Imma

Vill börja med att jama mitt mest tacksamma tacksamhetsjam för att ni kom och förgyllde min födelsedagsfest igår kväll! Själv orkade jag förstås inte hänga med i svängarna, men jag hoppas att ni ungdomar hade det minst lika roligt som det såg ut - och det var mycket trivsamt och sitta och jama tillsammans med er som var mer i min ålder, om man jamar så.

Idag hade vi ju behövt få ligga och vila pälsarna och tassarna lite till katts... men tji fick vi, för här har varit kaos mest hela dagen. Jam, morgonen var rätt lugn, för matte var uppe i ottan för att åka och titta till fällan och kom sedan hem för att sova några timmar till. Men strax innan lunchtid brast det loss! Då ringde nämligen telefonen och någon meddelade matte att det satt en katt i fällan, varpå matte och vår gäst slängde sig i bilen och åkte iväg till andra änden av Otterbäcken där fällan står gillrad på verandan till det hus där Assar har varit synlig. Snart kom de tillbaka med fällan, och i den satt en vilt främmande ung katta som jag aldrig hade känt lukten av tidigare. Matte bar upp henne (i fällan) till vårt akutrum (tänk, en sådan tur att vi har det!) och släppte henne där, och sedan ordnade vår gäst med sandlåda, mat och vatten samt höll missan sällskap medan matte åkte till Kristinehamn och lånade en chipläsare på djurhemmet. Tyvärr var inte katten märkt - varför märker inte människor sina katter, så att man kan hitta deras hem om de råkar komma vilse?!?

Matte hade dock med sig ett telefonnummer hem, som gick till ett par vars katt hade rymt förra våren och som beskrivningen stämde rätt bra på. Så hon ringde dem och de kom genast över - men ledsamt nog var det inte deras katt, och det syntes hur besvikna de blev. Den katt de letar efter är älskad, det förstod man direkt! Så matte har lovat att hålla ögonen öppna efter den också.

Efter besöket satte sig matte att arbeta vid datorn. Hon lade ut bild och beskrivning på katten på Catbook, ringde polisen och meddelade djurhemmen, och sist gjorde hon lappar som hon tänker sätta upp här och var både i Otterbäcken och i Gullspång i hopp om att kattens tvåbeningar ser dem. Katten själv får bo kvar här tills vidare, så ni behöver inte vara oroliga för att hon inte har tak över huvudet eller mat i magen.

Nu planerar matte att, som hon säger, "utvidga verksamheten". De som var här i hopp om att vi hade hittat deras katt berättade den skrämmande nyheten att det sedan juni i år har försvunnit tretton (!) katter här i Otterbäcken... det finns liksom ingen rimlig förklaring till att så många katter försvinner på en så liten ort under en så kort tidsperiod, säger matte. Så hon vill föreslå djurhemmet att hon får en fälla av dem och en chipläsare, så att hon kan börja arbeta mer metodiskt med att om möjligt fånga in katter och återbörda dem till deras hem. Som ett slags liten filial till djurhemmet i Kristinehamn, alltså. Fast utan att vi tar in katterna här hos oss, förstås... för det varken får eller kan vi. Hon vill också göra en Catbook-sida där de som bor här omkring kan lägga upp efterlysningar eller berätta att de sett en katt som de inte känner... och där matte kan berätta om katter hon fångar in (om det blir så). Än så länge är det sommar och varmt, men alltför snart kommer hösten och sedan den kalla otäcka vintern... *ryser*

Och jam, visst är fällan på plats igen - redo för att fånga in nästa katt! Vi vill ju fortfarande ha hem våran Assar... och hitta den vita katten som vi också letar efter...