Imma

Om ni undrar vart vi tog vägen efter mattes två blogginlägg, så kan jag jama att vi varit övergivna IGEN - och den här gången av BÅDA mattarna!!! Jam, det är faktiskt sant... igår stack de iväg för att vara med på något kyrkomöte i Västerås, sa de, och efteråt skulle de fira att min uppfödare fyllde 50 år... men jag kan absolut inte minnas att matte sa att de skulle sova över där också, även om matte bestämt hävdar att hon var mycket noga med att berätta att de skulle komma hem först idag... hmmm, kan jag ha hört så dåligt?!? *fundilerar*

Hur som helst kom hon hem med ett riktigt chock-besked, eller rättare sagt en fråga: vad skulle vi tycka om att ta hand om en hund ett par månader? Jam, ni läser rätt, mina vänner... HUND sa hon, och HUND är vad hon menar. Jag har frågat om och om igen, och får samma svar varenda gång: det gäller en H U N D ! En vovve, skällis, jycke, vadjam ni vill... *skakar på huvudet*

Bit för bit har jag lirkat ur matte hela historien och fått se bilder på den där HUNDEN hon babblar om. Och tydligen är det så här: min uppfödares ena dotter har tre hundar. De är alla tre tikar och heter Lena (Italiensk vinthund), Belle (också Italiensk vinthund) och Kita (Cirneco dell'Etna). Kita är en busig och gåpåig tonårstjej som skall bli mamma framåt hösten... och tills hon har fått sin första kull, är hon för stöddig för att Lena skall trivas hemma. Så nu funderar matte - på fullt allvar! - om ifall Lena kan få komma hit och vila från Kita några månader, sedan Sagge har flyttat hem till sin husse. Är hon tokig eller är hon tokig?!?

Så här ser djuret ifråga ut:

Matte och Lena - bägge ser ut att ha läskigt mysigt ihop... *suckar*

Matte har tydligen fallit pladask för den där skumma skällisen, som INTE är någon rex fast den ser ut som en och "bara är obetydligt större", som hon säger - och hon pratar om hur nyttigt det vore för henne med långa promenader och att Lena förstår jamiska (*fnyser* det tror jag vad jag vill om!) och att alla rexarna både hemma hos Lena och hos min uppfödare gillar henne... fast jag vet ju vad det EGENTLIGEN handlar om; matte har blivit förälskad i den där märkliga varelsen bara för att den tydde sig till henne direkt och har tillbringat tiden sittande i mattes knä. Tänk, och jag som tyckte det var tillräckligt illa när matte föll för katter hon träffade... *suckar djupt*

Sedan sa hon att skällisen är mycket väluppfostrad och lydig. Jo, pyttsan! Titta bara här:

Ni ser hur Hildur låter gammelmatte äta i lugn och ro?

Sedan dyker Belle upp och tigger mat...

... tätt följd av Kita, som också tigger mat!

Tror någon enda katt att gammelmatte fick ha sin middag ifred?!? Givetvis inte! De där långnosade jyckarna snodde åt sig alla de bästa godbitarna, det är jam säker på! *fnyser* Medan Hildur förgäves försökte få dem att begripa att man INTE GÖR SÅ mot en gäst - vi rexar skulle ju ALDRIG komma på tanken att tigga mat av en middagsgäst! Vad menar du med det där råa skrattet, matte?!?

Nåjam, det där besöket hos hundarna var inte helt misslyckat, trots allt. Med sig hem hade mattarna en kasse full av bra KATTsaker: matskålar, en vattenfontän till husisarna (Philemon och jag har ju redan en), en kam för långa kattpälsar och lite annat. Men som jamat, i det stora hela undrar jag vad de skulle iväg till Västerås att göra, när det bara sätter griller i huvudet på matte. Hon är SÅ LÄTTPÅVERKAD! Måste verkligen ta mig en ordentlig funderare på hur jag skall hantera det här med hunden... jag har ju lyckligtvis tid på mig, eftersom Sagge skall bo här några månader till.