Imma

Matte fick låna bloggen igår, eftersom hon ville tacka Sigge och hans matte så mycket för diabetes-svampen de skickade... men idag är det min tur, och jag vill berätta om en stor nyhet som nådde mig häromdagen: min pappa lever! Jam, ni kanske tycker att det låter konstigt, men de flesta damer i min ålder har inte längre någon pappa eftersom han har tassat över Regnbågsbron långt innan dess. Min mamma Decima dog för ganska länge sedan, så jag hade väl fogat mig i tanken att pappa Zebasthian nog också var död... men så fick jag veta för bara några dagar sedan att han lever i högönsklig välmåga och just har firat sin 16:e födelsedag!

Är han inte stilig, min pappa?

Pappas matte har skickat flera fina bilder på honom, som jag har tittat noga på för att se om Aragorn eller jag är lika honom... och matte säger att vi båda bär drag av honom, även om vi har andra färger (Aragorn var ju kolsvart och jag är blåsköldpadd). Och matte blev också glad att höra att pappa lever, dels för hans och hans mattes skull och dels för att det visar att jag bär på gener att bli gammal. Som om jag inte redan vore det... *fnissar*. Men i alla fall.

Den här bilden är faktiskt tagen på hans födelsedag, då han som jamat blev 16 år:

Visst har han en härlig uppsyn?

Och att han har fyllt 16 år och jag skall fylla 15 år i sommar betyder att han var en riktig "mancat" väldigt tidigt... mamma Decima måste ha funnit honom oemotståndlig, eller vad tror ni? Jag tycker att han är fin och ser pigg ut!

Lite ledsamt var det dock att få veta att min syster Lambada dog i cancer för tre år sedan. Hon bodde hos pappa, och deras matte vet om att Aragorn dog för snart fyra år sedan i akut njursvikt, vilket hon tyckte var mycket ledsamt. Jam, det tycker jag också! Jag saknar honom jamarmycket - han var inte alls så pestig som den här skåningen som jag måste bo ihop med nuförtiden. Nåjam, man kan inte få allt...