Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 31 juli 2013

Imma

Jahajam, jag miss-tänkte väl att jag på något sätt skulle få sota för det där vet-besöket *fnyser* Titta bara, vad matte gjorde mot mig när vi kom hem! *dubbelfnyser*

"Du klär i blått" jamsade hon t.o.m.

Och tro inte att hon var snäll mot mig hos veten heller - hon t.o.m. började besöket med att låna en KLOTÅNG och sedan klippa alla mina klor! Sedan vägde hon mig, och det var väl okej för jag har gått upp lite drygt 3 hekto vilket enligt Olle är mer än tio procent av min totalvikt, så han var mycket nöjd. HAN var betydligt bussigare, klappade mig och berömde mig... och så berättade han för matte att jag egentligen inte alls har några problem med urinvägarna, utan att det är mina slemhinnor som har blivit torra. "Ja" sa matte då "sådant händer ju oss kvinnor när vi blir äldre". Olle nickade, men tillade att det "ju inte precis var hans område" och så skrattade de båda två.

Hursomjam, kontentan av alltsammans var att jag fick ÄNNU ett nytt foder att äta, och det är jamargott! Och så skall jag få en märklig rödvit medicin (Cosequin) varje dag i två veckor, som matte skall pilla sönder och röra ut i smör... mmmmmjau, jag älskar smör! *slickar morrhåren*

Naturligtvis måste Philemon sticka nosen i allt - även
sådant som inte har ett dugg med honom att göra!

Under eftermiddagen hade jag för säkerhets skull ett lugnt och sansat jam med Belle, förresten, och förklarade för henne att hon inte skulle frestas utse mig till valp också, precis som hon har gjort med Rafael. "Jam är inte sjuk och behöver inte tas om tass" jamade jag med pedagogiskt saktmod, så att hon verkligen skulle fatta.

Här jamar jag allvar med Belle

En intressant detalj med vet-besöket var att den andra patienten som var där visade sig vara en liten vit mus - jaja, matte, jag vet att du sa att det var en dvärghamster, men för mig är alla möss likadana - i en mycket liten bur. Den såg jamargod ut, men jag fick inte smaka på den utan den skulle in till Olle precis före mig. Matte var orolig för godbi... jam menar, dvärghamstern, för tydligen var den ordentligt sjuk och gick i cirklar istället för rakt fram... "vet du, Imma, jag är rädd att den har en tumör i huvudet" jämrade sig matte olyckligt och fortsatte att hennes hjärta blödde för de två barnen som var med och som givetvis hoppades att Olle skulle kunna bota deras mu... eh, jam menar dvärghamster.

Ja, så nu tassar man omkring här hemma med täta trängningar OCH en dum krage kring halsen - livet kunde varit bättre, om man jamar så. Undrar när det är dags för den där smörklicken?

Skrivet av matte: Som Imma säger, har hon drabbats av torra slemhinnor som gör det jobbigt att kissa ("det är som att kissa taggtråd" sa Olle), så nu skall jag ge henne en medicin som skall hjälpa slemhinnorna att bli normala igen. Dessutom skall hon få special-fodret Royal Canin Urinary S/O i några veckor, och efter det kör vi med Royal Canin Renal Special (hennes njurfoder) en tid för att stödja njurfunktionen. Olle tror optimistiskt att Imma är som vanligt igen om två-tre dagar, men att det här tillståndet också kan dra ut på tiden och t.o.m. komma tillbaka - det kan dock aldrig bli livshotande, för tydligen kissar hon faktiskt fast droppe för droppe vartefter urinen bildas i njurarna. Och ärligt talat får hon kissa hur och var hon vill, bara hon kissar!

Kragen har hon fått för att hon har slickat sönder sig kring urinrörets mynning, och för att det skall få läka i lugn och ro - med hjälp av Xyloproct-salva - får hon ha kragen på sig i några dagar. Den verkar inte bekymra henne, så det skall säkert gå bra.

tisdag 30 juli 2013

Imma

Jam mår inte riktigt bra just nu... sedan igår har jag så svårt att kissa, fast jag försöker och försöker och försöker. Matte har ringt Olle, vår vet, som lugnade henne med att honkatter inte kan få totalstopp i urinvägarna... men vi skall i alla fall åka dit i morgon bitti. "Urinvägsinflammation" var Olles gissning när matte beskrev hur jag beter mig... jahajam, det betyder en otrevlig bilresa, det! *suckar* Fast det skall bli skönt att få hjälp, för det är så jobbigt att vara kissnödig hela tiden.

För att ta tankarna ifrån den där "taggtrådskänslan" baktill har jag roat mig med att tömma mattes kamera. Belle, gammelmatte och matte var nämligen ute på äventyr igår också - först åkte de hem till Rafaels Räddare och firade hennes födelsedag och sedan besökte de Jansson, Pejst och krokodillan Betty för att gosa med Bettys ungar. När de kom hem var de så trötta att vi bara åt mat allihop och sedan kröp hela gänget till sängs - vi som stannat hemma också, för när man har ätit gott är det mysigt att rulla ihop sig och sova efteråt.

Här är lite bilder jag hittade i kameran:

Rafaels Räddare öppnar presenterna

Titta, en så vacker änglakatt hon fick!

Den här vackra katten heter Queen - visst är hon lik Wikki?

Och det här är Ingers katt, som är på sommarlov hos Rafaels Räddare
Matte suckade lyckligt när hon träffade honom, för kolsvarta katter har
alltid varit henne lite extra kära

BM, Inger, Rafaels Räddare och gammelmatte

Och här har matte bytt plats med Inger

Vad jam förstår, var födelsedagskalaset mycket lyckat - det åts kall gurksoppa med majs-bröd, gräddtårta med te eller kaffe och liten chokladbit, det pratades katt, katt och katt och så njöts det av fint väder i en underbar trädgård. Belle hade fått hållas i kort koppel, för Rafaels Räddares katter inte var så där alldeles förtjusta i en lekfull hund... fast en av katterna var tydligen inte alls rädd för henne, utan dompterade henne att ligga platt och vika undan med blicken - det ni! *fnissar*

När det började bli mörkt, åkte våra mattar vidare hem till Jansson, Pejst och krokodillan Betty för att gosa med Bettys ungar. De är förstås jamarsöta, ni vet, så där som katt-ungar brukar vara på vykort... men matte har lovat mig att inte dra hit några kattungar, hur söta de än är, så jag behöver inte oroa mig.

Den här lilla honan heter Coille (som betyder krokodil på
vad det nu var för språk)

Och det här är hanen, som heter Coedwig (vilket
visst också betyder krokodil på utrikiska)

Småttingarna är precis en månad gamla nu

Sist, men inte minst, måste jag få visa ett par bilder från Teknikdagen i Rudskoga i söndags, där gammelmatte och matte hjälpte till i Djurskyddet Kristinehamns monter och sålde diverse saker (hembakt bröd, kattleksaker, torkad svamp, hantverk m.m.), skötte ett lotteri (som tydligen var väldigt populärt!) och informerade om djurrätts- och djuromsorgs-frågor, djurhemmets verksamhet och annat som djurskyddet arbetar med.

Här har någon vunnit en pläd i lotteriet

Lite av de saker som såldes

Informationsbordet

Gammelmatte hade väldigt roligt! Hon gillar sådant här

lördag 27 juli 2013

Rafael

Jag vill bara jama att det är skönt att vara utan den tjocka pälsen! För det finns tydligen de som tror att jag inte mår bra av att ha blivit rakad utan fryser (!), men jag tycker att det är jamarskönt och mår alldeles väldigt gott! Ni förstår, när min päls blir för tjock är den inte bara outhärdligt varm utan väldigt svår att hålla ren... och en snygging som jag vill ju vara proper, det vore direkt pinsamt om någon tjej tyckte att jag inte var tillräckligt ren och fin...!

Jam njuter av sommarkvällen i kattgården

Fast den där hunden är jamarjobbig just nu. Av någon anledning har hon fått för sig att jag är hennes valp och att hon måste ta tass om mig, och hur jag än försöker jama förstånd med henne begriper hon inte. Inte ens en rak tass i nyllet fattar hon! Och jag som är en fridsam misse tycker inte om att slåss... hm, jo, med Philemon då kanske, eftersom han är så stöddig, men tjejer slåss jag faktiskt inte med ens om de är hundar.

Här håller hon sig faktiskt i skinnet

fredag 26 juli 2013

Imma

Matte och jag pratar mycket om livet på andra sidan Regnbågsbron just nu. Hon har nyligen mist en god vän som också var kollega i kyrkan, och igår miste jag min pappa... fast det är inte riktigt samma sak, eftersom jag aldrig har träffat pappa medan matte umgicks rätt mycket med sin gode vän. Å andra sidan innebär pappas död andra saker för mig än hennes väns död för henne - nu är jag äldst i min familj, eftersom båda mina föräldrar är döda, och flera av mina kullsyskon har också tassat över Regnbågsbron. Kanske allihop? Det är nämligen en bror, Lirico, som vi aldrig har vetat någonting om sedan han flyttade hemifrån... kanske lever han, kanske inte. Men de andra syskonen är tillsammans med Aragorn och mamma Decima på andra sidan bron. Att matte mist sin gode vän betyder mera att hon har förlorat någon som hon tyckte om att prata med och som delade flera av hennes viktigaste intressen... särskilt frågorna om livet, universum och allting. Och så innebär det förstås att kyrkan har mist en älskad präst.

Livet är bra märkligt, tycker ni inte? Vissa föds samma dag som andra dör, och somliga fyller år på den dagen. Idag fyller t.ex. Alfons, lillebror till Enzo, ett år och vi skall på party hos dem i kväll! Och igår fick matte ett katthus i present när hon köpte torrfoder till oss, och det huset vill hon ge till nyfödda kattisar att leka i. Vi är för stora för det, säger hon, så vi skulle ändå inte ha någon glädje av det. Jam undrar just vilka små kattisar hon tänker på... kan ni gissa? *blinkar hemlighetsfullt*

torsdag 25 juli 2013

Imma

I kväll fick jag en sorglig nyhet: min pappa Zebasthian har tassat över Regnbågsbron, 16 år och fyra månader gammal. Hans matte skriver att han tappade livslusten och mest sov den sista tiden... så jag har bett matte att tända ljus både för pappa och för hans familj, som förstås sörjer honom mycket. Tänk, pappa och hans matte har ju levt tillsammans ännu längre än jag och min matte! Det är en lång tid och många delade minnen...

Min fina pappa Zebasthian

Ha det nu så bra i Himlen, pappa, så ses vi när det är min tur att tassa över bron! Och hälsa med många kurr till mamma Decima och min pälskade bror Aragorn, är du snäll!

onsdag 24 juli 2013

Matte

När jag frågade Imma vem som skulle blogga om dagens händelser, tittade hon på mig och suckade. "Snälla matte" jamade hon "vem annars än du kan göra det? Jam menar, Rafael sov sig ju igenom alltsammans! Eller nästan i varje fall. Och varken Belle eller gammelmatte var med - de satt i väntrummet, har du ju sagt".

Så nu sitter jag här och skall berätta om Rafaels besök hos veterinären i förmiddags. Det började som vanligt med en kort "jakt" på ovillig katt för att få in sagda katt i en transport-korg - något som försvårades av att Belle hade krupit in i korgen och därmed så att säga blockerade utrymmet. Den hunden vill alltid vara mitt i händelsernas centrum! *skrattar* Så småningom fick vi ur Belle och i Rafael, varefter bägge djuren skulle in i bilen (vi kan ju inte lämna Belle hemma, när ingen av oss mattar är där).

Hos veterinären fick Rafael och jag komma in i ett av undersökningsrummen och Rafael fick en injektion som mycket snabbt knockade honom. Det brukar i allmänhet ta en liten stund innan katten somnar, men den här gången slocknade han direkt... och sedan sätter som vanligt den där stilla oron för att han inte skall andas normalt in, som inte släpper förrän han vaknar igen. Lou, Olles assistent, som var den som skulle genomföra rak-ningen och kloklippningen visade sig vara likadan och avslöjade att hon alltid håller ett öga på att djuret andas bra under den tid det är sövt... så Rafael var i trygga händer, eftersom vi var två som hela tiden höll koll på hans välmående.

Rafael innan sövningen

Lou är jättebra på att hantera klippmaskinen och hon var så försiktig när hon rakade honom, kollade hela tiden vad jag tyckte och såg till att hon inte råkade klippa honom i någon bröstvårta eller göra klippningen mindre snygg. Så när han var klar, hade han blivit av med all päls kring kroppen men hade fortfarande sin stiliga päls orörd kring huvud och hals, alla fyra benen samt svansen - en elegant lejon-klippning, med andra ord! Och så klippte hon med en tång alla hans klor jämna och snygga innan det var dags att lämna över vår sovande misse till Olle, veterinären.

Färdigklippt!

Det är nämligen så att Rafael i alla år vi haft honom haft en stor knöl sittande på ryggen strax framför svansen - en knöl som vi varit försiktiga med, och som suttit i vägen när man kammat honom. Att det inte var en tumör visste vi, det hade kollats upp för länge sedan... men av någon anledning hade vi inte kommit oss för med att be att få den bort-tagen. Idag gjorde jag dock slag i saken och bad Olle göra det.

Rafael innan operationen

Olle skar snyggt av knölen och delade den, så att han kunde undersöka innehållet. "En riktigt stor pormask" konstaterade han. "Sådana kan vi också få. Fick själv ta bort en från ryggen förra året". Jag frågade om den varit lika stor och då log han brett: "Nej, det var den inte".

Sedan berättade jag att jag medan Lou klippte klorna hade passat på att titta Rafael i munnen och sett att han hade tandsten och blödande tandkött. Kunde det också åtgärdas nu, medan Rafael ännu sov? Visst, Olle gjorde ren honom i munnen så att tänderna glänste vita, och sedan fick min lille misse en uppvakningsinjektion och lades försiktigt tillbaka i transportkorgen.

Hemresan gick bra - Rafael piggnade snabbt till och verkade inte ett dugg besvärad vare sig över vad han upplevt eller av resan. Däremot blev hemkomsten lite jobbig, för Belle löper och är därför extra "mammig"... så hon fick plötsligt för sig att Rafael var hennes valp och försökte pyssla om honom på alla sätt hon kunde. Något han definitivt inte uppskattade, förstås. Vilket fick till följd att hon förföljde honom genom rummet, upp i möbler, ner ur möbler, in under bord, ut från bord... till sist vände han sig om och gav henne en snyting med tassen, men hon tog inte illa upp utan försökte slicka honom över hela kroppen. Vi fick sära på dem, släppa in Rafael till de andra husisarna och hålla Belle kvar på den här sidan mellandörren... och så får det nog förbli ett par dagar, till han inte luktar sjukvård längre och märket efter den bortopererade pormasken har försvunnit.

Nu i kväll är Rafael pigg och glad - som alltid, när han blivit rakad. Han verkar älska det! Och han är lika kelig, pratsam och glitterögd som innan veterinärbesöket... kanske rentav mer?

Om svansen ser kort ut, beror det på att
han har vikt den bort från kameran


tisdag 23 juli 2013

Imma

Det har faktiskt varit lite mulet idag... men värmen är fortfarande tung och fläktarna går både dag och natt här inne i vardagsrummet, där vi är mest. Ja, ungdomarna går gärna ut i kattgården också - fast de är lite retliga, har jag märkt, för idag rök Philemon och Rafael ihop där ute och matte fick hämta in Philemon för att tvätta rent en hel del rivsår han hade fått. Miss-tänker att Philemon retades med Rafael för att han skall rakas i morgon... och även om Rafael älskar att bli rakad, gillar han lika lite som vi andra att sitta i en bur och åka brummis, förstås! Fast nu kanske ironin i det här kan komma att bli lite för mycket för Philemon i morgon, för matte sa att om inte såren ser bra ut i morgon bitti tänker hon ta med även Philemon till veterinären *fnissar*

Matte är väldigt trött och lite nedstämd, för det händer så mycket jobbigt hela tiden och hon har ännu inte "landat" efter begravningen av hennes gode vän (som också var präst), som hon säger. Jag vet inte riktigt vad hon menar med det - flög de till himlen med den döde?!? Fast man behöver inte flyga till himlen - man tassar dit alldeles själv, det vet ju varenda katt. Och om man till äventyrs inte vet hur det går till, så står det i en bok som matte håller på att läsa högt ur för både gammelmatte och oss djur: "Helga Hund i Himlen" av Lars Collmar. Den är jamarspinnande! Jam, ni kanske inte visste att matte läser högt för oss alla en stund varje kväll innan lampan släcks? Det är mysigt att rulla ihop sig under täcket och lyssna på henne, tycker jag...

Vet ni vad Skaparkatten kallas i den där boken? Nospussaren!

lördag 20 juli 2013

Matte berättar vidare

Medan jag var i Skåne i förrgår och assisterade biskopen under begravningen av min vän och kollega Stefan, fick gammelmatte, katterna och Belle besök av länsstyrelsen. Vi har blivit polisanmälda för vanvård av djur och polisen skickade i sin tur en inspektör från länsstyrelsen till oss för att se hur vi hade det. Givetvis var allting i sin ordning - ärligt talat, man behöver faktiskt bara komma in här för att se att våra liv i stort sett helt kretsar kring djurens väl - och han var så nöjd med vad han såg att han avskrev ärendet direkt. Det enda han möjligen hade kunnat ha åsikter om var att lådorna inte var rengjorda den dagen, eftersom gammelmatte väntade på att jag skulle komma hem med kattsand... men det argumentet förstod han, och det syntes ju på både katterna och Belle att vi tar hand om dem på alla sätt. Gammelmatte visade bl.a. att de bara får Royal Canin och motsvarande kvalitetsfoder, att det alltid finns torrfoder och fräscht vatten framme, att katterna är mätta och har fina pälsar m.m... och om han hade funderingar om hur våra djur mår psykiskt, fick han nog sitt svar av en tokgosande Jenny, en högljutt spinnande Majsan, en Philemon som ville klättra på honom och en Belle som ville leka.

Gammelmatte visade papper på att alla katterna är försäkrade upp över öronen och att de är ID-märkta, vaccinerade och går regelbundet på koll hos veterinär.

Innan han åkte, tittade han på kattgården och ansåg att den var "föredömlig". Tydligen gillade han också att Belle får gå i en 15 meter lång spårlina på tomten när hon vill - men bara när någon av oss mattar är hos henne, och aldrig mer än några timmar åt gången. Dessutom har hon en stor vattenskål som står i skuggan, så att hon kan dricka svalt vatten om hon blir törstig.

Allt detta fick jag mig rapporterat i telefon när jag sent omsider körde igenom Båstad på väg hem igen efter minnesstund m.m. Då hade jag förresten redan kattsanden i bagagen på bilen. Själva inspektionen oroade mig inte ett dugg, men jag ville försäkra mig om att gammelmatte mådde bra eftersom hon fått sköta hela besöket själv...

Nu har polisen bett mig att ringa utredaren hos dem, så att vi kan avrunda hela historien för gott. Så det skall jag göra på måndag morgon.

PS. Begravningen blev mycket fin, och jag fick möjlighet att träffa goda vänner både från södra Sverige och Danmark... så jag hade en bra dag, trots allt. Och själva resandet gick utmärkt. Det var först igår som jag kände av tröttheten... och det är därför jag skriver det här först idag. DS.

onsdag 17 juli 2013

Matte

Tack för era goda ord! Självförtroendet var lågt igår och i morse, och jag undrade om jag någonsin skulle våga hjälpa till att försöka fånga in en katt igen... men nu har jag fått prata igenom situationen både med personalen på djurhemmet, en god vän i Örebro som har mycket stor vana vid att fånga in hemlösa katter och polisen, och alla säger att jag inte kunde ha handlat annorlunda.

Katten som bråket gällde är nu tillbaka i Otterbäcken - det VAR grannfamiljens katt, en 14 år gammal hane. Alla jag har pratat med (inklusive den familj hos vilken fällan stod) är dock överens om att jag inte kunde ha rimlig chans att förstå det eftersom han dels var så liten, dels tovig och dels inte har attiraljerna kvar. Jag är definitivt beredd att be den där familjen om ursäkt över att jag tog fel på kön - men jag tänker absolut inte be om ursäkt över att jag uppfattade katten som hemlös p.g.a. den toviga pälsen och avmagrade kroppen... och som de sa på djurhemmet idag, min plikt ligger hos de katter jag försöker hjälpa, som djurskyddare är det kattens väl jag skall fokusera på, och en tovig mager katt är i 99% av fallen hemlös. Nu hoppas jag förstås att familjen i fråga tar hand om kattens päls och dessutom ID-märker honom! Det har familjen vars vita katt är försvunnen lovat göra, och hon skulle också prata med alla i grannskapet som har katt om att de skall ID-märka dem... så någon nytta har det väl i alla fall gjort, trots allt.

Den det är synd om är kvinnan i Karlskoga. Mitt hjärta blöder verkligen för henne! Hon trodde att hon äntligen fått hem sin pälskling, och så visade det sig vara fel... där har jag lite dåligt samvete, som förledde henne att se på katten som en hona för att jag sa det. Har hur som helst nu fått lära mig hur man könsbestämmer en långhårig och tovig katt, så förhoppningsvis skall detta inte behöva hända igen.

Alldeles nyss var jag och hämtade fällan, eftersom den inte gör någon nytta där den stod - om hennes katt kommer tillbaka, går den ju in nu när familjen är tillbaka från semestern, och vår Assar är alldeles för skygg för att visa sig när folk rör sig i närheten. Istället skall jag börja lappa längre söderöver, bl.a. i Askevik (camping m.m. ett par kilometer åt Mariestad till)... jag misstänker att det är ditåt han vandrar, nämligen. För säkerhets skull skall jag också sätta upp ett par lappar i Hova, ifall han får för sig att vika av österut.

I morgon skall jag bila ner till Torekov och delta i begravningen av en god vän och kollega; åker hemifrån redan 05.30 och kommer förmodligen inte hem igen förrän framemot midnatt. Så det är rätt skönt att inte behöva tänka på att sköta en fälla.

Matte

Den sagolika historien om katten vi fångade i söndags har tagit en tråkig vändning... idag blev vi uppringda och sedan besökta av en ilsken grannfamilj till den fastighet där fällan står, och de påstår att vi har stulit deras katt. Katten är enligt dem mycket lik den vi fångade i fällan, men familjen påstår att vi har tagit den ute på gräsmattan - inte i fälla - och att vi inte hade rätt att gå in på andras tomter. De säger att de haft katten, en hane, i 14 år och att de saknade honom i söndags... och det är just detta som gör mig så förbryllad, för den katt vi fångade in var tovig, mager och fästinginfekterad, så hur kan den ha försvunnit samma dag som vi hittade den? Och jag var så säker på att det var en hona, dels för att jag inte hittade vare sig pung eller penis och dels för att katten var så liten. Men givetvis är jag inte veterinär och kan ha tagit fel, ifall katten var snöpt (vår Bamse var snöpt, den som kastrerade honom hade tagit bort penis också).

Jag försökte förklara hur jag sett på det hela: att jag hade tillstånd att ställa fällan där jag gjort, att katten jag fångade bar alla tecken på att vara hemlös (ovårdad, mager m.m.) och att jag aldrig skulle fånga en frigående katt utan använde fälla. Jag sa också att jag förstod deras oro för den försvunna katten de sökte, men att jag varit så säker på att den kvinna jag lämnade ut katten till verkligen var den rätta ägaren eftersom hon kunde visa på kännetecken som hon inte kunnat känna till annars.

Det hela slutade med att de skulle fara iväg till Karlskoga och visa foton för kvinnan som nu har katten, och mig skulle de polisanmäla för stöld. När de hade åkt var jag djupt oroad över hur situationen skulle utvecklas, eftersom de var så upprörda... så jag ringde polisen i Mariestad och berättade vad om hänt och vad som sagts. Befälet lugnade mig med att jag inte kan bli ställd till ansvar för stöld, eftersom jag inte hade uppsåt att tillägna mig katten, och att jag hade hanterat situationen på precis rätt sätt - jag hade ju polisanmält upphittandet, meddelat djurhemmen och annonserat på Facebook med foto på katten - så det hela var nu en sak mellan de bägge familjerna, och han skulle ringa upp dem för att reda ut det hela. En stund senare ringde han tillbaka och berättade att familjen avstått från att åka till Karlskoga... men hur det går, hur de bägge familjerna går vidare i kampen om katten, vet jag inte. Och jag är så ledsen, så ledsen, över att det blivit så här...

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag upprepar omigen: ID-MÄRK DIN KATT! Hade katten varit ID-märkt, hade det här aldrig kunnat hända!

I morgon skall jag ringa upp familjen där fällan står och erbjuda mig att hämta hem den. De har förmodligen fått obehag med sin granne pga det inträffade, och det är nog bäst att jag tar bort fällan och lägger ner sökandet efter den försvunna vita katten... Assar har med all sannolikhet ändå vandrat vidare, och nu när det rör sig folk på tomten kommer han i vilket fall som helst inte fram till huset. Det är han alldeles för skygg för.

måndag 15 juli 2013

Imma

Idag ringde inte telefonen och fällan förblev tom, så mattarna och vår gäst tog Belle med sig och åkte in till Mariestad för att koppla av några timmar. Jag tror att gårdagen blev lite stressig för matte, även om hon var alldeles väldigt glad över det lyckliga slutet på den fankattiska historien om den lilla hittekatten... även glada upplevelser kan vara jobbiga, och matte var så uppe i varv igår kväll att hon hade svårt att somna.

Hursomjam hade de haft det trevligt i Mariestad och matte visade stolt upp en bild hon tagit på en svamp som Belle hade hittat utanför residenset. En stor svamp! "Den var större än Belles huvud" sa matte, men tillade att hon inte har en aning om vad det var för sort. "En slags sopp, tror jag" mumlade hon när vi tittade på bilderna "men för säkerhets skull tror jag att vi frågar Sigge Svamphund till råds".

Nu skall matte åka bort och ordna med fällan inför natten, och då skall hon också strö kattmynta inuti buren (det tipsade Rafaels Räddare om). Sedan tänker jag försöka natta henne, för hon behöver verkligen sova ut ordentligt!

söndag 14 juli 2013

NEWS FLASH!

Den lilla missan som matte tog hem, blev inte kvar länge... för hon har rest HEM! Tidigare i kväll ringde det en kvinna från Karlskoga och berättade att hon hade läst mattes propå på Catbook och när hon såg bilden bara måste hon få komma hit och titta på katten, även om hon inte vågade hoppas att det var hennes bortsprungna missa. Hennes katt hade nämligen rymt i Karlskoga för fyra år sedan!!!

Men kan ni tänka - det VAR HENNES KATT! Matte tog emot henne och visade henne upp till akutrummet, och så blev de borta jamarlänge innan matte kom nertassande ensam och berättade att kvinnan satt däruppe med katten i sin famn och grät... då hade de hittat ett kännetecken som bara rätt katt kunde ha... och matten hade varit så rädd, för hon vågade INTE TRO att det efter så lång tid kunde vara så att någon hade hittat hennes pälskling. Ojojoj, så blankögda vi blev här nere, både två- och fyrbenta.

En liten stund senare kom katten ner i famnen på sin matte och min matte skickade med dem kattsand och mat hem, eftersom ingen ju hade vågat tro att det skulle stämma... och så vinkade hon av ett lyckligt återförenat par när de åkte hem till Karlskoga tillsammans.

Fyra år... fyra långa år, och många mils vandring från Karlskoga till Otterbäcken...

Matte sitter och ler så brett att huvudet nästan går av. Det gör de andra tvåbeningarna - gammelmatte och vår gäst - också, förresten. Vi kommer att sova gott i natt, allihopa, fast det inte var Assar som gick i fällan idag.

Imma

Vill börja med att jama mitt mest tacksamma tacksamhetsjam för att ni kom och förgyllde min födelsedagsfest igår kväll! Själv orkade jag förstås inte hänga med i svängarna, men jag hoppas att ni ungdomar hade det minst lika roligt som det såg ut - och det var mycket trivsamt och sitta och jama tillsammans med er som var mer i min ålder, om man jamar så.

Idag hade vi ju behövt få ligga och vila pälsarna och tassarna lite till katts... men tji fick vi, för här har varit kaos mest hela dagen. Jam, morgonen var rätt lugn, för matte var uppe i ottan för att åka och titta till fällan och kom sedan hem för att sova några timmar till. Men strax innan lunchtid brast det loss! Då ringde nämligen telefonen och någon meddelade matte att det satt en katt i fällan, varpå matte och vår gäst slängde sig i bilen och åkte iväg till andra änden av Otterbäcken där fällan står gillrad på verandan till det hus där Assar har varit synlig. Snart kom de tillbaka med fällan, och i den satt en vilt främmande ung katta som jag aldrig hade känt lukten av tidigare. Matte bar upp henne (i fällan) till vårt akutrum (tänk, en sådan tur att vi har det!) och släppte henne där, och sedan ordnade vår gäst med sandlåda, mat och vatten samt höll missan sällskap medan matte åkte till Kristinehamn och lånade en chipläsare på djurhemmet. Tyvärr var inte katten märkt - varför märker inte människor sina katter, så att man kan hitta deras hem om de råkar komma vilse?!?

Matte hade dock med sig ett telefonnummer hem, som gick till ett par vars katt hade rymt förra våren och som beskrivningen stämde rätt bra på. Så hon ringde dem och de kom genast över - men ledsamt nog var det inte deras katt, och det syntes hur besvikna de blev. Den katt de letar efter är älskad, det förstod man direkt! Så matte har lovat att hålla ögonen öppna efter den också.

Efter besöket satte sig matte att arbeta vid datorn. Hon lade ut bild och beskrivning på katten på Catbook, ringde polisen och meddelade djurhemmen, och sist gjorde hon lappar som hon tänker sätta upp här och var både i Otterbäcken och i Gullspång i hopp om att kattens tvåbeningar ser dem. Katten själv får bo kvar här tills vidare, så ni behöver inte vara oroliga för att hon inte har tak över huvudet eller mat i magen.

Nu planerar matte att, som hon säger, "utvidga verksamheten". De som var här i hopp om att vi hade hittat deras katt berättade den skrämmande nyheten att det sedan juni i år har försvunnit tretton (!) katter här i Otterbäcken... det finns liksom ingen rimlig förklaring till att så många katter försvinner på en så liten ort under en så kort tidsperiod, säger matte. Så hon vill föreslå djurhemmet att hon får en fälla av dem och en chipläsare, så att hon kan börja arbeta mer metodiskt med att om möjligt fånga in katter och återbörda dem till deras hem. Som ett slags liten filial till djurhemmet i Kristinehamn, alltså. Fast utan att vi tar in katterna här hos oss, förstås... för det varken får eller kan vi. Hon vill också göra en Catbook-sida där de som bor här omkring kan lägga upp efterlysningar eller berätta att de sett en katt som de inte känner... och där matte kan berätta om katter hon fångar in (om det blir så). Än så länge är det sommar och varmt, men alltför snart kommer hösten och sedan den kalla otäcka vintern... *ryser*

Och jam, visst är fällan på plats igen - redo för att fånga in nästa katt! Vi vill ju fortfarande ha hem våran Assar... och hitta den vita katten som vi också letar efter...

fredag 12 juli 2013

Imma

Idag har vi haft gäster - både två- och fyrbenta (de sistnämnda var skällisar *ryser*), men om det får faktiskt Belle blogga. Jag har betydligt viktigare saker att jama om:

Assar har blivit sedd!

Jam, det är faktiskt sant - han lever och har tydligen tagit sig till den andra (södra) änden av Otterbäcken, där en äldre dam såg honom både igår och idag och ringde oss så fort hon hade fått tag i våra telefonnummer (de står på efterlysningen). Så nu har matte varit dit med fällan, och vi håller våra tassar för att Assar blir infångad under natten! Damen berättade att hon vaktar ett hus åt sin ena dotter, som är bortrest just nu, och att hon har ställt fram kattmat varje dag på husets veranda eftersom dotterns egen katt rymde kvällen innan dottern reste bort... så nu står fällan precis där kattmaten brukar stå, och matte har lovat att vi skall försöka fånga in båda rymlingarna, vilket damen blev väldigt glad över. Tänk, så bra att vi har den där fällan att ta till nu! Om inte Assar går i först, så kanske den andra katten gör det, eller tvärtom... det blir nog en orolig natt för oss allihop, för mattarna hoppas förstås att maten skall locka Assar rakt in i fällan redan nu i natt. Och tänk, en sådan tur vi har - damens andra dotter bor nästan granne med sin syster och har lovat att gå och kika i fällan tidigt i morgon bitti, så att matte kan sova gott innan hon åker dit på dagen och kollar. De får ju inte ränna där hela tiden, för både Assar och den andra katten är skyggisar... men det får inte heller gå för lång tid mellan gångerna, så att en katt sitter fast länge i varmt solsken. Lyckligtvis säger matte att det är tak på verandan, men det blir ändå väldigt varmt frampå dagen...

Snälla ni, håll tassarna ordentligt nu!

onsdag 10 juli 2013

Imma

Ni vet lika väl som jag att tvåbeningarna är mystiska, outgrundliga varelser som ägnar sig åt obegripliga saker, eller hur? Så ni kanske inte blir förvånade när jag berättar att det står två stycken - gammelmatte och vår gäst - i köket och hamrar in blommor i en tygbit. Jo, det är sant! Först tvättade och strök matte en bit vitt tyg, och sedan plockade gammel-matte och gästen blommor i trädgården... och nu står de två sistnämnda i köket med varsin hammare och bankar in blommorna i tyget. Kan någon begripa detta mysterium, så jama till! Matte håller sig undan, precis som vi katter (och Belle)... vem vet, de där två i köket kanske har blivit tokiga?!?

Annars är det rätt lugnt; kattmyntadoften hänger fortfarande tung i luften och då och då får någon av mina stackars klosterkatter ett ryck och rullar omkring på golvet, slåss med en leksak eller sitter och sniffar med nosen i vädret... själv ligger jag på mattes säng och bevakar att det inte går överstyr totalt. Belle vågar inte blanda sig i det här kattmyntandet, eftersom husisarna är med... när Philemon och jag är ensamma, är hon mer framåt, men husisarna verkar ha en tämjande effekt på henne. Idag såg jag Rafael stå nos mot nos med Belle i hallen, och gissa vem som sedan vek undan med blicken? Det är ingen pris-fråga, för svaret är alldeles för givet *fnissar*.

Jo, en sak... mina noviser insisterar på att få ställa till med fest nu på lördag, då jag fyller 15 år. Själv börjar jag väl bli lite för gammal för att sätta tassarna i taket, men eftersom jag gärna unnar ungdomarna en chans att ha roligt inbjuder jag härmed till party natten mellan lördag och söndag. Och givetvis är alla välkomna - även hundar, som Belle får ta tass om i ena änden av källaren. Ni kommer väl? Vi bjuder på nyfångade smågrodor, diverse insekter och vad vi kan hitta i köket... har ni andra godsaker att erbjuda, får ni gärna ta med er! Kattmyntadrinkar blir det givetvis många - vi har ovanligt gott om katt-mynta just nu (allt behöver väl inte stoppas i leksaker, heller)...

måndag 8 juli 2013

Imma

Ojojoj, ett sådant rabalder det blev idag när matte hämtade in posten! För med bland räkningar och reklam var ett stort kuvert från Eva, fyllt med KATTMYNTA... och ni anar säkert vad det fick för följder här i huset. Philemon blev som tokig i kuvertet (den stora påsen med kattmynta räddade gammelmatte undan, för den skall användas till att fylla kattleksaker som vi skall sälja på den stora Rudskogadagen den 28 juli till förmån för djurhemmet i Kristinehamn) och matte var förstås genast där med kameran:

Den här bilden bara älskar matte! *fniss*

Och så plötsligt fick Philemon syn på Belle, som OCKSÅ hade reagerat på kattmynta-doften!

Det var fler än han som gjorde stora ögon, för ingen av oss hade en aning om att även hundar kunde bli tossiga av kattmynta... men det blev Belle, och i samma stund som Philemon lämnade kuvertet (han blev tvungen att lägga sig att vila) dök Belle på det för att börja en likadan cirkus som han nyss hade genomfört. Fast då hade matte hunnit lägga ifrån sig kameran, tyvärr... så vi har inga bildbevis att erbjuda er. Hoppas ni tror mig ändå?

Framåt kvällen, när kattmyntaruset hade lagt sig, behövde vi allihop vila. Gammelmatte gav Philemon välbehövlig tass-massage:

Mmmmjau, så skönt! Mera! Mera!

Och själv la jag mig hos Belle för att lugna ner henne så hon kunde sova:

Visste ni förresten att hundar pratar i sömnen? Jo minsjam, när Belle sover som hårdast småvoffar hon och gnyr och mumlar om vartannat... matte säger att det låter "jättegulligt", medan jag grunnar på vad det är Belle försöker berätta. Synd att man inte kan hundska! Vem vet vad man kunde ha fått reda på?!?

söndag 7 juli 2013

Imma

Det finns inga tillfällen då matte är så finurlig som när hon borde städa. Då kommer hon alltid på allt möjligt annat att göra, bara för att slippa... och det är ett drag som vi katter uppmuntrar, för det innebär att hon låter bli snabeldraken och skursetet. Tyvärr bara för en tid... för sedan får hon dåligt samvete och tar i alla fall itu med städningen, medan hon grumsar och är allmänt stökig.

Idag skulle hon både snabeldraka och skura, för vi får en gäst på tisdag... men samtidigt grunnade hon på hur hon skulle få bukt med gammelmattes svullna fötter, för det är jamarviktigt för gammelmattes hjärta att inte kroppen samlar på sig vätska. Så kom hon på det: en ordentlig promenad var vad gammelmatte behövde! Och eftersom gammel-matte varken vill köra bil eller vågar gå omkring ensam på platser utanför trädgården (hon är vinglig och kan behöva hjälp med ditten och datten), måste förstås matte följa med. Alltså tog mattarna Belle med sig och åkte till Hova (det tar tio minuter att köra dit) för att besöka riddarveckan som pågår just nu. De blev borta i flera timmar och gammelmatte var alldeles slut när de kom hem igen... fast hon var glad också, så det hade visst varit väldigt trevligt!

Är ni nyfikna på vad de gjorde, så har matte bloggat om det här (i Belles sommarblogg).

Dessutom hade tricket fungerat - gammelmattes fötter hade blivit smala! Ömma, men smala. Så båda mattarna var nöjda. Tills matte insåg att hon fortfarande måste städa...

lördag 6 juli 2013

Rafael

Jag tassar inte ofta här i bloggen, för jag har inte så mycket att tassa om... tycker att livet är skönt med solstrimmor att ligga i, god mat, svalt vatten och gos med gammelmatte och matte. Mer behöver jag inte för att må bra! Ni vet, i mitt förra liv, alltså innan jag kom hit, var det inte så roligt att leva... ibland var det ruskigt kallt och snön fastnade i min långa päls och jag fick is i ansiktet, och inte var det lätt att hitta mat ens på somrarna, och då hjälper det inte att solen skiner... när magen värker av hunger kan man inte njuta av ens den mest underbara sommar, så är det. Jag hade ont av pälsen också, som var alldeles hård och tovig överallt...

Men idag är det där sedan länge över och borta. Nu ligger jag i gammelmattes fåtölj och gonar mig i solen, pälsen mår bra och magen är mätt och när någon av mattarna passerar stryker de mig alltid över huvudet och säger att de älskar mig. Då ler jag mot dem för att de skall förstå att jag älskar dem också.

Den här bilden tog matte av mig idag, när jag låg i soffan (det var innan jag flyttade över i fåtöljen):

Hon kallar bilden Rafael Salongslejon - det ni! *kurrar*

Jam just det, jam... Imma bad mig förklara varför gammelmatte och matte inte kom till bloggträffen hemma hos Sippo, Tindra och Viska idag. Det var för att gammelmatte inte får åka bil när hennes fötter blir stora och gör ont. Matte säger att gammelmatte får vätska i fötterna, hur nu det går till... och det gör tydligen minst lika ont som när jag hade ont i min päls förut, så nu sitter gammelmatte i trädgården med fötterna på en puff och broderar medan hon vaktar hunden. Det är bra att hunden är utomhus, för jag gillar henne inte något vidare... men det är synd att gammelmatte inte är inne och gosar med mig. Jam får ta chansen när hon kommer in till middagsdags!

fredag 5 juli 2013

Philemon

Snart tror jau att jau kavlar opp pälsen och lägger den där Sixten över knät! Eller... ärligt talat ved jau ente riktigt vau de betyder, men jau hörde en tvåbening saja så och det lät ruskigt. Vau jau menar är, att jau snart biter huvet auv honom om han ente slutar hoppa pau maj varje gång jau ligger och vilar. Vau ska de va bra för?!? Jau gjorde ju inget särskilt, så kom han bara opphoppandes och försökte slita auv maj pälsen eller nåt! *fnyser* Min päls som är så ömmatålig! Det blev ett räligt bråk och vi skrek så att Belle kom rusande för att hjälpa maj... ente för att jau behöver hjälp av ena hund, men lite snillt vau de ju. Gammelmatte föste in sina luddbollar i deras revir och matte kollade att jau mådde bra - och så fick vi mad, go och redig mad. Lax vau de och lax är jamargott *slickar morrhåren*.

Nu ligger mattarna och sover, så jau måste noug va litta tyst här vid datorn. Di hoppas att gammelmatte ska vau frisk noug i morgon för att kunna åka och hälsa på hos Sippo - idaug vau hun ente alls bra utan hade ballongfötter, alltså hinnes tassar... eh, fötter, vau fulla me vatten. Det gör tydligen ont, vau jau förstod... och har hun vatten i fötterna i morgon osse, får hun ente åka bil. Nåjam, det visar saj! Mattarna vill väldigt gärna åka te Sippo, och ente maj emot för då blir de lognt här himma eftersom di tar hunden me saj...

onsdag 3 juli 2013

Philemon

Alltså, jau ved att en ente ska jama fula ord här i klostret, men ibland ligger di på tongan ändå... som idaug, när jau skulle berätta om mitt paket här i bloggen och så åker båda mattarna iväg och blir borta hele dan! Ente förrän låååångt efter madadags nu på kvällen kom di hem igen, och sin tog det över en timma innan matte behagade tömma kameran med mina bilder... *morrar*

Nå, nu vau väl ente paketet de viktigaste jau fått i mitt liv, om en jamar så. Ni förstår säkert...

Ni ser att det är adresserat direkt te maj!

Men innehållet vau ente någe roligt alls

Jam menar, är det skick och fason att sända såna här uschliga saker te en litta katt?!? Ente en endaste bit godis, ente nån go mad, ente ens en litta leksak... *suckar djupt* Utan vau får man?!? En termometer! Om jau ente va en väluppfostran katt, skulle jau vilja hälsa avsändaren att denne kan stoppa upp... *host, harkel*... jau menar... äsch, ni ved vau jau menar.

Var mattarna har varit hele dan får ni si om ni ids besöka Belles blogg.

tisdag 2 juli 2013

Imma

Under eftermiddagen har matte haft ont i huvudet och sovit, så vi har legat hos henne och sovit, vi också. Ja, inte gammelmatte, förstås - hon får inte rum i sängen *fnissar* Och jam tror, att matte fick den där huvudvärken för att hon äntligen kan slappna av och släppa oron för Philemon. Idag är han jamligen lika pestig som han brukar vara! Rusar omkring i huset, lägger sig i bakhåll för mig, skriker vid ytterdörren och vill ut... och matte flinar lyckligt, utan att betänka hur irriterande det här studsandet och jamandet är för en gammal dam som mig. Men, okej, det är bra att han inte är sjuk, förstås...

Innan matte däckade, gjorde hon en minnestavla över Chicko med hjälp av ett foto som hans matte mejlade oss för några dagar sedan. Visst blev det ett fint minne? Matte vill alltid presenta sörjande mattar och hussar med en minnestavla, som ett hedrande av den katt som tassat över Regnbågsbron och för att visa sitt deltagande i sorgen efter katten.

I övrigt har det väl inte hänt något särskilt... *fundilerar*... jo, Philemon fick ett tjockt brev med posten, men om det får han jama själv i morgon!

måndag 1 juli 2013

Matte - än en gång

Imma har stort tålamod med mig, som lägger beslag på hennes och de andra katternas blogg så här... hon vet att jag behöver "jama av mig" och låter mig hållas.

Idag mår Philemon mycket bättre! Ja, han är nästan sitt vanliga jam igen; tjatar om mat, krafsar på stängda dörrar och skriker vid ytterdörren att han vill ut i solskenet. För sol har vi haft hela dagen idag, och jag har klippt klart gräsmattorna *stolt*. I förmiddags talade jag med Ewa på veterinärkliniken, eftersom Olle var upptagen med patienter, och nu känner jag att jag inte behöver oroa mig för min lille skåning längre - han kommer att bli allt piggare för var dag som går.

Måste få skvallra att min bonussyster ringde mig igår och sa att hon skulle ordna en katt-termometer åt mig, och idag vid lunchtid ringde hon för att kolla vårt postnummer innan hon postade en som hon köpt hos sin veterinär. Tusen tack! Nu skall jag först tempa Philemon för att se att allt är bra med honom, och sedan skall jag börja tempa de andra katterna lite då och då för att lära mig deras normal-temperaturer. Sådant kan vara vitalt att veta när det gäller och man står där hos veten med en sjuk katt igen, orolig och ur stånd att minnas sådana detaljer...

Har tillbringat en stor del av kvällen hos husisarna och vi har gosat massor. De har inget problem med Belle, bara hon inte kör upp nosen i ansiktet på någon av dem... en lång stund hade jag både Belle och Rafael tätt intill vardera sidan samtidigt som Majsan stod ovanpå mig och trampade. Under tiden låg Sixten utsträckt på bordet och njöt av att bli kliad av gammelmatte... det är väldigt kluvet att se hur social, "kurrig" och kelen han har blivit sedan Assar försvann.