Jenny

Vår matte är nog inte riktigt... eh, vad skall jag jama... inte riktigt som andra mattar. Ni vet ju vad mattar brukar göra med våra sandlådor, eller hur? De plockar omsorgsfullt upp allt vi gjort i dem och slänger bort det. Städning av sandlåda tycker man tillhör det mest grundläggande av personalens kunskaper, och dessutom förväntar man sig att det sköts med omsorg, inte sant?

Nåjam, min matte brukar faktiskt sköta våra lådor alldeles utmärkt, det skall jamas direkt. Men för någon vecka sedan försvann en av våra lådor (vi har vanligen fyra stycken)... jam har undersökt saken med bolisiär nogjamhet och kommit fram till att det berodde på två saker *håller upp två klor*: 1) att gammelmatte fick oväntat besök, och 2) att matte hade migrän. Istället för att göra ren alla lådorna hivade hon därför ut en av dem och gömde undan den för att ta hand om den senare. Åtminstone är det vad hon säger. Och sedan glömde hon bort den... till idag, då hon plötsligt mindes var hon hade ställt den och gick för att göra i ordning den till oss igen. Sedan kom hon tillbaka och sa att vi nog måste vänta lite till på att få tillbaka vår låda, eftersom den var upptagen.

Upptagen?!? En kattlig sandlåda som står utomhus?!? Belle gav mig rådet att gå igenom bilderna i mattes kamera för att hitta nödvändiga bevis, eftersom matte tydligen hade använt den vid lådan ifråga, så det gjorde jag... och vet ni vad jag fann?!? Foton på hur hela lådan kryllade av ödlor! Jam, ni vet, sådana där små snabba historier med lång svans och spelande tunga. Inte en orm, för de här djuren hade tassar allihopa. Faktiskt fyra vardera, precis som vi katter. Jag ropade på de andra och vi räknade ödlorna flera gånger (på fotona, alltså), och alla fick det till åtta stycken. Och nu vill matte att ödlorna skall få behålla lådan ett tag, så hon har lovat oss en annan lika fin låda så länge.

Tror ni mig inte? Titta själva!

En, två, tre... massor av ödlor!

Som jamat - ödlor!

Blääää... i vår kattsand! Som vi använt! *ryser*

Härmed lovar alla klosterkatterna, med tassen över hjärtat, att ALDRIG MER FÖRSÖKA RÖRA VID EN ÖDLA! För vem vill ta i något som kravlar omkring i använd kattsand?!? Fy katten, jag får lust att skölja munnen bara jag tänker på att jag kunde ha fångat en sådan där... äckligt! Matte säger att vi överdriver och att ödlorna nog har sökt sig till lådan därför att blöt lera är bra för deras hud... men herrejam, det är väl skillnad på lera och kattsand! Om det åtminstone inte varit ANVÄND kattsand... *ryser igen* Matte försökte då förklara att ödlor inte luktar med nosen utan med tungan, men då satte jag upp tassen och betackade mig för fler förklaringar. Jag vill inte veta! Men fler ödlejakter blir det inte för undertassad katt, den saken är säker. Åver änd aut.