Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

lördag 26 november 2016

Majsan

Jam börjar faktiskt fundera över om matte är en så bra matte, egentligen... jam menar, vad är det vi katter avskyr mest av allt? Jo, vatten (utom dricksvatten), otäcka lukter i våra känsliga nosar... och snabeldrakar. Ändå utsätter hon oss för just dessa saker! Jominsjam, det är sant - alla tre!

Ni kanske inte tror mig, men det är sant - hela veckan har vi haft alldeles för mycket vatten i huset, faktiskt så mycket att det har täckt hela golvet i källaren. Och det har luktat avskyvärt *ryser ända ut i morrhåren*... matte berättade att det var för att alltsammans var avloppsvatten, alltså smutsigt vatten som man skall undvika om man inte vill bli sjuk, och så försökte hon få oss att tro att hon inte heller ville ha vattnet där. Men varför släppte hon då ut det i källaren, kan man fråga sig?

Till sist fick hon tydligen nog av lukten själv - även tvåbeningar har ju ett slags nos, även om den är i patetiskt ynklig i jämförelse med våra - och ringde någon som skulle hjälpa oss. Man trodde ju att det skulle vara bra... men det innebar något tusen gånger värre än "den räliga stanken" som Philemon sa. Tror ni mig inte? Titta själva då:

Världens största snabeldrake! *gutturala kattskrik*

Ni ser, va'? Det är en så GIGANTISKT STOR SNABELDRAKE att den har en egen, JAMARSTOR lastbil!!! Och slangen var tjockare än den tjockaste kisse om magen... vi greps av panik allihopa och satte oss i säkerhet högst upp och längst in i huset, så att vi inte skulle komma ens i närheten av detta skrämmande monster. Det här avgör saken: tvåbeningar är absolut inte kloka!

En främmande tvåbening håller i snabeldrakens munände

Efter flera timmar kom matte äntligen upp och berättade att snabeldrakebilen var borta, men att den först hade sugit i sig allt det farliga vattnet och sett till så att det inte skulle bli blött i källaren igen. Hm, kan det verkligen vara så bra? Jam har hittills inte sett en enda snabeldrake oavsett storlek göra något som är bra för katter... men faktum är att det inte stinker längre, så kanske, kanske... inte för att det ändrar min inställning nämnvärt. Och vi har ju inte fått tassa ner i källaren och kolla själva, så jam vet inte, jam.

Chocken vid åsynen av den där gigantiska snabeldrakebilen satt dock i i flera dagar, och det är först nu som vi börjar känna oss trygga här hemma igen. Mjaaaa... det kaaan vara att Sheban som matte bjöd på hjälpte till lite grand... matte, har vi mer Sheba hemma? Vi behöver mycket mer... eh, vad heter det nu igen... posttraumatisk stressbehandling!

Åh, en glad nyhet har vi faktiskt fått idag: Wikki har börjat blogga igen!!! Nya adressen är: http://blogg.wikki.se

1 kommentar:

  1. Men HUUUUUH!!!!!!!!!
    Så förfärligt!
    *ryser ända ut i svansspetsen*
    Så mycket värre än en vanligt snabeldrake OCH främmande tvåbeningar i huset som springer hit och dit och låter mycket.
    Jag skulle nog har fått en kattinfarkt!
    Det låter som den värsta mardrömmen man kan tänka sig!!!
    Klart ni lider av posttraumatisk kattsyndrom och måste kompenseras mycket och noga med Sheba och massor med gottisar.
    Vilken tur att vi bara har en liten lägenhet.
    Det låter läskigt med hus och som kan hända.
    Massvis med nospussar från Mimmi

    SvaraRadera