Imma

Småkillar, alltså... *suckar djupt* Här kommer man hem från veterinären, trött efter en gräslig bilresa och stucken i tassen, och vad tror Philemon? Att jag har slagits och blivit omplåstrad! Nu går han här och "beundrar" mig för att jag är "så tuff att jag gav mig på veterinären" - jag har inte alls gett mig på Olle, för han är en snällis och tar alltid så väl tass om mig när jag är där. Bandaget sitter på tassen för att han tog ett litet blodprov, en baggis, faktiskt... så jag upprepar, det är bilresorna jag avskyr! Det hjälpte lite grand att matte sjöng för mig, särskilt psalmerna, men helst såg jag ju att jag slapp åka bil överhuvudtaget. Och nu blir det förmodligen inga fler resor förrän framåt sommaren, för mina värden var jättefina och Olle var så nöjd med hur jag har gått upp i vikt. Nu väger jag 2,6 kg... i min ungdom vägde jag som mest 3,5 kg, så jag har alltid varit liten, och nu med njurfoder och ålder och så är det ju inte konstigt att jag krympt lite. Det viktigaste är ju att pälsen fortfarande passar, eller hur?

Varför tror killar alltid att allting handlar om våld? Men om det får Philemon att tro att jag är så tuff att han sluta jaga mig, så må det väl vara hänt...