Assar satt rakryggad högst upp på klätterställningen i gammelmattes vardagsrum, och både gammelmatte och jag pratade om hur vacker han är i sin yviga päls. Så småningom sa jag att "om han inte var så skygg, skulle vi kunna ställa ut honom - det vore väl en revansch för alla katthemskatter?". Gammelmatte höll med och tillade att "han är inte skygg längre, så det borde väl gå bra!" - något jag inte trodde på. Men liksom för att visa att hon hade fel, reste jag mig upp, gick fram till klätterställningen och försökte lyfta upp Assar i famnen... varpå han, givetvis, kämpade sig loss och störtade iväg ut i hallen. Kvar stod jag, full av blödande rivsår på bröstet och ena armen... som sagt, hur dum får man bli?!? Jag visste ju att han inte ville bli upplyft! Så jag får bära mina rivsår som en påminnelse om att somliga tvåbeningar är och förblir tomma i skallarna... *suckar*
torsdag 4 november 2010
Matte
Hur dum får man bli, egentligen?!?
Assar satt rakryggad högst upp på klätterställningen i gammelmattes vardagsrum, och både gammelmatte och jag pratade om hur vacker han är i sin yviga päls. Så småningom sa jag att "om han inte var så skygg, skulle vi kunna ställa ut honom - det vore väl en revansch för alla katthemskatter?". Gammelmatte höll med och tillade att "han är inte skygg längre, så det borde väl gå bra!" - något jag inte trodde på. Men liksom för att visa att hon hade fel, reste jag mig upp, gick fram till klätterställningen och försökte lyfta upp Assar i famnen... varpå han, givetvis, kämpade sig loss och störtade iväg ut i hallen. Kvar stod jag, full av blödande rivsår på bröstet och ena armen... som sagt, hur dum får man bli?!? Jag visste ju att han inte ville bli upplyft! Så jag får bära mina rivsår som en påminnelse om att somliga tvåbeningar är och förblir tomma i skallarna... *suckar*
Assar satt rakryggad högst upp på klätterställningen i gammelmattes vardagsrum, och både gammelmatte och jag pratade om hur vacker han är i sin yviga päls. Så småningom sa jag att "om han inte var så skygg, skulle vi kunna ställa ut honom - det vore väl en revansch för alla katthemskatter?". Gammelmatte höll med och tillade att "han är inte skygg längre, så det borde väl gå bra!" - något jag inte trodde på. Men liksom för att visa att hon hade fel, reste jag mig upp, gick fram till klätterställningen och försökte lyfta upp Assar i famnen... varpå han, givetvis, kämpade sig loss och störtade iväg ut i hallen. Kvar stod jag, full av blödande rivsår på bröstet och ena armen... som sagt, hur dum får man bli?!? Jag visste ju att han inte ville bli upplyft! Så jag får bära mina rivsår som en påminnelse om att somliga tvåbeningar är och förblir tomma i skallarna... *suckar*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aw, jag kan berätta att husse gjort samma sak flera gånger. Ibland kan han inte låta bli att lyfta och gosa fast man inte vill. Då får han sig en snyting. Så du ska inte känna dig dum hälsar han. *tröstbuffar*
SvaraRaderaLite tokigt var det allt! Men han är ju väldigt stilig. Nosbuff
SvaraRaderaStilig kille, men ni får finna er i att han inte vill bli lyft, tyvärr. Nosgos
SvaraRaderaEn del katter älskar att bli lyfta och gosade med, andra totalvägrar. Nu vet ju matte hur Assar vill ha det i framtiden i alla fall.
SvaraRaderaAjajaj. Sådär kan det gå ibland. Jag har en vän som hade en katt som inte ville bli upplyft. Tyvärr visste jag inte om det, så när han snodde runt benen på mig och spann och buffade så böjde jag mig ner och lyfte upp honom, för jag trodde han ville upp... Han gav mig en rejäl snyting med tassen, rakt i ansiktet. Inte skönt, men rätt åt mig som inte frågade min vän först, som inte hann varna mig innan jag begick detta hemska etikettsbrott!
SvaraRaderaVilken bild! Han har verkligen fått till "laserblicken" ;)
SvaraRadera