Jag vill önska er allesammans en riktigt GOD FORTSÄTTNING på julen.
Nu har jag varit hemma några dagar efter min Stockholms-resa, som blev både rolig och intensiv. Jag har inte gått så mycket på åratal som jag gjorde nu och dessutom körde jag bil - min väninnas - till Stationskatterna och deras matte. Vad trevligt det var att få träffa henne - och Rasmus... Det var bara han som vågade hälsa på mig, men han kelade och var så trevlig. För att de andra två skulle komma fram så öppnade deras matte en tonfiskburk och lade upp var sin ordentlig portion åt dem och ställde ut deras fat i hallen - långt ifrån där jag satt i köket. Rasmus åt sin portion med god aptit och Findus kom fram så pass långt att jag fick se halva honom, men Isak höll sig gömd och inte ens den goda doften av tonfisken kunde förmå honom att komma fram. Precis innan jag gick fick jag i alla fall en skymt av honom när han slank iväg. Nåjam, kanske någon gång i framtiden.... - får jag träffa även dessa två. Jag vill i alla fall passa på att tacka än en gång för presenterna. De har redan kommit till stor glädje.
Resten av veckan ägnades åt samvaro med trevliga människor och mitt bonusbarnbarn. En helt underbar liten kille med glada ögon och bubblande prat. Jag fick flera kramar och det kändes helt underbart att även få träffa hans mamma. Jag bjöds på väldigt god mat och gott kaffe och sedan skjutsade vi hans mamma till hennes jobb och fortsatte till kyrkogården, där vi planterade en liten En. Jag trodde inte att det skulle finnas så mycket dekorationer på graven, men det gladde mig mycket. Det var nästan svårt att få plats med enen jag hade med mig. Sedan åkte vi till Biltema i Gustavsberg där jag köpte en adapter till vår kylväska, så jag kan ha den i stället för kylskåp i min lägenhet. Därefter ut till min son där jag skildes från min bonus-son och hans son. Då var jag så trött att jag nästan sov medan vi åt middag och direkt efter middagen bäddade han ned mig så jag fick sova ordentligt. På natten gick jag upp och gick på toaletten och då snubblade jag och föll i hans duschrum så nu har jag en rejäl "blåtira". Praktiskt taget hela högra sidan av ansiktet är blått och det gör ganska ont. Dessutom har jag så ont i höfter och rygg - även när jag sover. Nåjam, det går väl över.
Det är i alla fall skönt att vara hemma igen och här hemma har vi ju gäster... En fin liten kissekatt, som är mycket rädd och som vi behandlar varsamt. Det är ju svårt för en liten kisse, som inte kan förstå varför han har flyttats hit till ett främmande rum och så har vi en kär 2-beningsgäst här också över jul och nyår. Skönt att vara hemma och kanske lite tur att jag kom hem för matte ligger just nu i migrän och jag tar hand om marktjänsten. Jag servar både 2- och 4-beningar så gott jag kan och utanför ryter vinden i knutarna på huset, men här inne är det varmt och skönt. Konstigt nog har vi inte fått något elavbrott trots den jättehårda vinden. Jag ser hur vägbelysningen fladdrar så vindbyarna tar i så att belysningsstolparna böjer sig, men de verkar klara detta.
Ja mina vänner... - nu har ni fått en inblick hur det är här hos oss just nu. Vår kära gäst sitter i min lägenhet och tittar på TV tillsammans med mina katter och jag sitter här i min dotters rum och småpratar med er alla. Nu ska jag fixa mig en riktigt god kopp kaffe. Det känns som om jag behöver det.
Det kan bli väldigt otäckt när man snubblar, kanske särskilt i ett badrum med många hårda ytor. Hoppas att värken och de stora blåmärkena ger med sig snart. Hos flera bloggvänner läser vi om blåsväder, så vi hoppas att ni inte får problem med strömmen. Tur att ni har vedpanna, så att ni har värme utifall att... Vi önskar er alla en god fortsättning! Kurr och burr.
SvaraRaderaSå kul att du hälsade på Stationskatterna och deras matte :)
SvaraRaderaMindre kul att snubbla i badrummet hos din son :(
Tur att du inte bröt nåt i alla fall !
Borta bra men hemma bäst , det jamar man ju :)
God fortsättning önskar jag o matte !!
Vilken tur, att din nattliga vurpa gick förhållandevis bra!
SvaraRaderaDet verkar som om du i övrigt har haft en riktigt stimulerande vecka. Vurpor är ju alltid onödiga, men det är tydligen smällar, som man får ta. Vår matte brukar också vurpa ibland, men som omväxling står hon emellanåt på näsan. Våra människor hade behövt ha fyra ben, som vi. Av säkerhetsskäl, om inte annat!
Vi önskar givetvis alla i Klostret en god fortsättning också!
SvaraRadera