Imma

Matte har varit mycket sjuk på sistone... alltså, hon är sjuk oftare än vanligt, menar jag. Och både hon och gammelmatte är så trötta, så trötta, att de nästan inte orkar göra annat än sitta i soffan och dricka te och prata. Det gillar både Conny och jag - Conny, för då kan han leka pungkatt i gammelmattes famn, och jag, för då kan jag ligga ihoprullad i mattes knä och vara så där riktigt, riktigt nära. Det är bra att vara klosterkatt, för i ett kloster är adventsveckorna en fastetid... och det betyder att man skall hålla sig så stilla som möjligt och tänka höga och heliga tankar (ni vet, som vi katter gör året om, men som tvåbeningarna behöver en särskild anledning för att klara av). Min matte far aldrig omkring och gör en massa saker i advent, som jag har förstått att många andra mattar och hussar gör... ni vet, handlar tusen saker till jul, går ut och äter julmat i förväg med andra som inte heller kan vänta, stressar och blir utslitna långt innan själva firandet har börjat. Den enda festligheten vi har här i klostret före jul är Nobelfesten på TV, för den älskar matte att titta på! Och då sitter hon ju också still, vilket jag tycker om.

Några mer mösslejakter har det inte blivit, fast Conny säger att gammelmatte har förklarat för honom att det beror på att det inte är så kallt ute just nu. Det är tydligen så att mössen bara kommer inomhus om det är riktigt kallt ute... tänk, ett sådant öde att söka skydda undan kylan och istället hamna i gapet på Conny! Ta det lugnt nu, jag är så mycket katta att jag inte tycker synd om mössen... tänker bara att det är lite ironiskt att de små liven inte begriper att de kommer "ur askan i elden" som matte brukar säga.

Apropå Nobelfest - varför finns det inte ett Nobelpris för tvåbeningar som gjort något riktigt bra för djur?