Majsan

Igår kväll höll tvåbeningarna på att skrämma livet ur oss... plötsligt började alla, och jag menar verkligen ALLA - Hemtjänst, Hemsjukvård och mattarna - att prata om jambulans och akuten och det sjuka huset i Skövde, och vi katter satt mållösa. Skulle eländet börja om igen? Skulle gammelmatte försvinna från oss i veckor och månader som hon gjort så många gånger förr? Pratandet slutade med att matte tog gammelmatte och Belle med sig i bilen och åkte iväg. Och kvällen blev natt, och natten blev morgon, och morgonen blev dag. Då - när vi hade resignerat och rullat ihop oss tillsammans i soffan i vardagsrummet för att sova bort tiden - kom plötsligt alla tre hem igen. Jam, ni läser rätt: gammelmatte också! Det visade sig att det inte hade funnits en enda ledig säng på en enda avdelning på sjuka huset, så läkarna hade givit gammelmatte den sjukvård hon behövde i ett rum på akuten. Det tog hela natten och hela förmiddagen... men vad gjorde det, när hon sedan fick komma hem igen? Vi var jamarglada och samlades runt henne för att höra hela historien om dropp och sprutor och provtagningar och hur snälla alla hade varit... de hade ordnat en skön säng åt henne, så att hon kunde sova medan behandlingen pågick, och matte hade vandrat mellan rummet på akuten och Belle ute i bilen så att alla mådde bra medan timmarna gick. Med jämna mellanrum hade båda mattarna serverats både mat och fika, dessutom. Matte säger att det sjuka huset i Skövde är Sveriges bästa och att personalen är änglar allihopa.

Nu ligger gammelmatte och sover i sin egen säng, tillsammans med Belle, Sixten och Rafael. Jenny och Philemon sover i mattes vardagsrum och själv ligger jag här i vårt vardagsrum och berättar för matte vad hon skall skriva i bloggen. Sedan skall jag också sova en stund, medan matte eldar varmt i huset... kuuuuurrrr!

Mattes tillägg: Vad som hände igår var att vi tvåbeningar insåg att vi inte kunde få ner gammelmattes blodsockervärden. I tre dagar hade vi kämpat, men hon hamnade hela tiden på HIGH (ovanför det mätbaras gräns) och slutligen insåg vi att vi behövde hjälp... så jag skjutsade in gammelmatte till akuten där hon under natten har fått dropp och insulin i omgångar till vi hade kommit ner till 23 i alla fall (en ickediabetikers sockervärde ligger kring 4-6, mammas idealvärde ligger vid 10... så ni förstår att situationen var allvarlig, för högt socker sliter hårt på både hjärta och njurar). Då sa läkaren att faran var över och att gammelmatte kunde åka hem - men han ändrade insulindoserna uppåt och förhoppningsvis skall de fortsätta det påbörjade arbetet.