Imma

Det är ingen ordning på någonting här hemma just nu *suckar*. Matte har visserligen börjat vara uppe ur sängen lite då och då, särskilt på nätterna då hon borde ligga still men istället vankar av och an på verandan för att få frisk luft. Och gammelmatte (som måste ta hand om allting nu när matte inte får bära något som är tyngre än 1 kilo, inte sträcka armarna över ögonhöjd och har en stor krage om halsen som håller fast huvudet) ligger sjuk. Det är matte som har smittat henne med där där eländiga förkylningen som hon drog med sig hem från sjukhuset i Göteborg. Och mitt i allt detta hade de mage att bli arga på mig! PÅ MIG! Bara för att jag råkade missa sandlådan lite när jag behövde bajsa *suckar igen*. Själva lägger de ifrån sig saker överallt och staplar disk i köket, men det är tydligen okej? Eller att spruta varm choklad över halva vardagsrummet, som matte gjorde för en stund sedan? Jamjam, jag vet att hon behövde hosta och har svårt att andas, men ändå... choklad blir så läbbigt klibbigt att tassa i! *ryser*. Då sades det minsann inget om konvalecens, utan matte torkade noga upp all chokladen från golvet alldeles själv, eftersom hon inte ville väcka gammelmatte. Undrar vad hennes läkare i Göteborg skulle sagt om hon sett det?!?

Nej, jag skall inte gnälla - det ligger inte för mig, om man jamar så. Det är skönt att matte börjar känna sig lite bättre och orkar gosa ibland i alla fall, även om hon gråter när hon skall svälja sina mediciner och inte kan ligga still för att hon har svårt att andas. "Det är sväljandet, förstår du" säger hon till mig när vi sitter bredvid varandra i sängen om nätterna. "Det gör så ont att svälja, och då blir jag rädd. Men vet du, Imma - för var dag blir det lite bättre". Hon kallar det sitt mantra, detta att det blir lite bättre för varje dag som går. Och sant är det också! Operationsärret har läkts jättefint och jag har fått se svartvita bilder på hur de där metallbitarna och skruvarna ser ut som kirurgen har satt fast inuti hennes nacke. Röntgen-bilder, kallas de, och där ser man hur matte ser ut innanför skinnet och musklerna. Tänk, vad de kan, tvåbeningarna! Matte säger att nästa gång hon går genom en tull kommer det att låta som ett klockspel... *fnissar*

Å, gammelmatte vill att jag hälsar och tackar så jättemycket för de vackra och roliga dockskåpssaker som snälla människor har skickat! Nu är snart nästa tittskåp klart att auktionera ut... gammelmatte skall bara hitta en lämplig glasskiva som "lock", säger hon.

PS. Nu spottade matte en halv mugg te över golvet... tror att hon får låta bli drickandet tills hostan gått över. DS.