Majsan

I förrgår berättade gammelmatte i telefon för matte att hennes läkare sagt att hon skulle bli kvar ytterligare en vecka på sjukhuset i Mariestad och sedan flyttas över till korttids-boendet på Amnegården i Gullspång. Det tyckte matte lät bra, för det skulle bli mycket närmare hem och ändå tryggt i väntan på att den nya medicinen - som skall hålla hjärtats rytm lugn och fin - skulle börja fungera fullt ut. Det tar nämligen upp till fem veckor innan den gör det. Men igår kväll ringde gammelmatte igen och sa att läkaren hade tittat in som hastigast och meddelat att hon skulle skrivas ut vid lunchtid idag! Gammelmatte hade haft så svårt att sova efter det beskedet att hon fått be om en sömntablett... och matte oroade sig över hur hon skulle kunna ta hand om gammelmatte på rätt sätt hemma. Var blev det där om korttidsboende av? Men det var inget att göra... gammelmatte hade frågat doktorn i morse och han hade kort svarat att "det var för sent att ordna det nu", och så fick hon packa ihop sina saker och vänta på matte.

Nu har mattarna en sådan ovanlig tur att de känner en vänlig tvåbening här i trakten som är distriktssköterska och väldigt duktig på att ta tass om sjuka människor. Så de åkte hem till henne i eftermiddags och fick goda råd om hur de skall göra, och nu försöker de finna sig tillrätta i den här oväntade vändningen situationen tagit. Givetvis finns vi katter redo att hjälpa till, och matte var klok nog att öppna dörren mellan lägenheterna så att vi kom åt att genast sätta igång med spinnhealing och kurrterapi - för nu är det upp till oss att sköta gammelmattes vård, medan matte får sköta marktjänsten. Tänk, i slutänden är det alltid vi katter som får rycka in och sköta om våra tvåbeningar när de inte kan ta tass om var-andra som de borde! *skakar på morrisarna* Vad skulle de göra utan oss?!?