Matte

Igår berättade jag om de fina katterna som jag i lördags jag träffade hemma hos min bror med familj. Och idag är det dags att visa er några av de lika fina katter som gammelmatte och jag hälsade på hos Södertälje katthem dagen efter, d.v.s. i söndags.

Rara blogghjälpen mötte upp redan i dörren med kramar, hjälpte oss att göra oss hemmastadda och visade vägen till den katt vi ville träffa först av alla: bloggkatten Bertil!

Visst är han en snygging?!? Och en god värd, visade det sig - han hoppade genast ner från klätterställningen för att hälsa oss välkomna, gosade med oss och tog så fint emot godiset som blogghjälpen gav honom (ett sticks, som hon bröt i bitar). Att han fortfarande är känslig i höftpartiet syns dock... han föredrog mestadels att ligga ner, gärna nära intill en så att man kom åt att gosa med honom.

Det känns bra att veta att Bertil har ett hem och en matte som väntar på honom, för han är verkligen en katt som tycker om sällskap! Och vad jag förstår, kommer han att leva tillsammans med en matte som förstår sig på katter och deras behov, vilket också känns mycket bra att veta.

Men katthemmet hyser förstås fler katter - i samma rum, men en annan bur, fanns t.ex. den här underbare killen som jamade högljutt efter oss och tydligt visade att han ville mer än han riktigt vågade...

Han fick mitt hjärta att smälta som smör i solsken med sina vackra ögon och sin oemotståndliga blyghet...

Om jag bara hade kunnat... lille vackerungen, om jag bara hade kunnat... *suckar djupt*

Och så fanns de där katterna som människor inte verkar se, bara för att de råkar vara svarta - för inte kan det väl vara vidskepelse som ligger bakom att svarta katter tycks ha svårare att hitta en ny matte/husse att älska?!? Jag hörde en gång en uppfödare säga att det var jättesvårt att placera en svart katt "för folk tycker att svarta katter är tråkiga". Vadå tråkiga?!? Svarta katter är ljuvliga varelser! Titta bara på vackra Fortuna...

Sist, men absolut inte minst, lovade jag blogghjälpen att göra lite extra reklam för en kattunge som "blivit över" - sötnosen Barbara. Hennes syskon har flyttat och mamma är också tingad, om jag minns rätt... men lilla Barbara är kvar och jamar keligt efter någon att leka, gosa och leva tillsammans med.

Hon mötte upp vid burdörren, kurrade välkomnande redan innan man petat på henne och visade på alla sätt att hon ville vara nära en... och jag kan inte förstå att ingen redan fallit pladask för en sådan skönhet, som dessutom är så glad och lekfull!

Titta bara vilken fin burklättrare hon är! Det var i och för sig blogghjälpen som lockade med godis, men i alla fall... *ler stort* Barbara kommer att lysa upp tillvaron totalt för den som ger henne en chans, den saken är säker.

Innan vi gick vidare för att kika på resten av katterna, bjöd blogghjälpen på kaffe och tårtbit - mmm! Fast tårtan köpte vi ju egentligen till personalen, som lite guldkant på tillvaron (katterna fick sticks och Temptations med fisksmak). Nå, förhoppningsvis räckte tårtan ändå - annars fick de köpa en till av pengarna vi la på vykort, hittekattsband och loppis-prylar. En väninna hade sålt en sak åt oss, som givit flera hundra kronor i intäkt, och redan innan vi kom till katthemmet hade gammelmatte och jag kommit överens om att "bränna" slantarna där. Det blev fina julklappar (så jag tänker inte tala om vad vi fyndade)!

Det var svårt att slita sig från katthemmet... vi hade kunnat stanna ännu längre och gärna kavlat upp ärmarna för att hjälpa till med arbetet, men tyvärr var vi tvungna att tänka på hemresan och våra egna katter som ju också behövde oss. Vi kommer dock tillbaka, var så säkra! Och då har missarna flyttat in i det nya fina katthemmet - de som inte haft turen att flytta till egna revir, förstås.