Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

måndag 12 augusti 2013

Matte

Som Jenny har jamat för er, har Imma blivit sämre igen. Under helgen har hon börjat nysa kraftigt och nästan kiknande, båda ögonen och nosen rinner och hon ser så trött ut... så igår mejlade jag Olle med beskrivning av de nya symptomen och en bild på hennes rinnande ögon samt tillade att hon hade haft diarré i två dagar. Och i morse ringde han mig och berättade att det otvetydigt handlar om kattsnuva. "Det är extremt smittsamt" konstaterade han vidare, så håll undan resten av katterna och undvik att själva träffa andra katter än era egna. Diarrén kom, sa han, av Amimox:en... men det skulle ge sig av sig själv nu när han satte in en annan antibiotika istället: Azitromax. "Hon dricker väl?" frågade han till sist, och jag sa att hon dricker riktigt bra. "Håll koll på att hon inte blir uttorkad" rådde han mig, och det skall jag givetvis göra - faktum är att just när det gäller Imma, drar jag då och då i hennes nackskinn oavsett hur hon mår, bara för att kolla att hon inte är uttorkad. Det är nog en reaktion av Aragorns plågsamma sista vecka i livet, då han var så uttorkad att det knastrade om honom och jag fick injicera vätska i nacken på honom en gång i timmen... lilla gubben, så hemskt det var!

Hur som helst hämtade jag strax efteråt ut den nya medicinen och gav Imma sin första dos - den andra medicinen är undanställd och skall lämnas tillbaka till apoteket. Hoppas, hoppas att hon snart piggnar till! Just nu sover hon mest, utom när hon behöver sätta sig upp för att nysa nosen av sig... lyckligtvis äter hon bra, och dricker, och går på lådan.

Undrar hur hjärtat på en femtonårig katta mår med sådana här intensiva och långvariga nysattacker? Min pappa var hjärtsjuk, och mamma (gammelmatte) är det... jag är mycket medveten om hur ansträngningar påverkar hjärtfunktionen, särskilt när man är äldre. Och så stor skillnad är det inte mellan människa och katt - vi har däggdjurshjärtan bägge två, och de fungerar precis likadant.

Senare tillägg: Som om det inte räckte med att Imma är sjuk, har jag precis vinkat av en ambulans med gammelmatte ombord som just nu ilar till Skövde och Kärnsjukhuset. Hennes hjärta krånglar... förhoppningsvis är det dock inte någon ny hjärtinfarkt utan bara ett ovanligt kraftigt kärlkrampsanfall.

6 kommentarer:

  1. Håller tassarna för att Imma ska bli av med förkylningen !
    Nospussar o tassklappar

    SvaraRadera
  2. Ojojojojojojojoj!

    Det här kräver MÅNGA vovve-svansvift för att uppmuntra...
    Håller alla klor för att de ska tillfriskna!

    *vift vift vift vift vift vift vift vift...*

    Trassla

    SvaraRadera
  3. Men nu får det allt räcka med elände hos er!
    Vi håller alla tummar, tassar, svansar och tår för både Imma och Gammelmatte!
    *massor av tröstnosbuffar och kramar från matte*

    SvaraRadera
  4. Hoppas verkligen att både gammelmatte och Imma är piggare snart. Vi håller tassarna allt vi kan! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  5. Hoppas av hela mitt hjärta en snar bättring för Gammelmatte och Imma!!

    / Barbro

    SvaraRadera