Hej, alla vännisar där ute! Nu är vi äntligen tillbaka igen, och det var inte en dag för tidigt. Matte ställer till så mycket att man måste blogga varje dag för att hinna med... *pust* Eller är det så att hon passar på när man inte kan blogga om det?
För att göra historien så kortjamad som möjligt, har matte gått och blivit kattbiten. Rejält! Vi hade en hantverkare här i lördags, som stökade omkring i hela huset och förde liv. Vi rexar fick vika ner öronen mot huvudet så gott vi kunde för att stå ut... *suckar*. Men det var inte det värsta! Han ställde upp dörrar överallt också, både inne i huset och ut mot trädgården... och mitt i röran greps Assar och Sixten, som ju fortfarande är lite skygga och oroliga av sig, av panik och rusade iväg - vartåt såg ingen. Gammelmatte blev hysterisk, matte orolig och hantverkaren bekymrad... de letade överallt både i huset och i trädgården, men hittade ingen av killarna. Till sist tog matte bilen och körde omkring i området och letade, och när hon inte hittade vare sig Assar eller Sixten satte hon upp en efterlysningslapp på ICA, för dit åker ju alla som bor här omkring.
Timmarna gick, men så plötsligt hittade matte Assar uppkrupen i bäddsoffan i ett av gästrummen... hon blev förstås själaglad och berättade nyheten för de andra, och så fick hon den där URDUMMA idén att hon skulle fånga in honom och ta med honom till vardagsrummet, där resten av noviserna hölls bakom stängd dörr medan hantverkaren röjde omkring. Ja, ni kan ju tänka er resten... Assar ville inte bli infångad, så det hela slutade med att hantverkaren fick skjutsa matte till sjukhuset åtta mil härifrån. Där räknade de ut att matte hade TIO bitsår på höger hand och arm! Man kan inte låta bli att beundra Assar, som lyckades med den bravaden... *fnissar*. Nå, hon fick något som kallas antibiotikatt och så plåstrade de om henne ordentligt med ett stort bandage samt sa till henne att besöka vårdcentralen på måndagen, när de hade öppet. Så matte såg ut när hon kom hem! Handen var svullen både här och där, så hon såg alldeles miss-bildad ut, och hon hade ont - ja, det är bara att erkänna att min matte är en riktig YNKA - så hon gnällde. Fast hon var faktiskt klok nog att ta på sig skulden för det inträffade, och hon hade varit noga med att inte skylla på Assar när hon berättade för dem på sjukhuset vad som hänt. "Det var jag som var dum" sa hon. "Jag borde ha lämnat honom ifred". Ja, det borde hon! För oj, så jobbigt det blev för stackars gammelmatte nu när matte fått sin bästa hand skadad... och gammelmatte som har så ont i sina ben... jaja, människor är ett bräckligt släkte, det har jag alltid tyckt.
När de kom hem igen, hade hantverkaren fått nog och ville åka hem. Men han tog en sista runda i huset innan, och då hittade han en katt i ett av gästrummen: "Här ligger en svart katt med vit nos - är det den ni letar efter?" Matte störtade uppför trappan och jodå, det var Sixten! Så familjen var komplett, vilket gladde oss alla oerhört mycket - Sixten och Assar hade inte försvunnit på riktigt, utan bara gömt sig så fantastiskt väl i övervåningen att ingen hade hittat dem när de gick runt och letade. Så beter sig en riktig katt! *stolt*
Nåjam, det blev måndag och matte åkte till vårdcentralen, där de tittade på bitsåren och sa att de redan hade börjat läka riktigt bra. Handen och armen var fortfarande ordentligt svullna, men hon hade inte fått blodförgiftning som gammelmatte fick den där gången i våras när Conny bet henne i fingret. För att vara säkra, bestämde de sig dock för att ge matte en spruta mot stelkramp... och DET var verkligen eländigt, för oj, så ynklig matte blev av den! Armen svullnade upp och blev så öm att hon inte kunde sova på flera dygn, utan gick omkring med rödsprängda ögon och gäspade... det tog TRE NÄTTER innan hon hittade en vettig liggställning, så att man kunde rulla ihop sig intill henne och vila ut. Puh! Conny och jag är nästan lika trötta som matte, för vi vill ju sova hos henne...
Nu är bitsåren nästan läkta, mattes arm är inte längre öm och svullen, och i natt sov vi alla tre gott i sängen. Äntligen!
Mjausingen vad det har hänt saker hos er. Vi kan verkligen förstå att stackars Assar blev rädd och tillgrep milt våld. Tindra nickar ivrigt bredvid mig här och jamar att hon verkligen förstår Assar och Sixten som sprang och gömde sig.
SvaraRaderaSkönt att allt slutade lyckligt och att familjen var samlad igen. Hälsa matte och jama åt henne att krya på sig.
Vi instämmer med föregående jamare; Oj vad det händer grejer hos er! Vi är i alla fall glada att ni är tillbaka och att det verkar ha gått bra med mattes arm och hand trots allt. Nosbuff
SvaraRaderaOjojoj, en sån dramatik! Hoppas handen snabbt blir bättre och att killarna återhämtar sig från chocken de med.
SvaraRaderaSånt där händer när man har med rädda kissar att göra. Blogghjälpen har också fått ett antal biotikakurer, men sånt får man ta, säger hon. Hon tycker, som matte, att det oftast är man själv som är orsaken till problemen.
SvaraRaderaMjau, Stora matte här instämmer - det är som regel ens eget fel! Men hon undkom med bara ETT bett men antibiotika tio dagar blev det... NosPuss Wikki
SvaraRaderaoj, vilken dramatik! Skönt att allt ändå löste sig - mattes hand verkar läka bra och att killarna inte hade gett sig ut på rymmen. Kurr och burr.
SvaraRaderaBra att allt löste sig till sist.
SvaraRaderaHusse säger att inte sova ordentligt på tre nätter är jamans jobbigt.
Sedan måste vi jama till alla 2 beningar:
4 tassar med 5 klor på varje + en mun med vassa tänder ÄR MER en 2 trubbiga händer. :-)
/Nosbuffar till er alla.
OJ vilken dramatik, skönt att det slutade lyckligt och att matte inte får några men annat än några ärr efter äventyret.
SvaraRaderaSom många har jamat innan så är det oftast mattes/husses fel om vi bits. Vi blir RÄDDA och försvarar oss med de vapen vi har.
Fast vi måste påjama att vi "bara" har 4 klor på varje baktass och inte 5.
Nosgos till er alla och kram till matte och gammelmatte!
Vilka äventyr ni har varit med om! Hoppas alla har lugnat ner sig nu och att matte inte har ont längre och kan sova. Vilken tur att de bara gömde sig inne, tänk om de hade sprungit bort! *ryser*
SvaraRaderaMatte säger att hon känner igen det där. Jag kan bli lika rädd ibland om det händer nåt oväntat. Matte har fått sig några rivsår ett par gånger när vi har gosat och jag har "harkel" hållt på att trilla ner och hon instinktivt har tagit tag i mig för att fånga upp mig, då blir jag så rädd att jag får panik och rivs. Jag gillar verkligen matte och litar på henne, men om nån håller fast mig eller lyfter upp mig så kommer gamla instinkter fram och jag får panik. Efteråt skäms jag, men matte brukar säga att det inte är mitt fel och att hon tycker lika mycket om mig ändå. *kurr*
Oj,oj,oj,Här hände det saker vill jag lova.Men vilken himla tur att de små killarna inte var förvunna.*ryser*Men vi är imponerade av Assar som vågade sätta sitt bomärke i mattes arm.Det skulle aldrig vi våga.Men tänk så ynkliga dessa tvåbeningar kan va ibland.Inte sova på tre nätter för ett stick i armen.*fnys*
SvaraRaderaDå skulle hon sett mig i torsdags när jag var hos vettisen.Även vår matte kan bli hysterisk ibland,vilket hon blev när hon vaknade i torsdags och inte kunde se mitt ena öga.Allt som syntes var en svullen slemhinna som trängde ut från ögonlocket.Och inte blev paniken mindre när hon kom ihåg att det inte finns nån ögonspecialist i hela Östergötland.Men så kom hon plötsligt ihåg att vi har en granne som är pensionerad veterinär och dessutom ögonspecialist.Och han hjälpte mig med mitt onda öga.Men hur tror ni det käns att bli fasthållen av tre tvåbeningar medan vettisen sticker in en STOOOOR pincett i mitt öga???Hua.Tack och lov var inte ögat skadat utan jag hade "bara"en väldigt kraftig infektion i blinkhinnan.
Men jag måste nog erkänna att jag blev lite stolt över allt beröm jag fick av personalen.Dom tyckte jag var jätte-duktig som fixade undersökningen utan att bli sövd.Och hela tiden tjatade dom om hur snäll jag var som inte försökte bita dom.Vad tror dom egentliget.Man har väl en viss värdighet som Labrador.
Men hur som helst ger jag er matte en tröstpuss,som blev utsatt för nåt så hemskt som ett stick i armen.*fniss*
//Zaffran en av medlemmarna i Labradormaffian.