Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 30 oktober 2011

Jenny

Vi har fått katt-TV! Och inte bara i ETT fönster, utan i FLERA STYCKEN! Gammelmatte och matte har nämligen satt upp mat-stationer åt fjäderkotletterna utanför både vardagsrumsfönstret och köksfönstren, så nu kan vi sitta lite var vi vill och titta på läckerbitarna... *slickar morrhåren* Fast Assar och jag hittade en ännu bättre plats i fönstret i källartrappan, där vi bekvämt kunde sitta bredvid varandra och spana på aktiviteterna utanför. Det kallar jag reality-TV! Drama på bästa tid, för de inte bara äter utan slåss och har sig också, de små befjädrade godsakerna... synd bara att det inte går att öppna fönstren med tassarna och ta sig en smakbit, men det här är ok för jag minns att det var väldigt jobbigt att fånga fjäderkotletter och när man väl kommit innanför fjädrarna fanns det inte mycket ätbart kvar, mest tunna ben som man stack sig i munnen på. Det här är bättre - först sitter man och dreglar över showen utanför något av fönstren, och sedan går man ut i köket och äter mat man blir mätt på. Praktiskt!

lördag 29 oktober 2011

Philemon

Jau ska min själ stimma mattarna för misshandel, det ska jau! Idag bjöd gammelmatte över maj till saj på eftermidda'n och jau följde förstås nyfiket med iftersom jau inte varit där förut. Men det ska jau jama till er, att det gör jau ALLRI om! För där bara kryllade det av katter - hela huset fullt, minst! Stora, håriga katter som stirrade på maj när jau kom uppför trappan från källaren. De glodde på maj som om de allri sitt en katt förut, så jau fick fräsa ifrån riktigt ordentligt flera gånger innan de lät maj tassa förbi dem och undersöka huset. Sen ville jau förstås him igen fortare än fort, så matte fick faktiskt BÄRA maj... de kunne hon gott ha efter att ha lurat maj så fult. Nu stannar jau himma, den saken är skånsk, och om gammelmatte försöker locka maj över till saj en gång till ska jau jama vad jau tycker om sådana dumheter *fnys*.

Nåjam, låt oss inte haka upp oss på småheter, för jau har viktigare nyheter att jama om. Madeleine från Södertälje katthim har ju flyttat, som ni vet, och hinnes kompis Alea bloggar! Så nu får I skynda er att tassa över dit för att hilsa på, allesamman... det blir säkert Madeleine osse glad för, tror jau.

fredag 28 oktober 2011

Rafael

Äntligen börjar min matte (som de andra kallar gammelmatte) vara mer här hemma hos MIG istället för att försvinna iväg stup i kvarten! Det har varit så trist när hon har varit borta på det där sjuka huset och lämnat mig ensam med de här pappskallarna... ehrm, jag menar katterna, som bara är i vägen (kidsen) och som man inte kan göra något vettigt med (brudarna) därför att någon illvillig typ knipsat av mig mina mest värdefulla ägodelar utan att fråga om lov. Allt jag kan göra är att hålla dem på tasslängds avstånd när de blir för jobbiga eller försöker ta min mat... och då blir den andra matten sur och säger att "vi slåss inte här i klostret". Nähä, hur skall jag då få fram budskapet? Vad de här typerna som bor här hos mig inte har begripit är att JAG är den viktigaste katten och att matte är MIN, även om de kan få låna henne lite grand när jag har annat för mig. Fast det brukar jag inte ha när hon är hemma, då vill jag ligga tätt intill henne och bli gosad med och glömma de hårda åren utomhus. Det finns inget bättre sätt att dränka gamla sorger än under mattes smekande hand!

Hmpf, nu jamar Jenny att jag har "attitydproblem" och att hon skall prata med abbemissan om mig... kanske bäst man ligger lite lågt, åtminstone ett tag.



Kan jama att pälsen sakta är på väg att växa ut igen... vet inte vad jag gillar det, den är ju snygg och så, men det är rätt skönt att vara korthårig... får grunna på hur jag vill ha det.

torsdag 27 oktober 2011

Imma

Jag är inte riktigt på topp idag... känner mig trött och lite ruggig, vill gärna ligga tätt intill matte och bara vila. Tyvärr har hon haft en massa för sig idag, som t.ex. att diska och städa, istället för att ligga still så att jag kan vara hos henne. Och så envisades hon med att vilja klippa klorna på både Philemon och mig... det gillade jag inte, för jag vill inte att hon skall märka att jag har använt dem. Philemon har varit lite extra störig på sistone, förmodligen för att han känner sig rastlös och tycker att mattarna är tråkiga - för att inte tala om mig! - men det slutar alltid med att han försöker bråka med mig och då måste jag ju tassa till honom för att han skall lägga av *suckar djupt*. Nåjam, nu är förstås hans klor också klippta, och då kanske jag inte behöver vara så vass...

En bra sak med att visa mig hängig var att matte bjöd oss på uppvispat ägg på eftermiddagen. Mmm, det älskar jag! Och till min glädje ville inte Philemon ha sin portion, så jag fick den också... perfekt! Det är så sällan jag får ha maten ifred och ännu mer sällsynt att jag får dubbla portioner... undra på att jag är så tunn, och ser ut som en kattunge istället för den äldre dam jag faktiskt är.



Matte är nog orolig för mig, det känns liksom i hennes händer när hon smeker mig och hörs i hennes röst. "Imma börjar bli gammal" suckar hon och låter vemodig. Men än kan hon inte räkna ut mig! Fast jag misstänker att ett nytt stick i tassen är på gång, för hon har börjat tala om att kolla upp mina njurvärden igen...

onsdag 26 oktober 2011

Imma

Idag fick gammelmatte äntligen sina höron, som hon har längtat så länge efter! Matte och hon åkte iväg tidigt i morse till sjukhuset i Skövde och när hon kom hem var gammelmatte liksom annorlunda... hon pratade lågmält istället för att skrika och hon hörde precis vad man sa. Tänk, så finurligt att man kan göra höron åt tvåbeningar när deras öron inte fungerar som de skall! Fast matte säger att det faktiskt finns höron åt både hundar och katter också, det är bara det att sådana opereras in istället för att sättas utanpå som gammelmattes höron...

Här är gammelmattes ena höra - det
andra ser likadant ut fast spegelvänt, förstås

tisdag 25 oktober 2011

Imma

Idag är våra mattar väldigt trötta, men också väldigt glada, för de har gjort något de har längtat efter läääänge - de var inne i sta'n och skrev på en ansökan om skuldsanering hos budgetrådgivaren! Sedan stannade de på en trevlig restaurang och firade med att äta middag för rikskuponger som de hade fått av ett av mattes kullsyskon. Nu måste de bara vänta på att någon som heter kronofogden skall skicka ett beslut om hur det skall bli med saker och ting framöver... själv hoppas jag att det blir ett bra beslut, så att våra mattar snart slipper oroa sig för pengar mer, för de har viktigare saker att tänka på - nämligen oss katter!

måndag 24 oktober 2011

Jenny

Det börjar bli ordentligt kallt ute... jag är inte alls lika lockad att smita ut längre när någon av våra mattar öppnar ytterdörren, utan föredrar att stanna här inne i värmen. Tänk att man har fått det så här bra! Precis som förra vintern, sitter jag ofta i något av fönstren och tittar ut, tänker tillbaka på livet som hemlös och är glad att jag är här inne hos gammelmatte och kompisarna. Sedan gör det inte så mycket att Rafael stöddar upp sig eller att det kommer en främling då och då för att valla snabeldraken... jag jamar, har man det bara varmt och torrt, får god mat och friskt vatten samt ett bra lådrum (mattarna kallar det av någon anledning badrum) med lådor att gräva ner sina... ehrm, ja, ni vet... så behöver man inte så mycket mer. Förutom en massa gos, förstås! Matte säger att jag är ett gostroll, och den titeln bär jag med högburna morrhår, skall ni veta, för jag älskar att gosa!



Dessutom får vi inte glömma att jag ju har mitt viktiga uppdrag att sköta här i klostret. Jag är bolisassistent och skall snart bli bolis medan Sixten blir min bolisassistent... vi behöver vara två nu när inte Conny är kvar som sekerhetskatt i huset. Philemon, den där nye killen som bor hos abbemissan, skall skickas på specialträning till Jamlunda och bli undervisad av självaste Sippo - undrar om lillkillen begriper vilken stor ära det är?

söndag 23 oktober 2011

Imma

Nu har jag haft ett allvarsjam med matte om detta med att resa bort, och jag tror att hon begrep... fast hon pratar fortfarande om att göra "bara en pytteliten resa" ner till Skåne, där hennes bästis bor, eftersom bästisen vill så gärna och betalar allting bara hon kommer. Hmmmm... skall fundera på saken. För säkerhets skull har jag också tassmarkerat matte, så att hon inte skall glömma bort vem hon tillhör:



Annars är det lugnt här hemma nu, vilket gläder oss alla. Gammelmatte pysslar med papper och jag har försökt hjälpa henne med sorterandet, men av någon anledning blir hon inte glad... är det inte typiskt tvåbeningar att envisas med att vilja göra saker på sina egna sätt fast våra är bättre? Jag försökte puffa ner så mycket papper som möjligt på golvet, där hon lägger sådant som skall slängas - det måste väl ändå vara det bästa sättet att hantera räkningar, jamar jag? Men neeeej då, då håller hon i papperna och ber mig att gå därifrån! *suckar* Jamjam, hon får väl betala de där räkningarna då, om hon nu tycker det är så roligt...

lördag 22 oktober 2011

Imma

En sak har Skaparkatten inte försett oss med - flexibla tassar som kan trycka igång datorn! Eller egentligen är det väl så att tvåbeningarna som vanligt inte tänkt på att fler än andra tvåbeningar kan vilja använda sakerna de uppfinner? Hur som helst har vi inte kunnat blogga på flera dagar nu, bara för att ingen av oss katter klarar av att starta datorn... *suckar djupt*

Har ni saknat oss? Ni förstår, mattarna övergav oss i onsdags och åkte på en sådan där båtresa till det där ålandet eller vad det heter, och när de kom hem var de så sjuka att de bara kräktes och hade diarré och stöp i säng utan att hälsa artigt ens. Mat fick vi förstås, men det tillhör ju det basala... i övrigt har vi fått ta tass om dem istället för att de överöste oss med presenter och godis som ursäkt för att de försvann och blev borta i två dagar. Det är mycket man får stå ut med i umgänget med tvåbeningar, det jamar jag bara.

Idag är de i alla fall på benen igen, även om de ser ut att vara väldigt mjuka i knäna. De försäkrar att de inte druckit något med sprit i, utan att de måste ha ätit något som inte var bra... matte pratar om något hon kallar äggröra, som hon anser vara en starkt misstänkt orsak. Ja, det hörs ju på namnet! En enda röra var vad det blev här hemma... *suckar igen*. Nåja, nu har gammelmatte tänt i pannan så att vi skall kunna leva som vanligt och inte behöver hållas under termotäckena hela tiden, och förhoppningsvis skall livet återgå till det normala. Vad skulle de ut och åka båt för?!? De tål inte att vara hemifrån oss!

tisdag 18 oktober 2011

Gammelmatte Gitte

Tack för alla vänliga hälsningar under den här sjukhusveckan. Ja då är man hemma igen och det känns jättebra! Just nu fungerar alltsammans. Ingen infektion, bra blodsockervärden, hjärtat slår som det ska och jag tycker att jag mår ganska bra.

Idag har vi varit till Karlstad och hämtat hem Connys aska. Så småningom ska vi begrava honom. Det var mycket känslosamt när vi fick urnan. Han var en så fin kisse och vi saknar honom så mycket. Nu när vi har en ung hanne som är frisk så märker vi ju hur sjuk Conny egentligen var. Han var ju ganska stillsam. Han tyckte väldigt mycket om att sitta i mitt knä och vi hade en varm och skön filt omkring oss och sov. Så vill verkligen inte Philemon sitta, men om jag sitter i Kickis fåtölj med benen uppe på en puff, så ligger han gärna på mina ben och sover. Hå, hå, ja, ja, så skönt det är att vara hemma igen!

Annars har hösten verkligen kommit på allvar nu. När Torbjörn var här i lördags så hjälpte han Kicki att ställa undan de tunga grejorna, som t.ex. blompottor och sådant, men det återstår ändå en del att ordna innan snön kommer. Nu har vi ju i alla fall ved inomhus, vilket är jätteskönt. Jag har en del verktyg som ska plockas undan, men en del av dem måste jag använda innan trädgården är klar inför vinterns angrepp. Det känns allt väldigt vemodigt så här på hösten, men trots allt så kan det vara skönt att kura ihop sig i värmen inomhus och bara vara medan mörkret faller utanför.

måndag 17 oktober 2011

Imma

Jag har egentligen inte tid att tassa något i kväll, men skall i alla fall berätta den glada nyheten: gammelmatte är hemma! Och nu skall här gosas... vi får tassas senare, vänner.

söndag 16 oktober 2011

Matte

Förjamade Philemon! Nu har han rymt två gånger via källardörren och galopperat omkring i det våta gräset samt smitit in i den - för människor - supertäta tuja-häcken... mina tofflor är dyngsura, jag flämtar som en blåsbälg och har burit flera kilo katt mer än min nacke tillåter just nu. Dessutom hade jag hjärtat i halsgropen av rädsla att han skulle ge sig ut på vägen. Och så har han mage att genast ställa sig vid dörren och jama åt mig att släppa ut honom igen! *morr*

Börjar nästan att längta efter snön... fast det skulle inte förvåna mig om den här katten gillar snö!

Philemon

Gammelmatte ringde alldeles nyss och berättade att hon kommer him i morgon... bra! Jau gillar ente när flocken sprider ut saj på alla möjliga håll och nu har hon varit borta i nästan en hel vicka. Tur att det händer lite annat under tiden, så man ente blir tossig - igår kom en väldans trevlig människopåg hit som matte kallade bror (det betyder kullsyskon av hankön, har jau förstått) och honom försökte jau bli go vän med... men han var svårflörtad, måste jau jama! Imma jamade att han alltid varit sån, så jau skulle ente ta illa upp. Sen satte hon saj i hanses knä, och han föste försiktigt bort hinne osse. Det skall jamas, han var väldigt vänlig hela tiden - han ville bara ente ha katter i knät, om jau förstod rätt.

Nåjam, vädret är fint i alle fall och man kan vara ute i kattgården och äta gräs och titta på fåglarna. Det kunde jau aldrig i Malmö! Så det gillar jag skarpt här. Och så gillar jau att ligga hos matte och vila mellan lekstunderna, för hon är så varm och go. Min förra matte hade aldrig tid att ligga stilla och bara vara, hon hade alltid så mycket för saj... men den här matten sysslar med lugnare saker, läser och så, och det tycker jau är bra!

lördag 15 oktober 2011

Imma

Gissa om jag har en bra bild på lut åt er! Men den får förbli en hemlis ett tag till... den sitter nämligen inuti mattes kullsyskons kamera fortfarande, och han kan inte mejla den till oss förrän han har kommit hem till Stockholm igen där han bor.

Jajamensan, idag dök alldeles oväntat ett av mattes kullsyskon upp här, och gissa om matte blev glad! Man riktigt kände i atmosfären hur hon ångade av lycka, för hon tycker alldeles väldigt mycket om sina kullsyskon men eftersom de bor så långt borta väntar hon sig inte att de skall dyka upp så där spontant. Just den här, en av hannarna, är tassverkare och hade med sig en massa spinnande saker som Philemon blev fascinerad av - lillkillen är uppenbarligen tekniskt lagd, för han drogs som en magnet till besökaren hela tiden. Och vad tassverkaren gjorde var att mäta vad varenda en av våra elektriska saker drar, eftersom matte och gammelmatte får så höga elräkningar... och tänk, efter en stund hittade han felet! Så nu är matte ännu gladare, för nu vet hon precis vad som behöver göras för att elräkningarna skall bli små och trevliga. Det är någon pump som inte är frisk och som behöver bytas, om jag hörde rätt... resten av sakerna drar inte alls mycket el, sa tassverkaren, så de kan matte och gammelmatte fortsätta att använda utan att skämmas det minsta. Nu gäller det bara att den där pumpen inte är för dyr... men matte sa att det ordnar sig nog, så då gör det väl det, då.

Kan berätta att gammelmatte ringde och talade om att hon samlar på sig vätska igen. Undrar just hur hon gör det, hon som aldrig har några fickor på kläderna? Hon kanske bär omkring på en dunk? Nåjam, den där vätskan måste hon bli av med innan hon får komma hem, så nyaste budet är att hon kommer på måndag... tydligen har hon fastnat i någon slags kedjereaktion, där förkylningen har dragit upp sockervärdet som har gjort illa njurarna som gör att hon samlar på sig den där vätskan... *suckar*... ja, det var något ditåt i alla fall.

fredag 14 oktober 2011

Matte

Det har faktiskt sina fördelar att gammelmatte ligger på sjukhus just nu... det ger mig mer odelad tid med husisarna, för när gammelmatte inte är i närheten söker de sig betydligt mer aktivt till mig istället för att "leva som vanligt" som de gör när hon är hemma. Eh, förstod ni hur jag menade? Alltså, just att saker och ting inte är som vanligt gör husisarna mer kontaktsökande - om man nu kan säga så om gostrollen Jenny och Majsan, förstås? De är ju alltid redo för gos, högt och lågt! Men Sixten har blivit oerhört tillgiven, Rafael möter mig alltid i dörren och t.o.m. Assar tillåter mig att klappa honom medan han äter... det är en ynnest jag sätter stort värde på, skall ni veta, för han är fortfarande en blyg kille. Dessutom har han börjat möta min blick när jag pratar med honom, vilket också är nytt.

Säcken med specialfoder (Siames) som de okända herrarna presentade oss med för en tid sedan har blivit omåttligt populär bland alla klosterkatterna, kan jag berätta. Vi får inte pension förrän den 18:e, så när de ordinarie fodersorterna (Renal Special för Imma, Kastrerad för Philemon och Light för husisarna - alltsammans Royal Canin) tog slut öppnade vi siamesfodret... och oj, så gott det verkade vara! Nästan lite för gott... det går åt i en väldig fart. Men ledsamt nog för våra fyrtassade vänner kommer livet att återgå till det normala när pensionen kommer, för jag misstänker att en av anledningarna till att fodret är så gott är att det innehåller extra mycket kolhydrater - siameser är ju oerhört aktiva rackare som bränner mycket energi... och åtminstone husisarna behöver gå ner i vikt, inte upp. Så det blir Light igen för dem, eller åtminstone Kastrerad beroende på vad jag kan få tag i... och Imma skall tillbaka på Renal Special, eftersom jag håller stenkoll på hennes njurar och inte tar några risker. Nåja, ombyte förnöjer, sägs det ju!

torsdag 13 oktober 2011

Jenny

Ikväll svansdansar vi av lycka här - inte minst Majsan och jag! - för vi har precis fått veta att Madeleine skall få flytta till ett riktigt hem! Ett alldeles eget hem, med en egen husse och matte och en kompis! Är det inte fankattiskt?!? *tårögd*

Vackra Madeleine


När en katthemskatt får sitt alldeles egna hem sker något gudomligt, säger våran matte. Skaparkatten har då rört vid en tvåbenings hjärta och viskat hemliga ord om kärlek, trohet och ansvar, och tvåbeningens hjärta har viskat ett lika gudomligt "ja" tillbaka. Detta "ja" är det viktigaste ordet som existerar, har matte berättat för oss, för hur mycket Skaparkatten än älskar oss och vill oss väl, behöver han att vi vågar säga "ja" till det han inbjuder oss att göra. Han kan aldrig tvinga någon, för vi är allihopa skapade med en fri vilja... så varje gång någon tar modet till sig att säga "ja" till Skaparkatten (eller Gud, som människorna kallar honom) sjunger alla änglar i universum och Skaparkatten jublar av glädje. Visst är det underbart?!?

Grattis, Madeleine! Vi är så jamarlyckliga för din skull!

Imma

Jag är ofta fascinerad av matte, för tvåbeningar gör så mycket konstigt... men idag är hon speciellt underhållande att iaktta, för hon hittar på alla möjliga tricks för att krångla sig förbi de där förhållningsreglerna kirurgen satte upp när hon blev opererad i nacken för några veckor sedan. Det är ju så att matte varken får bära eller lyfta något som väger mer än 1 kg, inte lyfta armarna över huvudet och inte köra bil... så gammelmatte har fått ta hand om sådana saker hittills, men nu ligger ju gammelmatte på sjukhuset och vad gör matte då? Blir olydig, förstås! *fnissar* Idag har hon till exempel kört bil bort till Gullspång för att besöka banken, och nu kväll tänker hon elda fast vartenda vedträ väger över 1 kg... det skall bli mycket spinnande att se hur hon klarar det!

Förresten satt matte och chattade med gammelmatte via fejsboken tidigare idag, och då berättade gammelmatte att hon blir kvar på sjukhuset över helgen. Det är därför matte tänker elda, för vi har bara +15 grader inomhus och hon tycker synd om oss katter... hm, skall be Philemon att gå med matte ner i källaren och hålla lite koll för säkerhets skull. Man vet aldrig vad en olydig tvåbening kan hitta på!

Undrar just när Max' och Måns' husse kommer hem? De måste längta alldeles väldigt efter honom...

tisdag 11 oktober 2011

Imma

Åååååå! *dunkar huvudet i väggen* Tar det aldrig slut?!? Knappt har matte kommit hem från sjukhuset, så är det dags för gammelmatte att bli inlagd igen! Vad är det med det där sjukhuset som är så intressant att de nödvändigt måste turas om att ligga inne?!? Matte säger att gammelmatte behöver lite hjälp med andningen nu när hon är förkyld, och att hennes sockervärden är på tok för höga... jag begriper ingenting, annat än att det irriterar mig och att vi katter blir lidande. För med bara en matte i huset får man inte lika mycket gos och uppmärksamhet som med två - den enkla matte-matiken klarar vilken misse som helst!

Lyckligtvis tar lillkillen det lugnt, i alla fall än så länge. Hade bara fattats att han gått omkring och ylat övergivet också - han är ju en utpräglad vallkatt och gillar inte att någon av våra mattar går ut eller att de vistas i olika rum. Grunnar på hur jag skall berätta för husisarna att gammelmatte inte kommer hem ikväll? De kommer att bli ledsna... tror jag skickar över matte att gosa ordentligt med dem, och bjuda på lite vitfisk som plåster på såren. Det finns i frysen, det vet jag. Ja, så får det bli.

måndag 10 oktober 2011

Imma

Ikväll jublar vi klosterkatter och våra mattar, för nu har den bildats: paraply-organisationen SVEKATT: Svenska kattskyddsförbundet! *svansdansar* Vi fick den glada nyheten via Wikkis blogg (det är där man alltid får veta allt viktigt som händer i kattvärlden) och tog oss friheten att låna nedanstående text:


Imma

Vi har hittat en ny blogg, som vi blev väldigt förtjusta i - och det vill inte säga lite, för den bloggande är en SKÄLLIS! Denna skällis heter Sigge och är svamphund, en karriär som nog är lite vanligare bland hundar än katter... fast ingen, vare sig hund eller katt, slår förstås någonsin den legendariske kantarell-katten Ville, Wikkis pålandetkompis som gick över Regnbågsbron nyligen...

lördag 8 oktober 2011

Gammelmatte Gitte

När Conny gick bort så var ju frågan hur vi skulle få en ny säkerhetsansvarig här i klostret. Vi funderade mycket över det här, men nu verkar gåtan ha fått sin lösning! Det visar sig nämligen att Philemon också är en säkerhetskatt - fast på ett helt annat sätt än Conny var det. Conny han hölll säkerheten utåt, men Philemon ser till säkerheten inomhus. Det bevisade han idag när han for runt väggarna här i vardagsrummet och tavlorna ramlade ned runt oss. Nåja, det var bara en tavla, men den ramlade dock ned ett flertal gånger. Slutligen steg jag upp och bytte ut den skruv tavlan satt på mot en kraftig krok och så satte jag ett band i den löjliga lilla flärp som satt på tavlans baksida och hängde upp tavlan på väggen igen. Nu hjälplte det inte hur han hoppade och for, för tavlan hängde stadigt kvar på sin plats. Nu kan vi alla vara trygga här i klostret för att vi inte ska få några tavlor i huvudet igen när Phlilemon kör igång det stora "vägg-språnget!"

Imma går omkring och försöker se förnärmad ut över att Philemon jagar henne, men när han inte gör det så går hon fram och åter framför honom tills han upptäcker henne och jagar iväg henne in i vardagsrummet. Då piper hon och far iväg till sin stol och allt återgår till lugn i huset, men dröjer det för länge innan han jagar henne, så sätter hon igång igen. Ja, ja, de barna, de barna. Skickar man dem till boa så går di te kvarna!

fredag 7 oktober 2011

Philemon

Idag kom det en jamartrevlig tvåbening på besök! Hon hade med saj två stora kassar fulla med mad till både två- och fyrbenta, och hon kelade så gott med maj att jau försökte krypa upp i famnen på hinne. Tyvärr gick det inte, men jau ger ente upp - nästa gång hon kommer skall ja min själ se till att hon måste lyfta upp maj i famnen osse!

Ute blåser det full storm, kan jau jama. Jau tänker på stackars Sippo och andra katter som får pälsen i oordning av all blåsten... själv är jau ju rex och min päls är som den är oavsett vädret. Mycket praktiskt, om jau får jama det själv! Fast nu är jau ju ente så där värst ofta ute i kattgården just nu, utan ligger hos gammelmatte och sysslar med spinnhealing. Hon mår ente alls bra, den stackarn, så Imma och jau jobbar dubbla skift med att ta tass om hinne.

torsdag 6 oktober 2011

Matte

Tänkte att det kanske är dags för en liten rapport om Philemon? Nu har han ju bott hos oss i en och en halv månad... och jag måste säga att jag är häpen över hur snabbt han och Imma har funnit någon form av balans mellan sig. Bästa vänner är de inte, snarare går de ut vägen för varandra - utom när Philemon försöker jaga Imma på lek, något hon absolut inte uppskattar - men de sover gärna i varandras närhet och kan mycket väl äta från samma skål om det behövs.

De två Philemons problem, som var de grundläggande orsakerna till att han flyttade hit, var att han dels kissade på fel ställen och dels hetsåt för att efteråt kräkas upp maten igen. Bägge tog jag som tydliga tecken på stress, och med tanke på att han bodde mitt inne i Malmö och hamnade i en skilsmässosituation är det inte alls underligt att han svarade med stressreaktioner... det är ingens fel, utan bara sådant som händer när livet inte är normalt (d.v.s. som katten vill ha det).

Hur som helst har vi inte haft några som helst problem med kissande på fel ställen här - det hände en gång precis när han var nyinflyttad, men sedan upptäckte han tyglådorna (vi har två stycken - en i badrummet och en här i vardagsrummet) och använder dem numera lika flitigt som Imma. I sandlådorna blir det endast bajs, vilket gör dem lätta att hålla rena... *glad*

Hetsätningen har vi inte riktigt fått bukt med än, även om det också har lugnat sig betydligt. Han äter fort och glupskt, för att sedan störta iväg och försöka stjäla av Immas mat (vi matar dem för det mesta skilda från varandra så att de skall få matro)... men när det inte fungerar återvänder han till sin egen mat och äter i lugnare takt. Och kräks gör han väldigt sällan - mest bara när han varit ute i kattgården och tuggat i sig gräs.

Philemon knyter bra an till både gammelmatte och mig, men har inte blivit direkt kärvänlig ännu - helst sysselsätter han sig på egen hand, och gosar bara "i förbifarten". Däremot skakar han ofta svans, stryker sig mot en och är väldigt pratsam! Han tar gärna ögonkontakt, följer oss när vi förflyttar oss mellan rummen (men inte på ett stressat sätt) och är nyfiken precis som en rex skall vara. Mest leker han eller studsar kring väggarna, han älskar att klättra - ju högre, dess bättre! - och utforskar sin omgivning med stort intresse. Gammelmattes rygg är utmärkt att klättra upp på! Och kattgården är välbesökt, liksom källaren - där finns mycket spinnande att undersöka.

Två stressreaktioner finns kvar, som vi måste låta tiden och massor av TLC råda bot på.

Dels blir han orolig när någon av oss lämnar lägenheten... då skriker han, krafsar på dörrarna och försöker söka upp den som gått. Det tar lång tid för honom att lugna ner sig efter ett "avsked", så han lider alldeles uppenbart av separations-ångest.

Dels har han börjat söka trygghet i en av mina koftor, en riktigt luddig och varm sak som han älskar. När behovet av tröst kommer på klättrar han upp på koftan (som ligger på ett sidobord så att han skall kunna använda den i lugn och ro), biter tag i den och mjölktrampar medan han spinner och "går i trans"... och så kan han bli stående en lång stund, innan han släpper taget och skuttar iväg på nya äventyr.



Sover gör han tätt intill någon av oss, gärna mellan våra ben. Då slappnar han verkligen av ordentligt!

Imma

Matte kämpar tappert för att ta sig tillbaka till det vanliga livet igen! *tassen upp* Idag klurade hon ut hur hon skall ordna varmvatten till disken utan att vare sig elda eller bära tunga kastruller mellan spisen och diskhon (hon får ju inte lyfta eller bära tyngre än 1 kilo), och sedan diskade hon så nöjd och glad. Det är ju så ledsamt att gammelmatte blivit smittad av den där gräsansfulla förkylningen som matte fick med sig hem från sjukhuset, och sedan flera dagar ligger hon däckad i vår soffa med ett termotäcke över sig och sover feberdrömmar, svamlar och hostar. Philemon och jag turas om att vara hos henne, och vi ger henne så mycket spinnhealing vi kan... nu klarar sig ju matte rätt bra på egen tass... eh, hand. Visst låter hon fortfarande hes och säger att hon "har en klump i halsen", men det kan man väl leva med? Och idag togs bandaget bort från operations-såret, som inte är något sår utan ett ynkligt tunt ärr. Det var meningen att stygnen skulle tas just idag, men det fanns inga stygn att ta för den där kirurgen Helena hade bara tejpat ihop matte och det gick visst alldeles utmärkt.

Kragen måste matte dock bära en vecka till! *fniss*

onsdag 5 oktober 2011

Imma

Idag är vi ledsna här... lilla Polly visade sig vara alltför sjuk för att rädda, trots att hennes matte Malin gjorde allt hon kunde (och mer därtill) för att hjälpa lilltjejen! Visst är det hemskt? Man vill så väl, men ibland räcker det inte... så var det med Rufus, som inte heller gick att rädda livet på fast matte försökte in i det sista.

Vi tänker på dig, Malin!

tisdag 4 oktober 2011

Philemon

Det har vare mycket nytt att lära saj här i klostret, måste jau jama... en del är sånt som jau inte trodde att vi katter skulle pyssla med, men som är väldigt spinnande att hålla på med. Som att hjälpa gammelmatte att ilda, till exempel! Jau minns faktiskt ente hur vi höll värmen hos min förra matte, men här ildar vi nere i källaren i något som kallas pannan och som ser ut som ett stort skåp. Gammelmatte lägger in lagoma bitar av olika slags träd (det känns på doften att inte alla bitarna kommer från samma sortens träd) och knölar ihop papper å tänder på, och så brinner det där inne i skåpet... eh, pannan, menar jau förstås. Sen sprider saj den där värmen från ilden i hela huset så att alla elementena blir varma. Praktiskt! Nu begriper jag bättre varför di har hängt en bekvämer kattsäng på elementet här i vardagsrummet där vi är mest om dagarna och sover om nätterna... tror min själ att jau kommer att ha mycket glädje av den sängen i vinter.

Har insett något mycket, mycket märkligt - det bor fler katter här i huset än bara Imma och jau! Inte för att jau har sitt nån av dem, men varje dag går antingen gammelmatte eller matte iväg nånstans med mat och annat och blir borta en god stund. Imma jamar att det är novisiatet, alltså den plats i huset där noviserna bor medan de lär saj att bli klosterkatter. Men jau då? frågade jau. Då sa hon att jau får bo här hos henne eftersom jag är nyaste katten och behöver lite extra hjälp med att komma i ordning. Jaså minsann... *grunnar*

söndag 2 oktober 2011

Imma

Idag har matte varit uppe flera gånger ur sängen, suttit vid datorn, lagat lite mat och t.o.m. varit över till husisarna och pysslat om dem istället för gammelmatte som är så genomförkyld och har feber just nu. Det såg väldigt roligt ut, kan jag jama, för matte måste ha munskydd på sig... ni vet, hon är ju egentligen allergisk mot normalpälsade katter, och nu när hon har ont i halsen vågar hon inte ta några extra risker... och så var hon klädd i det där speciella nattlinnet som hon har fått låna från sjukhuset, flipflops och en varm tröja *skrattar*. Undrar just vad gänget på andra sidan tänkte när hon dök upp i den utstyrseln?!?

Just den där varma tröjan har blivit Philemon mycket kär! Han biter tag i den och står sedan och "mjölktrampar" med en bit tröja i munnen, och blicken blir alldeles inåtvänd... kanske är det hans sätt att meditera? Matte säger att han gärna får hålla på så där, eftersom han inte biter sönder tröjan och eftersom det tydligen är viktigt för honom.

lördag 1 oktober 2011

Gammelmatte Gitte

Idag govänner - har jag något alldeles speciellt att blogga om! Eftersom Kicki har lyckats med konststycket att smitta mig med halsont och jag är kraxig som en skata så låg vi i hennes vardagsrum, hon i sängen och jag i soffan, och vilade då det ringde på dörren. Utan att tänka mig för rusade jag upp och öppnade i tron att det var vår goda vän Tina, men utanför på trappan stod två herrar som bad att få tacka för vårt bloggande! Oj, så paff jag blev och det var tur att jag hade ett ganska långt linne på mig för jag bad de båda herrarna att stiga på. Om jag hade varit mig själv så hade jag ju sett till att jag fått på mig en morgonrock och bjudit herrarna på kaffe, men jag var så bestört att jag inte kom mig för. Förlåt mig för detta mina herrar och välkomna en annan gång när jag mår bättre. De båda hade med sig en fantastisk gåva till Imma och Philemon. På bilden kan ni se vad de hade med sig!



Var sin härligt röd fleecefilt, en fodertunna, en liten påse RC Ageing+12 och de båda påsarna med torrisar! EN SÅ'N FIN GÅVA! Man blir både glad och rörd och jag fick mig inte ens av med att fråga om herrarnas namn så överraskad blev jag.

Senare fick jag berätta för Kicki om den fina gåvan och hon tog en bild som vi lägger ut här. Tack än en gång mina herrar och jag hoppas att ni vill komma när vi mår bättre och fika.

Slutligen kan jag också meddela att Kicki mår lite bättre dag för dag - det "mantra" som hon har ältat sedan hon kom hem, och får hon bara bli fri den här eländiga förkylningen så kommer hon säkert vara på benen snart.

Imma

Det är ingen ordning på någonting här hemma just nu *suckar*. Matte har visserligen börjat vara uppe ur sängen lite då och då, särskilt på nätterna då hon borde ligga still men istället vankar av och an på verandan för att få frisk luft. Och gammelmatte (som måste ta hand om allting nu när matte inte får bära något som är tyngre än 1 kilo, inte sträcka armarna över ögonhöjd och har en stor krage om halsen som håller fast huvudet) ligger sjuk. Det är matte som har smittat henne med där där eländiga förkylningen som hon drog med sig hem från sjukhuset i Göteborg. Och mitt i allt detta hade de mage att bli arga på mig! PÅ MIG! Bara för att jag råkade missa sandlådan lite när jag behövde bajsa *suckar igen*. Själva lägger de ifrån sig saker överallt och staplar disk i köket, men det är tydligen okej? Eller att spruta varm choklad över halva vardagsrummet, som matte gjorde för en stund sedan? Jamjam, jag vet att hon behövde hosta och har svårt att andas, men ändå... choklad blir så läbbigt klibbigt att tassa i! *ryser*. Då sades det minsann inget om konvalecens, utan matte torkade noga upp all chokladen från golvet alldeles själv, eftersom hon inte ville väcka gammelmatte. Undrar vad hennes läkare i Göteborg skulle sagt om hon sett det?!?

Nej, jag skall inte gnälla - det ligger inte för mig, om man jamar så. Det är skönt att matte börjar känna sig lite bättre och orkar gosa ibland i alla fall, även om hon gråter när hon skall svälja sina mediciner och inte kan ligga still för att hon har svårt att andas. "Det är sväljandet, förstår du" säger hon till mig när vi sitter bredvid varandra i sängen om nätterna. "Det gör så ont att svälja, och då blir jag rädd. Men vet du, Imma - för var dag blir det lite bättre". Hon kallar det sitt mantra, detta att det blir lite bättre för varje dag som går. Och sant är det också! Operationsärret har läkts jättefint och jag har fått se svartvita bilder på hur de där metallbitarna och skruvarna ser ut som kirurgen har satt fast inuti hennes nacke. Röntgen-bilder, kallas de, och där ser man hur matte ser ut innanför skinnet och musklerna. Tänk, vad de kan, tvåbeningarna! Matte säger att nästa gång hon går genom en tull kommer det att låta som ett klockspel... *fnissar*

Å, gammelmatte vill att jag hälsar och tackar så jättemycket för de vackra och roliga dockskåpssaker som snälla människor har skickat! Nu är snart nästa tittskåp klart att auktionera ut... gammelmatte skall bara hitta en lämplig glasskiva som "lock", säger hon.

PS. Nu spottade matte en halv mugg te över golvet... tror att hon får låta bli drickandet tills hostan gått över. DS.