Matte

Tessan är olik alla katter jag har "rehabiliterat", som det så vackert heter (själv kallar jag det att älska och ta hand om). Man får dra fram henne från under överkastet på sängen, där hon ligger och gömmer sig... men sedan är hon världens gosigaste och får liksom aldrig nog av kel. Jag ser henne varken äta eller dricka, och det sjunker inte nämnvärt i skålarna (som jag förstås byter ut varje dag), men jag hittar både klumpar och pluttar i sandlådan när jag gör ren den. Och hon spinner! Lilla Tessan, vad tänker du på? Jag vet att du har varit en älskad familjekatt, och att du hade varit kvar hos dem om inte ett av barnen blivit så illa sjuk av allergier... ändå är du så blyg, och skygg, samtidigt som du älskar att gosa. Är du rädd att också jag skall överge dig? Det blir jag ju tvungen till, den dagen du skall resa till ditt för-alltid-hem... men jag lämnar inte bort dig för att jag inte älskar dig, utan precis som din familj skulle jag verkligen vilja kunna behålla dig tätt intill mig. Du är så vacker, så rar - en riktigt älskvärd katt!

O, vad jag hoppas att du inte känner av att också jag är allergisk...