Rotade lite snabbt fram en bild på gammelhusse i rullstolen... den togs samma vår som han dog, så det syns verkligen hur sjuk han är. Saknar honom mycket, men klarar inte av att sörja eftersom han ville dö (han var multisjuk och klarade ingenting själv, vilket är svårt för en man med stort kontrollbehov)...
Ser du nu att han verkligen var enbent, Conny?
Gammelhusse sitter med Aragorn och Rufus på varsin sida, och tillsammans har de en liten molnglugg genom vilken de kikar på sina Älskade som är kvar där borta i Livet. Alla tre ler gott...
SvaraRaderaJust den här dagen har de jamat om hur skönt det är att Tiden liksom står stilla när man är hos SkaparKatten - att vänta på dem man längtar efter är som ett Ögonblick bara. Men kika måste man göra då och då:
Hur Imma rör sig i sömnen och mumlar "Jag drömmer om Aragorn!". Och gammelmatte som ler just nu, när hon tittat på bilden på gammelhusse och känt bankandet av kärlek ännu rymmas i hjärtat, kärleken som trots alla mödor med gammelhusses sjukdom alltid funnits kvar där lika stark och varm. Gammelmattes leende är skönt som en sommarmorgon - det som gammelhusse älskat så. Och Rufus blåser lekfullt en alldeles särskild molntuss rakt på matte, som en glad såpbubbla, så att den killar henne på näsan... Ta fatt, matte!
Så är det, en liten glimt av Himlen.
TassKram Wikki
PS. Gammelhusse är stilig på bilden!
Tack för den vackra visionen, Wikki - du finner alltid de precis rätta orden!
SvaraRaderaJa, min pappa var stilig in i det sista, trots alla sjukdomar, all smärta och all ångest. Och det var ingen som blev förvånad när han och mamma blev kära i varandra en gång i tiden - han såg ut som Clark Gable och hon som Ingrid Bergman! Rena filmkärleksparet, alltså. De fick 46 år tillsammans varav 45 minus 16 dagar som gifta...
Nospuss från klosterkatternas matte, stolt dotter.