Matte

Då är ännu en vända till veterinären avklarad. Det gick oväntat bra att fånga in Rafael och bura in honom, och Jenny... ja, hon och Majsan börjar ju i allmänhet att kurra lyckligt bara man tar i dem, så hon spann så kärvänligt ända till burdörren var stängd. Sedan övergick bägge katterna till "blandad kör för tenor och sopran", och det var ett långt stycke de framförde för det höll hela vägen in till Mariestad! Även inne i veterinärens väntrum sjöngs det en stund om livets orättvisor i allmänhet och burar, bilar och veterinärer i synnerhet... men så småningom tystnade de och verkade resignera.

Rafael fick komma in först, vägdes och befanns vara flera kilo för tung... så när gammelmatte hade fyllt i det där frågeformuläret från Royal Canin var det dietfoder i påsen hon fick som tack. Tur att han tycker att det är gott!

Sedan var det dags för lugnande spruta och rakning. Den delen av äventyret var jag dock inte med om, utan gammelmatte fick hålla koll och dessutom se till att Rafaels klor blev klippta. Rapporten efteråt innehöll moment som "uthällande ur transportbur av fastklistrad katt" och "undersökning av vårta vid svansroten", varefter rakningen och kloklippningen gick smidigt. Avslutningsvis administrerades uppvakningsspruta och slak katt hivades tillbaka in i buren för utbärande till väntrummet. Väl där ägnade han sig åt att jama förorättat i varje andetag, eller rättare sagt, han "ja-hamade" (för det var så det lät).

Så var det Jennys tur, och den här gången följde jag med in. Hon vägdes, befanns vara i alldeles utmärkt hull (vilket är lite förvånande med tanke på att hon äter "som en häst" och gärna stjäl av kamraterna om hon kan komma åt) och släpptes ut på golvet i undersökningsrummet medan Olle plockade fram vad han behövde för provtagning. Och Jenny vore väl inte Jenny om hon inte gick direkt fram till honom, skakade svans och strök sig mot hans ben! Även provtagningen gick mycket bra - hon satt alldeles still i min famn och följde storögt proceduren... inte ens när Olle stack henne i tassen, ryckte hon till eller sa något. Sedan fick hon ett fint bandage och lyftes tillbaka in i buren samt bars ut i väntrummet.

Provsvaren var mycket positiva: Jennys sockervärden är helt normala och njurarna mår också fint! *lycklig*

Mindre positivt var att jag inte hade tillräckligt med pengar för att betala räkningen... men de är aldrig omöjliga, utan jag fick alltsammans på faktura och skall försöka trolla fram pengar så snart jag kan. De vet ju att jag inte luras, och dessutom springer jag ju där rätt ofta med mina pälsklingar... i nästa månad är det Immas tur, för då vill jag ta ett nytt njurprov och se om jag har lyckats få ner hennes värden igen.

Vid det här laget hade Rafael piggnat till igen, så tenoren och sopranen var redo för hemfärd. Konstigt nog verkade de inte hitta någon bra repertoar, för det blev inte alls samma spunk i sången som under inresan? Väl hemma klev de hur som helst nöjda ur burarna och siktade omedelbart in sig på torrfoderskålen i köket, varefter de drog sig tillbaka för tvätt. Jag passade på att ta en bild av Rafael så att ni kan se hans nya "frisyr" (eller snarare brist på dylik) - hihi!