Matte - mer om Pelle

Sent igår kväll ropade Pelle, och jag gick upp till honom. Då var han inte det minsta blyg längre utan ville GOSA! Och SOM vi gosade... och gosade... och gosade... jag fick göra hur jag ville med honom; bära honom, klappa honom på magen (hela vägen - inga restriktioner där, inte), klia öronen och hakan o.s.v. Han tar gärna ögonkontakt, men viker undan blicken efter ett tag - precis som en katt skall göra. Och jag hittade flera fästingar i hans päls, som jag skall be en väninna hjälpa mig att ta bort (vi kan behöva vara två, för att inte skrämma honom - det kan ju göra ont att dra bort en hårt sittande fästing).

Idag har jag (förstås) tillbringat mycket tid hos Pelle och han fortsätter att vara en gosig, kontaktsökande och oerhört godmodig kille. Man får göra precis vad man vill, utan att han reagerar negativt. Men jag har upptäckt en sak: han är inte van att vara uppe i möbler. Igår strödde jag ut tempations lite varstans för att få honom att gå runt och undersöka allting... idag var alla som låg på golvet borta, men inte en enda som låg på en möbel! Inte ens klätterträdet hade han rört. Så här har vi en del träning framför oss... jag lyfte upp honom i sängen, han hoppade ner, jag lyfte upp honom igen och han hoppade ner. Kan nästan höra någon som skriker åt honom att gör just det: "Hoppa ner!". Annars behöver den här killen ingen som helst social träning, och han äter och dricker bra. Än har han inte använt lådan, dock... det får jag hålla koll på.

Lite bilder, kanske? *blinkar med ena ögat* Kameran störde honom inte det minsta, han var bara nyfiken på varför jag siktade på honom men visade absolut ingen rädsla.

Allra första bilden... Pelle under skrivbordet

Redo för gos!

Lugn och avkopplad

Efter helgen skall jag prata lite med katthemmet om några saker jag vill göra. Pelle är inte ID-märkt, och de har sagt att det görs när han kommer till dem... men jag funderar på att ta den kostnaden själv och få det gjort nu, för då kan jag samtidigt få en liten veterinärkoll av hur han mår och ta itu med saker som inte bör vänta. Dessutom tänker jag redan nu starta upp en RC-torrfoder-behandling för att få ordning på hans päls m.m. - den är lite raggig, vilket inte är konstigt, med tanke på att han troligen vistats ute en hel del (därav fästingarna). Här använder vi ju enbart RC till våra katter, och jag vill ge Pelle samma Neutered med viktkontroll som husisarna går på... det bör rätta till en del, även om jag inser att jag inte kan begära att katthemmet och sedan en framtida husse/matte tänker som jag... katthemmet, för att de inte har råd, och hans framtida hem, eftersom jag inte får inkräkta på deras sätt att ta hand om sin katt (så länge det är juste metoder).

En sak är säker: det är tur för mig att Pelle inte blir kvar länge här - för jag älskar honom redan!

Matte

Var inte oroliga - jag HAR fått tillstånd av Imma att låna bloggen idag! Hon vet att jag vill berätta om vår nya lilla inhysing Pelle, en vacker svartvit kille på cirka 6 år, som just nu försöker bekanta sig med ett av rummen en trappa upp (inte Sagges, utan det andra, det som vi hade som sovrum på den tiden gammelhusse levde). Låt mig presentera Pelle för er...

Den här stora killen, välbyggd och tung men absolut inte tjock, föddes på en gård och gick ute de två första åren av sitt liv. Sedan förbarmade sig hans blivande matte över honom och i fyra år har han levt ett bra liv tillsammans med två andra katter - en hane och en hona. Tyvärr dog hanen för en månad sedan, och rangordningen i den lilla kattgruppen rubbades... Pelle försökte dominera honan, som blev så rädd för honom att hon slutade äta och inte vågade använda lådan. Och då tvingades matte ta det svåra beslutet att låta katthemmet ta över Pelle så att han kan få ett nytt hem någon annanstans.

Bekymret är att katthemmet just nu har intagningsstopp p.g.a. kattsnuva. En hel del katter trängs redan i karantänen för att få komma in i själva hemmet, men det går inte förrän kattsnuvan har läkt ut... så Pelle fick helt enkelt inte plats. Och då bestämde jag mig - i samråd med gammelmatte och klosterkatterna - för att låta honom bo här till han kan få plats i katthemmet. De tror att det kan ta en till två veckor, så jag får passa på att gosa så mycket kan jag med Pelle till dess *ler stort*.

Så vid lunchtid idag var jag i Kristinehamn och hämtade Pelle, sand och mat m.m. och körde hem honom hit, där rexarna mötte honom i dörren. Imma gick frimodigt rakt fram till buren, nosade på Pelle (som artigt vände bort blicken) och gick nöjd därifrån. Philemon gjorde som han brukar - väste och sprang sin väg... han vill inte ha konkurrens utan föredrar att ensam rå över mattarnas uppmärksamhet! *skrattar*

Nu vilar som sagt Pelle ut en trappa upp, och han har allt han behöver. Jag har varit uppe och kelat lite med honom (han ligger under en av fåtöljerna och betraktar mig nyfiket men blygt) samt bjudit på godis som han inte tog så länge jag var kvar i alla fall. Tror att han är mer framåt redan i morgon, för det här är tydligen - åtminstone enligt sin f.d. matte - en kelen och glad kille. Skall bli härligt att få lära känna honom! Och givetvis skall ni få se bilder, när han blivit trygg nog för att jag skall vilja "terrorisera" honom med kameran.

Gammelmatte mår si så där, det går både upp och ner med hälsan och modet. Ingenting nytt finns att rapportera annat än att de har börjat ge henne injektioner med antibiotika eftersom de tror sig ha hittat en infektion i njurväggarna. Hon blir kvar åtminstone över måndag, kanske längre, och jag besöker henne så ofta jag kan. Hon hälsar och tackar så innerligt för ert stöd!

Imma

Matte säger att det är mitt i natten och att vi måste upp tidigt i morgon för det skall komma någon som heter snickaren och göra hål i väggen här i vardagsrummet... men jag har fått tillstånd att jama ett kortare inlägg innan hon stänger av datorn.

Idag har nämligen Linnsens, Franks och Lurrvars matte varit här! Jam, mesta tiden var de förstås hos gammelmatte på sjukhuset, men vi hann gosa lite med henne i alla fall och visa hur rolig våran kackerlacka är. Jag tror att hon blev sugen på att skaffa en egen...

Och apropå Linnsen, så tackar vi klosterkatter så mycket för paketet som kom idag!

Sist - men absolut inte minst! - har jag lovat matte att tacka så jamarmycket för slanten som en av er har skickat till oss (hon vill inte att vi nämner vem, för vi vet inte om den personen vill vara anonym eller inte), och både matte och gammelmatte hälsar till er allihop! Särskilt vill gammelmatte hälsa till Maurice att hon blev mycket rörd över hans erbjudande att låna ut sin blå fisk... det värmde hennes hjärta, sa hon, och hon lovar att inte ge upp utan kämpa på för att bli pigg igen.

Kurr på er allihop! Nu kryper vi i säng.

Imma

Om nu någon tror att livet här i klostret är lugnt och skönt... vänta ett tag, den inledningen har jag visst jamat förut här i bloggen *fnissar*. Men som jamat, lugnt är det sannerligen inte! Idag åkte matte till Kristinehamn för att lämna blod på sjukhuset - något hon gör med jämna mellanrum, så det är jag van vid - men så, när hon kommer hem, sätter hon sig med Philemon och mig och frågar rakt ut: "Vad skulle ni tycka om att vi tog hand om en akutkatt några veckor?"

Jam blev alldeles paff! En katt? Bara så där? Utan förvarning eller något? Då berättade matte om en katt uppifrån Värmland som blir avlivad om inte katthemmet i Kristinehamn kan ordna ett akuthem åt honom i några veckor medan de läker ut en kattsnuva på katthemmet, och att matte varit där efter blodgivningen och pratat om praktiska detaljer som kattsand, kattmat o.s.v. Katthemmet har lovat att stå för allt som behövs, så nu vill matte ha vårt tillstånd att låta killen flytta in i Sagges rum några veckor... jam, vad svarar man på det? Klart vi tar emot honom om alternativet är att han avlivas!

När det gäller gammelmatte, så mår hon tydligen inte alls särskilt bra just nu. Det matte framför allt oroar sig för är att gammelmatte är deprimerad och tror att "sanden rinner ut" för henne... det betyder, säger matte, att gammelmatte verkar tro att hon snart skall dö. Uschjam! *ryser* Så matte peppar gammelmatte så mycket hon orkar, och hon har mejlat ett nödrop till familjen om pengar till bensin m.m.... jag tror att matte känner sig väldigt kluven just nu, för hon vill vara hos gammelmatte men också hos oss katter.

Och nu undrar ni förstås varför hon väljer att ta emot en akutkatt mitt i allt detta? Jo, det skall jag jama till er, att matte mår bättre i själen om hon får syssla med något roligt när livet i övrigt är svårt. Och vad är roligare än att gosa katt?!?

Philemon

Miss-förståu maj ente nu - jag älskar katt-TV! Men när fjäderkotletterna blir för många och ente är det minstaste rädda för maj, blir jau så frustrerad att jau måste gå annanstans och vila maj... jau orkar liksom ente med dem, när jau ente kan fånga dem! *suckar djupt* Så efter att ha varet igång hele dagen med att titta pau TV i alla fönstrena, bestämde jau maj för att hjälpa matte i källarn istället. Hon eldar och tvättar idau, för det "håller tankarna i styr samtidigt som en gör nytta" säger hon...

Ja, ni vet kanske redan att gammelmatte blidde hämtad av en jambulans igår kväll? Mattarna trodde först att hon hade fått en ny hjärtinfarkt, men pau sjukhuset kom de pau att hon hade hela lungorna fulla med vatten - kan ni tänka, så dumt! Vatten ska man dricka, ente andas, det vet varenda katt. Och vet ni, när matte talade med gammelmatte i telefon idau, berättade hon att de hade pumpat ur hinne 4 liter vatten redan och skulle fortsätta tess gammelmatte slutat gurgla när hon andades... detta gör maj lika trött som fjäderkotletterna, det måste jau jama. Finns det ingen gräns för hur egendumliga tvåbeningarna kan bli?!?

Hur som jam blir gammelmatte kvar på sjukhuset några dagar, så det är väldigt tyst här himma... när båda mattarna är här, pratas det i ett, men nu är matte tyst... när hon ente pratar med oss, förstås. Och då säger hon mest dumheter som "naj, Philemon, klockan är ente åtta än" bara för att jau lite försynt paupekar att jau är hungrig.

Imma är pau dåligt humör, för hon hade velat visa er kattabäddarna idau - men matte har ente tagit korten än.

Imma

Idag är mattarna i full gång med allt möjligt fånigt, så jag passar på att sitta i köksfönstret (elementet under fönsterbrädan är varmt - kurr!) och spana på fjäderkotletter medan jag fundilerar över allt möjligt. Som det här med att vi katter gärna tar in saker som kanske inte är direkta byten men som ändå intresserar oss... Philemon har slagits en bra stund nu med en blomknopp som matte tog in och skrapade fröna av (hon säger att hon skall plantera dem i vår), och Tindra har ju tassat flera gånger nu om de vackra löv som hon tar in från uteplatsen och pryder matplatsen med. Mycket höstchict! På Catbook har jag också läst om andra saker som katter tar in - kottar, gräs, stenar och kvistar, t.ex... men så gör ju tvåbeningarna också, eller hur? Jam, kanske inte gräs, precis, men stenar och kvistar har våra mattar dragit in flera gånger och placerat ut som dekoration här och var i huset. Så varför blir det ett sådant liv när vi katter gör samma sak?

Det har varit ett härligt soligt väder hela dagen idag, kan jag jama, så matte har varit ute i trädgården och donat en hel del. Samt äntligen betalt katt-TV-licensen! Det var på tiden...

Håller på att bearbeta matte så att hon fotograferar de där kattbäddarna vi skall auktionera ut. Wikki har skickat fina mynta-kuddar också, som skall vara med i de olika paketen... så förhoppningsvis kan vi köra igång auktionerna i morgon! *kurrar högt*

Sist, men inte minst: glöm inte bort att det är Black Cat Awareness Day idag!

Salige Aragorn vakar över alla svarta katter

Imma

ÄNTLIGEN är det dags för mig att få jama om de fina awarder som vi har fått av våra vänner! Jam har väntat och väntat på att matte skulle bli klar med pratet om helgen... men ni vet ju hur låååångsamma tvåbeningar är med allting... *suckar djupt*

Den ena awarden har vi fått av Frasse - mjau, tack så mycket!

Den andra awarden kom ifrån Puma, som till vår stora glädje börjar vänja sig både vid det nya reviret och småsyskonen. Tack så mycket för awarden, Puma!

Vi hoppas också att du inte blir ledsen över att vi inte svarar på frågorna... jam menar, vi är ju SJU STYCKEN som har olika tycke och smak, så det skulle bli så jamarlångt att skriva svar åt allihopa! *fniss* Men skicka vidare till andra skall vi förstås, och efter stor vånda har vi valt:

Dui och Deco

Sippo och Tindra

Linnsen, Frank och Lurrvar

Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan

Sigge Svamphund

Chinook, Cherokee och Busan