Jenny

Jag tror att jag har gått upp lite grand i vikt... *tittar ner på magen*. Här har nämligen kalasats på julskinka och korv och räkor och fisk och ost och kycklinghjärta... *räknar på klorna*... och tänk, det står ett konstgjort träd fullhängt med tingeltangel i vardagsrummet, som vi alla i tur och ordning har undersökt riktigt noga. Mycket spinnande!

Mattes kullsyskon var en jättetrevlig tvåbening, men tyvärr hjälpte det inte hur mycket jag flirtade med honom - han sa ändå att han inte kan ha katt, för han är aldrig hemma. Och det är ju sant, förstås, att man inte gärna vill sitta och vänta och vänta och vänta på någon som aldrig kommer. Det är ju precis så det var på katthemmet, innan matte och gammelmatte ringde blogghjälpen! Man satt där i buren och bara väntade på någon som aldrig kom... nej, han har nog rätt ändå, den där långe, att en katt behöver någon som är hemma hos den emellanåt.

Hur som helst har det här julandet varit en riktigt trevlig upplevelse, det tycker vi katter allihop. Ingen av oss har ju varit med om en jul förut - ja, det har väl varit jul, eftersom den är vare sig man firar den eller inte, men vi har inte märkt någon skillnad från andra dagar. Nu vet vi bättre, och i fortsättningen kommer jag alltid att längta efter jul när det börjar bli så dags!