Sixten

Idag har matte ställt upp vackra ljusstakar i fönstren här hemma, och i några rum har hon hängt upp stora stjärnor som lyser. Så här gör hon och gammelmatte varje december, det vet jag ju... men just i år känns det lite extra mysigt och tröstande på något sätt. Jam frågade henne varför vi har de där ljuskällorna i fönstren just i december och januari men inte resten av året, och då svarade matte att det beror på att ljusen skall hjälpa oss att minnas Skaparkattens kärlek lite extra mycket just nu. "För oss människor, som kallar Skaparkatten för Gud, är det här en tid då vi minns att Gud älskar oss så mycket att han lät sig födas som vanlig människa bara för att lära sig hur vi har det" sa hon. Det gör att vi känner oss förstådda, för Gud har varit precis som vi under ett människolivs tid. Jag grunnade på det en stund och frågade sedan om Skaparkatten gjort likadant för katter... och då sa matte att hon trodde absolut att Skaparkatten då och då låter sig födas som katt för att aldrig glömma bort hur katter har det. Det känns fint att tänka på, tycker jam.

Så här fina kransar hänger det på våra dörrar nu

Gammelmatte har inte kommit hem än, men de har flyttat henne från sjukhuset i Skövde till sjukhuset i Mariestad i alla fall. Igår avvätskade de henne så mycket att hon gick ner TRE KILO i vikt - uj, det är ju en halv katt, det! Nu skall hon vila och får extra syre för att andas bra... men matte tror att hon kommer hem om bara några dagar. Det gjorde Rafael jamarglad att höra, för han satt hela kvällen och grät vid dörren igår när gammelmatte inte kom hem igen. De har ett speciellt band mellan sig, Rafael och gammelmatte... vi andra saknar henne förstås också jamarmycket, men Rafael blir liksom alldeles otröstlig, den stackaren.