Matte

Vanligen brukar vi påskpynta en körsbärsbuske (d.v.s. ett litet träd, som inte är mer än två meter högt än) vid foten av handikapprampen... men att stå ute i den här kylan och sätta fast fjädrar fungerar inte, så i år bestämde vi oss för att ha ett påskris inomhus istället. Alltså tog gammelmatte in kvistar (vi har gott om sly runt tomten) och jag började sätta i fjädrarna, som går i årets modefärger - pasteller. När jag hunnit en liten bit på väg, kom Philemon.

Han var hänsynsfull nog att inte dra omkull vasen i alla fall, och fjädrarna fick sitta kvar även om han lekte med dem.

Så hänsynsfull var emellertid INTE Jenny! När vi i förmiddags släppte in husisarna på den här sidan, störtade hon ut i köket - det gör hon alltid, eftersom hon vill se om där finns mat som hon kan sätta i sig - och så fick hon syn på riset, som stod på köksbordet. Därpå utbröt rena kalabaliken... Jenny kastade sig över riset, vräkte omkull vasen så att vattnet flöt över både bord och golv samt började släpa med sig grenar med fjädrar ner på golvet. Jag försökte hindra henne, men Jenny drog med sig grenarna in under min säng där hon gjorde processen kort med flera fjädrar... *suckar*

Det slutade med att gammelmatte fick leta fram ett krus som tål utevistelse, fylla det med vatten, sätta i påskriset och placera all den vackra (hm, nåja, liiiite tufsigt var riset nog) prakten utomhus vid hennes ytterdörr.

Borde vi kanske ha förutsett detta? ;)

PS. Nej, det finns tyvärr inga bilder på Jennys påskris-slakt... jag hade fullt upp att försöka rädda vad som räddas kunde. DS.