Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 3 juni 2018

Rafael

Hmmm… våra fans undrar varför vi inte tassar oftare i bloggen, och det är ju en berättigad fråga som jam inte riktigt vet hur jam skall svara på. Matte säger att vi blir lata av värmen, men så är det definitivt inte! *fnyser* Vi bara anpassar oss till hennes tempo, så det så.

Just idag är matte extra "tempolös" för att uttrycka saken snällt. T.o.m. den slöa jycken vi har tycker att hon rör för lite på sig. Men matte påstår att hon måste sitta still långa stunder eftersom hon trasslar en lång krokig nål kors och tvärs genom ett garnnystan... det kallas visst "att virka" om jam förstått saken rätt, och när hon trasslat omkring det där garnet blir det runda platta saker som hon skickar iväg i paket till människor som gillar dem. Totalt meningslöst, om ni frågar mig! De går inte att äta och inte att leka med, de där platta garnsakerna... så vad använder människorna dem till?!? "Man ställer varma kastruller, kannor eller koppar på dem" förklarade matte en gång... men så ändrade hon sig och tillade att "man kan ställa kalla kannor och glas på dem också". Men hallååååjam, hur skall du ha det?!?

Nåjam, i kväll tittade vi katter på TV för de visade en av de där spinnande filmerna med glupska dinosaurier som äter människor. Sådana filmer har vi katter mycket roligt åt, för tvåbeningarna ser så små och rädda ut som omväxling. Fast varför görs det inga filmer om glupska, farliga jättekatter också? Det skulle vi vilja se - jamarstora katter som jagar och tuggar i sig små ynkliga tvåbeningar som skriker och springer åt alla håll i panik... *fnissar busigt* RRRAAAWWWRRR! Allra roligast vore om de tvåbeningar som blir jagade och uppätna är sådana som har gjort små söta katter illa... jam, ni vet vilka vi menar.

måndag 26 mars 2018

Rafael

Matte, nu när gammelmatte är begravd... kan vi häva radiotystnaden nu? Jam menar, vi har våra förpliktelser, vi klosterkatter. Där ute sitter det massor av katter som vill veta hur vi har det här hemma!

Och matte, hur fick du ner hela gammelmatte i den där lilla blå krukan?!? Den kan ju inte vara större än jam!



torsdag 1 februari 2018

Klosterkatterna

Det trampas nervöst bland klosterkatterna, där de står uppradade vid brofästet på andra sidan Regnbågen. Gammelmatte klappar dem lugnande, och svarar med sin trygga, kärleksfulla röst på deras oroliga frågvishet. Det är framför allt Assar som inte kan hålla sig i skinnet i denna spinnande stund. "Är det säkert att han kommer? Alldeles säkert? Hur fick du veta att han är på väg hit?" Gammelmatte berättar om änglarna som besökte henne alldeles innan hon samlade ihop katterna och tog dem med sig fram till brofästet. Imma begrundar situationen länge, men sedan kan inte heller hon hålla tyst: "Tänk, att lillkillen är på väg... det skall bli jamargosigt att träffa honom igen. Mitt hjärta blödde för er småttingar när ni kom från djurhemmet, skall ni veta... så små och rädda, alldeles bleka om nosarna. Minns ni att ni förskansade er i övervåningen och bara kom nerför trappan på nätterna?" Aragorn och Rufus tittar nyfiket på henne. "Hur ser han ut?" undrar lille långnosen. "Är han större än jam?" Imma nickar. "Jam, han är större... han är huskatt, vet du, och mer bastant skapad än oss rexar. Men han är jamarsnäll och älskar alla".

Så skymtar någonting till uppe på bron... och jam, där kommer han faktiskt. Den svartvita pälsen skimrar, de gröna ögonen lyser och stegen är allt snabbare ju närmare brofästet han är. Assar fullständigt exploderar av lycka: "Brorsan!" Då börjar Sixten att springa, och Assar springer han också, rakt emot den svartvita katten på bron. Deras tassar lämnar underlaget utan att de tänker på det, och när de möts svävar de bägge fritt i luften.

Det tar en stund innan resten av klostergänget får en möjlighet att hälsa Sixten välkommen, men så småningom står han omringad av jamande katter som slickar hans päls, buffar hans huvud och har så många frågor att de riktigt bubblar ur dem. Först känner sig Sixten yr av all uppmärksamhet - det är så nytt för honom att vara den som står i centrum - men så samlar han sig och höjer blicken. "Hej igen, gammelmatte" jamar han mjukt. "Mår du äntligen bra nu?" Gammelmatte nickar med ögonen fulla av tårar. "Ja, min älskade pojke" säger hon och lyfter upp sin lille frack-kille i famnen. "Nu mår jag jamarbra igen".

Sixten lägger sitt huvud mot hennes axel och spinner, spinner, spinner allt hans lilla kropp förmår. Så viskar han i gammelmattes öra: "Matte blir väl omtasstagen av de andra, så var inte orolig för henne. Rafael, Robin och Philemon tar väl tass om henne och sover hos henne på nätterna allihopa. Och så Belle, förstås. Vet du, för att vara en skällis är hon riktigt bra - nästan som en katt!" Han tystnar, men kan sedan inte hålla inne sin fråga: "Kommer skällisarna också hit?" Gammelmatte ler över hela ansiktet. "Älskade Sixten, ALLA kommer hit när deras tid är inne". Då suckar han djupt och lägger huvudet tillrätta mot hennes axel igen. "Då är allting bra" viskar han. "Då ses vi alla här igen en dag".

Och klostergänget vänder sig bort från bron för att presentera Sixten för alla vännerna de lärt känna sedan de själva gjorde den där speciella vandringen. Han har nästan glömt hur sjuk han var för en liten stund sedan, precis innan han satte framtassen mot bron... allt som dröjer sig kvar är fukten i hans päls efter mattes tårar. De glittrar som dyrbara diamanter, det pris matte betalade för all kärlek de delat under nio år...

Sixten 2008 - 2018
Dödsorsak: lymfom

onsdag 13 december 2017

Klosterkatterna

Matte har lovat hjälpa oss med datorn nu, så att vi kan jama lite mer om gammelmatte. Men hon har bett oss att inte lägga ut några bilder, för då gråter hon för mycket... hoppas ni förstår.

Gammelmatte var, som ni alla vet, väldigt sjuk. Hon hade svår hjärtsvikt och hennes puls sköttes av en pacemaker (matte hjälpte mig stava till det ordet!) och hon hade svår njursvikt som hon fick dialys för tre gånger i veckan. Dessutom gjorde hennes diabetes henne sjuk på många olika sätt, till exempel var det därför hon måste amputera ena benet och fick så många infektioner.

Hela det här året har gammelmatte åkt in på sjuka huset om och om igen. Matte räknade på klor... eh, jam menar, fingrarna att sedan vi flyttade hit till lägenheten hade gammelmatte nog bara varit hemma max en månad sammanlagt. Resten av tiden har hon antingen bott på sjuka huset eller Björkskär. Hon fick så många mediciner för att överleva infektionerna att de skadade njurarna och levern ännu värre... och de senaste månaderna ville hon inte längre äta mer än yttepyttelite, så hon blev svagare och tröttare för varje vecka.

Så, i fredags, kom matte till sjuka huset och upptäckte att gammelmatte inte längre pratade, bara rörde på ögonen. En människoveterinär satte sig ner att prata med matte och berättade att nu går det inte längre, vi kan inte göra mer för henne och vi tycker att hon borde få slippa kämpa mer. De bad matte att gammelmatte skulle slippa mediciner och behandlingar, för att i stället bli ompysslad, och matte sa förstås ja till det. När det är slut så är det slut, vad man än gillar det.

Matte satt hos gammelmatte hela fredagen och natten till lördagen... och tidigt på lördagsmorgonen slutade gammelmatte att andas. "Hon gick över Regnbågsbron kl. 05.48" berättade matte för oss när hon kom hem senare den dagen. Det tycker vi känns bra att tänka på - att hon nu är hos de klosterkatter som tassat över bron och att vi skall få träffa henne igen när det är vår tur att göra samma resa.

Jam, så är det. Och nu behöver matte vila, så hon ber oss att inte tassa mer just idag. Vi får ta det så försiktigt, så försiktigt med matte så att hon orkar leva vidare utan gammelmatte - för ni vet, gammelmatte var hennes mamma och mammor är något alldeles extra viktigt i allas våra liv!

måndag 11 december 2017

Klosterkatterna

Det blir inget långt inlägg tassat idag, för vi har fullt upp med att ta tass om matte... men vi måste tyvärr jama att vår gammelmatte har lämnat oss. Igår lördag tassade hon över Regnbågsbron tidigt på morgonen.

När matte mår lite bättre och orkar hjälpa oss med bloggen, skall vi jama mer både om vad som hänt och vad som skall hända framöver. Till dess vill vi bara försäkra er om att vi katter och vår skällis mår bra och att både matte och andra tar väl tass om oss.

Får vi ber er att hjälpa oss spinna tröstande för matte? Hon är alldeles trasig i hjärtat och själen just nu...

måndag 18 september 2017

Rafael

Vad jamar ni?!? Har en DRAKE ätit upp VÅR JYCKE?!? *stora ögon* Inte snabeldraken väl... den har en alldeles för liten mun för att sluka ens en liten skällis. Dessutom vet ni ju att den sover i städskåpet så här sent på kvällen. Å, ni menar filtdraken som bor i soffan i vardagsrummet... ja, den typen har jag aldrig litat på! Men vad skall jam göra åt saken? Ni vill väl inte att jam ensam skall slåss mot en drake för att rädda vår skällis?!?

Vad jamar ni?!? Har en drake ätit upp Belle?!?

Se så den slickar sig om nosen! Och i dess mage
ligger Belle och sover, intet ont anande...


onsdag 13 september 2017

Rafael

Ni får förlåta oss att vi inte bloggat på jamarlänge... men ni vet, vi har varit lite lata och gonat oss i värmen, och matte - som inte lärt sig ens det elementära om katter trots alla dessa år vi och andra katter har förgyllt hennes tillvaro - har en obehaglig vana att varje dag blöta ner golven i alla rummen så att man inte har lust att sätta tassen utanför sin sköna liggplats. Hur kan hon vara så okunnig om katters ovilja att bli våta ens i yttersta klospetsen?!? *suckar djupt*


Men jam antar att någon måste ta itu med bloggandet om ni inte alldeles skall ge upp hoppet om oss, så här är jam. För idag tänkte jag att vi faktiskt har något vettigt att jama om, eftersom vi fick besök av en klok tvåbening som talade förstånd med mattarna. Hyresgästföreningen hette han visst, och han berättade att om mattarna ville det fick de gärna vara med i hans klubb och få hjälp med saker och ting när de behöver det. Matte svarade att hon nog hade funderat på det och att hon hade varit med i den där klubben för många år sedan när hon bodde i Orminge tillsammans med klosterkatterna Aragorn och Imma. Gammelmatte sa att hon tyckte det var en bra idé att gå med nu igen och så skrev Hyresgästföreningen (fånigt namn, men ni vet ju hur fåniga tvåbeningar är med det mesta) och matte ett papper tillsammans innan de skakade hand.

När tvåbeningen hade gått, frågade jam matte vad den där klubben var för något. Hon svarade med en motfråga: "Kommer du ihåg den där dumma gubben som var här för några veckor sedan och kallade mig kattsamlare?" Jam nickade. "Det står i Lagen att man får ha ända upp till nio katter utan att vara en kattsamlare, men det begriper inte den där gubben". Jam väntade. "Det är då det är bra att vara med i Hyresgästföreningens klubb, för de kan berätta för dumma gubbar vad Lagen säger och hjälpa en så att de slutar bråka med en". Så log hon stort: "Och vet du, förr i tiden kunde jag göra sådant själv, men nu orkar jag inte slåss mot dumheter - så det känns väldigt tryggt att någon annan kan slåss åt mig mot sådant".

"Är vi också med i den där klubben nu?" frågade jam hade begrundat det hon sagt en stund. "Ja" svarade matte "alla som bor i den här lägenheten är medlemmar nu". Tänka sig! En klubb som hjälper katter mot dumma gubbar som inte gillar att vi bor här - det var väl en bra sak?