Imma

Helger är farliga här i klostret. Händer det något otrevligt, så nog händer det under en helg! Fast den här gången tjuvstartade mattarna faktiskt genom att sätta igång redan på fredagskvällen...

Det är så här: vår gammelmatte fick ju en stroke för några veckor sedan. Det var visst en blodig propp som fastnade inuti hennes huvud så att hon plötsligt blev vinglig och började tala konstigt. Man förstod vad hon sa, men hon sluddrade väldigt och pratade väääldigt låååångsaaaamt. Den gången fick gammelmatte åka i jambulans till sjuka huset i Skövde och blev kvar nästan en hel vecka, medan matte var hemma hos oss.

Sedan gammelmatte kom hem har hon tränat på att prata tydligt, ivrigt påhejad av matte. Och hon blev bättre och bättre, till för fyra-fem dagar sedan då hon började sluddra och låta mumligt igen. Mattarna pratade med folk på sjuka huset och andra ställen där de är duktiga på människosjukdomar, och så bestämde de igår kväll att de skulle åka till sjuka huset "för säkerhets skull" som de sa. Alltså lånade de en bil, tog Belle med sig och försvann iväg. Tror någon att de kom hem i tid för att ge oss middag? Nej, matte och Belle kom hem strax före midnatt och berättade att gammelmatte blivit kvar, därför att de ville undersöka henne noga så att hon inte hade fått en ny stroke. Och det har de hållit på med hela dagen idag, och matte har pratat i telefon både med henne och med andra så att man blivit alldeles snurrig i skallen. Jo, för när matte pratar i telefon så vandrar hon omkring från rum till rum, fram och tillbaka, hit och dit. Tur att hennes telefon inte har sladd! *fnissar*

Nu har vi fått veta att det inte var någon ny stroke, men att gammelmatte måste få en ny medicin och att hennes hjärta är lite fladdrigt igen. Nej, flimrigt, menar jag. Matte tror dock att gammelmatte kommer hem igen i morgon och det hoppas vi på allihopa - inte minst Rafael, som gått omkring här och pipit av saknad mest hela dagen. Vi älskar gammel-matte allihopa, men Rafael älskar henne ännu mer!