Majsan

Just nu har vi ett slags sorg här i klostret - inte för egen del, utan för att en av våra kära vänner Amanda har mist sin husse. Det hela hände mycket plötsligt och oväntat, men det är inte det som chockat mattarna och oss så mycket utan mera att Amandas matte älskade sin make väldigt, väldigt mycket och verkligen behövde honom vid sin sida. Hon är handikappad och behöver hjälp med det mesta, och hennes man skötte så väl om henne... nu är hon ensam, och vi vet hur det känns. Så våra mattar har pratat mycket om det här och om hur de skall kunna hjälpa Amandas matte... för just nu är tillvaron väldigt mörk och tung för både henne och Amanda, det vet vi. Själva knäpper vi tassarna och ber för dem, och vi hoppas att Skaparkatten håller sin tass över dem...!