Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

måndag 28 september 2015

Matte

Jenny är tyvärr sämre igen... hon äter och dricker, men tynar ändå, och jag ser att hon är lite grand uttorkad. Som jag har skrivit förut, lyfter jag upp henne på diskbänken (för hon kan inte hoppa dit upp själv längre) så att hon får dricka rinnande vatten... men idag, när hon hoppar ner, vinglar hon och har svårt att hålla balansen. Lilla gumman... jag är så orolig att jag inte kan koppla av, utan kollar till henne i tid och otid trots att jag vet att jag stör henne. Just nu ligger hon i mammas rullstol här i vardagsrummet, för hon rör inte gärna på sig om hon inte måste. Och själv sitter jag och väntar på att Olle skall ringa - jag ringde honom för någon timme sedan och fick prata med hans assistent, som lovade se till att han ringer tillbaka så snart han får en ledig stund...

Uppdatering på kvällen:

Nu har jag pratat med Olle och han uttryckte rakt på sak att prognosen är dålig och att han misstänker att den där knölen i Jennys mage är en stor tumör. "Ett halmstrå är att vi opererar och ser efter om det går att göra något" tillade han och jag svarade att "då griper vi det halmstrået" varpå vi beslöt att jag skall lämna in Jenny på torsdag morgon kl. 09.00. Under förmiddagen kommer Olle sedan att öppna henne för att se hur hennes mage ser ut... och hittar han en stor tumör, syr han ihop henne igen och låter henne somna in för att hon skall slippa vidare lidande.

Ni kanske tycker att jag ger upp väl tidigt? Men jag förföljs fortfarande av smärtan och sorgen efter Rufus, som svalt ihjäl för att jag inte begrep hur sjuk han var (hans tarmar var sammanväxta) innan det var för sent... det misstaget vill jag absolut inte begå igen, och Jenny skall inte behöva lida som Rufus gjorde.

Orkar inte skriva mer just nu... gråter för mycket...

6 kommentarer:

  1. Massor med styrke kramar. Du gör helt klart rätt beslut. Men slå inte ned dig för att du inget visste med Rufus. Du gör det du kan och lite till för dina djur och de mår bra hos er, trots att kroppen börjar ge vika eller blir sjuk. Kram

    SvaraRadera
  2. åh vännen, vet hur den våndan känns men är övertygad om att du fattar rätt beslut. Ibland måste vi släppa greppet trots att det smärtar.
    /ÄnglaPelles, Majas, Klemens och Gummans matte

    SvaraRadera
  3. Oj, så tråkigt! Tassklappar och varma tankar till dig och Jenny!

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på er, håller tummar & tår och skickar många kramar!
    <3 <3 <3

    Barbro

    SvaraRadera