Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

måndag 5 augusti 2013

Mera matte-prat

Idag sitter åtminstone Imma här bredvid mig medan jag skriver. Vilket känns fantastiskt, med tanke på hur dagen har varit.

När vi tvåbeningar vaknade i morse, syntes hon inte till någonstans. Så istället för att äta frukost m.m. som man brukar göra, vände vi upp-och-ner på hela min del av huset för att söka rätt på henne. Jag ropade hela tiden, men Imma svarade inte och inte heller kom hon tassade mot mig... det kändes bortom ord skrämmande! Och när vi slutligen fann henne liggande praktiskt taget livlös intryckt mot väggen bakom fåtöljen, trodde jag att hon var död. Vilken obeskrivlig fasa! Att Imma dör ifrån mig är det jag är allra mest rädd för i hela vida världen...

Så rörde hon lite på huvudet. Jag lyfte upp henne, hennes kropp var slak och hon sa inte ett pip istället för att protestera högljutt. Gissa någon som ringde veterinären med katten fortfarande hängande i handen? Olle bad oss komma genast - och det gjorde vi. Gammelmatte och Belle följde med som moraliskt stöd.

Det första som hände inne hos Olle var att Imma fick ett rejält dropp monterat. Sedan tog han massor av prover, undersökte henne noga, lyssnade och klämde... och så fick vi gå in i ett annat undersökningsrum för att ha lugn och ro medan droppet gick i min lilla Imsing. Då hade vi redan konstaterat att hon sedan i onsdags har gått ner 2 hekto! Jag hämtade in gammelmatte och Belle i rummet, och så la jag mig på golvet för att upp-muntra Imma att stå upp så att inte droppslangen stasade i tassen på henne. Det gjorde jag genom att gosa med henne, något hon med små tysta kurr sa sig tycka om. Olle tittade till oss och kom sedan tillbaka med filtar, så att vi kunde bädda åt oss på golvet, Imma och jag. Han är en ängel!

Så småningom kom han tillbaka igen och visade mig provsvaren - de flesta var bra, t.o.m. njurvärdet låg inom det normala (vilket jag inte hade vågat tro), men de vita blodkropparna m.m. var skyhöga! Dessutom låg hennes socker på strax över 10, vilket är för högt men troligen - enligt Olle - berodde på stress. Imma fick fortsätta vila medan droppet blev klart (det var nog närmare 3 dl, om jag får ge mig på en grov gissning), och sedan gav Olle henne en injektion med antibiotika som skulle vara i 24 timmar och "kick-starta" immun-försvaret. Jag fick ett recept på samma antibiotika-sort som Philemon fick nyligen (det är en mixtur som heter Amimox), och när vi kunde lämna veterinärstationen åkte vi direkt till närmaste apotek och hämtade ut medicinen. Kostnaden för dagens vård fick vi på faktura, eftersom Olle förstod att vi inte hade råd att betala så mycket direkt. Sa jag att han är en ängel?

Väl hemma pratade gammelmatte i telefon med Snuffefondens administratör, som berättade att det kommit in tillräckligt med pengar till Imma för att täcka de kostnader vi haft idag. HUR SKALL JAG NÅGONSIN KUNNA TACKA ALLA ER SOM HJÄLPER OSS?!? Men ni skall veta att jag är INNERLIGT OCH EVIGT TACKSAM och att jag alltid kommer att bära er i mitt hjärta och mina böner! Skaparkatten välsigne er!

Imma äter fortfarande inte, men nu satsar jag på att antibiotikan skall ge henne aptiten tillbaka. Urin-medicinen får vänta lite... Imma kissade faktiskt en gång hos Olle och en gång här hemma idag, så det är inte stopp någonstans. Hon sover mycket, men rör emellanåt på sig och sitter som sagt just nu i min famn här vid datorn. Lilla gumman...

Sist, men inte minst, måste jag ta upp en helt annan sak. En kattvän till mig, som har räddat två hemlösa katter, har råkat i ekonomiska svårigheter p.g.a. att hon fallit mellan stolarna hos socialen och Arbetsförmedlingen. Därför har vi beslutat att hålla en eller ett par auktioner för att samla in lite pengar till henne - kanske inte allt hon behöver (för det är 5.000 kr), men så mycket vi kan i alla fall. Vi skall också sälja lite saker för att hjälpa henne. Hoppas att ni tycker att det är okej att vi använder den här bloggen som forum för auktionerna? Vad vi skall auktionera ut, vet vi inte än... jag funderar på att titta om jag har några godbitar bland kattböckerna bl.a. som kan intressera andra. Återkommer så snart jag vet mer!

7 kommentarer:

  1. Lilla Imma... ♥ Hoppas att uppvätskningen och antibiotikatten hjälper henne!

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  2. Klart ni ska se till att också er tvåbenta vän får hjälp!

    Är så glad att höra att det gick bra för lilla Imma idag. Det gör ju så ont när de små liven inte mår bra!

    SvaraRadera
  3. Vi håller alla tassrna för lilla Imma!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  4. Håller alla tassar att Imma ska bli så bra som möjligt.
    Tass tass

    SvaraRadera
  5. Krya på dig Imma! xantippa

    SvaraRadera
  6. Ni är ju otroliga vet du det?Mitt i allt elände orkar du hjälpa en vän i nöden.Får tårar i mina ögon.Trodde inte det fanns så mkt värme hos någon.Kram <3 Raija

    SvaraRadera
  7. Ojnej, håller alla tummar för Imma. Det är så hemskt när de små är sjuka! Men visst är det underbart att ha en riktigt bra veterinär som man känner att man kan lite på? Det gör en enorm skillnad, inte minst när det värsta händer...

    SvaraRadera