Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 27 maj 2014

Matte

Jag börjar bli lite orolig för Tessan. Två gånger, när jag har försökt massera henne i nacken så där som katter brukar älska att man gör, har hon bitit mig... och jag tror att det beror på att hon har ont. Men eftersom hennes päls är så tät (inte långhårig, men tjock) kan man inte se några skador och hon är som sagt mycket protektiv med sin nacke så jag vill inte stressa henne. Får ringa djurhemmet i morgon och fråga om vi skall ta henne till en veterinär och få nacken kollad, för säkerhets skull... jag vet ju att hon en mycket kort tid bodde i ett hem där det fanns andra katter, och det kan ju vara så att hon har blivit biten över nacken utan att jourhemmets människor märkte det. Ser man inte saker hända, är det svårt att lista ut dem efteråt just för att katter är så hemlighetsfulla med sina skador och man inte kan se något genom pälsen... det kan ta lång tid att hitta sådana märken, om de inte blöder. Nota bene, nu funderar jag bara - jag vet inte vad som hänt, utan märker bara att Tessan blir aggressiv när jag rör hennes nacke.

Med mig är det ingen fara, jag har tvättat rent och plåstrat om, och hon bet aldrig djupt så jag har inte fått några skador som kräver läkarvård. Dessutom är jag ju redan fullpumpad med stelkrampssprutor *ler stort*. Lite får man vara beredd på när man tar hand om stressade och olyckliga djur!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar