Matte

Idag har vi besökt NERK:s kattutställning i Conventum, Örebro... men jag är så trött att jag inte orkar tömma kameran ikväll, så jag har fått tillstånd av Imma att visa bilder och berätta mer i morgon istället.

Allt är som det skall här i klostret, förutom att Assar fortfarande är försvunnen...

Philemon

Livet e så orättvist så de liknar ente någe! *fnyser* Denna där hunden får minsjam gå omkring ude i trädgårn som hun vill, men jau blir jaugad och infångad om jau sidder ena tassen i gräset udanför kattagårn... fast jau hann faktiskt ett helt varv runt huset innan matte fick taug i maj *fnissar busigt*. Och nu straffar jau hinne me att sidda innanför ytterdörren och jama de högstaste och värstaste jau kan... vi får väl si vem som står ut längst?!?

Ingen frågar maj vau jau vill, aldrig nånsin gör di de! *suckar* Idau delade flocken upp saj - gammelmatte och hunden gick ud medan matte, Imma och jau blev kvar härinne. Jau ville ju osse vau ude! Den enda bra saken e att luddabollarna ente får vau på denna här sidan idau, för matte städar och då vill hun ente ha "en massa katter rännande kring fötterna" sajer hon. Om hun ente vill de, varför släpper hun då ente ud maj i trädgårn? Då är det ju bara Imma kvar här inne...

Och vau gör gammelmatte ude, om jau får fråga? Hun sitter med fötterna på ena puff och läser en bok. De kunne hun väl ha gjort inomhus, så jau åtminstone hade hinnes knä att rulla ihopa maj i?!?

Imma

Idag har mattarna hängt på djurhemmet... och det hade jag kunnat klura ut även om matte inte hade berättat om det, för kameran var full av kattbilder när de kom hem! Och efter-som de här missarna behöver nya hem, tänkte jag visa upp några av dem här... kanske ni vet någon som vill ha en eller ett par underbara missar att dela livet med?

Den här blågrå killen tyckte vi var väldigt lik Rafael!

Enögda Lycka föll för matte, som givetvis föll för henne!

... men det var den här ärrade kämpen som fullständigt
la beslag på matte (ser ni förresten killen bredvid? Han
var visst jamarlik Viska!)

Kattungar finns det gott om just nu, eftersom
djurhemmet fått ta hand om ett vanvårdsfall med 33 st
katter alldeles nyligen

De här katterna har dock haft tur - de är kompisar och
har just tingats till samma hem (en kille som älskar katter)!
Ser ni förresten den vita ringen på ena kattens svans?

I övrigt har det inte hänt så värst mycket att jama om... det regnar, vilket vi tycker är bra för då kanske Assar tröttnar på utelivet och kommer hem igen. Sixten har i.o.f.s. hämtat sig från den första chocken att "tappa bort" sin bror och börjar bli mer social, pratsam och tillgänglig för mattarna att gosa med... han kanske behövde frigöra sig från det (alltför?) starka bandet med Assar? Men Jenny känner sig misslyckad som bolis, eftersom hon inte "har lyckats skydda kattgruppen" som hon jamar. Jag jobbar mycket på att få henne att inse att det inte är hennes fel att doften av sommarnatt blev en för stark frestelse för Assar och jag hoppas att hon begriper att det finns sådant där varje katt måste ta ansvar för sig själv. Det var förstås dumt av matte att inte se till att dörren var stängd, men det kan inte Jenny lastas för...

Sist, men inte minst, har jag ett tråkigt meddelande till er som tänkt sammanträffa med våra mattar på NERK:s utställning i Örebro i helgen: tyvärr kan mattarna inte komma som de hade planerat, eftersom gammelmatte måste stanna hemma och vila sig. Hon har fått vätska i kroppen av värmen och det har drivit upp blodsockret, så hon skall inte anstränga sig... men vi önskar er alla en underbar dag!

Imma

P.g.a. Philemons solsjuka drabbades vi allihop av restriktioner idag. Jam, mig gjorde det inget... det påverkade inte mig, om man jamar så. Men ingen fick gå ut i kattgården, matte blockerade köksfönstret så att inte Philemon kunde sitta där och sola och så behöll hon persiennerna nere i vardagsrummet samt fläkten påslagen, fast hon åkte hemifrån. Philemon grumsade lite först, men sedan la han sig att sova... och det gjorde nog susen, för nu i kväll har han ätit lika bra som vanligt (och tagit för sig även av min portion - också det som vanligt *fnys*). Matte är nöjd, för hon var riktigt orolig för honom igår kväll och pratade t.o.m. om att ringa Olle (vår vet)...

Assar fortsätter sitt fria luffarliv någonstans där ute. Nu har dock matte köpt flera burkar tonfisk och skall ladda fällan ordentligt, för de närmaste dagarna skall vi visst få regn och då tror hon att han vill komma in i torra värmen igen. Hon är allt lite klurig ändå, våran matte, eller hur?

Annars är det lugnt och skönt här. Matte var på människoveterinärkontroll i morse och fick veta att hennes blodtryck har blivit bra igen och att hon har gått ner flera kilon den senaste månaden - så att ha sommarhund fungerar tydligen som hon hade tänkt sig *fnissar*. I morgon skall hon tillbaka och lämna en massa prover för att kolla att medicinerna gör det de skall... men sedan är det visst inga vårdbesök för vare sig henne eller gammelmatte på hela sommaren. Även sjuka tvåbeningar kan behöva sommarlov!

Imma

Fortfarande ingen Assar, och ingen rör maten i buren. Matte börjar misstänka att Assar kanske inte gillar makrill, så hon tänker byta till tonfisk istället... det luktar lika starkt, och är ett "säkrare kort", enligt henne.

Tack så jamarmycket för ert stöd och era uppmuntrande jam! Vi försöker ta det lugnt och tänka att Assar helt enkelt bara njuter av luffarlivet ett tag i det här sköna sommarvädret... när det inte längre har nyhetens behag, kommer han nog hem igen. Har inte fundilerat så mycket på hur vi katter gör när vi vandrar omkring ute, faktiskt... följer vi våra egna lukt-spår tillbaka, kanske?

Mitt i oron för Assar har matte fått en annan katt att oroa sig för - Philemon har betett sig konstigt hela kvällen, ville inte ha middag (!!!) och rör sig i slow motion. Matte tror att han har fått för mycket sol... fast först klämde och kände hon på honom över hela kroppen för att se om han hade gjort sig illa, och hon bände t.o.m. upp munnen på honom för att gräva omkring därinne med ett finger (urk!) när han inte ville ha sin middagsmat (tonfisk). Jam, det är verkligen inte likt honom, för som alla skåningar äter han friskt. Å andra sidan blev det mer till mig i kväll... och jag slapp freda min egen portion för hans attacker. Dessutom, när matte bjöd på sticks en stund senare, åt Philemon upp alla sina bitar - så det kan inte vara alltför mycket fel på honom. Nu tror matte att han piggar på sig under natten, när det är svalare inne, och i morgon blir det inget solande i kattgården för hans del. En vit katt med supertunn päls måste nog vara lite extra försiktig i det här starka sol-skenet, jamtar jag.

Imma

Tidigt, tidigt i morse upptäckte vi det. Fällan hade slagit igen! Men...?!? Det var inget djur i den?!? Matte gick ut och undersökte fällan noga, men allt verkade intakt och den enda förklaring vi kan komma på är att den som var inne och smakade på makrillen var så stor att luckan aldrig kunde slå igen... eller så liten att den kunde ta sig ut i den smala springa som finns precis ovanför trampplattan. Jam, ni vet, den där plattan som djuret trampar på så att luckan slår igen bakom. Märkligt! Nu har dock matte gillrat fällan igen med ny makrill, och jakten på den förrymda klosterkatten fortsätter.

Matte säger att vi nog måste bereda oss på att det här kan ta tid - lång tid. Och hon är bekymrad över att Assar är någonstans där ute där det också finns lodjur, vargar, rävar och havsörnar... men vi MÅSTE tro på det bästa och be Skaparkatten hålla sin tass över Assar så att han kan komma hem igen!

Vi är lite oroliga för Sixten också. Han har aldrig varit utan Assar, för de är födda tillsammans, och han ser lite ledsen ut nu... sitter och försjunker i tankar mest hela tiden. Mattarna pratar mycket med honom och gosar så att han skall känna sig älskad för sin egen skull, för vet ni, när man hela tiden har gått i par med någon kan man börja känna sig som bara en halva... och om då den andra halvan försvinner, mår man inte bra. Så vi jobbar hårt på att få Sixten att känna sig hel även utan Assar.

Imma

Äntligen får man tillbaka bloggen och kan tassa ner vad man själv tycker är viktigt! *pustar ut* Jam, att Assar har rymt hemifrån, eller gått vilse, eller är ute på patrull som Max och Måns kallar det, är förstås det allra viktigaste på min kattenda... men det är ju tyvärr inte så mycket vi kan göra, annat än att turas om att sitta i kattgården och spana efter honom samt se till att mattarna lägger ut färsk mat (makrill i tomatsås) i fällan varje kväll. Matte har satt upp lappar överallt i omgivningarna om att Assar är borta, och hon har pratat med både polisen och djurhemmen i Kristinehamn och Töreboda, ifall någon hittar Assar och tar med honom dit...

Wikki och Rafaels Räddare kom hit med en fälla på självaste festdagen - tänk, att de trots gammelmattes fest tänkte på Assar också! Men sådana är de, raringarna... det finns två-beningar som man verkligen kan lita på.

Under festdagen var det stört omöjligt att koncentrera sig på kattgelägenheter, för här rände så mycket folk hela dagen att man blev alldeles trött bara av att se dem. Några var förstås trevliga att träffa, som blogghjälpen till exempel, men mest rörde det sig om folk som surrade kring gammelmatte hela dagen. Och så hade tydligen Belle - utan att fråga mig om lov! - bjudit hit halva sin bekantskapskrets mitt i röran! *suckar djupt*

Massor av skälliga belle:ar! Som om det inte räckte med en...

Ja, så vad gör en liten abbemissa mitt i allt detta? Tar skydd, förstås, utan att för den skull släppa vaksamheten för ett ögonblick...