Ikväll mår jag inte alls bra... matte och gammelmatte har åkt ifrån oss! Och fast Imma jamar om och om igen att de kommer tillbaka, vågar jag inte tro på det... jag har blivit övergiven förut och det gör så ont i hjärtat att bli lämnad ensam så här... *sniff, snörvel*. Jenny försöker verka lugn, men jag ser minsann att hon också är orolig och grunnar på varför våra mattar har åkt sin väg. Conny är mest sur på att han är instängd i sovrummet för att inte bråka med mig och Sixten, och Assar och Sixten är hur coola som helst - de säger att mattarna har gjort så här förut och alltid kommit tillbaka. Det hävdar Imma också. "Jag har bott ihop med matte i tolv år" jamar hon "och hon gör så här då och då - åker sin väg för att göra något viktigt. Och hon kommer alltid tillbaka". Så det är väl så, antar jag... men tänk om... tänk om det är annorlunda just den här gången? Jag vågar liksom inte tro på att jag inte har blivit övergiven igen... om inte matte och gammelmatte kommer snart, så dör jag nog, känns det som *gråter*.
Snälla matte och gammelmatte, om ni läser det här - kom hem!!!
Lilla gumman, klart att de kommer tillbaka! Förstår att du blir orolig med tanke på allt du varit med om men lita på Imma och de andra. Matte och Gammelmatte kommer så fort de kan.
SvaraRaderaTröstbuffar
Men lilla vännen, om det är några du kan lita på så är det gammelmatte och matte. Det lovar jag dig. De längtar säkert efter er allihopa och kommer så snart de kan. Och tänk om de inte hade åkt hemifrån då i början på året, då hade de inte kunnat komma till katthemmet och hämta er!
SvaraRaderaJag gillar inte heller när slavarna bara försvinner, men de kommer ju nog tillbaka, jag vet det, och ni ska lita på det. Men då gäller det att demonstrativt vända rumpan åt dem. Med lite tur mutar de med extra godis :-D
SvaraRaderaMen älskade gumman då! *puss, puss* Vi satt ju både i förrgår och igår morse och talade om det här - att gammelmatte och jag måste åka igår, men att vi kommer tillbaka i kväll! Jag vet att du har svårt att tro på oss tvåbeningar och att du har blivit så grymt sviken flera gånger, men jag lovar dig i Skaparkattens namn att jag aldrig skall överge dig och att vi ses ikväll. Ty dig till de andra missarna tills dess, och så pratar vi ordentligt om hur du känner det när jag kommer - okay? *kram, puss, nospuss*
SvaraRaderaDin matte, som älskar dig jättejättemycket!
Åh, visst är det tråkigt när ens människor är borta? Men självklart kommer de tillbaka till er, precis som de andra katterna jamar. När vi tassar ner det här, har nog matte och gammelmatte redan hunnit hem igen, tror vi. Kurr och burr.
SvaraRadera