Majsan

Igår hade vi storfrämmande här... om man nu kan kalla dem FRÄMMANDE? *fundilerar* Jam, den ena hade jag träffat flera gånger förut, för det var Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Linnsens matte Karin och hon är väldresserad av sina katter, kan jag jama. Fast om ingen tar illa upp nu, så var den andra besökaren ett liiiitet strå vassare! Hon heter BM och har dresserats av MASSOR av katter, många av dem skyggisar, så hon visste VERKLIGEN hur man vinner en katts hjärta på nolltid *fnissar*. Redan innan hon hade satt sig ner i fåtöljen inne hos gammelmatte, hade hon fått Jenny att leka och busa med ett snöre så att saker flög omkring i rummet... och lite senare fick hon Rafael att komma upp i soffan och lägga sig intill henne för att gosa. Till och med Sixten kom in och hälsade!

Vi trodde naturligtvis att besökarna kom för att träffa oss - varför skulle det annars komma hit andra än Hemtjänst och Hemsjukvård? Men det visade sig efter en stund att Karin hade kommit för att intervjua matte för en artikel i en stor tidning. Ni vet väl att Linnsens matte är schårnalisst? Nu ställde hon en massa ointressanta frågor till matte om varför matte är präst och har gift sig med Skaparkatten... eh, Gud, menar jag, för för matte är ju Den Store ingen katt precis... eller vänta, förresten, det vet jag ju faktiskt inte! Måste ta ett jam med henne om den saken, när jag tänker efter. Fast inte kan väl en tvåbening gifta sig med en katt?!?

Matte säger att hon tror att det är femte gången hon hamnar i en tidning av samma anledning, och hon begriper FORTFARANDE inte vad det är som är så intressant med henne. Men nu tycker hon att det kan vara nog med schårnalism, för det finns ju miljoner andra tvåbeningar i landet att skriva om... för att inte tala om alla djur som behöver få göra sina röster hörda! Fast jag tror att matte gillade att träffa Karin och BM igår, för det märks att hon tycker mycket om dem... och gammelmatte var jamarglad att få umgås med folk som inte stack henne med vassa nålar överallt i kroppen eller prompt skulle veta vad hon väger mest hela tiden. Ett par sådana tvåbeningar kom senare på kvällen, när gästerna hade åkt hem igen, och visst skulle de både stickas och ställa otrevliga frågor! Efter ett sådant besök suckar gammelmatte och säger att de är väldigt trevliga och att det de gör verkligen behövs, men att hon är rätt trött på alltihop... och då kryper vi allihop intill henne för att trösta så gott vi kan. Spinnhealing och kurrterapi är vi jamarbra på!