Matte

Eftersom Conny har semester idag (och låter gammelmatte värma honom i sin säng), och de andra katterna också passar på att vila efter gårdagen, tänkte jag ta mig friheten att skriva lite om mina egna intryck från besöket...

Den här sommaren har vi haft nåden att träffa Mimmis, Chickos, Tarzans och Sessans matte och sambo, Södertäljekatternas blogghjälp och Wikkis stora matte, matte och mattes sambo... och det är jag inte bara oerhört tacksam över - jag känner mig också mycket priviligierad att ha mött dessa fantastiska kattmänniskor. Att samtala med dem har varit direkt uppbyggligt... i kattvärlden möter man ju så mycket elände och nöd, katter som har det svårt alldeles oförskyllt. Men så får man chansen att lära känna dess direkta motsats: eldsjälar, människor med hjärtan som svämmar över av kärlek till dessa katter, och hoppet växer i ens eget hjärta. Med sådana tvåbeningar finns det ljus i allt det svåra för katterna! Samma sak känner jag också för två andra kära vänner som jag är lycklig att känna: Moses', Pis, Prickens och Svarts hussefar och Kapten Karlsson.

En annan sak jag har reflekterat mycket över är hur naturliga dessa möten känts. Vad är det egentligen inom oss som binder oss samman? Kärleken till katten, naturligtvis... men vi måste på något outgrundligt vis dela också andra likheter, när det känns som om vi alltid har känt varandra fast vi just träffats! Samtalsämnena vill aldrig sina, man skrattar tillsammans, man engagerar sig i samma saker... det är som om kattmänniskor tillhör samma andliga familj, eller hur jag skall uttrycka det. Som om vi hör ihop med osynliga band och genast känner igen varandra när vi möts.

Det är stort... det kan inte vara annat än Skaparkattens verk!