckan är att gammelmatte äntligen flyttade hem i onsdags! *kurrar* Rafael är överlycklig och sover tätt, tätt intill gammelmatte om nätterna, och på dagarna håller vi oss gärna i hennes närhet för att ta igen allt gosande vi har måst avstå medan hon har varit borta. Kan ni tänka att det var högsommar när hon försvann hemifrån?!? *räknar på klorna* Matte säger att det är tre månader nu i veckan som kommer - tre månader, det är ju kattiljoner dagar!

Men nu skall jam göra rätt för mig och avslöja hur auktionen gick. Vi vill först av allt tacka er allihop så innerligt för att ni ville vara med, och tack extra mycket till er som jamade de högsta buden! Vi är så stolta över att ha er till vänner, och jamarglada att ni vill hjälpa prins Morris! Jam kan berätta att prins Morris mår mycket bättre nu och skall på åter-besök i kommande vecka, att medicinerna har fungerat riktigt bra och att han inte längre är så där otäckt sjuk i magen som han var när han lades in på djursjukhuset... visst är det goda nyheter?

Så här ser alltså vinnarlistan ut:

"Seniorkatter - lyckliga och friska" av ICA Förlag har vunnits av Lotta Rensfeldt, som bjöd 300 kronor

"Gubbe och katt - en kärlekshistoria" av Nils Uddenberg och "Jag spinner, därför finns jag till" vanns av katten Alice, som bjöd 100 kronor för den första boken och 150 kronor för den andra

"Cat Stories" av James Herriot ropades in av Karin Granström för 500 kronor

"Katten som kunde flyga och 15 andra berättelser om katter" skall förhoppningsvis inspirera *sänker rösten till en viskning* Mimmi Hittekatt... men skvallra inte för hennes matte, är ni snälla!

"Ajax & Kingston" - en fotobok av Lars Sundh - jamades... förlåt, ropades in av Hanna Tolander för 100 kronor

och sist, men inte minst, jamade katten Sven in högsta budet, 200 kronor, för "Ur katten Morris' dagbok"... du kommer att älska den, Sven, för den är jamarrolig!

GRATTIS, ALLIHOPA!!! Och än en gång STORT TACK!!! Nu ber vi er att göra så här: skicka in slantarna till SNUFFEFONDEN (ni hittar bankuppgifterna högst upp i vår blogg) och märk betalningen "Morris". Till oss tassar ni ett mejl på adressen srcarina@telia.com med namn och adress till er själva, så att vi kan skicka böckerna. Vi lovar att se till att matte får iväg dem omedeljams! *nickar bestämt*

fredag 7 oktober 2016

Majsan

Vet ni, vänner... vi är så jamarstolta över ert engagemang och er generositet att vi får tårar i morrhåren av ren rörelse *sniff*... för den här auktionen lovar att ge mer pengar än någon vi tidigare hållit! Och prins Morris behöver dem verkligen, för inte bara skall han på återbesök och gå igenom nya tester, men han behöver också specialfoder och mediciner som inte ersätts av Agria därför att de är receptfria (Fortiflora, t.ex.). Ni vet väl att en medicins verkan inte beror på om det är receptbelagt eller inte? Det beror på innehållet och hur tvåbeningarna hanterar medicinerna om det krävs recept eller inte.

Här är ställningen just nu (uppdaterad kl. 23.15):

"Seniorkatter - lyckliga och friska" har ett högsta bud på 300 kronor
"Gubbe och katt" har ett högsta bud på 100 kronor
"Cat Stories" har ett högsta bud på 500 kronor
"Katten som kunde flyga" har ett högsta bud på 100 kronor
"Ajax & Kingston" har också ett högsta bud på 100 kronor
"Jag spinner, därför finns jag till" har ett högsta bud på 150 kronor
"Ur katten Morris' dagbok" har ett högsta bud på 200 kronor

Å, och nu måste jag få jama en stor nyhet: på onsdag flyttar gammelmatte hem!!! *kurrar* Dessutom har vi hört matte jama... eh, prata i telefon om en lägenhet i Gullspång, som mattarna tydligen skall titta närmare på nu på måndag eftermiddag. Kanske är allt det här surrandet om ett nytt revir sant, trots allt?!?

torsdag 6 oktober 2016

Majsan

Ni är verkligen underjama, vet ni det?!? Vi har flera dagar kvar av auktionen och har redan fått bud för över tusenlappen... *kurrar intensivt* Men hör ni, det finns tre böcker kvar som inte fått några bud än! Är det ingen av dem som intresserar er?

Hursomjam är ställningen, denna torsdag eftermiddag, denna:

"Seniorkatter - lyckliga och friska" har ett högsta bud på 300 kronor
"Gubbe och katt" har ett högsta bud på 100 kronor
"Cat Stories" har ett högsta bud på 500 kronor
"Katten som kunde flyga" har inte fått något bud än så länge
"Ajax & Kingston" har inte heller fått något bud ännu
"Jag spinner, därför finns jag till" är också utan bud än, men
"Ur katten Morris' dagbok" har ett högsta bud på 200 kronor

Men låt nu inte dessa svindlande siffror skrämma er, för vi tar emot hur små bud som helst... och, som jamat, tre av böckerna har ännu inte fått några bud så här finns kvar att bjuda på!

onsdag 5 oktober 2016

Klosterkatternas auktion för att hjälpa Morris

Hej, alla vänner där ute! Vi har en liten kompis i Glanshammar som heter Morris - vi kallar honom prins Morris, eftersom han är lillebror till nyligen bortgångna prinsessan Linnsen. Och nu är det så att prins Morris är väldigt sjuk... han har fått ligga på djursjukhuset i flera dagar och nu vårdas han i hemmet av sin matte Karin och brorsan Mini. Prins Morris' vård är dyr, och hans försäkring täcker bara ungefär hälften av kostnaderna, så nu har vi klosterkatter och klosterhunden Belle beslutat att vi vill hålla en auktion för att försöka få ihop åtminstone lite slantar att skänka till matte Karin så att hon kan köpa mediciner till prins Morris. Alla medicinerna är nämligen inte receptbelagda, och det är bara medicin på recept som försäkringen tar tass om.

Stackars kompis... men håll ut, vi skall hjälpa dig!

Ja, nu vet ni bakgrundshistorien. Och här kommer själva auktionen! Var och en av oss fem klosterkatter, klosterhunden Belle och matte har valt ut varsin bok ur mattes stora kattboksamling som vi nu auktionerar ut till högstbjudande. Titta igenom vårt utbud och berätta sedan i kommentarsform vilken bok du vill bjuda på och hur mycket. Auktionen pågår bara till på söndag, eftersom prinsens matte behöver slantarna ganska snart... vi jamar väl söndag kväll klockan 22.00 som slutpunkt, om det är okej med er? Och hör ni, ni får jamargärna sprida informationen om vår auktion till era vänners vänner! *kurrar*

Här kommer böckerna:

Abbemissan Majsan har valt "Seniorkatter - lyckliga och friska" från ICA Förlag:

Rafael har valt "Gubbe och katt - en kärlekshistoria" av Nils Uddenberg

Sixten har valt "Cat Stories" av James Herriot

Robin har valt "Katten som kunde flyga och 15
andra berättelser om katter"
från förlaget Trevi

Philemon har valt fotoboken "Ajax & Kingston" av Lars Sundh

Belle, som tycker att katter som spinner är trevligast, har
valt "Jag spinner, därför finns jag till" av Merrit Malloy

Och matte har, lite finurligt, valt Britta Thomanders bok
"Ur katten Morris dagbok" med teckningar av Anna Bengtsson

torsdag 29 september 2016

Majsan

Vilket väder vi har idag! Det blåser så hårt att det knakar överallt i huset, och Philemon och Robin som satt i vardagsrumsfönstret och spanade ut sa att det inte verkade finnas vare sig djur eller människor ute på vägen idag... jam, undra på det, jam! De höll sig väl inne precis som vi, om de var någorlunda rätt skapta i huvudena. Den enda vettiga sysselsättningen en sådan här dag är definitivt att vila, samla krafter och kattemplera.

Till en början var matte väldigt rastlös, ringde en massa samtal och vandrade mest omkring som en osalig ande från rum till rum... men så på eftermiddagen ringde plötsligt telefonen och efter det var matte jamarglad. "Vedfrågan har äntligen ordnat sig!" utbrast hon lyckligt och grabbade tag i mig, som låg på soffans ryggstöd och vilade, och så dansade hon omkring i rummen till jag var alldeles sjösjuk. Snälla matte, jag är ju en gammal dam numera och orkar inte med vilda danser! Nåjam, när hon hade lugnat ner sig sa hon att vi skall få hem gott om ved nästa helg och sedan behöver vi troligen inte köpa någon mer ved förrän strax före eller efter jul... och sedan ringde hon till gammel-matte för att berätta att vi inte behöver frysa.

Gammelmatte, ja... hon kommer hem ibland några timmar och hälsar på oss, men sedan åker hon tillbaka till det där Björkskär igen. Matte säger att hon skall bo där i två veckor till för att träna sig stark igen, men sedan kommer hon hem på riktigt och stannar hos oss! *kurrar*

lördag 24 september 2016

Rafael

Jam trodde inte mina öron i kväll när matte plötsligt berättade för oss att på måndag måste gammelmatte bestämma sig för om hon vill flytta hem eller stanna kvar ett tag till där hon är nu... och matte vill att hon stannar kvar! Vi katter kom genast störtande från alla håll och frågade hur hon ens kunde tänka så, och matte svarade att hon inte har fått tag i någon vedleverantör ännu och att gammelmatte skulle frysa om hon flyttade hem innan den saken var ordnad. Som om inte vi katter kan hålla gammelmatte varma alldeles utan ved?!? Jam försökte förklara för matte att vi kan göra upp ett schema så att två katter i taget, eller en katt och en hund, kan turas om att ligga tätt intill gammelmatte och värma henne... men matte sa att tyvärr skulle det inte fungera i längden. "Jag skall hitta ved någonstans, jag lovar" försökte hon trösta oss... men jam undrar, jam, för hur skall hon kunna det om hon inte går ut i skogen och har en sådan där otäck motorsåg med sig? Vi vill ju inte att hon tar ner alla träden här omkring huset, för då har vi inga ekorrar och fåglar kvar att spana på... *suckar djupt*

Nåjam, i morgon kommer gammelmatte hem på besök i alla fall, och då skall jag ta ett allvarsjam med henne och försöka få henne att få matte att ändra sig. Tycker kattsonligen att jycken kunde göra lite nytta och dra hem pinnar som matte kan elda... är det inte sådant hundar gör?!?

torsdag 22 september 2016

Matte

I kväll sändes tredje delen av en brittisk dokumentärserie om tamkatten, och kvällens avsnitt handlade om kattens språk - det språk den använder för att kommunicera med människor och det språk den använder gentemot andra katter. Det var förstås oerhört spännande och lärorikt, men också lite nedslående... för en av de saker de kunde slå fast med rätt stor sannolikhet var att katter verkligen inte är sociala på det sätt vi hoppas och önskar. De lever gärna tillsammans med oss människor, men de delar bara revir med andra katter om det finns tillräckligt med föda och de har möjlighet att undvika konflikt.

Det här är egentligen inga nyheter - det har sagts så länge jag kan minnas. Samtidigt har jag tyckt mig kunna utläsa av mina katter att de fungerar bra ihop, att de rentav trivs ihop... men kanske beror det på att jag undermedvetet läser av dem helt fel? Man kan välja hur man vill tolka det man ser, och givetvis tenderar man att tolka utifrån vad man vill. Det är självklart att jag vill att katterna är lyckliga här! Men är de det? Eller tolererar de bara nätt och jämt varandras närvaro därför att de inte har något val?

Jag ger mina katter kärlek, uppmärksamhet, värme, mat, trygghet undan faror och allt annat som jag tänker att de behöver. Och jag tänker att jag i alla fall har uppnått det lilla att just nu fem katter slipper vara hemlösa, slipper kämpa för sin överlevnad under osäkra livsförhållanden. Frågan är om jag gör dem illa genom att hålla så många katter på en begränsad yta, där de då och då tvingas möta varandra kanske närmare än de egentligen hade mått bra av? Hade det varit bättre att jag hade bara tre katter, eller bara två, eller kanske rentav bara en enda i taget, under den kattens livslängd?

Vi är många som omger oss med flera katter, och många åtminstone i min bekantskaps-krets som framför allt tar sig an katter som haft det svårt tidigare i sina liv. Alla mina nuvarande katter har varit hemlösa utom Robin, som i stället riskerade att bli avlivad... jag kan alltså trösta mig själv med att jag har räddat deras liv och givit dem en trygg plats att leva sina liv på. Men räcker det? Eller är jag moraliskt skyldig att dessutom se till varje katts behov av att slippa leva tätt inpå andra katter?

Jag har - och har haft - katter som mycket tydligt visat att de helst velat ha mig helt för sig själva. Imma var sådan - hon tolererade sin bror Aragorn därför att de var födda i samma kull, så han hade liksom alltid funnits där, men andra katter höll hon sig helst lite grand ifrån. Philemon är likadan och ännu mer, för han visar tydligt att han inte trivs med att dela reviret med andra. Ja, han ligger gärna tätt intill Robin och Belle när han sover, för de är varma... men husisarna trivs han inte alls med. Ändå säger man att Cornish Rex är en av de mest sociala kattraserna som finns, tillsammans med andra rexar och siameser (med släktingarna javanes m.fl.). Jag har alltid fått höra att man inte bör ha bara en rex, det är som att ha en ensam papegoja (som är kända för att kunna plocka sig själv nakna eller rentav dö av depression)... och de allmänna råden för blivande kattägare brukar innehålla rekommendationen att "om du arbetar heltid, se till att ha två katter så att de har sällskap av varandra". Men det stämmer ju inte med vad kvällens dokumentär visade på... hur skall man egentligen tänka i den här frågan? undrar jag.

tisdag 20 september 2016

Rafael

När matte sa att gammelmatte skulle komma hem, trodde jam förstås att hon menade för gott. Men så var det inte - gammelmatte stannar bara några timmar och hon sitter kvar i den där stolen med stora hjul på som jam är lite rädd för eftersom man kan få svansen i kläm... *slokar med morrhåren* Varför stannar hon inte hemma och sitter i soffan, så att jam kan lägga mig tätt intill henne och bli gosad med? Nu ligger jam ofta tätt intill matte i stället, och hon gosar också med mig... men inte är det som gammelmattes gosande, och jam saknar min gammelmatte.

Matte tar över bloggen en stund:

Katterna tycker verkligen inte om den här konstiga situationen med gammelmatte. Först två månader på "sjuka huset" i Skövde och nu flera veckor på korttidsboendet Björkskär i Gullspång, medan matte pendlar mellan gammelmatte och hemma för att försöka räcka till för alla i familjen... givetvis mår ingen av oss bra av att ingenting är som vanligt, och att gammelmatte kommer hem några timmar då och då och hälsar på räcker inte eftersom hon fortfarande inte beter sig som de är vana. Den låga sjukhusvistelsen och den svåra sjukdomen med tuff behandling har tagit hårt på hennes krafter, så än så länge törs hon inte resa sig ur rullstolen för att sitta i soffan... och resultatet blir att de inte törs närma sig henne utan cirklar i närheten och sedan kryper ihop hos mig istället. Och det gör förstås gammelmatte ledsen. När jag är hemma utan gammelmatte (vilket alltså är den mesta tiden under veckan) samlas alla djuren runt omkring mig i soffan, så jag hamnar ständigt i läget att minst tre katter vill gosa samtidigt... det är rart och hjärtevärmande, men inte så lätt att hantera.

Till det kommer att hösten blivit alltmer tydlig. Igår kväll fick jag för första gången på fyra månader stänga kattgården för att vi inte skulle frysa under natten, och snart måste jag börja elda åtminstone varannan dag... det tjänar förstås djuren på, eftersom det låser mig mer hemmavid, men det gör också gammelmattes frånvaro ännu tydligare för oss allihop. Vi längtar efter henne allihop!

onsdag 17 augusti 2016

Majsan

Jam kanske skall börja med att jama att jam mår bra? I fall någon undrar, menar jam.

Däremot mår inte gammelmatte bra, har vi förstått. Sjuka huset har totalt lagt beslag på henne! Nu har hon varit där i över en månad, och matte säger att tyvärr kommer hon att bli kvar minst en månad till. När vi häromkvällen undrade varför det skall behöva ta så lång tid att döda den där bassilusken hon har fått, förklarade matte att när tvåbeningar blir gamla, har man hunnit bli så sliten och trasig överallt inuti att så fort man gör något på ett ställe börjar det strula på ett annat. Så gammelmatte har till och med varit i Göteborg några dagar för att de behövde ta ut den där dosan som sköter hennes hjärta och sätta in en ny som inte var full med bassilusker. Det är nämligen inte bara en bassilusk - det är kattiljoners kattiljoner! *stora ögon* Och när de höll på med gammelmattes hjärta och den där dosan, fick hon svårt att andas. Nu är hon tillbaka på sjuka huset i Skövde, men hon har fortfarande svårt att andas och de har tittat på allt möjligt för att klura ut varför. Lungorna mår bra och hjärtat också nu när den nya dosan är på plats, så det måste vara något annat... jam, idag tittade de till och med inuti gammelmattes huvud för att se om det fanns något ledtråd där! Först använde de en metod som kallas magnetröntgen och sedan något som matte kallade EEG och som visar hur elektri... elekt... äh, hjärnvågorna ser ut. Men de har inte hittat något fel i gammelmattes huvud - "det enda resultatet var att gammelmatte blev alldeles rufsig" sa matte med en grimas. Så matte fick tvätta och borsta gammelmattes hår ordentligt efteråt.

Här tittar de hur gammelmattes hjärnvågor mår...

Så här ser det tydligen ut i allas hjärnor när man tänker (eller
drömmer, för gammelmatte sover faktiskt på bilden ovanför)

Bassiluskerna är också kvar, men tvåbeningarna på sjukhuset slåss visst ganska bra så matte tror att just den saken snart är ur världen.

Det värstaste med allt det här är att vi inte har fått träffa gammelmatte på jamarlänge nu - och dessutom åker matte till sjuka huset för att vara hos gammelmatte mest hela tiden, vilket gör att vi får klara oss utan någon matte alls i flera timmar åt gången. Tur nog ser matte alltid till att vi har mat och vatten, och hon gör ren våra lådor. Dessutom förstår hon hur fruktansvärt gosesugna vi är när hon kommer hem, så hon låter oss klänga och klättra på henne och gosa hur mycket vi vill... *kurrar* Jam tror att matte behöver de där gosestunderna minst lika mycket som vi katter, för hon har hur mycket tålamod som helst och försöker klappa och klia flera stycken av oss samtidigt! Kanske mår inte matte så bra, fast hon låtsas vara tuff inför andra?

fredag 29 juli 2016

Matte

När gammelmatte är inlagd på sjukhuset, Belle har fått en knöl (som troligen är en juver-tumör) i magen och Majsan kräks upp maten hon äter, blir jag extra intensivt påmind om hur skört livet är och att vi bara har HÄR och NU att glädjas åt varandras närvaro i livet. Man vet aldrig när Skaparkatten (som Belle kallar Skaparhunden och jag kallar Gud) ropar på en från Regnbågsbrons fäste... så det gäller att ta tillvara på och vörda livet så länge det varar.

Med det i tankarna tog jag idag fram kameran och började fotografera alla mina underbara klosterkatter. Fotografier är inte detsamma som att ha den levande katten hos sig... men de är en liten tröst och framför allt fulla av minnen den dagen själva katten har lämnat en ensam på den här sidan Bron, och jag vill ha många fina bilder av mina pälsklingar - särskilt bilder som visar deras ansikten när de ser på mig, så som de ser på mig när vi pratar och gosar. Tyvärr ville inte Majsan titta in i kameran, så henne fick jag plåta när hon sov... men de andra ställde upp om än lite motvilligt. "Blixtmaskinen" tillhör ju inte deras favoriter, milt sagt.

Sixten föddes våren 2008 i Karlskoga. Han kom till
oss från djurhemmet i Kristinehamn och är den av våra nu
levande katter som bott bott längst tid i klostret.

Majsan kom till oss från Södertälje katthem i
februari 2010. När och var hon är född vet vi inte, men
vi tror att hon är flera år äldre än Sixten...

Rafael hittades i Karlskoga i augusti 2010.
Hur gammal han är, vet vi inte... men vi
tror att han är jämnårig med Sixten.

Philemon är född på Österlen våren 2010.
Han kom till oss i augusti 2012 sedan
hans matte och husse skilt sig.

Robin är född i Västerås 2013.
Han kom till oss våren 2015 efter en
kort karriär som avelshane.


torsdag 28 juli 2016

Majsan

Konkurrensen om garnkattongen ökar för var dag som går. Jam tycker ju att jam som abbemissa borde ha ensamrätt på vissa saker, och den här kattongen är så jamartrevlig att ligga i... men matte säger att här i klostret måste man dela med sig, att ingen äger något för sig själv utan att vi delar på precis allting, så jam antar att jag måste acceptera när någon av de andra kommer och vill lägga sig i kattongen *suckar djupt*.

En katt i kattongen...

... sedan två katter...

... och till sist tre katter i kattongen!

När det är som mest trångt i kattongen brukar matte klaga över att hon inte kommer åt de garnnystan hon behöver för sin virkning. Då föreslår vi att hon vilar lite en stund och gör något annat, men hon säger att eftersom hon virkar för att sälja och samla in pengar till Snuffefonden kan hon inte "ligga på latsidan". Vilken latsida? undrar jam. Och hon ligger inte ner när hon virkar, så vad menar hon egentligen? Ibland uttrycker sig tvåbeningarna konstigare än annars... men okej, att hon gör något för Snuffefonden är ju bra och vi funderar på att göra etiketter att knyta fast i grytlapparna. På etiketterna tycker vi att det skall finnas vår logga (ni vet, den där tecknade bilden av Aragorn och Imma) och texten: "Tassifierad av Klosterkatterna". Vad tycker ni om den idén?

måndag 11 juli 2016

Matte lånar bloggen

Nu är det så där svårt igen... vänner mister sina älskade djur, och man vet inte hur man skall kunna visa dem sin förståelse, medkänsla och stöd. Eftersom jag själv emellanåt mister någon av mina pälskade ungar, vet jag ju att inga ord kan hjälpa... men också att känslan av att andra människor reagerar med sorg, bestörtning, sympati och värme gör skillnad. Det är väl helt enkelt så att vi alla vet att vi inte kan finna de där helande orden, men att vi behöver varandra i stunder av hjärtslitande sorg...

Idag fick vi veta att Gustavs kompis Puff har tassat över Regnbågsbron, och det gör oss förstås väldigt ledsna för Puffs familjs skull. RIP, vackra Puff! Det känns ändå bra att veta att du fick ett så fint liv och var innerligt älskad in i det sista - att du förblir lika älskad, och bortom ord saknad.

Sedan fick vi veta att Signe, marknadskatten Sören Fernströms "lillasyster", också tassade över Regnbågsbron idag... det kom helt oväntat för oss, för vi hade missat att hon hade njurproblem. Fast å andra sidan är njurproblem oerhört vanligt hos katt, så vi borde inte ha blivit så chockade...

Själva försöker vi försona oss med det faktum att vi snart måste låta vår egen vacker-unge, abbemissan Majsan, göra samma slutgiltiga resa. Hon blir allt sämre, får nästan aldrig behålla maten hon äter och gör inte mycket annat än sover. Att hon fortfarande är vårt allra mesta gostroll och dessutom spinner högre och mer intensivt än en hel grupp katter, kan inte ändra det faktum att vi vet att hon är mycket sjuk och att vi snart måste släppa taget. Efter att ha pratat mycket med varandra, gammelmatte och jag, och sedan gammelmatte också pratat länge med Majsans största supporter blogghjälpen (som förde oss samman för sex och ett halvt år sedan), har vi tagit beslutet att låta Majsan få somna in framåt slutet av sommaren. Om det inte blir akut redan innan, alltså. Vi vill få ta avsked i lugn och ro, låta Majsan få njuta av en sista sommar med varmt solsken och krispigt gräs i trädgården... hon är så lugn och inte det minsta rymningsbenägen, så jag tar med henne ut i trädgården så ofta jag kan och låter henne vandra fritt medan jag går vid hennes sida. Mer än så tror jag inte hon begär - hon verkar så nöjd med de där stillsamma promenaderna och i övrigt att antingen ligga i en famn och kurra eller sova gott i vår närhet.

Abbemissan Majsan håller koll på klosterkatternas revir

Tyvärr kräks hon snart upp gräset igen...
men innan dess hinner hon njuta av smaken!

Vackra Majsan... hur många människor behåller sin
ungdomliga skönhet i 78 år? (14 kattår)

Matte lånar bloggen

Nu är det så där svårt igen... vänner mister sina älskade djur, och man vet inte hur man skall kunna visa dem sin förståelse, medkänsla och stöd. Eftersom jag själv emellanåt mister någon av mina pälskade ungar, vet jag ju att inga ord kan hjälpa... men också att känslan av att andra människor reagerar med sorg, bestörtning, sympati och värme gör skillnad. Det är väl helt enkelt så att vi alla vet att vi inte kan finna de där helande orden, men att vi behöver varandra i stunder av hjärtslitande sorg...

Idag fick vi veta att Gustavs kompis Puff har tassat över Regnbågsbron, och det gör oss förstås väldigt ledsna för Puffs familjs skull. RIP, vackra Puff! Det känns ändå skönt att veta att du fick ett fint liv och var innerligt älskad in i det sista - att du fortfarande är lika innerligt älskad, och lika saknad.

Själva försöker vi försona oss med det faktum att vi snart måste låta vår egen vacker-unge, abbemissan Majsan, göra samma slutgiltiga resa. Hon blir allt sämre, får nästan aldrig behålla maten hon äter och gör inte mycket annat än sover. Att hon fortfarande är vårt allra mesta gostroll och dessutom spinner högre och mer intensivt än en hel grupp katter, kan inte ändra det faktum att vi vet att hon är mycket sjuk och att vi snart måste släppa taget. Efter att ha pratat mycket med varandra, gammelmatte och jag, och sedan gammelmatte också pratat länge med Majsans största supporter blogghjälpen (som förde oss samman för sex och ett halvt år sedan), har vi tagit beslutet att låta Majsan få somna in framåt slutet av sommaren. Om det inte blir akut redan innan, alltså. Vi vill få ta avsked i lugn och ro, låta Majsan få njuta av en sista sommar med varmt solsken och krispigt gräs i trädgården... hon är så lugn och inte det minsta rymningsbenägen, så jag tar med henne ut i trädgården så ofta jag kan och låter henne vandra fritt medan jag går vid hennes sida. Mer än så tror jag inte hon begär - hon verkar så nöjd med de där stillsamma promenaderna och i övrigt att antingen ligga i en famn och kurra eller sova gott i vår närhet.

Abbemissan Majsan håller koll på klosterkatternas revir

Tyvärr kräks hon snart upp gräset igen...
men innan dess hinner hon njuta av smaken!

Vackra Majsan... hur många människor behåller sin
ungdomliga skönhet i 78 år? (14 kattår)

fredag 8 juli 2016

Klosterkatterna

Idag ligger sorgen tung över oss alla här i klostret, för vi har fått beskedet att vår käre vän - ja, faktiskt, trots att han var skällis! - Sigge Svamphund har tassat över Regnbågsbron. Vi visste att han inte mådde bra, för han har haft problem att gå de senaste dagarna, men att det var så illa var vi inte beredda på... så när matte läste upp Sigges mattes inlägg blev vi alla tysta och våra hjärtan sjönk som stenar. När någon kunde prata igen, drog matte Belle intill sig och viskade något i hennes öra. Philemon, som var närmast, jamade sedan till oss att matte hade viskat "du måste bli uråldrig, pälskling"... för det är ju så att matte har mist många pälsklingar och hon vet hur outhärdligt fasansfullt det är varenda gång, så hon känner förstås hur Sigges matte måste må just nu.

Undrar om Sigges matte låter sina katter ta över bloggen nu? Eller om det kommer en ny svamphund så småningom, som följer matte ut i skogarna så där som Sigge troget gjort i över tio år? Vi hoppas förstås att bloggen lever vidare, för den tillhör de vi absolut vill läsa varenda dag... *suckar djupt*

RIP fine Sigge Svamphund
Foto: Helena Andersson

Klosterkatterna

Idag ligger sorgen tung över oss alla här i klostret, för vi har fått beskedet att vår käre vän - ja, faktiskt, trots att han var skällis! - Sigge Svamphund har tassat över Regnbågsbron. Vi visste att han inte mådde bra, för han har haft problem att gå de senaste dagarna, men att det var så illa var vi inte beredda på... så när matte läste upp Sigges mattes inlägg blev vi alla tysta och våra hjärtan sjönk som stenar. När någon kunde prata igen, var det matte som drog Belle intill sig och viskade något i hennes öra. Philemon, som satt närmast, jamade sedan att matte hade viskat "du måste bli uråldrig, pälskling". Det är ju så att vår matte har mist många pälsklingar och hon säger att det är fullständigt outhärdligt fasansfullt varenda gång... så hon känner förstås hur Sigges matte måste må just nu.

Undrar om Sigges matte låter sina katter ta över bloggen nu? Eller om det kommer en ny svamphund så småningom, som följer matte ut i skogarna så där som Sigge troget gjort i över tio år? Vi hoppas förstås att bloggen lever vidare, för den tillhör de vi absolut vill läsa varenda dag... *suckar djupt*

RIP fine Sigge Svamphund
Foto: Helena Andersson

fredag 17 juni 2016

Matte - igen

Jag köpte en fin korg till gammelmatte att lägga papper i, som hon sedan skall sortera in i pärmar... men Majsan hade sin egen uppfattning om vad korgen var bäst som. Så det får väl stå där den står till hon har tröttnat på den... hihi!

onsdag 15 juni 2016

Matte lånar bloggen

Vi försöker att ta livet med humor här i klostret, dels för att vi är sådana av födsel och ohejdad vana och dels för att om man måste välja mellan att skratta eller att gråta känns det roligare att skratta. Men givetvis finns det sådant vi måste ta på allvar, som absolut inte är något att skratta åt... och det är för att prata om sådant jag har lånat katternas blogg idag.

För det första undrar säkert många hur det blev med Sixtens provfamilj. Svaret är att Sixten är kvar hos oss, för vi har inte hört hur det gick med det som måste lösas först: ett mer avancerat allergitest av sonen i familjen. Kanske är det inte färdigt än, kanske fick familjen kalla fötter men törs inte berätta det för oss, kanske har något annat hänt... men vi är inte ledsna, för vi älskar Sixten och tar det som ett tecken på att Gud vill att vår svartvite gentlekatt blir kvar här åtminstone ett tag till. Sixten är en alldeles underbar kattkille, tyst och försynt, mycket gosig när han känner för det och aldrig stökig... t.o.m. hans kontroverser med Philemon har kommit av sig, de går hellre runt varandra än kommer i konflikt.

För det andra vill jag berätta lite grand om Majsan. Som ni vet har hon problem med sin bukspottkörtel och vi har testat henne med jämna mellanrum... men nu har vi faktiskt slutat med det, eftersom det inte förändrar någonting - oavsett resultatet kan vi inte göra mer än vi redan gör, säger vår veterinär. Vi undviker att ge henne fettrik mat som fisk o.s.v. och försöker få henne att hålla sig till blötmaten (det går sisådär, för hon är väldigt förtjust i torrisarna och glömmer från gång till gång att hon efter varje måltid kräks upp dem osmälta), men i övrigt låter vi henne leva livet på det sätt hon själv väljer så länge vi inte uppfattar några tecken på smärta eller annat lidande. Hon sover mycket, kommer ibland för att få gosa en stund, och sitter ibland och fundilerar över livet och tillvarons mysterier i ett fönster... och jag är ganska övertygad om att hon själv kommer att säga ifrån när det är dags att gå över Regnbågsbron. Givetvis hoppas vi få behålla henne länge än! Men hur länge, det ligger i Skaparkattens tass.

torsdag 2 juni 2016

Robin

Vi är inte riktigt överens här hemma just nu... Philemon, Belle och jam älskar att det är väldigt varmt, medan husisarna jamar att de blir slöa i värmen och önskar att det fläktade lite i kattgården. Kan man inte bli tokig för mindre?!? Här har man längtat hela vintern och våren efter solsken och sedan, när den äntligen kommer, börjar gamlingarna gnälla! Vet ni *sänker rösten* att abbemissan nästan inte gör annat än äter och sover? Jodå, jam har bildbevis! Lånade mattes blixtapparat och tog den här bilden för en liten stund sedan:

Och kolla in hur hon håller tassarna! *fnissar*:

Själv sitter jam ibland i kattgården och spanar, för där finns mycket att se - fjäderkotletter, helikopterinsekter och andra djur - och ibland sitter jam i ett fönster i badrummet, alldeles lagom stort för en Robin så ingen annan kan sitta där och trängas med mig. Bra, va'?

lördag 21 maj 2016

Majsan

Okej, okej - jam erkänner! Soffan ÄR bra, riktigt bekväm och framför allt... den har ett rundat hörn i mitten, där vi kan krypa ihop alla klosterkatterna tillsammans och sova... eh, jam menar förstås konferera och meditera. Sedan soffan kom på plats hålls vi helst där, hela familjen - även mattarna och skällisen. Mattarna säger att soffan har varit jamarbra för "familjekänslan" och att vi samlas där istället för att sprida ut oss i hela huset... så jam kryper till korset och tar tillbaka vad jam jamade tidigare.

Här ligger vi alla... eh, var har Rafael tagit vägen?!?

tisdag 10 maj 2016

Majsan

När matte läste mitt jam här i bloggen igår, frågade hon mig varför jag inte visade hur fint det blev med nya soffan. Med andra jam har hon inte förstått budskapet - om nu det var att vänta! *mumlar* Hela meningen var ju att poängtera att hon inte får göra så här, att det är vi klosterkatter och alldeles särskilt jam som abbemissa som bestämmer över reviret. Om sedan ommöbleringen blev bra är en helt annan sak. Helt annan.

Men okej då... eftersom hon strax skall åka och handla och vår blötmat nästan är slut, är det väl bäst att jam gör henne till viljes. Så här kommer lite bilder på hur det blev med nya soffan.

Utsikt från vårt klätterträd i vardagsrummet

Och så här ser det ut från dörren till hallen


Sluta krångla nu, matte - iväg och köp mat!

måndag 9 maj 2016

Majsan

Vi måste skicka matte på en paketinslagningskurs, tror jam *tassen för ansiktet*. Idag skulle hon hjälpa oss klosterkatter att paketera och posta de fina auktionsvinsterna... men hujam, så fula paketen blev! Man får ju skämmas för sin matte, som presterar så dåligt... vad skall mottagarna tycka om oss?!? Nåjam, nu är alltsammans postat i alla fall.

Skall man behöva acceptera sådant här i sitt revir, jam bara frågar?!?

En annan sak som någon borde lära matte, och ju förr dess bättre, är att det är vi - och bara vi! - som bestämmer var skåpet skall stå i det här reviret! *stampar med tassen* Eller, i det här fallet, soffan. Ni kan inte tro så hon har ställt till det här hemma i VÅRT vardagsrum, och soffan har hon SLÄNGT UT! Begriper inte alls varför, den var alldeles utmärkt att ligga i. Men matte påstår att gammelmatte inte kan sitta i den, eller rättare jamat, hon kommer inte upp ur den när hon har suttit i den... så nu har hon, alldeles utan att fråga oss till råds, hämtat en ANNAN soffa som LUKTAR FRÄMMANDE och som hon tycker att vi skall acceptera bara så där! Och inte nog med det, matte bjöd dessutom in FRÄMLINGAR i huset för att hjälpa henne med både den gamla och den nya soffan. Ni skall inte tro att detta att vara abbemissa för med sig några privilegier, minsjam... nej då, matte gör som hon vill och förväntar sig att jam skall hålla med henne *fnyser*. Och som för att underjama det, tror ni att abbemissan var den första som fick undersöka den nya soffan? Nej, det fick Philemon göra! "Jag vill vara säker på att han inte pinkar i den, bara för att den luktar främmande" förklarade matte när jag ställde henne till jams för tilltaget. Den! Han pinkar ju överallt, oavsett om det luktar främmande eller inte... matte borde sätta blöja på honom, tycker jam... *börjar fnissa mer och mer*... undrar om det finns blöjor till katt?!? Jamarns, vad han skulle se ROLIG UT!

lördag 30 april 2016

Vårauktionen är avslutad!

Kurrjam, nu är vår vårauktion till förmån för SNUFFEFONDEN avslutad och så här ser vinnarlistan ut:

PAKET 1 PÄRONSPLITT: Katterna Jansson, Pejst, Krokodillan, Fjant och Lillan vann med budet 125 kr

PAKET 2 POLKAGRIS: Hanna Tolander vann med budet 150 kr

PAKET 3 HEJA SVERIGE: Katterna Jansson & Co vann detta också med budet 100 kr

PAKET 4 ROSA DRÖM: Alice vann paketet med budet 150 kr

PAKET 5 JUL: Amanda och hennes matte Julia vann med budet 200 kr

Och nu TACKAR och KURRAR vi klosterkatter så jamarmycket för att ni varit med ( och vi tackar givetvis även er andra som också var med och bjöd!). Tack vare er får SNUFFE-FONDEN nu 725 välbehövliga kronor att hjälpa katter i nöd med! Känn er som riktiga HJÄLTAR, allihopa!

Till er som vunnit: slantarna skickar ni direkt till SNUFFEFONDEN - ni hittar kontonumret i bannern högst upp i vår blogg. Mejla sedan till oss på srcarina@telia.com vart vi skall skicka er vinst, så skall vi se till att få iväg matte till posten så fort det bara går... *stampar bestämt med tassen*

torsdag 21 april 2016

Klosterkatterna

Nu kommer den äntligen - Klosterkatternas vårauktion till förmån för Snuffefonden! Tillsammans med matte har vi gjort i ordning fem paket, som vi hoppas att många skall vilja bjuda på... för ju mer slantar ni vill ge för paketen, desto fler katter kan Snuffefonden hjälpa till längre, friskare liv! *kurr*

Paketen består av set med två muggunderlägg och en grytlapp i varje, egenhändigt virkade av matte och totalt unika. Ingen kommer någonsin att ha likadana, eftersom de är tillverkade av restgarner. Dessutom är allihop tassifierade av oss klosterkatter - vi har nosat på dem, suttit på dem, legat på dem och på alla sätt försäkrat oss om kvaliteten. Bara det bästa är gott nog för oss och Snuffefondens supporters!




PAKET NR 1, kallat PÄRONSPLITT (ljusgrönt och vitt)





PAKET NR 2, kallat POLKAGRIS (rött och vitt)





PAKET NR 3, kallat HEJA SVERIGE (ljusblått och gult)





PAKET NR 4, kallat ROSA DRÖM (två sorters rosa och vitt)





Och så paradnumret, med TVÅ grytlappar:
PAKET NR 5, kallat JUL (rött och mörkgrönt)





Och så här går det till: Ditt bud lämnar du i kommentarform här i bloggen, och eftersom det finns fem paket är det viktigt att du talar om vilket paket du bjuder på. Den som senast kl. 22.00 på Valborgsmässoaftonen lördagen den 30 april 2016 har givit det högsta budet vinner paketet! När vinnarna har presenterats här i bloggen är det dags att skicka slantarna direkt till Snuffefonden (bankkontot hittar du i bannern högst upp i vår blogg) och sedan mejla oss på adress srcarina@telia.com ditt namn och din adress, så att vi vet vart vi skall skicka varje paket. Enkelt, eller hur?

Nu hoppas vi förstås att riktigt många vill vara med och "tävla" om de här paketen! AUKTIONEN KAN BÖRJA!