Jag har kopierat detta inlägg från Wikki, precis som Sippo gjorde (bra initiativ, kompis!) därför att det är så hjärtslitande och angeläget att det helt enkelt MÅSTE spridas tills ett svar kommer:
Jag har fått en bloggkommentar som formligen sliter mitt hjärta i bitar:
”Jag vill veta att min ögonsten fått sitt hem, han hette Elvis var en gråmelerad katt han hade en liten tygkanin med sig, han är jätte jätte kelsjuk och absolut inte blyg,,,,, jag lämnade honom hos Åke i somras han hade en silvrig sele med ett lila koppel, Åke säger att han bor i Bredared idag inne i skogen, snälla nån som vet ifall han lever??
jätte jätte tacksam!!” och undertecknat mattens namn…
Ja det handlar om Djurens Vänner i Borås. Och vad ska jag svara? Stora SkaparKatt, vad ska jag svara? Jag vet ju inte…
Finns du i Bredared och har en ettårig grå Elviskatt adopterad från Djurens Vänner i somras, ja – låt oss få veta det i så fall….
Tass från Imma, abbemissa.
Mjaaaaaaaaaaaaaooooooooo. Det där ville jag inte veta. Vad är det där för sorts människor som säger sig ta hand om djur och så beter sig sådär? Måste ju vara katthatare:´-(
SvaraRaderaBra jobbat vänner. *uppmuntrartass*
SvaraRadera