Jenny

Jag läste i fredags i Gustavs blogg att det nu officiellt är vår. Tänk, det kunde jag ha jamat för honom eller vem det nu är som bestämmer när våren är officiell! För ute i kattgården skiner solen och i alla fönstren skiner solen och i mitt hjärta skiner solen också, för jag älskar solsken *kurrar lyckligt*. Så här års är det bra att ha mycket svart i pälsen, för då tar man bättre tillvara på solvärmen... längre fram i sommar kan det bli för mycket, då måste man ligga i skuggan ibland för att inte bli alltför varm, men just nu är det perfekt!

Tyvärr får man inte alltid ligga i solen där man vill, för här finns en fånig vit kille som alltid vill ha de bästa platserna. Ja, okej, lite lite svart är han på vissa ställen... öronen och svansen, mest... och just för att han är så mycket vit hävdar han att han behöver sol-skenet bättre än vi med mycket svart. Ärligt jamat är det det dummaste jag har hört! HAN borde tvärtom hålla sig borta från solen, för ju mer han solar desto mer rosa blir han... jam, ni läste rätt: han blir ROSA! Hans päls är så tunn så man ser skinnet rakt igenom den, så han ser ut som en människobabys kramdjur när solen lyser på honom... *fnissar* Fast han är sannerligen inte något kramdjur utan den mest grälsjuka och tassiga katt jag någonsin har träffat, tror jag. Var man än sätter sig, är han genast där och påstår att platsen är HANS... och flyttar man på sig till en annan plats, är den tydligen OCKSÅ hans?!?

Nåjam, på vår sida huset har han i alla fall inget att göra, och där bestämmer jag själv var jag vill sitta. I solskenet, så klart!