Sedan Imma dog, har han blivit oerhört "mammig" och pratsam, väcker mig t.o.m. mitt i natten för att gosa, tigger mat så fort jag rör mig i riktning mot köket och äter mycket mer än han gjorde förut. Det är ingen idé att hymla med det: Philemon har blivit tjock. Och det första jag lärde mig om rexar var att "en tjock rex är ingen vacker syn". Nu tycker jag förstås att Philemon är vacker hur han än ser ut, för jag älskar honom intensivt och uppriktigt... men det är inte nyttigt för hans hjärta att han blivit så rund om magen och jag misstänker att det är dags att sätta honom på dietfoder. Det jag inte vet är hur jag skall hantera är hans "mammighet" - beror den på att han känner sig ensam? Eller är det bara ett klassiskt exempel på hur en ensam hankatt beter sig mot sin matte? Hur vet man skillnaden?!?
Jag borde absolut inte skaffa fler djur nu. Mamma klarar av sina fyra med min hjälp (jag sköter lådorna) och jag tycker att det går bra att ha en hund och en katt... men jag vill inte att Philemon mår dåligt, och erfarenhetsmässigt känner jag ju till att rexar inte mår bra ensamma. De är oerhört sociala på alla sätt och vis - men de föredrar att umgås med andra rexar hellre än husisar (siameser fungerar som regel visst inte heller, har jag hört) och om Philemon längtar efter kattsällskap måste jag överväga att skaffa en ny rex.
Nu finns det en viss möjlighet att det ändå kommer in två nya katter i reviret här på min sida av huset, åtminstone tillfälligt. Jag har blivit uppringd av en person, som fått veta att en annan person eventuellt måste göra sig av med två kattflickor och såg avlivning som en väg ur dilemmat - något jag givetvis inte kan acceptera. Man avlivar inte friska djur! Så jag har erbjudit mig att bli jourhem åt de två tjejerna i väntan på att "mitt" djurhem kan ta emot dem... det är ju faktiskt inte bara att komma med djur till djurhemmen utan någon förvarning, för nästan alla djurhem har en lång kölista på djur som väntar på att få tak över huvudet... så för säkerhets skull har jag förvarnat djurhemmet i Kristinehamn och ställt flickorna i kö där, om det blir aktuellt att de måste flytta ifrån sitt nuvarande hem.
Stanna här kan de tyvärr inte göra någon längre tid, hur hårt det än låter. Vi kan helt enkelt inte ta emot fler husisar, eftersom de måste bo i mammas del av huset (jag är ju faktiskt allergisk, även om jag äter medicin för att kunna umgås med mammas katter) - och hon orkar inte mer än det hon redan har tagit på sitt ansvar. Jag är dock beredd att låta dem vara här, och ta väl hand om dem, så länge vi väntar på plats på djurhemmet... fast allra helst vill jag ju att deras nuvarande ägare vill och kan behålla dem, för det är där de är rotade!
Stackars Philemon!
SvaraRaderaPuss på gosenosen!