Jenny

Idag har jag hjälpt matte att skala potatis. Jam minsann, hon gjorde själva skalandet och jag höll koll på att vattnet höll rätt temperatur och kändes friskt. Det är jamartrevligt att hjälpa till i köket, tycker jag, och matte skuffar aldrig undan mig utan låter mig vara med. Det är bara när hon använder de vassa knivarna som jag måste sitta en bit ifrån, och då brukar jag vakta vattnet istället. Matte kallar det sköljvatten... själv tycker jag att det är ett utmärkt dricksvatten.

Men vet ni vad jag råkade höra, när matte inte trodde att jag lyssnade? Att hon egentligen är allergisk mot oss husisar! *stora ögon* Och ändå gosar hon minst lika mycket med oss som med rexarna... hon måste tycka alldeles väldigt mycket om oss. Jam menar, jag klättrar ofta upp i hennes famn, lägger mig tillrätta mot hennes hals och trycker mig mot henne... och hon säger ingenting annat än snälla ord, och gosar med mig som om allt var precis som det skall. Och så är hon allergisk mot mig?!? Jam var tvungen att fråga Imma om matte äter någon medicin eller så för att kunna vara med oss, men Imma hävdar att matte bara tar allergimedicin om hon skall träffa främmande katter och hundar - och så på sommaren, mot myggen som hon blir så sjuk av. Tänka sig...! Det här måste jag nog fundilera mycket på.

Jenny i tänkar-kattongen