Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

lördag 31 augusti 2013

Imma

Idag fick vi ett fankattiskt besök här hemma - gammelmatte kom hem på permission! Det var verkligen underbart att se henne, och vi tog allihop chansen att gosa med henne... gosa kan hon fortfarande, och även om hon låter väldigt konstigt så vet vi att det är våran gammelmatte.

Matte berättade att gammelmatte måste träna sitt tal varje dag, så de tog fram sitt favorit-spel och satte sig vid köksbordet för att öva högläsning och uttal. Vi hjälpte förstås till så gott vi kunde, och gammelmatte var jamarduktig, tyckte vi.

Jenny hjälper gammelmatte att läsa på frågekortet

Jenny testar spelplanen också, så att den är stabil och trygg att använda

Majsan kollar att inget annat stör gammelmatte under spelets gång

Jenny tröstar gammelmatte när matte vunnit spelomgången

Själv satt jag hos matte hela tiden, för någon måste ju stödja henne också... fast jag måste erkänna att hon fuskade, för hon hjälpte gammelmatte med små vinkar mest hela tiden. Det är ju så att gammelmatte blir jamartrött av sin träning, och då är det inte så lätt att få fatt i tankarna även om man vet att de finns där inne i huvudet någonstans, och matte tycker att det är viktigare att gammelmatte övar på själva talandet hellre än att använda en massa krafter till att tänka ut svaren på frågorna, säger hon. Nåjam, det är ju bara ett spel!

Innan noviserna gick tillbaka hem till sig efter att ha varit här i flera timmar för att umgås med gammelmatte, rådgjorde Majsan med mig om ett par saker som bara rör oss... vi har ju inte kunnat ses så ofta på sistone, eftersom jag har varit sjuk och matte hållit oss rexar i karantän för att inte smitta noviserna, så Majsan behövde jama lite kattsonligheter med mig. Känns skönt att hon har ett sådant förtroende för mig!

torsdag 29 augusti 2013

Imma

Idag har vi katter fått prata med gammelmatte! Hon låter jamarkonstigt, inte alls som hon brukar, men vi förstod vad hon sa i alla fall... och matte säger att det är bra träning för gammelmatte att tala korta stunder i telefon, för då måste hon "modulera rösten" (det betyder tydligen att hon måste tänka på hur hon låter, inte bara vad hon säger). Tänk, så fort det kan bli så annorlunda! Philemon och jag satt ju i gammelmattes knä när den där stroken (strååååken) kom och trasslade till det i huvudet på henne...

Auktionen går jamarbra! Så här ser det ut nu i kväll:

CD-boken "Caspian, prins av Narnia" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 75 kr

CD-boken "Hästen och hans pojke" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 75 kr

CD-boken "Häxan och lejonet" - Tufsi och Tott bjuder 80 kr

CD-boken "Djävulen och fröken Prym" - Bröderna Bus och Busan bjuder 150 kr

Boken "Katten ser dig" - Karlavagnen bjuder 500 kr

Findus-handduken - Alice och hennes bröder bjuder 200 kr

Så kan jag berätta att gammelmatte tydligen tjatar på matte att hämta Belle... och vet ni, Philemon och jag saknar henne faktiskt, så det skulle inte göra något. Fast matte vill inte att Belle kommer hit förrän hon är säker på att hinna med ordentliga promenader så det dröjer nog ännu ett tag.

onsdag 28 augusti 2013

Imma

Idag kom matte hem senare än vanligt... hon sa att hon hade måst handla kattsand också innan hon åkte hem från Skövde, och det första hon gjorde när hon kom hem var att städa ur alla våra sandlådor riktigt ordentligt - vi är ju några stycken katter här i huset! Så det tog en bra stund innan jag fick henne att starta datorn och ta fram vår blogg åt mig... men nu skall jag redovisa hur långt vi hittills har kommit i auktionen i alla fall!

CD-boken "Caspian, prins av Narnia" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 40 kr

CD-boken "Hästen och hans pojke" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 40 kr

CD-boken "Häxan och lejonet" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 40 kr

CD-boken "Djävulen och fröken Prym" - Bröderna Bus och Busan bjuder 150 kr

Boken "Katten ser dig" - Karlavagnen bjuder 500 kr

Findus-handduken - inga bud ännu

Auktionen fortsätter t.o.m. nu på söndag den 1 september, och vi tycker att det hela är jamarspinnande! Hoppas att ni också tycker det?

Så kan jag hälsa från gammelmatte, som kämpar tappert för att träna upp sitt pratande igen efter den där stroken. Matte är hos henne varje dag och de övar hela tiden genom att läsa högt, spela TP, sjunga psalmer och lösa korsord. En logoped hjälper också till. Idag hade matte och gammelmatte dessutom varit några våningar ner i samma hus och hälsat på de som jobbar på njuravdelningen, där hon vanligen ligger när hon är inlagd. De blev lite förskräckta när det förstod att gammelmatte fått en stroke, men de var glada över besöket i alla fall.

Eftersom gammelmatte även har blivit lite svag i högra sidan av kroppen, har hon fått låna en dator som hon skriver på för att träna fingrarna. Matte har tagit med block och pennor till sjukhuset, så att hon kan träna att skriva för hand också.

Nu är både Philemon och jag helt återställda från kattsnuvan, och än så länge har vi inte hört någon av husisarna nysa på det där snuviga sättet... de kanske klarar sig? Hoppas det, för medicinen är verkligen inte god *ryser*.

tisdag 27 augusti 2013

Imma

Mjau, som många av er redan känner till tack vare Wikkis rara rapportering igår, har vår gammelmatte fått en stroke. Det betyder, vad jag har förstått av mattes förklaring, att en bit blod har klumpat ihop sig och fastnat på ett ställe i gammelmattes huvud så att hon har fått svårt att prata. Nu ligger hon på sjuka huset igen, och ingen vet när hon får komma hem... och matte är borta hela dagarna, för hon vill ju vara hos gammelmatte så mycket hon kan.

Själva tar vi hand om huset och varandra, och så fortsätter vi med vår auktion, förstås! Och medan ni fortsätter att bjuda på sakerna - även handduken, hälsar gammelmatte! (Fast ni får stå ut med att den inte är 100% fläckfri, även om den givetvis är rentvättad) - så skall Linnsen och jag slåss lite så där kattligt vänskapligt om vart slantarna skall gå... *fnissar* HON tycker att vi skall behålla pengarna nu när gammelmatte är på sjuka huset igen, medan VI tycker att hon skall ha dem ifall de behöver mer mat och sand framöver... nåjam, det löser sig.

söndag 25 augusti 2013

Imma

Jag jamade inget igår, för jag visste inte om jag skulle avslöja mattarnas planer i förväg... och med gammelmattes dåliga hjärta, vet man ju aldrig riktigt om det blir som de tänkt sig... men idag ägnade de hela morgonen åt att göra sig i ordning: bytte kläder till sådana som inte varit i kontakt med kattsnuviga missar, tvättade och spritade sig ORDENTLIGT samt tvättade och spritade sina skor ORDENTLIGT. Sedan gav de sig iväg med bilen, tätt följda av mina förjamningar om att de måste hämta ut riktiga pengar - alltså inte fåniga plastpengar, utan sådana där som verkligen ÄR pengar - så att det räckte. Det lovade de. Och sedan försvann de iväg till Örebro.

Jam, ni gissar rätt - de åkte för att fira Örebro katthems 10-årsjubileum! Ni som har läst i Max' och Måns' blogg, vet att de började firandet redan igår, men då hade våra mattar inte kommit på än hur de skulle kunna delta utan att riskera att smitta ner katterna på katthemmet... den idén fick de på kvällen, när alltsammans redan var över för dagen. Så typiskt mina mattar! Då ringde de hursomjam till Rafaels Räddare, som berättade precis hur de skulle göra.

Det blev en lång väntan på att mattarna skulle komma hem, kan jag jama. För inte nog med att de stannade i Örebro i kattiljoner timmar - på hemvägen hälsade de på hos Max och Måns också för att fika deras husses kaffe (matte säger att han är en av få som vet hur man verkligen gör gott kaffe) och småprata en stund om katter i allmänhet och Örebros katthem i synnerhet. Han visade dem också de fankattiska tavlorna som Wikkis Stora Matte har målat (ni kan se dem i Max' och Måns' blogg) som han var så glad över att ha kunnat köpa... och matte sa att det var bra att de kom just dit, för annars hade hon velat köpa dem och hon hade inte alls råd att betala vad de var värda!

Nåjam, nu har vi ätit gott och lekt lite med de leksaker matte köpte åt oss, och jag har gått igenom bilderna i mattes kamera. Så nu tänkte jag visa er några av dem...

Det hade visst tagit en stund innan mattarna kom fram till katthemmet, för det ligger liksom insmuget bland vanliga bostadshus vid en liten gata som är svår att hitta... och på vägen dit hade matte passerat en kanal där det simmade GIGANTISKA fåglar! *stora ögon*

Sedan guidade bl.a. Linnsens matte dem via telefon så att de kom rätt och kunde parkera precis invid katthemmet. Där såg det ut så här:

Vid det laget som våra mattar kom dit, hade naturligtvis många andra redan varit där och fyndat och tagit lotter... men jag hade som sagt skickat med mattarna pengar för att de också skulle bidra till katthemmets kassa och de gjorde så gott de kunde. Matte vann en riktigt rolig katt på lotteriet, och adopterade en liten porslinskatt som såg ut nästan som Majsan!

Och tänk, den där gröna larven som Wikki visade bild på i sin blogg igår, fanns kvar även idag! Så matte lyckades också ta bild på den:

De stackars katterna på katthemmet har inga utegårdar att rasta i, vilket jag tycker är jamartråkigt... men personalen har gjort så gott de har kunnat och ordnat med nätfönster i alla fall så att missarna får lite frisk luft. Här ser ni BM och Linnsens matte som pratar genom ett av nätfönstren medan en svart katt försöker få ett jam med i laget:

Vid det här laget började jag undra om matte alls hade hälsat på själva katthemmet eller om hon bara hängt utanför med andra tvåbeningar... men lyckligtvis hade hon gått in och hälsat på katterna, så jag slipper skämmas för henne *puh*.

Här sitter den svarta katten vid det där nätfönstret...

Så här mysigt är det i den öppna avdelningen, där katterna går lösa

Och så här fint ordnat är det inne i burarna

Gammelmatte blev ockuperad av en svartvit liten katta som var alldeles "gostokig"...!

Under tiden gick matte runt och hälsade på flera stycken "vackerungar", som hon kallar dem (det här är två av dem):

Och titta vilka skojiga leksaker de har! Den här hade jag inte haft något emot att slåss med...

Förresten gjorde sig matte lite nyttig även utomhus, fick jag höra... hon hjälpte Wikkis Stora Matte och de andra att packa ihop de saker som inte blev sålda, så att de kan vara med på andra loppisar framöver. Så jag behöver inte oroa mig för att hon bara gick om-kring och glassade... man vet ju aldrig med tvåbeningar, fast jag känner min matte och hon skulle nog inte trivas med att inte få hjälpa till... *myser*

Nej, nu måste jag se till att matte packar ner den fina lådan med Wikki-kattgräs, som hon fick med sig hem för att lämna vidare till djurhemmet i Kristinehamn. Och så skall jag kolla om det finns något godis kvar i den där aktivitetsmojängen som matte köpte åt oss på loppisen - Philemon måtte väl inte ha tagit alltihop?!?

fredag 23 augusti 2013

Imma

O, så spinnande den här auktionen är! Tänk att ni skulle tycka så bra om sakerna vi valde ut... gammelmatte har haft mycket roligt åt att ni också ville bjuda på katten Findus-handduken, och hon hälsar att om ni vill så får den gå med i auktionen. Fast då måste jag först jama till matte att ta ett foto av den utan de andra sakerna ovanpå, så att ni ser den ordentligt.

Jag tror också att jag vet två katter som sitter vid sin dator och håller tassarna för att auktionen går bra... de vet att vi gör det här för dem, för att de skall få fortsätta att ha tak över huvudet och bo tillsammans med sin matte utan att behöva oroa sig för hyran!

Själv tycker jag att det är rätt skönt att ha det här att sysselsätta mig med nu i kväll, för stämningen är lite dämpad. Ni förstår, under eftermiddagen kom Belles matte hit tillsammans med hela hundflocken och en kompis, och Belle blev förstås hur glad som helst över att få rusa omkring i hela trädgården och busa med andra hundar. Men sedan, när gästerna skulle åka hem till Västerås igen, följde Belle med dem! Matte hade förberett oss på att det skulle ske, för Belle skall bo hos sin matte och sina hundkompisar ett par veckor medan våra mattar gör ett par saker som man inte kan göra när man har en hund att ta tass om... ni vet, en hund måste man ha med sig överallt, och det finns ställen dit hundar inte är välkomna. Men jag undrar om Belle hade fattat riktigt... hon verkade glad när hon åkte, sa matte (som själv är allt annat än glad och redan längtar efter henne) och det är ju hennes egen matte som har hämtat henne... men matte hoppas att Belle snart börjar längta tillbaka hit igen och bli glad när matte hämtar henne.

Och nog är det tomt här, det måste jag jama. Belle tar ganska mycket plats fast hon är så liten (för att vara hund, alltså) och hon studsar omkring i rummen värre än Philemon... så nu när hon inte är här, märks det verkligen. Alldeles bortsett från att matte slokar, alltså. Själv brukar jag gilla att sova intill Belle, eftersom hon är varm och kan omsluta mig med sin kropp... tänk, det hade man väl aldrig trott när hon kom hit i våras? Och Philemon och husisarna har vant sig vid henne, så jag tror nog att de också kommer att sakna henne vartefter de inser att hon inte är kvar här. Även om Rafael kanske är lättad över att slippa bli omtasstagen och slickad så fort han möter henne... *fnissar*

Hur som jam tog matte den här bilden av Philemon och mig nu i kväll, när vi hade ätit kokt lax till middag och behövde vila på maten:

Och jag kan jama att jag mår alldeles bra nu, och att Philemon inte nyser tillkattelsevis lika mycket som förut. Frågan är om någon av husisarna börjar nysa snart? Eller om de har klarat sig undan den här kattsnuvan?

onsdag 21 augusti 2013

Imma

Skall man få något gjort, får man göra det själv... medan jag har legat sjuk, har jag givetvis trott att någon av de andra skulle ta tass om auktionen vi hade bestämt oss för att hålla, men tror ni att någon har idats göra det?!? Nej, naturligtvis inte. "Vi trodde att du ville sköta den själv" jamade några av dem. "Jag trodde att matte skulle göra det" jamade Philemon. Fnys!

Nå, hursomjam, handlar den här auktionen om att samla in pengar till ett par kattkompisar till oss som har det extra knapert just nu. Deras matte har svårt att betala hyran, eftersom hon inte har fått någon inkomst eller ekonomisk hjälp på hela sommaren, så vi har lovat att hjälpa till med en slant... det är inte så att vi förväntar oss att ni skall bjuda massor av pengar, men om vi får ihop lite grand hjälper det ju till att minska det som fattas, eller hur?

Nu är det ju så att vi katter gillar högläsning. Matte läser för oss och gammelmatte varje kväll, och det är jamarspinnande... så vi tänkte att ni också kanske gillar att lyssna på spinnande berättelser? Därför har vi plockat ihop några sådana, som ni förhoppningsvis vill vara med och bjuda på!

Och här kommer en beskrivning av sakerna (som alltså auktioneras ut en och en):

1. CD-bok: "Caspian, prins av Narnia" av C.S. Lewis (5 CD-skivor, uppläsare: Torsten Wahlund)

2. CD-bok: "Hästen och hans pojke" av C.S. Lewis (5 CD-skivor, uppläsare: Torsten Wahlund)

3. CD-bok: "Häxan och lejonet" av C.S. Lewis (4 CD-skivor, uppläsare: Torsten Wahlund)

4. CD-bok: "Djävulen och fröken Prym" av Paulo Coelo (5 CD-skivor, uppläsare: Mikael Persbrandt)

5. Vanlig bok: "Katten ser dig - Boken som för dig att se på din katt med nya ögon" av Roger A. Caras

Alla de här sakerna är givetvis som i nyskick, mycket fina och kompletta. Matte säger att alla sakerna är inköpta till ordinarie priser (alltså inte på rea)... så det är fina saker vi auktionerar ut! *stolt*

Och så här gör ni om ni vill vara med och bjuda: skriv en kommentar där ni jamar vad ni bjuder på (med siffran) och hur mycket. Jag håller koll på buden och när auktionen är över vinner den som har bjudit högst på varje sak. Portot står vi själva för. Vad tror ni om att vi håller auktionen öppen till och med söndagen den 1 september?

Nu skall det bli jamarspinnande att se hur det går... *fnissar nervöst*

lördag 17 augusti 2013

Matte

Linnsen skickade mig just en länk med orden "Assar är med på film!" - och det är han! HÄR hittar ni reportaget, som handlar om alla katter som försvunnit i Otterbäcken nu i sommar. (Ni kan behöva scrolla ner lite för att hitta filmrutan).

De senaste dagarna har just detta uppmärksammans lite varstans i media - att över 20 katter försvunnit från lilla Otterbäcken på bara två månader, och att ingen enda av dem har setts till sedan dess. Det är alldeles för många katter på en alldeles för liten plats under alldeles för kort tid för att vara möjligt att förklara med trafik, vilda djur eller andra "naturliga" orsaker... och ni kan tro att det GJORDE ONT att se vår fine Assar i det här sammanhanget, även om vi ju måste se sanningen i vitögat. Lille pälskade gubben... du fattas oss så gräsansfullt!

Skrivet senare: Blogghjälpen visar oss på att även Göteborgs-Posten har tagit upp mysteriet med de försvunna katterna i Otterbäcken.

fredag 16 augusti 2013

Philemon

Vet ni vau? Jau tror att gammelmatte älskar maj mest av alla katterna här himma! *stolt* Jo, för hun har ju vaurit på sjukhuset hela veckan, fast Imma haur vaurit sjuk... men idau när jau började nysa, kom gammelmatte him direkt! Hun kunde noug ente stå ud med att jau hade blivit sjuk och ville vau himma hos maj... *kurr*

Matte ringde förstås till Olle, som sau att jau ska fau samma medicin som Imma haur ätit - men när matte skulle ge maj första dosen nu ikväll, vau flaskan tom! Vilken tur man har, vau? Och nu är det helg, så matte kan ente fixa ny medicin åt maj förrän pau måndag... hm, tills dess ska jau nog ha ordnat den hära snuvan pau egen tass.

Så kan jau jama att di pratade om Otterbäcken på radion idau: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5618609

Naj, nu ska jau sätta maj strategiskt och nysa hunden rakt in i nosen, tror jau... lite roligt får en väl ha?!?

Skrivet av matte:

Det stämmer att gammelmatte har fått komma hem från sjukhuset idag, men det är bara tillfälligt. Läkarna har fått bukt med hennes skenande hjärtrytm med mediciner, och nu skall de kartlägga vad det är i hennes naturliga miljö och rutiner som triggar det här hjärt-flimret. De planerade en elkonvertering idag (elstötar för att få hjärtat att slå i rätt takt), men har skjutit det på framtiden eftersom medicinerna fungerar just nu...

Så har Philemon mycket riktigt insjuknat i kattsnuva, han också. Och Olle och jag kom överens om att ge Philemon samma medicin som Imma har fått - Azitromax - eftersom jag trodde att det fanns kvar i flaskan... men det gjorde det tyvärr inte, och det upptäckte jag inte förrän kliniken hade stängt. Så nu får vi avvakta och se om Philemon klarar sig genom helgen utan medicin, så får jag ringa Olle på måndag morgon och be om ett recept.

torsdag 15 augusti 2013

Imma

Jam är lite darrig på tassarna fortfarande... men ett litet inlägg kanske jag kan tassa ner, så att ni ser att jag lever i alla fall *snörvel*. När man är så här gammal, tar man liksom ingenting för givet... men Skaparkatten jamar att det inte är dags för mig än, så jag hänger i och försöker göra matte till viljes genom att äta och dricka ordentligt. Hon säger att det är det enda hon önskar, att jag tar emot alla godbitarna av skinka, ost, filmjölk och annat som hon sätter framför nosen på mig - jam, igår åt jag t.o.m. två stycken ostkrokar, och de var mycket goda! Så smaksinnet är det lyckligtvis inte något fel på.

Det mest irriterande med kattsnuvan är det här nysandet och snörvlandet, för det får mig att känna mig oren. Jag jobbar mycket på att tvätta mig i ansiktet, särskilt om nosen och över ögonen, och matte hjälper mig med mjuka tygtussar som hon blöter i lite vatten. Medicinen är uschlig! Men den behöver jag bara ta i några dagar till, vilket jag är tacksjam för.

Så här såg jag ut i förrgår:

Ni ser hur ögonen rann... uschjam!

Men så här ser jag ut idag:

Den där fåniga blå saken är en lampa, förresten

Och på jam om foton, så måste jag få visa vilken rolig bild matte tog av Philemon idag - tack för den, det gapskrattet kan jam leva länge på! De säger ju att ett gott skratt förlänger livet... *fnissar*

Sist, men inte minst, undrar jag en sak... hur tänkte Skaparkatten när denne gav hunden det där läskigt gnisslande gnyendet som Belle presterar varje gång matte inte har tid med henne? Matte säger att det gör henne galen, och jag instämmer till fullo - det riktigt skär i ens stackars öron!

tisdag 13 augusti 2013

Matte

Ja, jag säger då det... har man inte saker att göra så skaffar man sig, eller vad är det de säger?

Skall börja med de goda nyheterna: Imma nyser inte lika mycket och länge längre, och hon äter och dricker bra. På något sätt måste jag ju få henne att gå upp de där hektona igen och helst ännu fler, så jag stoppar i henne både mat och godsaker så gott jag kan.

Gammelmatte mår, som det brukar stå i tidningarna, "efter omständigheterna väl". Det som hände igår kväll var att hon drabbades av hjärtflimmer, vilket innebär att kamrarna i hjärtat slår i otakt med varandra och hjärtrytmen rusar. Hon hade ett skyhögt blodtryck när hon kom in till sjukhusets hjärtintensiv igår kväll, så de fick arbeta med henne i flera timmar innan hon kunde tas in på en sjuksal vid 4-tiden i morse. Det var ungefär samtidigt som jag äntligen kunde slappna av tillräckligt för att sova...

Iadg har Belle och jag varit till Skövde, eftersom jag skickade med gammelmatte mobilen igår men glömde laddsladden. Nu har hon fått den, en korsordstidning och de sjukas smörjelse med nattvard (ibland är det praktiskt att vara präst!) - men jag kunde tyvärr inte stanna länge, eftersom Belle väntade i bilen. Dock tillräckligt länge för att få beskedet att hon blir kvar ett tag och att de försöker få ordning på hennes hjärtrytm med mediciner. Hon är vid gott mod, har en jättetrevlig norska till rumskamrat och tycker att maten är "kunglig"... så det går ingen större nöd på henne, om man säger så.

Hemma är det lugnt. Jag har förklarat för alla djuren vad som hänt gammelmatte och sett till att gosa med var och en en lång stund. När jag går in till husisarna spritar jag mig noggrant, förstås... jag vill ju inte smitta ner dem också med kattsnuva. Håller också noga koll på att deras ögon är klara, att de inte nyser och att nosarna inte rinner. En fördel med alla de här turerna är att man blir rätt bra på sjukvård, både för djur och människor! Fast jag föredrar förstås att alla mår bra.

Måste få visa er den här intervjun med allas vår Blogghjälpen/Kattson! Den skulle tas in i varenda tidning i landet, tycker jag...

måndag 12 augusti 2013

Matte

Som Jenny har jamat för er, har Imma blivit sämre igen. Under helgen har hon börjat nysa kraftigt och nästan kiknande, båda ögonen och nosen rinner och hon ser så trött ut... så igår mejlade jag Olle med beskrivning av de nya symptomen och en bild på hennes rinnande ögon samt tillade att hon hade haft diarré i två dagar. Och i morse ringde han mig och berättade att det otvetydigt handlar om kattsnuva. "Det är extremt smittsamt" konstaterade han vidare, så håll undan resten av katterna och undvik att själva träffa andra katter än era egna. Diarrén kom, sa han, av Amimox:en... men det skulle ge sig av sig själv nu när han satte in en annan antibiotika istället: Azitromax. "Hon dricker väl?" frågade han till sist, och jag sa att hon dricker riktigt bra. "Håll koll på att hon inte blir uttorkad" rådde han mig, och det skall jag givetvis göra - faktum är att just när det gäller Imma, drar jag då och då i hennes nackskinn oavsett hur hon mår, bara för att kolla att hon inte är uttorkad. Det är nog en reaktion av Aragorns plågsamma sista vecka i livet, då han var så uttorkad att det knastrade om honom och jag fick injicera vätska i nacken på honom en gång i timmen... lilla gubben, så hemskt det var!

Hur som helst hämtade jag strax efteråt ut den nya medicinen och gav Imma sin första dos - den andra medicinen är undanställd och skall lämnas tillbaka till apoteket. Hoppas, hoppas att hon snart piggnar till! Just nu sover hon mest, utom när hon behöver sätta sig upp för att nysa nosen av sig... lyckligtvis äter hon bra, och dricker, och går på lådan.

Undrar hur hjärtat på en femtonårig katta mår med sådana här intensiva och långvariga nysattacker? Min pappa var hjärtsjuk, och mamma (gammelmatte) är det... jag är mycket medveten om hur ansträngningar påverkar hjärtfunktionen, särskilt när man är äldre. Och så stor skillnad är det inte mellan människa och katt - vi har däggdjurshjärtan bägge två, och de fungerar precis likadant.

Senare tillägg: Som om det inte räckte med att Imma är sjuk, har jag precis vinkat av en ambulans med gammelmatte ombord som just nu ilar till Skövde och Kärnsjukhuset. Hennes hjärta krånglar... förhoppningsvis är det dock inte någon ny hjärtinfarkt utan bara ett ovanligt kraftigt kärlkrampsanfall.

söndag 11 augusti 2013

Jenny

Vår abbemissa är sämre igen, tyvärr... hon har börjat nysa och ögonen rinner, så hon ligger mest och vilar. Matte är orolig, förstås, och hon har mejlat lite frågor och några foton av Immas ögon till vår vet för att få veta om Imma behöver träffa honom igen. Vi andra ägnar oss åt spinnhealing, fast vi får inte träffa abbemissan just nu eftersom matte inte vet om hon är smittsam. Så vi spinner genom mellandörren.

Annars händer det inget särskilt här just nu, för det regnar ute och mattarna är lite trötta. De gläder sig åt att de har en hel vecka framför sig utan en enda bokad tid! Inte förrän nästa fredag behöver de åka hemifrån - bra, va'? För vi katter vill ju gärna ha dem hemma jämt och ständigt!

torsdag 8 augusti 2013

Matte

Vad gör rexar när det regnar ihållande ute och matte är tråkig? De sover, förstås. Och matte kan lika självklart inte hålla fingrarna borta från kameran... inte när det erbjuds en sådan här stilstudie!

Själv har jag talat i telefon med Olle idag - han ville ju att jag skulle ringa mot slutet av veckan och rapportera hur Imma mår. Och svaret är att hon blir allt piggare, så nog fungerar antibiotikan! Idag har hon ätit torrfoder och slickat bort all gelé från blötmaten, gått på lådan flera gånger (med väl förrättat ärende) samt tvättat sig omsorgsfullt från nosspegel till svanstipp. Hon rör sig mycket ledigare mellan rummen och gosar gärna.

Det enda jag kan känna lite oro för är att hon gärna hoppar upp på t.ex. bord men inte gärna ner från platsen ifråga, men det kan ju lika väl bero på hennes ålder eller trötthet och behöver inte ha med sjukdomen att göra.

En sak som Olle sa, gjorde mig lite grand besviken (inte på Olle, utan på situationen). Gammelmatte och jag skulle ha gjort en kort resa till Stockholm söndag - måndag, men eftersom vi riskerar att föra smitta med oss till andra katter (bägge de personer som vi skulle besöka har två katter vardera) avrådde Olle oss från att åka. Han sa att han inte vet exakt vad det är Imma lider av, d.v.s. vilken sorts bakterier infektionen handlar om, men att han ändå ville "mana oss till försiktighet"... så nu har vi fått ställa in resan, vilket var ledsamt eftersom vi verkligen hade sett fram emot den. Nåja, det finns en anledning till allt! Och vi får väl göra resan senare, när Immas medicinering är klar och hon blivit friskförklarad.

onsdag 7 augusti 2013

Jenny

Det är inte utan att man är lite rund under tassarna idag efter den jamarskojiga festen hos Freddy och alla katterna på Södertälje katthem... men det var det värt, för jam fick tillfälle att träffa många gamla kompisar från min egen tid som bloggkatt där. Majsan satt också och jamade gamla tider med kompisar från förr - fast vi dansade en hel del också, inte minst med Freddy som behövde få något annat att tänka på än nervositeten inför flytten. Han var en riktigt stilig kille... *myser*

Abbemissan mår lite bättre idag och har ätit torrfoder, druckit vatten och gått på lådan, hälsar hon. Medicinen som matte sprutar in i hennes mun två gånger om dagen smakar inget vidare, men hon tar den tappert och hoppas att snart vara pigg igen. "Det känns skönt att orka tvätta sig själv ordentligt" jamade hon när jag frågade om hon känner någon skillnad sedan hon började med den här senaste medicinen.

Så till dagens stora nyhet: tydligen skall hunden bli kvar här i höst också! Har inte riktigt klurat ut detaljerna än, så jag får återjama i saken vid ett senare tillfälle... nåjam, hon är ofarlig och lätt att tämja, så vi har inga större bekymmer med henne.

tisdag 6 augusti 2013

Jenny

Jam har blivit utsedd att vikariera för Imma medan hon är sjuk, och det första jam tänker göra som vice abbemissa är att ta hela gänget med mig till Södertälje katthem för att fira av Freddy innan han flyttar till sitt Hem. Tänk, han skall få bo i ett stort hus på en liten ö med egen bro och allting... vilket paradis! Men först skall vi festa loss ordentligt och vi har lovat att ta med mycket godis, för tydligen är blogghjälpen fortfarande lite snål med just godisutdelandet...

Imma mår lite, lite bättre idag, hälsar hon. Faktiskt har hon t.o.m. ätit lite grand - torrfoder, som matte har står på skrivbordet så att det skall få vara ifred för hunden. Men konstigt nog ville hon inte ha räkor som gammelmatte bjöd på nyss? Räkor brukar annars vara en av Immas älsklingsrätter. Fast hon kanske misstänker att matte har proppat räkorna fulla med medicin... *fnissar*

Kissandet verkar också fungera bättre, trots att matte inte får i Imma just den medicinen. Det kanske är antibiotikatten som gör susen? Den sprutar matte in med en spruta i Immas mun, nämligen, så den kommer hon inte undan. Och även om Imma själv inte jamat något om saken, påstår Philemon att den smakar uäck... fast å andra sidan, killar brukar ju vara kinkiga med maten, så en tjej kanske inte skulle tycka att det var så läskigt. Vi är ju mycket tuffare på nästan alla områden, eller hur? Jam menar, det är inte för inte som det var jam och inte Sixten som blev bolis här i området! *stolt*

måndag 5 augusti 2013

Mera matte-prat

Idag sitter åtminstone Imma här bredvid mig medan jag skriver. Vilket känns fantastiskt, med tanke på hur dagen har varit.

När vi tvåbeningar vaknade i morse, syntes hon inte till någonstans. Så istället för att äta frukost m.m. som man brukar göra, vände vi upp-och-ner på hela min del av huset för att söka rätt på henne. Jag ropade hela tiden, men Imma svarade inte och inte heller kom hon tassade mot mig... det kändes bortom ord skrämmande! Och när vi slutligen fann henne liggande praktiskt taget livlös intryckt mot väggen bakom fåtöljen, trodde jag att hon var död. Vilken obeskrivlig fasa! Att Imma dör ifrån mig är det jag är allra mest rädd för i hela vida världen...

Så rörde hon lite på huvudet. Jag lyfte upp henne, hennes kropp var slak och hon sa inte ett pip istället för att protestera högljutt. Gissa någon som ringde veterinären med katten fortfarande hängande i handen? Olle bad oss komma genast - och det gjorde vi. Gammelmatte och Belle följde med som moraliskt stöd.

Det första som hände inne hos Olle var att Imma fick ett rejält dropp monterat. Sedan tog han massor av prover, undersökte henne noga, lyssnade och klämde... och så fick vi gå in i ett annat undersökningsrum för att ha lugn och ro medan droppet gick i min lilla Imsing. Då hade vi redan konstaterat att hon sedan i onsdags har gått ner 2 hekto! Jag hämtade in gammelmatte och Belle i rummet, och så la jag mig på golvet för att upp-muntra Imma att stå upp så att inte droppslangen stasade i tassen på henne. Det gjorde jag genom att gosa med henne, något hon med små tysta kurr sa sig tycka om. Olle tittade till oss och kom sedan tillbaka med filtar, så att vi kunde bädda åt oss på golvet, Imma och jag. Han är en ängel!

Så småningom kom han tillbaka igen och visade mig provsvaren - de flesta var bra, t.o.m. njurvärdet låg inom det normala (vilket jag inte hade vågat tro), men de vita blodkropparna m.m. var skyhöga! Dessutom låg hennes socker på strax över 10, vilket är för högt men troligen - enligt Olle - berodde på stress. Imma fick fortsätta vila medan droppet blev klart (det var nog närmare 3 dl, om jag får ge mig på en grov gissning), och sedan gav Olle henne en injektion med antibiotika som skulle vara i 24 timmar och "kick-starta" immun-försvaret. Jag fick ett recept på samma antibiotika-sort som Philemon fick nyligen (det är en mixtur som heter Amimox), och när vi kunde lämna veterinärstationen åkte vi direkt till närmaste apotek och hämtade ut medicinen. Kostnaden för dagens vård fick vi på faktura, eftersom Olle förstod att vi inte hade råd att betala så mycket direkt. Sa jag att han är en ängel?

Väl hemma pratade gammelmatte i telefon med Snuffefondens administratör, som berättade att det kommit in tillräckligt med pengar till Imma för att täcka de kostnader vi haft idag. HUR SKALL JAG NÅGONSIN KUNNA TACKA ALLA ER SOM HJÄLPER OSS?!? Men ni skall veta att jag är INNERLIGT OCH EVIGT TACKSAM och att jag alltid kommer att bära er i mitt hjärta och mina böner! Skaparkatten välsigne er!

Imma äter fortfarande inte, men nu satsar jag på att antibiotikan skall ge henne aptiten tillbaka. Urin-medicinen får vänta lite... Imma kissade faktiskt en gång hos Olle och en gång här hemma idag, så det är inte stopp någonstans. Hon sover mycket, men rör emellanåt på sig och sitter som sagt just nu i min famn här vid datorn. Lilla gumman...

Sist, men inte minst, måste jag ta upp en helt annan sak. En kattvän till mig, som har räddat två hemlösa katter, har råkat i ekonomiska svårigheter p.g.a. att hon fallit mellan stolarna hos socialen och Arbetsförmedlingen. Därför har vi beslutat att hålla en eller ett par auktioner för att samla in lite pengar till henne - kanske inte allt hon behöver (för det är 5.000 kr), men så mycket vi kan i alla fall. Vi skall också sälja lite saker för att hjälpa henne. Hoppas att ni tycker att det är okej att vi använder den här bloggen som forum för auktionerna? Vad vi skall auktionera ut, vet vi inte än... jag funderar på att titta om jag har några godbitar bland kattböckerna bl.a. som kan intressera andra. Återkommer så snart jag vet mer!

söndag 4 augusti 2013

Matte

"Skall du inte blogga idag?" frågade jag Imma. "Nej" jamade hon trött "du får göra det åt mig". Och så rullade hon ihop sig igen för att sova vidare.

Faktum är att jag är riktigt orolig för henne. Igår var hon ju så pigg, men fram emot sena kvällen tacklade hon av och när jag hittade henne sovande i tyglådan (där hon vanligen kissar!) kände jag fjärilarna i magen. Lilla gumman, hade hon tröttnat på att vandra fram och tillbaka mellan lådan och liggplatsen och bestämt sig för att stanna i lådan?

Under natten sov hon hos mig, även om hon försvann iväg många gånger - troligen för att försöka kissa - men när morgonen kom var hon mycket dämpad och ville inte gärna röra på sig. Inte heller ville hon ha frukost. Istället rullade hon ihop sig i fåtöljen, på gammel-mattes kläder... och en stund senare kissade hon på kläderna, varefter hon la sig ner på samma plats igen.

När Olle och jag diskuterade behandlingen i onsdags, nämnde han att hon kunde få ont och då behöva smärtstillande. Han beskrev hur hon skulle bete sig, och jag funderar på om det inte är just vad som händer nu... så i morgon skall jag ringa honom. Jag får ju inte ge henne den sorts smärtstillande som Philemon fick, eftersom Immas njurar är svaga, utan jag måste få en annan sort åt henne.

Är det någon som känner till om man kan få mediciner betalda av försäkringen? Imma har visserligen undantag för just njurarna, men det här gäller ju inte dem utan urinvägarna... och jag vet snart inte var jag skall ta pengarna för det här, eftersom vi (som vanligt så här dags i månaden) är panka. Samtidigt prioriterar jag katterna högre än allt annat!

För att distrahera mig själv lite grand, så att jag inte blir sittande och bara iakttar Imma för att försöka förstå hur hon mår - det mår hon ju knappast bättre av - tänkte jag klippa resten av gräset. Men tror ni inte att gräsklipparen la av mitt i?!? Så nu dammsuger jag och skurar golven istället... något måste jag sysselsätta mig med för att inte oron skall ta över.

Som en liten kuriosa kan jag nämna att det här är inlägg nr. 1001 i den här bloggen...

lördag 3 augusti 2013

Matte

Precis som SMHI hade sagt, var det mycket hett och klibbigt i luften när vi steg upp. Belle gick sina promenader, men ville inte vistas ute länge än nödvändigt... t.o.m. hon verkar uppskatta fläktarna i vardagsrummet just nu. Däremot gick Imma ut i kattgården och tog sig t.o.m. ner i gräset, trots kragen! Det är extremt ovanligt att Imma går ut, och ännu ovanligare att hon klättrar ner till marknivå...

Philemon passade förstås också på att njuta av solen och värmen en stund, och lät Imma vara i fred där hon gick och mumsade gräs. Det är också ovanligt, för han brukar vilja spela herre på täppan gentemot henne.

Under eftermiddagen släppte vi ut husisarna i kattgården (då hade Imma gått in igen, och Philemon bestämde sig också för att gå in när Sixten och Rafael kom ut) och gammel-matte tog med sig Belle ut för att hon skulle få gå och skrota i spårlinan en stund. De fick dock inte vara där ute länge innan det började blåsa upp något alldeles förskräckligt, och rätt som det var mullrade åskan över Vänern. Efter det dröjde det inte länge förrän himlen var nästan nermörk, och nu vräker regnet ner, blixtarna ljungar över oss och åskan är emellanåt öronbedövande.

När jag ändå visar bilder, måste jag också få visa upp hur fin Rafael är nu när pälsen precis har börjat växa ut så smått... han ser precis ut som ett lejon och är vackrare än någonsin!

PS. Ja, givetvis är alla katterna inne nu, liksom Belle och mattar. Nog för att det är härligt med ett befriande åskväder, men det avnjuts liksom bäst inifrån huset... DS.

fredag 2 augusti 2013

Matte

Att blanda Immas medicin i tonfisk har visat sig vara ett lyckokast - inte nog med att jag får i henne medicinen, utan hon äter dessutom en större portion än hon brukar göra när det handlar om blötmat! *glad* Och att få Imma att äta ordentligt är ju uppdrag nr. 2, om jag säger så... hon behöver få igång sitt kissande och hon behöver gå upp mer i vikt.

Idag har hon faktiskt kissat riktigt rejält vid ett tillfälle - ironiskt nog på min favoritkofta, men det spelar ingen roll. Döda ting går att ersätta, men någon ny Imma får jag aldrig tag i! Dessutom är koftan tvättbar. Efteråt såg Imma så nöjd ut, så antagligen släppte den där otrevliga nödighetskänslan som har drivit henne till tyglådan om och om igen de senaste dagarna. Natten till idag sov hon inte mycket, och inte jag heller eftersom jag vaknar varje gång hon vill in under täcket eller ut därifrån... men nu i natt tror jag att vi båda kommer att sova gott.

Annars är mitt största bekymmer hettan. Vi har närmare +30 grader i skuggan om dagarna och i helgen skall det tydligen bli ännu värre... så i kväll diskuterar gammelmatte och jag att vända på dygnet i väntan på lite svalare väder. Här i vardagsrummet klarar vi oss bra, för jag har dels en stor golvfläkt som rör sig fram och åter och dels en bordsfläkt som vi riktar åt det håll vi befinner oss just då. Philemon gillar att ligga under den stora fläkten om nätterna, kan jag avslöja... jag antar att han, som bara har underull och ingen riktig päls, har svårare att hålla kroppen rätt tempererad.

I morgon skulle vi ha gått ner till det som mycket välvilligt eventuellt skulle ha kunnat kallas centrum i Otterbäcken (fast egentligen finns det inget sådant, eftersom orten består av en enda lång genomfartsgata med smågator som revben åt bägge håll där småhus, större villor och ett eller annat tvåvåningshus ligger - och de enda affärer vi har är en järnhandel, en pizzeria, en fiskbod och en grill) för att titta på den årliga Otterbäcken-dagen eller Hemvändardagen, som den också kallas. Det brukar vara en mycket trevlig tillställning med marknad, lotterier, öppna muséer, musik, dans, sång och annat roligt... men att befinna sig mitt i en stor folksamling, till på köpet med en liten hund i koppel, känns inte vettigt när det är så här varmt. Så vi har bestämt oss för att avstå det "nöjet" och stanna hemma. Det kommer utan tvekan katterna att uppskatta, förresten!

torsdag 1 augusti 2013

Imma

Tvåbeningarna är lustiga... de tror att de kan lura oss katter, trots att de är hur enkla som helst att avslöja. Som idag, när matte blandade in min medicin i den tonfisk som jag fick till middag. Trodde hon inte att jag skulle märka det? Särskilt som jag stod mitt på köks-bordet och såg på medan hon gjorde det! Men jag tycker så mycket om tonfisk att jag åt den ändå, och medicin-smaken doldes riktigt bra i tonfisk-smaken.

Fortfarande får jag inte till kissandet riktigt... men i morse lyckades jag i alla fall få av mig kragen utan att matte vaknade och sedan lät hon mig slippa den hela förmiddagen. Det var först när jag satte mig att tvätta mig som hon kom farande med eländet igen... och jag som inte ens hade kommit så långt som till bakdelen än *suckar*.