Matte

Tack för era goda ord! Självförtroendet var lågt igår och i morse, och jag undrade om jag någonsin skulle våga hjälpa till att försöka fånga in en katt igen... men nu har jag fått prata igenom situationen både med personalen på djurhemmet, en god vän i Örebro som har mycket stor vana vid att fånga in hemlösa katter och polisen, och alla säger att jag inte kunde ha handlat annorlunda.

Katten som bråket gällde är nu tillbaka i Otterbäcken - det VAR grannfamiljens katt, en 14 år gammal hane. Alla jag har pratat med (inklusive den familj hos vilken fällan stod) är dock överens om att jag inte kunde ha rimlig chans att förstå det eftersom han dels var så liten, dels tovig och dels inte har attiraljerna kvar. Jag är definitivt beredd att be den där familjen om ursäkt över att jag tog fel på kön - men jag tänker absolut inte be om ursäkt över att jag uppfattade katten som hemlös p.g.a. den toviga pälsen och avmagrade kroppen... och som de sa på djurhemmet idag, min plikt ligger hos de katter jag försöker hjälpa, som djurskyddare är det kattens väl jag skall fokusera på, och en tovig mager katt är i 99% av fallen hemlös. Nu hoppas jag förstås att familjen i fråga tar hand om kattens päls och dessutom ID-märker honom! Det har familjen vars vita katt är försvunnen lovat göra, och hon skulle också prata med alla i grannskapet som har katt om att de skall ID-märka dem... så någon nytta har det väl i alla fall gjort, trots allt.

Den det är synd om är kvinnan i Karlskoga. Mitt hjärta blöder verkligen för henne! Hon trodde att hon äntligen fått hem sin pälskling, och så visade det sig vara fel... där har jag lite dåligt samvete, som förledde henne att se på katten som en hona för att jag sa det. Har hur som helst nu fått lära mig hur man könsbestämmer en långhårig och tovig katt, så förhoppningsvis skall detta inte behöva hända igen.

Alldeles nyss var jag och hämtade fällan, eftersom den inte gör någon nytta där den stod - om hennes katt kommer tillbaka, går den ju in nu när familjen är tillbaka från semestern, och vår Assar är alldeles för skygg för att visa sig när folk rör sig i närheten. Istället skall jag börja lappa längre söderöver, bl.a. i Askevik (camping m.m. ett par kilometer åt Mariestad till)... jag misstänker att det är ditåt han vandrar, nämligen. För säkerhets skull skall jag också sätta upp ett par lappar i Hova, ifall han får för sig att vika av österut.

I morgon skall jag bila ner till Torekov och delta i begravningen av en god vän och kollega; åker hemifrån redan 05.30 och kommer förmodligen inte hem igen förrän framemot midnatt. Så det är rätt skönt att inte behöva tänka på att sköta en fälla.