Matte

Var inte oroliga - jag HAR fått tillstånd av Imma att låna bloggen idag! Hon vet att jag vill berätta om vår nya lilla inhysing Pelle, en vacker svartvit kille på cirka 6 år, som just nu försöker bekanta sig med ett av rummen en trappa upp (inte Sagges, utan det andra, det som vi hade som sovrum på den tiden gammelhusse levde). Låt mig presentera Pelle för er...

Den här stora killen, välbyggd och tung men absolut inte tjock, föddes på en gård och gick ute de två första åren av sitt liv. Sedan förbarmade sig hans blivande matte över honom och i fyra år har han levt ett bra liv tillsammans med två andra katter - en hane och en hona. Tyvärr dog hanen för en månad sedan, och rangordningen i den lilla kattgruppen rubbades... Pelle försökte dominera honan, som blev så rädd för honom att hon slutade äta och inte vågade använda lådan. Och då tvingades matte ta det svåra beslutet att låta katthemmet ta över Pelle så att han kan få ett nytt hem någon annanstans.

Bekymret är att katthemmet just nu har intagningsstopp p.g.a. kattsnuva. En hel del katter trängs redan i karantänen för att få komma in i själva hemmet, men det går inte förrän kattsnuvan har läkt ut... så Pelle fick helt enkelt inte plats. Och då bestämde jag mig - i samråd med gammelmatte och klosterkatterna - för att låta honom bo här till han kan få plats i katthemmet. De tror att det kan ta en till två veckor, så jag får passa på att gosa så mycket kan jag med Pelle till dess *ler stort*.

Så vid lunchtid idag var jag i Kristinehamn och hämtade Pelle, sand och mat m.m. och körde hem honom hit, där rexarna mötte honom i dörren. Imma gick frimodigt rakt fram till buren, nosade på Pelle (som artigt vände bort blicken) och gick nöjd därifrån. Philemon gjorde som han brukar - väste och sprang sin väg... han vill inte ha konkurrens utan föredrar att ensam rå över mattarnas uppmärksamhet! *skrattar*

Nu vilar som sagt Pelle ut en trappa upp, och han har allt han behöver. Jag har varit uppe och kelat lite med honom (han ligger under en av fåtöljerna och betraktar mig nyfiket men blygt) samt bjudit på godis som han inte tog så länge jag var kvar i alla fall. Tror att han är mer framåt redan i morgon, för det här är tydligen - åtminstone enligt sin f.d. matte - en kelen och glad kille. Skall bli härligt att få lära känna honom! Och givetvis skall ni få se bilder, när han blivit trygg nog för att jag skall vilja "terrorisera" honom med kameran.

Gammelmatte mår si så där, det går både upp och ner med hälsan och modet. Ingenting nytt finns att rapportera annat än att de har börjat ge henne injektioner med antibiotika eftersom de tror sig ha hittat en infektion i njurväggarna. Hon blir kvar åtminstone över måndag, kanske längre, och jag besöker henne så ofta jag kan. Hon hälsar och tackar så innerligt för ert stöd!