Imma

Som ni vet, är jag inte direkt kär i Philemon utan tycker mestadels att han är jobbig. Men när man får in en skällis i reviret, kan det vara läge att slå sig samman och lägga upp en plan för hur man skall tassera den uppkomna situationen. Gärna på någon högt belägen punkt, dit skällisen inte når.

Matte retas med oss och säger att "det är nyttigt för gruppkänslan med en gemensam fiende", vad nu det kan betyda. Själva anser vi bara att försiktighet är en dygd! Fast än så länge har jycken varit uthärdlig och både Philemon och jag tar oss emellanåt en runda kring henne och nosar lite extra nära när hon sover. En sovande skällis behöver man ju inte vara rädd för, jamar jag.

Köksbordet, skrivbordet och klätterställningarna är också bra utkikspunkter - där kan man hålla koll, utan att riskera sin egen päls. När vi är trötta, sover vi hos gammelmatte... ja, för skällisen har blivit så förtjust i matte att hon alltid hänger i hasorna på henne. Är det något som irriterar mig, så är det väl detta... att vart än matte går, är Belle där. Och hon sover under mattes täcke på nätterna, så Philemon och jag har börjat sova hos gammel-matte istället.

Nu i eftermiddags blev Philemon lite ynklig och lade sig att snutta på gammelmattes ärm:

Det tyckte jag var lite gulligt, faktiskt...