Robin

Min nya matte har haft ett allvarsjam med mig om att jag sa "den randiga tanten" när jag bloggade häromkvällen... hon heter Majsan, har jag fått veta, och tydligen skall jag kalla henne abbemissan, vad det nu betyder. Hm, det finns mycket här som inte är likt något jag har upplevt förut! Men det häftigaste med det här stället är att för varje vecka jag bor här blir huset liksjam större och större...

Här ligger jam och vilar en stund

Först var det bara ett rum, ett kök, ett badrum och en hall med en trappa upp till en annan liten hall. Sedan hittade jam ett rum till, mitt emot badrummet, och Philemon jamar att det är husets bästa för där skiner solen som allra varmast. Någon dag senare öppnades en dörr till och nedanför en trappa fanns massor av spinnande rum att undersöka! Det stället kallas källaren, och där kan man springa omkring en hel dag och nosa på saker... plus att matte har ett helt rum fullt av träbitar där nere. Riktiga träbitar, alltså! Det doftar jamargott där inne *suckar lyckligt*... och draken med eld i magen skrämmer minsjam inte mig, så ibland är jag med när matte matar den med de där träbitarna. Varför skall man vara rädd för en drake som bara äter trä?!?

Nu trodde jam ju att jag hade upptäckt hela huset och nosat igenom alla rummen... men nej, rätt som det var öppnade matte ett litet fönster uppe i trappan på min sida av huset, och där fanns ett uterum för katter! Precis i början kändes det lite högt, men när jag hade kommit underfund med hur man klättrade omkring i det där märkliga nätrummet tyckte jag nästan att det var lite för litet för mig. Varför nätade de inte in hela trädgården? Då hade man kunnat gå omkring på gräsmattan lite som man ville och alltid hitta en solig fläck att ligga och gona sig på. Tvåbeningar är inte särskilt praktiskt lagda, tycker jam... men tydligen skall vi inte stanna här så länge, utan flytta till ett annat ställe, så där kanske de gör uterummet lite större? Till dess får det här duga - man kommer ju ut i alla fall, och slipper sele och koppel.

Och så, när jag hade bott här en vecka eller två - jag är inte så bra på tid - öppnades en dörr i mitt vardagsrum. Och på andra sidan fanns det lika mycket hus till som på den sida jag hade vant mig vid! Samt ett gäng luddiga katter som visserligen är mycket större än jag, men inte det minsta läskiga. Philemon jamar att de är dumma mot honom, men mig har de inte vågat ge sig på och dessutom har vi ju skällisen som bodyguard - om någon av de håriga bråkar med oss, kommer hon genast och ställer sig emellan.

Om jag är rädd för skällisen?!? Nej, snälla rara - henne har jag ju känt i hela mitt liv! Vi bodde ihop hos vår originalmatte och hon tog tass om mig när jag var liten kattunge, så jag är inte det minsta rädd för henne... hon är nästan som ett slags mamma, fast hon är hund. Förresten bodde det fler hundar i det reviret och vi brukade leka tillsammans och sova ihop i en enda stor hög *kurrar*. Faktum är att jag har fundilerat lite över vart Belle tog vägen när vi flyttade åt olika håll...

Så här såg jag ut som liten kattunge

För några dagar sedan kom det en människa hit, som matte visade runt i hela huset... och vet ni, då hittade jam fyra rum till! De kallas "gästrum" och dörrarna dit skall tydligen vara stängda för det mesta - men jam hann i alla fall nosa lite grand i dem innan matte stängde igen dem igen.

Här ligger vi och sover: jam, Philemon och Belle

Så jam trivs här, och precis som jag trodde när jag flyttade hit har Philemon och jam blivit goda vänner. Han springer fort och slåss bra, men han tvättar mig också runt öronen och värmer mig när vi sover. Och så visar han mig hur man busar bäst och var de skönaste solplatserna finns *kurrar*. Den nya matten är också bra, för hon är liksjam alltid hemma och när jag vill gosa har hon alltid tid med mig. Det gillar jag!