Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 25 februari 2014

Majsan

Jag miss-tänker att matte är lite trött på oss djur idag, även om hon aldrig skulle visa det eller säga något. Det började med att matte öppnade mellandörren så att vi kunde röra oss fritt i huset, och då brukar ett par saker hända: Jenny rusar ut i mattes kök och skriker att hon vill ha rinnande vatten att dricka, Belle rusar ut i gammelmattes kök för att äta upp vårt torrfoder och Rafael får matte att snubbla över honom eftersom han snor omkring hennes fötter och vill gosa. Philemon och Sixten intar omedelbart högsta svansberedskap gentemot varandra; den vitsvarte genom att klänga på möblerna och blänga ilsket på motparten, den svartvite genom att smyga runt väggarna och leta efter ett lämpligt ställe att attackera kombattanten på. Mitt i allt detta försökte matte dona med våra sandlådor och sedan fotografera saker som hon skall sälja... eh, vad jag själv gjorde? Hrm, jag försökte hjälpa matte på olika sätt... jam menar, jag tänkte att hon väl behövde lite upp-muntrande gos när nu de andra var så jobbiga... *rodnar om nosen* Inte ville jag vara i vägen, så klart, men det kanske jag var ändå, när jag nu tänker efter.

Matte löste det hela genom att öppna till kattgården. Perfekt! Snart var vi där ute allihopa och njöt av det varma, sköna solskenet - det var så ljuvligt att man nästan fick lust att rysa av rent välbehag. Ingen snö, ingen blåst, bara underbart solsken att gona sig för fullt i.

Själv tog hon med sig Belle ut i trädgården för att göra lite av varje. Det var lugnt en stund, men så hörde vi plötsligt Belle skälla för fullt någonstans på andra sidan huset och matte for iväg, ja, så gott hon kunde med sitt skadade knä... de blev borta en stund, men så kom de tillbaka och då bar matte Belle i famnen och grälade på henne. Det visade sig att hunden hade rusat ut på vägen och jagat efter en stackars tant med käpp! Matte sa att varken hundar eller katter får vara på vägen, eftersom man kan bli överkörd av någon av alla de bilar som passerar (och som kör alldeles för fort, enligt vad matte säger)... men jag antar att jycken glömde alla regler när hon fick syn på ett "byte" att springa efter. Vi katter anser förstås att detta bevisar vad vi hela tiden tyckt, nämligen att hundar är dummare än katter. För kan ni tänka er en katt jaga gamla tanter?!?

Knappt hade de kommit inomhus förrän det hände som vi anat hela tiden - Sixten och Philemon rök ihop. Och som de slogs! Matte tvingade isär dem och såg till att vi husisar fick återvända in på vår sida, och så stängde hon mellandörren. Sedan hörde jag hur hon undersökte Philemon, som fortfarande var på dåligt humör och grumsade... men tydligen hade Sixten bara givit honom några små klomärken på halsen som matte nu hoppas inte blir infekterade. Själv grälade jag på Sixten och förklarade att det är ojuste att slåss med en katt som har så tunn päls och dessutom precis fått sina klor klippta - det är liksom inte jämna odds i en sådan situation, tycker jag. Sixten svarade inte, bara tittade bort.

lördag 22 februari 2014

Majsan

Ojojoj, hur skall det här gå?!? *skakar på morrisarna* Matte har halkat på det hala gräset i trädgården och gjort sig illa i vänster knä, och nu stapplar hon sakta och försiktigt omkring här hemma för att göra åtminstone det allra nödvändigast - d.v.s. förse oss katter med mat och vatten. "Sandlådorna får faktiskt vänta till i morgon" hörde jag henne sucka. Men hon försäkrade mig om att hon sköter eldningen i pannan som vanligt, även om hon får gå väldigt försiktigt i trappan. Så vi kommer inte att frysa.

Jag försökte klura ut ett sätt att hjälpa henne, för det syntes hur ont hon hade i knäet. Och så kom jag på det - gammelmattes knästöd! För något halvår sedan gav ju matte henne en moj som man trär över knäet och som tydligen skall vara väldigt bra som stöd (och därmed lindra smärtan lite grand)... var hade nu gammelmatte lagt den? Jag skickade ut de andra att leta och snart hade Jenny hittat asken i gammelmattes sovrum. Matte blev jamarglad och sedan hon lyckats tråckla på sig det där stödet (vilket tydligen inte var lätt, det förstod jag av att se på) sa hon att det faktiskt hjälpte en hel del. "Det gör fortfarande ont, men det är lättare att stå på benet" förklarade hon.

För er som inte har tillgång till fejsboken, kan jag också jama att gammelmatte fick en pacemaker (takthållare) inopererad i hjärtat igår och nu skall hon snart få komma hem! De skall visst bara ta bort en nerv som inte fungerar rätt... den sitter inuti hjärtat och talar om för hjärtat hur fort det skall slå, och det är den som kommit i olag så att gammelmatte har fått förmaksflimmer. När människoveterinärerna har skurit av den där nerven skall pacemakern sköta hjärtats takt och alla tror att gammelmatte kommer att bli piggare och åtminstone lite grand friskare. Gissa om vi längtar efter att få hem henne!

onsdag 19 februari 2014

Philemon

Idag haur jau fått ta extra möe tass om matte, för hun är alldeles ur balans. Det händer i och för saj varje gång hun får pensionen - matte avskyr pengar och önskar att hun slapp ha med dem att göra - men denne gången blev det extra jobbigt, för räkningarna vaur många och matte hade varet dum noug att köpa saj ena blixtapparat hun absolut ente hade råd med. När hun sen skulle betala räkningarna, satt hun nästan och gräd vid datoren... så jau rullade ihopa maj i hinnes famn och louvade dessutom att ente klättra omkring pau skrivaren förrän hun vau färdig. En katt måste göra vau en katt måste göra, och när det gäller känsliga mattar får en offra lide...

Blixtapparaten vau ente så farligt dyr egentligen - som ny hade den kostat över 1.500 kronor, och hun gav bara 500 för den. Så jau tycker nog att hun kan ta det lilla lugna. Bara hun ente blixtrar maj hela tiden! De andra luddbollarna och hunden faur hun gärna störa.

Värre än mattes nerver är ändå all denna snön som faller udanför fönstren! Sen igår haur det snöat och snöat och snöat... skulle det ente bli VÅR nu?!? Jau vill gå ud i rastgården, men ente när en blir alldeles kall och våd om tassarna *ryser*.

fredag 14 februari 2014

Philemon

Det är - som vanligt - synd om maj. Och den här gången beror det pau att jau är alldeles förjamat ensammen! Imma finns ju ente kvar här - jo, hun står i ena ask oppe pau ena hylla, men det är ente detsamma som när hun levde! Matte och hunden är nästan alltid borta om dagarna, för di åker till gammelmatte pau sjuka huset jämt och ständigt... och luddbollarna pau andra sidan dörren vill jau ente träffa mer än jau absolut måste. Så vau gör jau? Äder och souver, souver och äder... och tittar ud genom fönstren imellanåt. Det är JAMARTRIST!

Matte tar över tangenterna:

Philemon har rätt - det ÄR synd om honom just nu. Och jag är orolig över att han blir så ensam när jag tar Belle med mig och åker till Skövde varje dag för att vara hos mamma på sjukhuset. Att lämna Belle hemma tror jag inte löser problemet för hans del, och som han själv jamar är han måttligt förtjust i husisarna även om han och Majsan tolererar varandra riktigt bra numera. Dessutom vågar jag inte släppa ihop katterna när jag inte själv är med, eftersom killarna slåss... Philemon har ju redan gått igenom tre antibiotika-kurer efter att ha varit i slagsmål med Sixten.

Det svåra är att jag har lovat både mig själv och andra att inte ta in fler djur nu. Det är så viktigt att varje individ får tillräcklig uppmärksamhet, omsorg och kärlek och därför får de inte bli för många så att jag riskerar att inte hinna med var och en på rätt sätt. Men jag undrar om inte Philemon egentligen skulle behöva en rexkompis... rexar skall inte vara ensamma, de är oerhört sociala och behöver sällskap. Måste fundera på det här och prata med mamma... kanske en lösning tills vidare kunde vara att ta in bara Majsan hit medan jag själv är borta? Eller skulle hon bli ledsen om hon inte fick vara med sin egen grupp?

måndag 10 februari 2014

Philemon

Jam undrar vem det är som haur sagt att just mattarna skau bestämma när en skau äda och när en skau souva? Varför faur ente jau bestämma det själv? Det är ju jau som ved det bäst! Fast de siste tvou dagarna haur matte varet rätt bra pau att leva som ena katt... hun har bara sovet och ädet. Ente tillräckligt möe mad, förståsens, så just balansen faur vi jobba lide pau, tror jau. Möe mera mad och en litta smula mindre souvande, så blir det perfekt!

lördag 8 februari 2014

Matte lägger sig i

Att det inte bloggas så mycket just nu beror på två saker: dels att jag ofta försummat att ha datorn påslagen åt katterna så att de har kunnat tassa inlägg i bloggen, och dels att det nog inte finns så mycket att blogga om just nu. Gammelmatte ligger på sjukhuset sedan i onsdags eftersom hon återigen samlade på sig alltför mycket vätska - hon gick faktiskt upp hela 7 kg (!) på bara tre dagar - så att hemsjukvården ringde efter ambulans när de hörde hur svårt hon hade med andningen, och därmed har alla katter i huset lagt sig att sända spinnhealing telekattiskt till henne. Majsan är förstås lite besviken över att vårdplaneringsmötet har skjutits upp, för hon hade planerat det in i minsta detalj... men jag har lugnat henne med att det blir av så småningom och att hennes planering kommer att passa fint även då. Och Sixten är rentav lite grand glad, för han gillar inte "spring" i reviret... han vill att gammelmatte är hemma, men att han slipper främlingar i huset för då törs han inte ligga hos gammelmatte i sängen eller soffan och gosa. Rafael däremot tycker om att det kommer besök, för damerna i hemtjänsten brukar bli alldeles till sig när de ser i honom och kallar honom "en ljuvligt vacker katt" *skrattar*. Ja, det är som så ofta svårt att kunna tillfredsställa allas åsikter samtidigt...

Yep, så här ser en ljuvligt vacker katt ut...!

Bra mår vi i alla fall, allihop - utom gammelmatte, då. Och eftersom det varit töväder de senaste dagarna med plusgrader och regn, har vi barmark i mer än halva trädgården. Sådant piggar upp både människor och djur!

måndag 3 februari 2014

Majsan

De lär sig, de lär sig *nickar förnumstigt*. I morse var Hemtjänst försenad och det visste hon, för hon sneglade hela tiden oroligt på mig där jag satt på köksbordet och bevakade hur hon kokade gammelmattes frukostgröt. Rätt skall det vara! De slipper inte undan med slarv, minsjam. Men så blev gröten också riktigt jamargod, sa gammelmatte efteråt, och Hemtjänst skötte sina uppgifter med både noggrannhet och omsorg. Senare fick jag höra av gammelmatte att Hemtjänst faktiskt hade ringt och berättat att hon skulle bli sen därför att hon hade fått ett larm hon måste ta hand om - och det förstår jag ju, så hon är förlåten.

Att vi katter måste få vara med i vården av gammelmatte har de tydligen insett, för nu skall det bli ett nytt vårdplaneringsmöte och till min stora belåtenhet skall det hållas här i vårt revir! *nöjd* Så nu diskuterar vi katter hur vi skall lägga upp mötet på bästa sätt, och jag funderar på att ta ett par jamtal med några av de andra bloggkatterna från Södertälje katthem om saken - för är det något vi alla fått lära oss under den tid var och en av oss bloggat åt katthemmet är hur man planerar och genomför möten. Våra interna möten här i klostret har sin egen stil, men nu handlar det om tvåbeningar och dessutom sådana som kommer utifrån... *grunnar*... nåjam, det skall nog gå bra.

Ute töar det för fullt - matte säger att det är alldeles slaskblött i hela trädgården och hon är väldigt nöjd, för nu slipper hon ta fram snöslungan för att göra rent vid grinden (där brev-lådan och soptunnan finns) och garageuppfarten. Inte för att hon verkar ha bekymmer med snöslungan - den tycker hon är rolig att köra - men hon har så mycket migrän dessa veckor, och då är det inte bra att anstränga sig. Vedkarl'n har också levererat mer ved, så hon slipper oro sig för den saken... nu skall hon bara ringa Kooperativet Laxen och be dem hjälpa henne att bära in den, så är allt frid och fröjd. Visst är det skönt när saker bara fungerar? Då kan man ägna sig åt viktigheter, som att knäppa tassarna för dem som behöver det, pälsvård, uttänkandet av ett bättre djurskydd och så vidare.