Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 12 februari 2017

Matte

I förrgår, fredagen den 10 februari, tassade vår abbemissa Majsan över Regnbågsbron.

Det hela var mycket stillsamt, fridfullt och värdigt. Klosterkatternas fine veterinär Olle hjälpte Majsan att bli befriad från vad det nu var som plågade henne, som inte lät henne behålla den mat hon försökte få i sig, inte lät henne andas fritt, inte tillät henne att må så bra att hon kunde umgås med resten av katterna och oss tvåbeningarna. Nu slipper hon törsta så osläckligt att hon sitter och sover vid vattenskålen, hon slipper kräkas varenda dag, hon slipper ligga någonstans och vara utanför gemenskapen p.g.a. brist på ork.

Nu är hon återförenad med sin bästa kompis Jenny och jag hoppas att de springer fritt över gröna ängar, njuter av sina vackra vingar på ryggen och jamar om hur underbart livet blivit. Och när det är min tur att vandra över bron, skall det bli fankattiskt att träffa henne igen! Henne och de andra klosterkatterna som tassat före henne... Aragorn, Rufus, Conny, Assar, Imma, Jenny...

4 kommentarer:

  1. Majsan, du fattas oss men vi vet ju att du har det bra nu hos Skaparkatten.Tårar på nosen Trösbuffar till er alla.

    SvaraRadera
  2. Jag minns som igår den dagen Majsan och Jenny flyttade till klostret i Otterbäcken från Södertälje Katthem . Jag hade bara haft kontakt med mattarna via bloggen en längre tid dessförinnan. Referenser införskaffades eftersom de bodde så långt borta att ett hembesök inte var möjligt just då. De referenser vi fick lugnade oss: "De skulle hellre svälta själva än att katterna skulle göra det" var ett av omdömena. Sent en vinterkväll kom mattarna för att hämta dom. Gammelmatte Gitte gick direkt in till katterna medan Carina och jag skötte det formella. Gammelmatte vill hinna ge dom så mycket trygghet de kunde få innan den ganska långa resan hem. Med bilen fullpackad av saker satte sig så Carina bakom ratten och gammelmatte mitt i baksätet med en kattbur på vardera sidan så hon kunde ta hand om dom på resan. Senare på våren var jag på hembesök i Otterbäcken och kunde bara konstatera att de som lämnat referenser hade rätt. Både Majsan och Jenny hade fått ett så bra hem en katt kan önska sig. Vi har fortsatt att hålla kontakten och en vänskap har vuxit fram med åren. Så för drygt ett år sedan insjuknade Jenny. Jag blev kontaktad och vi kom överens om att det mest humana var att hon skulle få somna in eftersom nån bot inte fanns. Nyligen blev jag kontaktad igen, nu gällde det Majsan. Jag visste att hon var skör, för redan i somras talade vi om att hon inte mådde så bra. Hon kryade tillfälligt på sig, men nyligen blev det uppenbart att Majsan varken ville eller orkade mer, trots all omvårdnad och trots specialfoder. Vi var överens om att hon inte skulle orka repa sig en gång till, utan det var dags för henne att återförenas med sin kompis Jenny. Det känns alltid sorgligt och svårt att behöva ta beslutet att det är dags att hjälpa till med sista resan. Jag har nyligen tvingats ta samma beslut för en av mina egna katter, Viktor, som jag haft i 16 år, så jag vet precis hur det känns. Det är i alla fall en stor tröst att veta att både Jenny och Majsan haft flera fantastiska år på slutet av de liv som inte började så bra för nån av dom. De kommer alltid vara saknade, alltid älskade och aldrig bortglömda. Tack för att de fick så fina år hos er, Gammelmatte och Carina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är så fint att du har följt med dem på hela resan och kunnat glädjas åt att de fick ett bra hem de sista åren.

      Sympatibuffar till hela klostet!

      Radera
  3. Finaste Majsan!
    *tröstnosbuffar och tasskramar*

    SvaraRadera